Avhopp från den moderna språkundervisningen i årskurserna 6-9
Skriftlig fråga 2005/06:843 av Larsen, Sofia (c)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2006-01-23
- Anmäld
- 2006-01-24
- Besvarad
- 2006-02-01
- Svar anmält
- 2006-02-01
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 23 januari
Fråga 2005/06:843 av Sofia Larsen (c) till statsrådet Ibrahim Baylan (s)
Avhopp från den moderna språkundervisningen i årskurserna 6@9
I dagens skola ser vi många avhopp från den moderna språkundervisningen (ofta tyska, franska och spanska) i årskurserna 6@9. Tidigare hade eleverna möjlighet att välja mer praktiskt orienterade ämnen i stället för moderna språk. I den nya läroplanen togs möjligheten att välja andra alternativ än språk bort. Därför väljer många elever att i stället få mer undervisning i svenska och engelska. Många av dessa elever har förmågan att läsa ett modernt språk men tröttnar och väljer därför bort det. Stödundervisningen i svenska och engelska är egentligen avsedd för dem som inte klarar av att läsa ett andra språk. Resultatet blir i dag att dessa grupper blir för stora på grund av att så många väljer bort ett modernt språk och inte har några andra alternativ att välja på. Det innebär att de som behöver det extra stödet inte får det.
Många lärare anser att anledningen till att upp till en tredjedel av eleverna hoppar av den moderna språkundervisningen är att denna undervisning inte är anpassad efter eleverna. Ett alternativ för att förbättra situationen skulle alltså vara att anpassa undervisningen mer, dels så att eleverna känner att det lönar sig att läsa språk, dels så att de känner sig inspirerade och motiverade att läsa språk. Det andra alternativet som lösning på detta problem är att återinföra de praktiska alternativen till moderna språk.
Min fråga till statsrådet är:
Vad avser statsrådet att göra för att åtgärda problemet med det höga antalet avhopp från den moderna språkundervisningen i årskurserna 6@9?
Svar på skriftlig fråga 2005/06:843 besvarad av
Svar på fråga 2005/06:843 om avhopp från den moderna språkundervisningen i årskurserna 6@9
Statsrådet Ibrahim Baylan
Sofia Larsen har frågat mig vad jag avser att göra för att åtgärda problemet med det höga antalet avhopp från den moderna språkundervisningen i årskuresrna 6@9.
Jag är väl medveten om den delvis problematiska situationen för moderna språk i grundskolan. Regeringen har kommenterat frågan bland annat i flera budgetpropositioner och konstaterat att alltför många elever med goda förutsättningar för att läsa språk hoppar av innan de nått målen.
Ett minskat intresse för andra språk än engelska är tyvärr en trend inom hela EU. Engelska har sedan lång tid en särställning i skolan och är obligatoriskt från tidiga årskurser genom hela skolsystemet. Engelska är också behörighetsämne till nationella gymnasieprogram och kärnämne i gymnasieskolan. Vidare är engelska behörighetskrav till ett stort antal högskoleutbildningar. Kunskaper även i andra språk än engelska är dock av stort värde både för individen och för ökad rörlighet och internationella kontakter i samhälls- och näringslivet. Språkkunskaper bidrar också till ökad förståelse för andra människors levnadsvillkor och kultur. Dessutom blir språkkunskaperna självklart bättre ju tidigare man börjar och ju längre man håller på.
Ca 80 % av eleverna i grundskolan väljer tyska, franska eller spanska som språkval. Det är få som väljer alternativen att studera andra språk än de tre stora skolspråken, modersmål som språkval, teckenspråk eller svenska som andraspråk. Bara drygt hälften av en elevkull fortsätter till och med årskurs 9 och avbryter således sina språkstudier. Flickorna läser och fullföljer i högre grad än pojkarna.
När språkvalet infördes var avsikten att alla elever skulle få möjlighet att studera ett modernt språk utöver engelska utan att behöva välja bort något annat ämne. Sammantaget är också gruppen som kommer i kontakt med ett modernt språk större än tidigare. Problemet är dels att så många elever inte fullföljer sina språkstudier, dels att elever som skulle ha förutsättningar för att göra eller fullfölja ett språkkval i stället finns i de grupper i svenska eller engelska som egentligen är avsedda för elever som har svårt att nå målen i dessa ämnen.
Regeringen beslutade 2003 om en ändring i grundskoleförordningen (1994:1194) som innebär att ett skriftligt omdöme alltid ska ges om en elev inte når upp till de mål i ett ämne som enligt kursplanen ska ha uppnåtts i slutet av det nionde skolåret. Detta innebär att de elever som inte slutför studierna men ändå har vissa kunskaper i språket får ett ”kvitto” på de kunskaper de faktiskt har förvärvat. Omdömet underlättar också för den mottagande gymnasieskolan att placera in eleven i rätt grupp.
Min uppfattning är att det behövs åtgärder på flera olika nivåer för att bryta den negativa utvecklingen och uppmuntra fler elever att läsa fler språk. Jag tror att det behövs opinionsbildning, inte bara från skolan utan också från till exempel företrädare för samhälls- och arbetslivet och EU för att visa på värdet av språkkunskaper. Jag är däremot inte beredd att nu föreslå några nya alternativ för tillvalet i grundskolan i enlighet med Sofia Larsens förslag. En sådan förändring behöver utredas i ett större sammanhang där olika ämnen i grundskolan vägs mot varandra.
Skolorna har goda möjligheter att organisera undervisningen och använda pedagogiska metoder som kan bidra till att fler elever fullföljer språkstudierna. Arbetsgivaren har också ansvar för att erbjuda språklärarna kompetensutveckling.
Regeringen har i prop. 2004/05:162 Ny värld @ ny högskola gjort bedömningen att kunskaper i matematik och andra språk än engelska från gymnasieskolan bör premieras vid meritvärdering till högre utbildning. Detta skulle kunna få positiva effekter även för intresset för språkstudier i grundskolan. Hur en sådan konstruktion ska utformas övervägs för närvarande inom Regeringskansliet.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.