Adoptionsförmedlingar

Skriftlig fråga 2020/21:2605 av Linda Lindberg (SD)

till Socialminister Lena Hallengren (S)

Jag har i en tidigare fråga ställd till socialministern framfört oro över situationen kring de internationella adoptionerna från Chile. I den brottsutredning som gjorts i Chile från 2017 finns över 600 barn registrerade. Det har framkommit hårresande berättelser om bland annat barn som kidnappats på sjukhus redan direkt efter födseln.

Jag ställde då frågan till socialministern om vad regeringen avser att göra för att säkerställa att Sverige inte ger medgivande av adoptioner på oriktiga grunder, som bland annat de från Chile. Ministern framhöll i sitt svar att staten så långt som möjligt måste garantera att varje adoption sker på ett lagligt och etiskt sätt. Det förefaller ju vara en helt grundläggande princip, och ändå kan vi nu med facit i hand se att denna grundläggande princip har fallerat rejält.

Sverige förband sig till Haagkonventionen 1997, som i någon mening skulle bli en garant för rättssäkra adoptioner. Artikel 21 i FN:s barnkonvention som vi också har antagit som svensk lag 2020, säger ”Vid adoption ska staten säkerställa att största vikt ges till vad som bedöms vara barnets bästa”. Ändå har föga hänt, och vi kan konstatera att internationella adoptioner i flera decennier har kantats av oegentligheter.

Dagens Nyheter uppmärksammade nyligen att S-regeringen redan 1997 i regleringsbrev hade önskat få underlag på hur de internationella adoptionerna sköttes. Dåvarande tillsynsmyndigheten NIA svarade regeringen och beskrev situationen i 17 olika adoptionsländer. Rapporten innehöll information om allvarliga missförhållanden i en majoritet av länderna. Men någon utredning kring det som framkom verkar inte ha gjorts.

Den 22 februari i år uttalade sig socialminister Hallengren att ministern och regeringen vill se över adoptionsförmedlingen under 1960–1990-talen.

24 år har nu gått efter det att regeringen fick rapporten från NIA, och två månader sedan socialministern gjorde sitt uttalande om en översyn av adoptionsförmedlingar.

Med anledning av detta önskar jag ställa följande fråga till socialminister Lena Hallengren:

Hur ser ministern på uppgifterna om att det var känt redan sent 1990-tal i Sverige om missförhållanden kring adoptioner, och när avser ministern att initiera en översyn och utredning av adoptionsförmedlingar som gjorts under åren 1960–1990?