Afrikapolitiken

Skriftlig fråga 1997/98:649 av Fredrik Graf, Carl (m)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
1998-04-15
Anmäld
1998-04-20
Besvarad
1998-04-29

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

Fråga 1997/98:649 av Carl Fredrik Graf (m) till statsrådet Leif Pagrotsky om Afrikapolitiken

Regeringen har nyligen i en skrivelse till riksdagen redovisat sin syn på Afrikapolitiken. Det är bra att i en skrivelse diskutera hela bredden av den förda politiken. Dokumentet hade emellertid blivit intressantare om det dessutom innehållit slutsatser med tydligare prioriteringar.

Det borde tydligare framgå genom beskrivningar, vad regeringen mera konkret avser att vidtaga för åtgärder för att höja handelsutbytet mellan länderna, samt vilka länder regeringen vill prioritera. Det är väl känt att Sverige inte har kapacitet att med full kraft agera i alla Afrikas länder samtidigt. Ett vitalt handelsutbyte är en viktig förutsättning för ekonomisk tillväxt och därmed människors villkor i berörda länder.

Ett långsiktigt program, över kanske, minst fem år, där det handelspolitiska samarbetet fördjupas med vissa prioriterade länder torde vara det bästa sättet att främja en positiv utveckling.

Vilka afrikanska länder och vilka konkreta näringspolitiska åtgärder avser regeringen att prioritera och kraftsamla kring, för att främja en successivt ökad ekonomisk aktivitet?

 

Svar på skriftlig fråga 1997/98:649 besvarad av , ()

Svar på fråga 1997/98:649 om Afrikapolitiken
    Statsrådet Leif Pagrotsky

Carl Fredrik Graf har med anledning av regeringens skrivelse om Afrikapolitiken frågat mig vilka afrikanska länder och vilka konkreta näringspolitiska åtgärder som regeringen avser att prioritera och kraftsamla kring för att främja en successivt ökad ekonomisk aktivitet.

Den skrivelse om en förnyad svensk Afrikapolitik inför 2000-talet som regeringen lade fram i början av mars behandlas nu tillsammans med motioner i frågan av utrikesutskottet.

Det begränsade ekonomiska utbytet mellan Afrika och Sverige, Afrikas sjunkande andel av världshandeln och betydelsen för Afrikas ekonomiska utveckling av ett ökat handelsutbyte med omvärlden gör att det är angeläget att skapa förutsättningar för en ökad handel mellan bl.a. Sverige och Afrika. Regeringen kan här medverka på olika sätt för att skapa förbättrade förutsättningar för ett sådant ökat handelsutbyte mellan Sverige och Afrika. I första hand är det dock det svenska näringslivet som har att bedöma vilka produkter och marknader som kan vara intressanta från kommersiell synpunkt.

Handelsstrategier tas nu fram för länder i Afrika. Arbetet har redan inletts i samarbete mellan UD, ambassaderna och Exportrådet. Dessa skall bl.a. medverka till bättre information och kunskap om marknadsförhållanden i Afrika och därmed bidra till att minska den osäkerhet som kan hämma ett enskilt svenskt företags beredvillighet att satsa på den afrikanska marknaden. I detta sammanhang är också olika handelsfrämjande insatser viktiga. En särskild referensgrupp mellan näringslivet och dess organisationer å ena sidan och UD å den andra kommer att upprättas. Dessutom kommer Afrikaenheten på UD, i likhet med andra enheter, att få en särskild tjänst för samordning av de olika främjandeverksamheterna i Afrika.

Jag vill också peka på vad som sägs i skrivelsen om insatser för att öka afrikanska länders export till Sverige, något som i längden gynnar båda parter.

Men detta innebär inte att det i dag skulle saknas främjandeinsatser, tvärtom. Främjande av handel är sedan länge en viktig uppgift för UD, Sida och utlandsmyndigheterna. Exportrådet har som bekant sedan flera år tillbaka ett kontor i Sydafrika med ansvar för hela södra Afrika som ju är den största och snabbast växande marknaden på den afrikanska kontinenten söder om Sahara. Det frihandelsavtal som nu förhandlas mellan EU och Sydafrika kommer också att innebära ökade möjligheter för ömsesidig handel.

Sida bedriver en rad olika insatser för att främja afrikanska länders handel, av vilka ett flertal involverar svenska företag och resurser. Exempelvis deltar svenska textilimportörer i ett utbyte med leverantörer i Sydafrika och Zimbabwe för att utveckla kunskaper och skapa kontakter för framtida handel. Svenska handelskammare engageras också för rådgivning och kapacitetsuppbyggnad.

Avslutningsvis konstaterar jag att de svenska insatserna i Afrika också framdeles främst kommer att gälla de länder och områden där Sverige traditionellt varit verksamt. De ligger i sakens natur att Sverige som ett litet land måste koncentrera sina ansträngningar och därför framför allt bygger vidare på de mycket nära och långvariga relationer Sverige har med länderna i södra och östra Afrika. Men denna huvudinriktning låter sig enligt min mening samtidigt väl förenas med en ökad svensk aktivitet i Västafrika.

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.