Avgifter i äldreomsorgen
Skriftlig fråga 2010/11:426 av Olsen, Laila (S)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2011-04-01
- Anmäld
- 2011-04-05
- Besvarad
- 2011-04-13
- Svar anmält
- 2011-04-13
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Fråga
2010/11:426 Avgifter i äldreomsorgen
av Laila Olsen (S)
till statsrådet Maria Larsson (KD)
Maxtaxa inom äldreomsorgen har inneburit att många kommuner tar ut höga avgifter för matabonnemang och kallar nu den tidigare biståndsbedömda insatsen ”matdistribution” för ”servicetjänst” i kundvalsmodellen vilket innebär att den inte räknas som underlag för det förhöjda förbehållsbeloppet som det var tidigare och så som är praxis i särskilt boende.
Avgifterna för matabonnemang skiljer sig mycket åt från Lund som tar ut 1 535 kronor per månad till Dals Ed där den enskilde får betala 3 990 kronor per månad.
I dag har vi reglerat i lagstiftningen om ett förbehållsbelopp, som är ett lagstadgat minimibelopp.
En konsekvens av höga avgifter för mat i särskilt och ordinärt boende innebär för låginkomsttagare, och då främst äldre kvinnor, att de hamnar på ett negativt avgiftsutrymme vid beräkningen för avgifter inom äldreomsorgen. Detta innebär att de inte behöver betala avgift för vården men betyder också att det blir mindre pengar över för personliga behov.
Detta är inte rimligt. Alla ska vara garanterade gällande minimibelopp.
Min fråga till statsrådet är:
Vilka initiativ kommer statsrådet att ta för att säkerställa att alla pensionärer i särskilt och ordinärt boende ska vara garanterade det lagstadgade minimibeloppet?
Svar på skriftlig fråga 2010/11:426 besvarad av Statsrådet Maria Larsson
Svar på fråga
2010/11:426 Avgifter i äldreomsorgen
Statsrådet Maria Larsson
Laila Olsen har frågat mig vilka initiativ jag kommer att ta för att säkerställa att alla pensionärer i särskilt och ordinärt boende ska vara garanterade det lagstadgade minimibeloppet.
I socialtjänstlagen (2001:453) ges kommunerna rätt att ta ut skäliga avgifter för hemtjänst. I hemtjänst kan ingå till exempel hjälp med inköp, hjälp med tillredning av måltider eller distribution av färdiglagad mat. Vad den färdiglagade maten inklusive råvaror och tillagningskostnad får kosta den enskilde är inte reglerat i socialtjänstlagen. Olika kommuner kan låta tillagningskostnaderna antingen utgöra en del av hemtjänsten och ingå i hemtjänstavgiften eller utgöra en del av kostnaden för kost. Den enskildes utgifter för kost skiljer sig därför åt beroende på vilken kommun man bor i.
Det minimibelopp som avses i socialtjänstlagen syftar till att den enskilde ska kunna förbehålla sig tillräckliga medel för normala levnadskostnader innan avgift för hemtjänst kan betalas. Den som har låg inkomst behöver inte betala hemtjänstavgift. Kommunerna har rätt att reducera avgiften för kost så att den enskilde inte behöver sakna medel till andra nödvändiga levnadskostnader. Även här gör kommunerna olika eftersom de inte är skyldiga att sätta ned avgiften för kost. Den enskilde kan därmed ha för låg inkomst för att betala avgift för hemtjänst men behöva betala en avgift för kost som ändå medför att denne saknar tillräckliga medel för andra levnadskostnader.
Jag vill påminna om att den enskilde inte är tvingad att acceptera kommunens erbjudande om färdiglagad mat. Den enskilde kan hos kommunen ansöka om hjälp med inköp och tillagning av måltider. Ett eventuellt avslag kan överklagas och kommer att prövas mot begreppet skälig levnadsnivå i socialtjänstlagen.
Jag förutsätter att varje kommun öppet redovisar för invånarna sina skäl för hur avgifterna i äldreomsorgen sätts och om och i så fall hur de inverkar på den enskildes möjligheter att klara normala levnadskostnader.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.