meritvärdering av studier utomlands

Skriftlig fråga 2001/02:1111 av Fleetwood, Elisabeth (m)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2002-04-25
Besvarad
2002-05-02
Anmäld
2002-05-14

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 25 april

Fråga 2001/02:1111

av Elisabeth Fleetwood (m) till utbildningsminister Thomas Östros om meritvärdering av studier utomlands

För så länge sedan som under allmänna motionsperioden 1981 och 1984 väckte dåvarande riksdagsledamoten Rune Rydén (m) och undertecknad en motion angående meritvärdering av studier och examina vid utländska universitet och högskolor.

Dessa upprepades också i januari 1987. Vi betonade att arbetet med meritvärderingen måste intensifieras och betonade i betänkandet 1986/87:15 nödvändigheten av att värdering och ekvivalering stärks.

Fortfarande @ april 2002 @ kvarstår problemen och kraven på deras snara lösning, såväl för de "nya svenskar" som i dag inte har rätt eller möjlighet att utöva sin kvalificerade yrkesverksamhet för det svenska samhället, som är i behov av deras medverkan och tjänster i många professioner, i många delar av vårt land.

När ämnar utbildningsministern tillse att frågan kan nå sin slutliga lösning?

Svar på skriftlig fråga 2001/02:1111 besvarad av

den 2 maj

Svar på fråga 2001/02:1111 om meritvärdering av studier utomlands

Utbildningsminister Thomas Östros

Elisabeth Fleetwood har frågat mig när frågan om meritvärdering av studier utomlands kan nå sin slutliga lösning.

Sverige har en lång tradition av internationalisering inom högre utbildning. Det är viktigt att Sverige har ett väl utvecklat system för värdering av studiemeriter skaffade i andra länder. Som framgår av propositionen Den öppna högskolan (prop. 2001/02:15) finns det ett utvecklat system för värdering och tillgodoräknande av utländska högskoleutbildningar vid Högskoleverket samt vid universitet och högskolor. De utlåtanden som Högskoleverket utfärdar ska ses som hjälp och råd till lärosäten, arbetsgivare och andra. Det är viktigt att Högskoleverket fortsätter att utveckla det stöd som behövs i tillgodoräknandeprocessen vid universitet och högskolor. De svenska universiteten och högskolorna fattar själva beslut om antagning och tillgodoräknande. För reglerade yrken som t.ex. läkare, sjuksköterska, tandläkare och lärare har det sedan länge funnits ett system för bedömning av utländska examina. Det har utvecklats former för olika kunskapstester, provtjänstgöring och kompletteringsutbildningar. Utgångspunkten är de krav som gäller för behörighet eller legitimation i Sverige för det aktuella yrket.

År 1999 undertecknade Sverige tillsammans med 28 andra länder den s.k. Bolognadeklarationen. I deklarationen uppställs ett antal mål för att dels främja rörlighet mellan de europeiska utbildningssystemen och dels främja anställningsbarhet genom erkännande av utbildningar. Den s.k. Lissabonkonventionen som behandlar erkännande av bevis avseende högre utbildning i Europaregionen ratificerades av Sverige år 2001. Enligt konventionen ska studenterna ha rätt att tillgodoräkna sig viss högskoleutbildning som förvärvats utomlands. En direkt följd av Lissabonkonventionen är införandet av en bilaga till examensbeviset, ett s.k. diploma supplement. En sådan bilaga ska ge tillräcklig information om en utbildning i syfte att underlätta tillämpningen av konventionen. Regeringen gör i propositionen Den öppna högskolan bedömningen att det till examensbevis som utfärdas efter den 1 januari 2003 fogas ett diploma supplement som beskriver utbildningen och dess plats i utbildningssystemet. Ytterligare ett viktigt instrument i erkännande av examina och tillgodoräknande av studieperioder utomlands är det europeiska systemet för överföring av studiemeriter (ECTS, European Credit Transfer System), som utvecklats inom EU:s utbildningsprogram Sokrates@Erasmus. Det är viktigt att bilagan till examensbeviset kopplas till ECTS.

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.