Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

anslag till medicinsk forskning

Skriftlig fråga 2002/03:603 av S Järrel, Henrik (m)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2003-03-04
Anmäld
2003-03-04
Besvarad
2003-03-12
Svar anmält
2003-03-12

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 4 mars

Fråga 2002/03:603

 av Henrik S Järrel (m) till utbildningsminister Thomas Östros om anslag till medicinsk forskning

Vetenskapsrådet har i en utredning nyligen konstaterat att anslagen till den medicinska forskningen minskat med 16 % under 1990-talet samtidigt som de flesta andra forskningsområden fått höjda anslag i vårt land.

I de flesta andra västländer har den medicinska forskningen under motsvarande tid tillerkänts väsentligt ökade anslag.

Sverige riskerar att halka efter och det drabbar givetvis dem som är sjuka och skattebetalare som inte i samma mån får del av de senaste och bästa diagnos- och behandlingsmetoder som forskningen kanske frambringat på andra håll i världen.

När dessutom färre synes välja naturvetenskaplig utbildning riskerar detta, i kombination med neddragna medicinska forskningsanslag, att man sakta "stryper" en viktig karriärväg inom forskarvärlden. Färre toppkrafter till vår hittills framgångsrika läkemedels- och biotekniksektor kan bli följden av en snål medicinsk forskningspolitik.

Vilka åtgärder ämnar ministern vidta för att motverka ovan nämnda utveckling?

Svar på skriftlig fråga 2002/03:603 besvarad av

den 11 mars

Svar på fråga 2002/03:603 om anslag till medicinsk forskning

Utbildningsminister Thomas Östros

Henrik S Järrel har frågat vilka åtgärder jag ämnar vidta för att motverka att anslagen till medicinsk forskning minskar.

Sverige satsar mer än 4 % av BNP på forskning och utveckling (FoU) vilket är mer än något annat land i världen. Sverige tillhör den grupp av länder som satsar mest offentliga resurser på forskning, men har även ett mycket FoU-intensivt näringsliv.

Medicinsk forskning är det vetenskapsområde som får mest resurser. Den förfogade 2001 över drygt 27 % av de svenska universitetens och högskolornas forskningsresurser. Detta syns också i statistiken över antalet forskarexaminerade. Sverige har förhållandevis många medicine doktorer och medicin är det vetenskapsområde som kan uppvisa den högsta forskarexaminationen. Den medicinska forskningen har ett gott internationellt rykte och internationella utvärderingar visar att Sverige inom flera områden bedriver forskning på högsta vetenskapliga nivå.

Statistik från SCB visar att anslagen för medicinsk forskning visade en svag minskning under mitten av 1990-talet. Detta var ett led i saneringen av statsfinanserna. Samma statistik visar att denna nedgång senare följdes av ökade anslag där det totala stödet inklusive forskningsstiftelsernas ökade med 4 % 1997 till 1999 och med 19 % åren 1999 till 2001.

Efter forskningspropositionen 2000 tillförs svensk forskning ytterligare medel. Under åren 2001@2004 tillförs ca 1,5 miljarder kronor. Av dessa riktas 120 miljoner kronor mot biovetenskaper som är en grund för den medicinska forskningen. 35 miljoner kronor avsätts dessutom till forskning inom vård- och omsorg. Utöver detta görs en särskild satsning på forskarrekrytering med 110 miljoner kronor, resurser som även avser biovetenskap och medicin.

Utöver statens stöd för medicinsk forskning finansieras den även inom andra samhällssektorer. Den kliniska forskningen har gynnats av att många läkare kunnat genomföra forskarutbildning med stöd av sjukvårdshuvudmännen. Det är viktigt att forskning inom ramen för en läkartjänst är möjlig inom hälso- och sjukvården.

Medicinsk forskning av hög kvalitet är viktigt både för hälso- och sjukvården och för läkemedelsindustrin. De ökade anslagen för medicin och biovetenskap under den senaste mandatperioden ger oss möjlighet att hålla en hög kompetens inom dessa områden.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.