Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 66

Riksdagsskrivelse 1880:66

Antal sidor
3
riksdag
tvåkammaren
kammare
session
lagtima

Riksdagsskrivelser

Riksdagsskrivelser är meddelanden från riksdagen till regeringen om vilka beslut som riksdagen har fattat.

PDF

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 66.

23

N:o 66.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 14 Maj 1880.
— — — 4 — Andra Kammaren den 14 — —

Riksdagens underdåniga Skrifvelse, angående vissa delar af den
under innevarande riksdag verkställa statsreglering.

(Stats-Utskottets Memorial N:o 68.)

S. A. K.

Enligt Riksdagens underdåniga skrifvelse den 19 Maj 1875 skall
den summa, som kommer att inflyta vid försäljning af det gamla veterinärinstitutets
tomter, till Riksgäldskontoret inbetalas, och då detta belopp,
som eldigt Öfverintendentsembetets uppskattning kan upptagas till 300,000
kronor, torde komma att ingå under något af åren 1880 eller 1881, har
Eders Kongl. Maj:t i den nådiga propositionen angående statsverkets
tillstånd och behof ansett beloppet af de kapitalinbetalningar, som Riksgäldskontoret
har att under år 1881 påräkna och hvilka skola afdragas
från det i riksstaten uppförda anslag till riksdags-, kyrkomötes- och
revisionskostnader, aflöningar, annuiteter och räntor, böra med nämnda
summa förhöjas.

Då ifrågavarande tomter ännu ej äro försålda, har Riksdagen redan
af denna anledning ansett mindre lämpligt att inberäkna deras blifvande,
till beloppet ej med säkerhet bestämbara köpeskilling bland de statens
inkomster, med hvilka utgifterna för nästa år skola bestridas, helst en
sådan beräkning kunde föranleda, att köpeskillingen måste tagas i anspråk
och försäljning af tomterna således ega rum å en tidpunkt, som ej vore
för försäljningen gynsam. Då härtill kommer, att statsverkets behof för
år 1881 kunnat utan anlitande af nämnda köpeskillingsbelopp fyllas, samt
att statens lånebehof'' kan med detta belopp minskas, om detsamma blir

24

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 66.

för Riksgäldskontor disponibelt utan att för de löpande utgifterna tagas
i anspråk, har Eders Kong]. Maj;ts ifrågavarande framställning ej blifvit
af Riksdagen bifallen.

Enligt Riksdagens skrifvelse af den 11 Maj 1874 skola de för
försålda mindre kronoegendomar inflytande köpeskillingar från Statskontoret
levereras till Riksgäldskonoret att der särskild! bokföras; och har
Riksdagen år 1877 bemyndigat Eders Kong]. Maj:t att å denna fond anvisa
ugifter för inköp af skogbärande eller till skogsodling tjenlig mark.

Af det ofvannämnda, statsverkspropositionen bilagda statsrådsprotokoll
har Riksdagen inhemta!, att Statsrådet och Chefen för Finansdepartementet,
beträffande dessa köpeskillingar, inför Eders Kongl. Maj:t
andragit, att inbetalningarne å dem under åren 1880 och 1881 så mycket
hellre kunde beräknas till omkring 100,000 kronor för hvartdera året,
eller tillsammans 200,000 kronor, som inbetalningarne under dessa år
komme att ökas med hvad som inflöte å köpeskillingarne för de lägenheter,
hvilka under samma år ytterligare kunde varda försålda. För
beräknande af beloppet å dessa köpeskillingar saknades väl annan ledning,
än att försäljning under åren 1880 och 1881 syntes förestå för ett
antal kronolägenheter med uppskattadt taxeringsvärde af omkring 59,700
kronor; men detta belopp torde vid försäljning komma att betydligt ökas,
då, enligt hvad erfarenheten hittills visat, köpeskillingarne för sålda kronolägenheter
i allmänhet ansenligt öfverstigit taxeringsvärdena.

