Riksdagens skrivelse Nr 405

Riksdagsskrivelse 1918:405

Riksdagens skrivelse Nr 405.

5

Nr 405.

Godkänd av första kammaren den 14 juni 1918.
Godkänd av andra kammaren den 14 juni 1918.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Majds
proposition med förslag till lag om andrad lydelse av
1 $ i lagen den h juni 1HS6 angående ersättning av
allmänna medel till vittnen i brottmål, dels ock i anledning
därav väckt motion.

(Lagutskottets utlåtande nr 72.)

Till Konungen.

Genom eu clen 10 maj 1918 dagtecknad proposition, nr 428, har
Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet
och lagrådet hållna protokoll, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen
fogat förslag till lag om ändrad lydelse av 1 § i lagen den 4 juni
1886 angående ersättning av allmänna medel till vittnen i brottmål.

I sammanhang med nämnda proposition har riksdagen till behandling
förehaft en i anledning av densamma väckt motion.

Under åberopande av vad som anförts i lagutskottets av riksdagen
godkända utlåtande nr 72, varav tryckt exemplar härvid fogas, får riksdagen,
som icke kunnat i oförändrat skick godkänna det i propositionen
innefattade lagförslaget, anmäla, att riksdagen i anledning av samma proposition
och den i ämnet väckta motionen för sin del antagit följande

Lag

om ändrad lydelse av 1 § i lagen den 4 juni 1886 angående ersättning av
allmänna medel till vittnen i brottmål.

Härigenom förordnas, att 1 § i lagen den 4 juni 1886 angående ersättning
av allmänna medel till vittnen i brottmål skall erhålla följande
ändrade lydelse:

6 Riksdagens skrivelse Nr 405.

Var som i brottmål, där allmän åklagare å tjänstens vägnar för talan,
av åklagaren åberopas såsom vittne och inställer sig vid domstol, äger att’
så fiamt vittnet äskar ersättning för inställelsen och domaren finner sådan
böra utgå, av• allmänna medel njuta ersättning till vittnets uppehälle, vilken
ei sättning må för varje dag, som för resan och vistandet vid domstolen
erfordras, beräknas till högst fem kronor eller, där domstolen i särskilt fall
med hänsyn till föreliggande omständigheter så prövar skäligt, till högst åtta
kronor. Vittnet må dessutom, därest dess hemvist är beläget på minst fem
kilometers avstånd från det ställe, där domstolen sammanträder, av allmänna
medel erhålla ersättning med skjutspenningar för en häst fram och åter
eller, där järnvägs- eller ångbåtslägenhet kan för resan eller någon del därav
begagnas, avgift för billigaste plats å bantåg eller ångbåt.

Enahanda rätt till ersättning tillkommer den, som i mål av nämnda
beskaffenhet blivit enligt domstols förordnande inkallad såsom vittne, eller
av åklagaren åberopats eller enligt domstols förordnande inkallats för att
upplysningsvis höras.

Stockholm den 14 juni 1918.

Med undersåtlig vördnad.