anknytningsinvandring

Skriftlig fråga 2004/05:2159 av Brus, Sven (kd)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2005-09-02
Anmäld
2005-09-13
Besvarad
2005-09-14
Svar anmält
2005-09-16

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 2 september

Fråga 2004/05:2159

av Sven Brus (kd) till statsrådet Barbro Holmberg om anknytningsinvandring

Enligt huvudregeln ska uppehållstillstånd på grund av anknytning beviljas före inresa till Sverige. Det finns dock undantag för den som har "stark anknytning" till en i Sverige bosatt person eller om det "skäligen inte kan krävas" att utlänningen återvänder för att ge in ansökan där. Trots dessa undantag från huvudregeln förekommer det fortfarande att personer som omfattas av något av undantagen ändå utvisas för att söka uppehållstillstånd från hemlandet. Ett exempel är en man som ska utvisas samtidigt som hans flickvän är havande. Ett annat exempel är ett gift par där kvinnan i förhållandet ska utvisas till den Demokratiska republiken Kongo. Samtidigt avråder UD från resor till Kongo. Ett ytterligare problem är de orimligt långa väntetiderna för att ansöka om uppehållstillstånd. Enligt Migrationsverket är genomsnittstiden i dag 18 månader.

Kristdemokraterna anser inte att det är skäligt med väntetider som är längre än sex månader. Vi anser dessutom att undantagsreglerna i lagstiftningen måste tillämpas i ovannämnda och liknande fall. Uppehållstillstånd ska även kunna beviljas efter inresa om det står klart att sökanden skulle ha beviljats uppehållstillstånd om ansökan getts in i sökandens hemland. En tydligare lagstiftning kan således behövas.

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att stärka möjligheterna för den som söker uppehållstillstånd på grund av anknytning, i fall där man till exempel väntar barn eller riskerar att utvisas till ett osäkert land, att inge ansökan i Sverige?

Svar på skriftlig fråga 2004/05:2159 besvarad av

den 14 september

Svar på fråga 2004/05:2159 om anknytningsinvandring

Statsrådet Barbro Holmberg

Sven Brus har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att stärka möjligheterna för den som söker uppehållstillstånd på grund av anknytning att inge ansökan i Sverige, i fall där man till exempel väntar barn eller riskerar att utvisas till ett osäkert land.

I sin fråga nämner Sven Brus två enskilda ärenden. Migrationsverket och Utlänningsnämnden handlägger självständigt ärenden om uppehållstillstånd, och jag kan som minister inte ingripa i eller kommentera sådana, men vill allmänt framhålla följande.

Det är viktigt att skilja på uppehållstillstånd på grund av skyddsbehov och uppehållstillstånd beviljade av anknytningsskäl. Den som vill flytta till Sverige för att flytta ihop med en maka, make eller sambo ska ansöka om uppehållstillstånd före inresan. Denna regel utgör en viktig del i den politik för en reglerad invandring som riksdagen beslutat om.

Det finns möjlighet att göra undantag från regeln då det skäligen inte kan krävas att en utlänning återvänder till ett annat land för att lämna in ansökan där. Ett sådant undantag kan bli aktuellt till exempel då den sökande har barn i Sverige. Utlänningsmyndigheterna fattar i dessa situationer beslut i enlighet med gällande lagstiftning och praxis.

Det är tyvärr så att handläggningstiderna i ärenden om uppehållstillstånd på grund av anknytning är långa. Mot bakgrund av detta tillsatte regeringen i september 2004 en utredning för att ta ställning till hur den nuvarande ordningen vid ansökan och utredning om uppehållstillstånd på grund av anknytning kan bli mer effektiv. I utredningsuppdraget ingick att ge förslag till åtgärder som kan innebära kortare handläggningstider och kostnadsbesparingar utan att åsidosätta kravet på rättssäkerhet för den enskilde. Utredningen överlämnade betänkandet Effektivare handläggning av anknytningsärenden (SOU 2005:14) i mars 2005. Betänkandet har remissbehandlats och bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.