Antabus och högkostnadsskyddet
Skriftlig fråga 1997/98:982 av Linderborg, Tanja (v)
Frågan är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 1998-08-04
- Inlämnad
- 1998-08-04
- Besvarad
- 1998-08-18
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 4 augusti
Sedan den 1 juli i år ingår inte längre läkemedlet Antabus i det s.k. högkostnadsskyddet som gäller andra receptbelagda mediciner. Det betyder att den enskilde nu måste betala fullt pris för Antabustabletter. Bakgrunden är en konflikt mellan den norska Antabustillverkaren, Dumex Alpharna och Riksförsäkringsverket. Tillverkaren ville höja priset med 30 % men Riksförsäkringsverket godkänner endast 1 % höjning. Dumex Alpharna valde att höja priset ändå och drog samtidigt bort Antabus från rabattsystemet med högkostnadsskydd.
Eftersom Antabus är ett viktigt medel för personer som vill komma ifrån sitt alkoholberoende anser jag att det är djupt olyckligt att det nu inte längre ingår i högkostnadsskyddet.
Min fråga till socialminister Margot Wallström är:
Vad ämnar regeringen att vidta för åtgärder så att Antabus ingår i högkostnadsskyddets medicindel?
Svar på skriftlig fråga 1997/98:982 besvarad av , ()
- Socialminister Margot Wallström
den 18 augusti
Tanja Linderborg har frågat mig vad regeringen ämnar att vidta för åtgärder så att antabus ingår i högkostnadsskyddets medicindel.
Jag vill först betona att det är det företag som tillverkar ett läkemedel som avgör om produkten skall omfattas av läkemedelsförmånen. Enligt gällande lagstiftning skall företaget då förhandla med Riksförsäkringsverket (RFV) om priset på läkemedlet. Endast om RFV och företaget kommer överens om priset kan produkten ingå i förmånssystemet.
När det gäller antabus har tillverkaren begärt att få höja priset med omkring 30 %. RFV har efter samråd med Landstingsförbundet inte ansett sig kunna godta en sådan kraftig höjning. Företaget har då valt att ta ut produkten ur förmånssystemet och kan därmed också höja priset.
En jämförelse visar att kostnaden för antabus för patienten var 690 kr per år före prishöjningen och att den efter prishöjningen och utträdet ur högkostnadsskyddet uppgår till 1 242 kr per år. Patienter som vårdas inom landstingen berörs inte direkt av prishöjningen. I dessa fall är det landstingen som upphandlar vissa kvantiteter av läkemedlet och därvid har möjlighet att förhandla med tillverkaren om priset. Inte heller drabbas personer som vårdas för alkoholberoende i institutionsvård, eftersom man där inte använder antabus i behandlingen. Mot alkoholmissbruk används också sedan 1997 ett nytt läkemedel, som dock har en annan verkningsmekanism än antabus. Detta läkemedel, som omfattas av högkostnadsskyddet, kostar patienten 325-1 300 kr för en behandling. Behandlingstiden är 3-12 månader.
Det är beklagligt när enskilda patienter drabbas av prishöjningar som denna. Regeringen kan dock inte besluta om prissättningen på enskilda läkemedel, utom i de fall då RFV har fattat ett beslut i en sådan fråga, vilket sedan överklagats till regeringen.
Avslutningsvis vill jag också nämna att frågor rörande prissättning av läkemedel nyligen har utretts bl.a. av Kommittén för prisreglering av läkemedel. Utredningens betänkande, Läkemedel i priskonkurrens (SOU 1997:165), är nu ute på en bred remiss. Även Läkemedelsdistributionsutredningen (SOU 1998:28) har behandlat dessa frågor.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.