Barnfattigdomen i Sverige
Skriftlig fråga 2007/08:1024 av Axelsson, Lennart (s)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2008-03-28
- Anmäld
- 2008-03-28
- Besvarad
- 2008-04-02
- Svar anmält
- 2008-04-02
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Fråga
2007/08:1024 Barnfattigdomen i Sverige
av Lennart Axelsson (s)
till socialminister Göran Hägglund (kd)
Rädda Barnen presenterade nyligen sin årsrapport om barnfattigdomen i Sverige. Den visar att andelen barn som lever i fattigdom har minskat totalt sett sedan slutet av 1990-talet. Men skillnaden mellan olika grupper av barn har ökat. Vissa grupper har halkat efter och klyftorna har ökat kraftigt.
Enligt barnkonventionen har alla barn lika rättigheter. Alla ska ha samma möjligheter och ingen får diskrimineras. De har också rätt till en skälig levnadsstandard.
Regeringen har ansvaret för att Sverige lever upp till barnkonventionen och för att se till att barn i fattiga familjer får samma rättigheter som andra barn.
De försämringar som regeringen har genomfört i trygghetssystemen riskerar nu att förstärka denna bild och borde därför, ur framför allt ett barnperspektiv, noga analyseras.
Min fråga till statsrådet är:
Vilka initiativ är statsrådet beredd att ta för att minska barnfattigdomen och därmed också klyftorna mellan olika barn?
Svar på skriftlig fråga 2007/08:1024 besvarad av Socialminister Göran Hägglund
Svar på frågorna
2007/08:995 Barnfattigdom
2007/08:1024 Barnfattigdomen i Sverige
Socialminister Göran Hägglund
Eva Olofsson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att minska den växande klyftan mellan de barn som har det bra och de som lever i fattigdom. Lennart Axelsson har frågat mig vilka initiativ jag är beredd att ta för att minska barnfattigdomen och därmed också klyftorna mellan olika barn. Jag kommer här att besvara båda frågorna.
Barns ekonomiska situation är en viktig fråga för regeringen. Flera studier har visat att det är barn till ensamstående föräldrar och barn till personer som är födda utomlands som är överrepresenterade i gruppen ekonomiskt svaga barn. Den avgörande orsaken till ekonomiskt utsatthet är vanligtvis att föräldrarna saknar arbete eller utbildning. Problem med anknytning till arbetsmarknaden är särskilt uttalat för barnfamiljer med långvarigt ekonomiskt bistånd. Människors möjlighet till god välfärd, frihet och integration i det svenska samhället bygger på förutsättningen att kunna försörja sig själva. En av regeringens prioriterade frågor är att öka sysselsättningen och markant minska utanförskapet. Att fler föräldrar får vara med i arbetsgemenskapen är viktigt för att våra barn ska må bra.
Den inkomstskattereform som regeringen genomfört gör det mer lönsamt att arbeta för låg- och medelinkomsttagare. Genom att hushållens inkomster ökar totalt sett till följd av sänkningar av inkomstskatten kommer situationen att förbättras för de flesta barnfamiljer, men främst för dem som arbetar.
Regeringen har nyligen överlämnat en skrivelse om barnpolitiken till riksdagen (skr. 2007/08:11), där en plan för uppföljning och utvärdering av barnkonventionens tillämpning presenteras. Syftet med uppföljningen är bland annat att öka kunskapen om tillämpning av barnkonventionen på kommunal och statlig nivå samt ge underlag om vilka insatser som behöver genomföras för att bättre tillvarata och stärka barnets rättigheter och intressen i samhället.
Regeringen vill stärka föräldrars makt över sin livssituation. Fler människor som kan och vill arbeta ska också ha möjligheter att försörja sig genom eget arbete. Föräldrar kan då få bättre villkor att ge sina barn en trygg uppväxt så de ges förutsättningar till en god utveckling. Detta sammantaget med en väl fungerande familjepolitik som stärker barnfamiljerna ekonomiskt samt ger föräldrar möjlighet att kombinera familj och arbete, minskar risken för att barn ska leva i ekonomisk utsatthet.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.