Användningen av vissa hemliga tvångsmedel

Skriftlig fråga 2019/20:371 av Lars Beckman (M)

till Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)

Riksdagens utredningstjänst skriver följande i en rapport angående hemlig telefonavlyssning för misstänkt grovt jaktbrott:

Hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation (HAK) regleras i 27 kap. 18 § rättegångsbalken (RB) och innebär att meddelanden, som i ett elektroniskt kommunikationsnät överförs eller har överförts till eller från ett telefonnummer, eller annan adress, i hemlighet avlyssnas eller tas upp genom ett tekniskt hjälpmedel för återgivning av innehållet i meddelandet. Lagrummet avser således mer än telefonavlyssning.

Straffskalan för grovt jaktbrott är fängelse i lägst sex månader och högst fyra år (44 § JL). Med stöd av 27 kap. 18 § 2 st. 4 p. RB får hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation användas vid en förundersökning om grovt jaktbrott, om det med hänsyn till omständigheterna kan antas att brottets straffvärde överstiger fängelse i två år. I 27 kap. 20 § RB uppställs ytterligare krav, bl.a. att någon är skäligen misstänkt för brottet och åtgärden är av synnerlig vikt för utredningen.

Åklagarmyndigheten publicerar årligen en rapport om användningen av vissa hemliga tvångsmedel. Den senaste rapporten avser 2018. I rapporten redogör Åklagarmyndigheten för användningen av hemlig övervakning av elektronisk kommunikation utifrån bl.a. antalet personer och tillstånd fördelade på brottstyper (t.ex. våldsbrott och ekonomiska brott) och nyttan av tvångsmedlet.

Rapporten innehåller dock ingen information om användningen av tvångsmedel i förhållande till enskilda brott, t.ex. grovt jaktbrott.[1] Utredningstjänsten har varit i kontakt med Åklagarmyndigheten, som har uppgett att sådana uppgifter inte är strukturerade på så sätt att de är sökbara i myndighetens datasystem.[2] Utredningstjänsten kan därför inte besvara uppdragsgivarens frågor om antalet personer som har varit föremål för hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation avseende grovt jaktbrott och hur många av dessa personer som därefter har lagförts.

Det här betyder att man inte kan få veta hur många som har varit föremål för hemlig telefonavlyssning för exempelvis grovt jaktbrott. År 2018 lagfördes tre personer för grovt jaktbrott rörande de fem stora rovdjuren i Sverige. År 2016 var det noll personer som lagfördes för grovt jaktbrott rörande de fem stora rovdjuren. Det vore relevant att veta hur stora insatser som sker för att lagföra dessa få personer som blir dömda.

Med anledning av detta vill jag fråga justitie- och migrationsminister Morgan Johansson:

Anser ministern att det borde finnas en bättre redovisning från Åklagarmyndigheten rörande information om användning av tvångsmedel i förhållande till enskilda brott?