Allemansrätten och markägarens intressen
Skriftlig fråga 2016/17:596 av Lars-Arne Staxäng (M)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2016-12-27
- Överlämnad
- 2016-12-28
- Anmäld
- 2017-01-10
- Svarsdatum
- 2017-01-11
- Sista svarsdatum
- 2017-01-11
- Besvarad
- 2017-01-11
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
till Statsrådet Sven-Erik Bucht (S)
Allemansrätten är unik för Sverige och något vi bör värna. Det är en fantastisk möjlighet som vi ska vara rädda om och som också lockar utländska turister till den svenska landsbygden. I Sverige kan vi vandra i skog och mark, plocka bär och svamp eller övernatta någon enstaka natt ute i naturen – utan tillstånd från markägaren i fråga. Men det förutsätter att man respekterar att det är en tillfällig vistelse och att man inte lämnar efter sig skador, vilket alltför ofta sker.
Dessvärre har frågan om allemansrätten aktualiserats på senare år av mer negativa anledningar, nämligen genom att privatpersoner eller näringsidkare nyttjar andra människors mark för kommersiell verksamhet, utan tillstånd från markägaren. Det bör inte vara acceptabelt att företag organiserar storskalig bärplockning utan avtal eller att privatpersoner slår läger på annans mark och sedan skräpar ned, bryter mot allemansrätten och ockuperar platsen.
Det måste finnas en rimlig balans mellan allemansrätten och markägarnas intressen; annars riskerar vi att allemansrätten på sikt försvinner på grund av att ett fåtal olagligen utnyttjar den.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet Sven-Erik Bucht:
Avser statsrådet att vidta några åtgärder eller ta några initiativ för att finna en rimlig balans mellan allemansrätten och markägarens intressen?
Svar på skriftlig fråga 2016/17:596 besvarad av Miljöminister Karolina Skog (MP)
Dnr M2016/03090/Nm | ||
Miljö- och energidepartementet |
Miljöministern |
Till riksdagen
Svar på fråga 2016/17:596 av Lars-Arne Staxäng (M) Allemansrätten och markägarens intressen
Lars-Arne Staxäng har frågat landsbygdministern om han avser att vidta några åtgärder eller ta några initiativ för att finna en rimlig balans mellan allemansrätten och markägarens intressen. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på frågan.
Allemansrätten är en grundlagsfäst rätt som ska värnas. Allemansrätten är oumbärlig för ett fritt friluftsliv och gynnar både svensk turism och andra näringar. Tack vare allemansrätten har vi tillgång till naturen och goda möjligheter att ta del av det som naturen erbjuder.
Allemansrätten gäller både svenska och utländska medborgare och vid viss kommersiell verksamhet, men rätten är inte obegränsad. I miljö-balken fastslås att var och en som utnyttjar allemansrätten eller annars vistas i naturen ska visa hänsyn och varsamhet i sitt umgänge med den. Av praxis följer att verksamheten inte får medföra nämnvärd skada eller olägenhet för markägaren.
Bedömningen av vad som är tillåtet enligt allemansrätten beror på vilken påverkan den aktuella åtgärden har i det enskilda fallet. Såväl nedskräp-ning som skadegörelse är straffbart. Markägaren kan även vända sig till domstol för att föra talan om förbud mot verksamhet som innebär ett nyttjande som överstiger vad markägaren anses få tåla, exempelvis be-tydande markskador, se t.ex. Högsta domstolens avgörande i det s.k. forsränningsmålet (NJA 1996 s. 495).
De problem som Lars-Arne Staxäng pekar på, nämligen att slå oaccep-tabla läger, ockupera platser och skräpa ner, är något som redan i dag inte har stöd i allemansrätten. Det gäller oavsett om problemen uppkommer av organiserad vistelse i naturen eller av vistelse som inte är organiserad.
Jag finner därför inte att balansen mellan allemansrätten och mark-ägarens intressen behöver förändras.
Stockholm den 11 januari 2017
Karolina Skog
Intressenter
Frågeställare
Ställd till
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.