Utan att på något sätt underkänna vigten af att kunna genom
ifrågavarande medels användning öka kronoparkernas antal eller lämpligen
utvidga de redan befintliga har Departementschefen dock framhållit,
att denna utvidgning af kronoparker kunde, i synnerhet så länge
ännu påginge afsöndring till parker af skogarne vid indragna boställen,
hållas inom ganska måttliga gränser. Vid sådant förhållande torde det
böra vinna något afseende, att, under statsverkets nuvarande tillfälliga
betryck, dessa kapitaltillgångar kunde ännu förmånligare användas till
uppköp af statens egna skuldförbindelser, hvarigenom icke blott erhölles
en vida större afkastning å medlen, utan äfven vunnes fördelen af att
med motsvarande belopp kunna minska den utgift för statsskuldens
amortering, som skulle med årets statsinkomster bestridas, hvilket under
nuvarande förhållanden syntes komma att blifva liktydigt med en minskning
i behofvet af nya skatter. Med erinran derom att äfven å reservationsanslaget
för skogsväsendet kunde beredas någon tillgång för nämnda
inköp af skogsmark, har Departementschefen derför tillstyrkt, att Eders
Kongl. Maj:t ville afstå från en del af de tillgångar, som enligt Riksdagens
ofvannämnda beslut blifvit stälda till Eders Kongl. Maj:ts disposition

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 66. 25

för inköp af skogbärande eller till skogsodling tjenlig mark, hvilken del
ansetts kunna bestämmas till 200,000 kronor, under förutsättning, att
detta belopp finge inräknas bland de till Riksgäldskontoret under år
1881 ingående kapitalbetalningar; och har i öfverensstämmelse härmed
Eders Kongl. Maj:t föreslagit, att omförmälda 200,000 kronor skulle bland
nämnda kapitalbetalningar inberäknas.

Enär, på sätt Chefens för Finansdepartementet omförmälda yttrande
till statsrådsprotokollet angifver, de ifrågavarande medlen sannolikt icke
komma att användas för det ändamål, hvartill de nu äro afsedda, skulle
Riksdagen visserligen kunnat medgifva, att desamma ginge till afbetalning
å statens skuld eller minskande af dess lånebehof, i synnerhet det som
uppkommit genom nödvändigheten att förstärka statsverkets grundfond.
Som emellertid någon anledning nu ej förefinnes att inräkna ifrågavarande
medel bland de till Riksgäldskontoret under år 1881 ingående kapitalbetalningar
och sålunda i sjelfva verket med dem bestrida någon del af
1881 års löpande utgifter, samt dessa medels qvarstående i Riksgäldskontoret
tills vidare i verkligheten minskar lånebehofvet, har Eders
Kongl. Maj:ts förevarande förslag ej vunnit Riksdagens bifall.

Eders Kongl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen, att det redan
beviljade anslag af högst en million kronor, som vore beräknadt för
möjligen ifrågakommande ökning af statens jernvägars materialförråd
och kassaförlag under år 1879, och som för detta ändamål vore uppfördt
i Riksgäldskontorets utgiftsräkning för år 1880, måtte under sistnämnda
år få af styrelsen för statens jernvägstrafik lyftas, mot skyldighet för
styrelsen att godtgöra Statskontoret den såsom kassaförlag för jernvägstrafiken
innehållna och till Statskontoret icke inbetalda andel af jernvägstrafikens
nettobehållning under åren 1869—1878.

Den af Eders Kongl. Maj:t sålunda föreslagna åtgärd skulle visserligen
för Statskontoret medföra en ökad kassatillgång, dock ej på något
för staten i dess helhet fördelaktigare sätt än det, hvarpå kassaförstärkningar
från Riksgäldskontoret till Statskontoret anskaffats och utbetalts,
enär äfven ifrågavarande belopp, om det på Riksgäldskontoret anvisades,
måste med lånta medel bestridas. Vid sådant förhållande, och då detta
anslags beviljande ej varit för statens reglerande nödigt, har Eders Kongl.
Maj:ts omförmälda förslag ej vunnit Riksdagens bifall.

Med underdånigt tillkännagifvande häraf, framhärdar Riksdagen etc.

Stockholm den 14 Maj 1880.

Bih. till liiksd, Pro t, 1880. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 13 Häft.

4

Riksdagsskrivelser

Riksdagsskrivelser är meddelanden från riksdagen till regeringen om vilka beslut som riksdagen har fattat.