Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

akademisk frihet i Turkiet

Skriftlig fråga 2004/05:1759 av Ericson, Lars-Ivar (c)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2005-06-01
Anmäld
2005-06-01
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Besvarad
2005-06-14
Svar anmält
2005-06-15

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 1 juni

Fråga 2004/05:1759

 av Lars-Ivar Ericson (c) till utrikesminister Laila Freivalds om akademisk frihet i Turkiet

Nyligen skulle en akademisk konferens ha inletts vid Bosforens universitet i Istanbul. Den inställdes efter att justitieminister Cemil Cicek anklagat sammankomsten för att vara landsförrädisk. Konferensen skulle vara en vetenskaplig diskussion av folkmordet på amrenierna med titeln De ottomanska armenierna under Imperiets kollaps: vetenskapligt ansvar och demokratiskt problem. Konferensen har av många setts som en öppning när det gäller att granska de mörkare sidorna i landets historia. I stället sker denna uppseendeväckande inskränkning av den akademiska friheten.

Med anledning av ovanstående vill jag ställa följande fråga till ministern:

Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att beivra hinder för den akademiska friheten i Turkiet?

Svar på skriftlig fråga 2004/05:1759 besvarad av

den 14 juni

Svar på fråga 2004/05:1759 om akademisk frihet i Turkiet

Utrikesminister Laila Freivalds

Lars-Ivar Ericson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att beivra hinder för den akademiska friheten i Turkiet.

Det är ett upprörande angrepp på forskningens frihet som Lars-Ivar Ericson hänvisar till i sin fråga. Det inträffar också i ett läge då omvärldens blickar riktas mot Turkiet med anledning av den planerade förhandlingsstarten om EU-medlemskap i oktober.

Sverige och EU fäster största vikt vid forskningens oberoende liksom, ytterst, vid yttrandefriheten. De är fundamentala delar av vår demokrati och värdegemenskap. Det är alltid oroande när de angrips, och i synnerhet om det sker av en regeringsföreträdare.

Det var därför välgörande att såväl premiärminister Erdogan som talmannen i det turkiska parlamentet, Bülent Arinc, snabbt tog avstånd från de aktuella uttalandena och uttryckte kraftfullt stöd för yttrandefriheten. I sin kommentar berörde Erdogan behovet av att göra upp med tabun. En öppen diskussion om den armeniska frågan har alltför länge varit ett sådant i Turkiet.

Den aktuella händelsen är ändå en påminnelse om att det på många sätt imponerande turkiska reformarbetet inte är fullbordat. Mycket arbete återstår, särskilt när det gäller genomförandet av beslutade reformer. Reformprocessen måste också sjunka in i det allmänna medvetandet. Från såväl Sveriges som EU:s sida kommer vi självklart, liksom hittills, att i våra kontakter med den turkiska regeringen understryka detta. Jag talade själv häromdagen med min turkiske kollega om den saken.

Sverige kommer också att fortsätta verka för att Turkiet ska kunna uppfylla kraven för EU-medlemskap. Det är min övertygelse att vi därigenom också bidrar till en ökande öppenhet och fri debatt i det turkiska samhället, inklusive om landets historia.

När det gäller den inställda konferensen vill jag samtidigt påpeka att själva planerandet av en sådan i sig är ett positivt tecken på det öppnare klimat som reformerna i Turkiet ändå lett till. Vissa uppgifter gör också gällande att konferensen ändå kommer att genomföras vid ett senare tillfälle.

Under just de dagar då konferensen skulle ha ägt rum anordnade Sverige, genom vårt generalkonsulat i Istanbul och dess sektion för turkiskt-svenskt samarbete, tillsammans med Bilgi-universitetet den första konferensen någonsin i Turkiet om den assyrisk/syrianska minoriteten, dess historia i Turkiet, situationen i den europeiska diasporan och möjligheterna att återvända. Jag ser fram emot fler initiativ av detta slag och hoppas att vi också i sådana samarbeten ska kunna fortsätta värna om och utveckla den akademiska friheten i Turkiet.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.