avgiftsbelagda programkort
Skriftlig fråga 1997/98:925 av Karlsson, Ola (m)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 1998-07-08
- Anmäld
- 1998-07-13
- Besvarad
- 1998-07-23
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Regeringen har nu meddelat tillstånd för de programbolag som skall få sända TV digitalt i marknätet. För SVT gäller bl.a. följande: "Sändningarna ska kunna tas emot utan villkor om särskild betalning. Detta utesluter inte avgifter för tillhandahållande och hantering av programkort."
Det innebär att den som i framtiden vill se SVT1 eller SVT2 via det digitala marknätet först måste betala TV-licensen, sedan investera i en set-topbox för omvandling av den digitala signalen till analog. Sedan måste han slutligen (?) köpa ett programkort. Kostnader mellan 200 och 400 kr för programkortet har nämnts.
Radio- och TV-lagen ålägger ägare av kabelnät att distribuera TV-kanaler som bedrivs med regeringens tillstånd utan särskild kostnad, den s.k. must carry-principen. Det innebär att den som ser SVT1 eller SVT2 via ett kabelnät inte behöver betala något för detta, det behövs normalt inte heller programkort för att kunna se must carry-kanalerna.
Regeringens tillstånd till Sveriges Television AB att via Senda ta ut en avgift för programkort ger SVT och Senda möjlighet att ta betalt för distribution av TV1 och TV2 vilket kabelägarna har trott sig vara förbjudna att göra.
Avser regeringen att företa ändringar i radio- och TV-lagen så att sändningar som skall kunna tas emot utan villkor om särskild betalning görs tillgängliga endast via avgiftsbelagda programkort?
Svar på skriftlig fråga 1997/98:925 besvarad av , ()
- Kulturminister Marita Ulvskog
den 23 juli
Ola Karlsson har ställt tre frågor till mig som berör samma ämnesområde; regeringens beslut om att ge tillstånd till elva programföretag att sända digital TV och den samverkan som TV-företagen själva har enats om. Jag väljer därmed att besvara alla tre frågorna på samma gång. Frågorna lyder enligt följande.
- "Är regeringen beredd att redovisa skälet till sitt beslut som innebär att man måste köpa ett programkort för att kunna se SVT:s program i det digitala marknätet?"
- "Avser regeringen ge riksdagen information om och skapa möjlighet för riksdagen att fatta beslut om denna nya inriktning?"
- "Avser regeringen att företa ändringar i Radio- och TV-lagen så att sändningar som skall kunna tas emot utan villkor om särskild betalning görs tillgängliga endast via avgiftsbelagda programkort?"
Regeringen fattade beslut den 25 juni i år om att ge elva programföretag tillstånd att sända digitalt marksänd TV i totalt fem områden. Flertalet av sändningarna skall starta i år. Den nya tekniken medför en mängd nyheter både för tittarna och de sändande företagen. Ola Karlsson anknyter i sina frågor till behovet av samarbete mellan programföretagen varför det finns anledning att mer i detalj redovisa förutsättningarna. I proposition 1996/97:67 som ligger till grund för beslutet anges att en förutsättning för att erhålla tillstånd att sända är att företagen har förbundit sig om att samverka kring t.ex. multiplexering, åtkomstkontroll och elektroniska programguider. Företagen har själva kommit överens om att hantera kravet på följande sätt: Senda i Sverige AB, som ägs av Radiotjänst i Kiruna AB, Teracom AB och TV4 AB, skall ha till uppgift att ta hand om frågor som handlar om åtkomstkontroll, elektronisk programguide m.m. För dessa uppgifter får Senda i enlighet med avtalet ta ut en avgift för programkort för att täcka investeringar, avskrivningar, kostnader för hantering, administration m.m. Det anges även att Senda skall iaktta kostnadseffektivitet.
Svaret på Ola Karlssons första fråga är: En förutsättning för att sända digital-TV är att programföretagen samverkar kring vissa frågor. Detta har, som jag nyss redovisade, riksdagen tagit ställning till. Programföretagen har valt att samverka via ett bolag vars kostnader skall finansieras genom avgifter för s.k. programkort. Genom att programkortet möjliggör tillgång till samtliga program i det digitala marknätet kommer publiken att kunna ta emot alla program med en och samma utrustning. Avgiften för programkortet är inte en kostnad för att se ett visst program utan en del av kostnaden för den digitala tekniken.
Regeringens beslut innebär inte någon förändring av de villkor som gäller för Sveriges Television AB. För att undvika missförstånd när det gäller att Sveriges Televisions sändningar skall kunna tas emot utan villkor om särskild betalning har regeringen i sitt beslut angivit att detta inte utesluter avgifter för tillhandahållande och hantering av programkort. Mitt svar på den andra frågan är därmed att det inte finns någon ny inriktning för riksdagen att fatta beslut om.
Bakgrunden till den sista frågan är följande. Regeringen har i proposition 1997/98:184 i samband med att digital-TV introduceras i Sverige, föreslagit att kabel-TV-företagen skall vara skyldiga att sända upp till fyra marksända TV-kanaler utan särskild kostnad till samtliga anslutna hushåll. Program som endast sänds ut digitalt behöver endast sändas i kabelnät där det sänds andra program med digital teknik och då endast digitalt.
I den nämnda propositionen anförs beträffande fastighetsägarens kostnadsansvar för skyldigheten att vidaresända vissa TV-program: "När en fastighetsägare avtalar med ett kabel-TV-företag om anslutning till kabel-TV-nätet omfattar kabel-TV-företagets prestation givetvis såväl tillhandahållande av den tekniska kapacitet som är nödvändig för att ett större antal TV-program skall kunna sändas till de boende som leverans av de TV-program som kabel-TV företaget enligt lag är skyldig att kostnadsfritt förse samtliga boende med." Sådana tekniska prestationer som vid enskild mottagning betalas genom avgifter för programkort eller liknande torde vid kabelmottagning i allmänhet betalas av fastighetsägaren och därmed indirekt av de boende.
Mitt svar på den sista frågan blir därmed att, jag inte avser att föreslå ändringar i radio- och TV-lagen som innebär att kabel-företagen får ta ut avgifter för distribution av kanaler som lyder under den sk. must-carry regeln.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.