Riksdagens' skrivelse Nr 340

Riksdagsskrivelse 1918:340

Riksdagens'' skrivelse Nr 340.

9

Nr 340.

Godkänd av första kammaren den 14 juni 1918.
Godkänd av andra kammaren den 14 juni 1918.

Riksdagens skrivelse till Konungen angående undersökning om
möjligheterna för ett bättre tillvaratagande av stubbveden
å statens skogar.

(Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 26.)
(Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande nr 6 och 17.)

Till Konungen.

Enskild motionär bär gjort framställning därom, att undersökning snarast
möjligt måtte äga rum rörande möjligheterna att genom anläggning
av s. k. tjärugnar bättre tillvarataga, stubb veden å statsskogarna.

Över ifrågavarande motion har vederbörande riksdagsutskott i den
ordning, 46 § riksdagsordningen föreskriver, inhämtat utlåtande från kungl.
domänstyrelsen.

Då det torde få anses vara en bland skogsmännen allmänt omfattad
mening, att brytning av stubbar och därav följande uppluckring av marken
å hyggestrakter är ett av de bästa medel, som stå till buds för vinnande
av själ våter växt, och varigenom dyrbara och särskilt i Norrland icke alltid
lyckade kulturer ofta kunna undvikas, anser sig riksdagen icke helt kunna
dela det av domänstyrelsen i dess åberopade utlåtande gjorda uttalande,
att »ett kvarlämnande eller uttagande av stubb veden intet har att skaffa
med vad man i allmänhet avser med en rationell skogshushållning». Hyggets
beredning genom uttagande av stubbveden torde tvärtom få anses som ett
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 14 samt. 107 käft. (Nr 339-340.) 2

10

Riksdagens skrivelse Nr 340.

icke oviktigt led i domänstyrelsens skogsvårdande verksamhet. Vid tillvaratagandet
av stubbarna å statsskogarna måste tjärbränningen anses vara
av synnerlig vikt, och bör det därför också vara av betydelse, att statsmakterna
göra sitt till för att främja denna viktiga binäring, vare sig om
tillvaratagandet av stubb veden och tjärbränningen å statsskogarna bör bedrivas
av staten själv eller av enskilda.

Enligt gällande skogsordning skola kronans skogar skötas så, att de
lämna största möjliga avkastning. Huruvida och i vad mån ur denna synpunkt
sett i varje särskilt fall förarbetning och mer eller mindre långt
gående förädling av råvarorna i statens skogar skall ske, är givetvis en
fråga, som helt och hållet måste bero av förhållandena under olika tider
och på skilda orter. Kunna tillfredsställande priser erhållas för råvaror i
oarbetad form, så torde skäl i allmänhet icke föreligga för produkternas
förarbetning, men om avsättning icke kan erhållas på vissa trakter till
skäliga priser, så bör det vara en angelägen uppgift för domänstyrelsen
att vidtaga sådana åtgärder för råvarans förarbetning och förädling, att
statsverket får nöjaktig betalning för sin vara. Denna princip synes ock
numera tillämpas ifråga om övriga skogsprodukter, och vill riksdagen härutinnan
blott erinra, att kronan redan äger ett flertal smärre sågverk,
vilka i regel visat sig lämna ökad inkomst från de statsskogar, där förädlingen
skett.

Ett särskilt skäl, som synes tala för att staten skulle själv omhändertaga
tjärbränningen å sina skogar, är,- att staten är stor konsument på området,
ity att för statens affärsdrivande verk samt för marinen årligen förbrukas
stora kvantiteter tjära, varför det måste anses medföra onödigt
stora utgifter för staten att uppköpa sitt behov därav i allmänna marknaden
till där gällande pris.

Av vad domänstyrelsen i sitt åberopade utlåtande anfört, i fråga om
den under senare åren skedda prisstegringen å tjära, framgår för övrigt,
att stubbvedens förädling till tjära i varje fall bör vara en i ekonomiskt
avseende synnerligen lönande sak.

Den av domänstyrelsen omförmälda för närvarande förefintliga bristen
på personal är givetvis hinder för en förädling i större omfattning genom
staten själv, men torde dock försök härutinnan kunna anordnas, helst som
högre kvalificerad personal icke synes behövlig för tjärbränning, uti vilket
avseende domänstyrelsen i sitt yttrande uttalar, att vem som helst kan på
kort tid häri inhämta nödig kunskap.

11

Riksdagens skrivelse Nr 340.

För övrigt behöver ett utnyttjande av stubbveden på kronans marker
icke vara inskränkt till anläggning av tjärugnar genom statens försorg,
utan kan ett sådant utnyttjande ske även t. ex. genom upplåtande av
rätten till stubbrytning och tjärbränning mot viss avgift till kronan påtunna
tillverkad tjära.

Vid en utredning i ämnet bör jämväl tagas i övervägande, huruvida
ett upphävande borde äga rum av det utav Eders Kungl. Maj:t med anledning
av 1912 års riksdags beslut den 15 november 1912 utfärdade brev, varigenom
stadgats att till vissa kategorier å kronans marker inom Västerbottens
och Norrbottens län nedsatta åbor ävensom till annan mindre bemedlad
ortsbefolkning i nämnda län finge utlämnas stubbved till tjärbränning,
i den mån detta utan men för skogsvården av vederbörande jägmästare
ansåges kunna försiggå, till ett pris av 15 öre per kbm. fast mått,
även om det i orten gängse priset på dylikt virke vore högre. Här ifrågavarande
bestämmelser hava nämligen tillkommit under helt andra konjunkturer
för tjärbränningen än de nu rådande, varjämte det synes möjligt, att
det vid en utredning också kan befinnas oegentligt, att producenter av
tjära inom de nordligaste länen befinna sig i ett förmånligare läge i avseende
å materialinköpen än de å andra orter. Med den ytterst glesa befolkningen
i dessa trakter kunna i varje fall dessa mindre bemedlade
givetvis blott förädla en jämförelsevis liten del av stubb veden på kronans
ofantliga skogsområden, där mängden stubbar för övrigt årligen ökas genom
pågående stora avverkningar; och innebära för övrigt dessa bestämmelser
icke någon ensamrätt för avsedda åbor och ortsbefolkning till all stubbved
å ifrågavarande skogar i Norrbottens eller Västerbottens län. Det bör
därför jämväl i dessa trakter vara angeläget för statsskogsförvaltningen att
tillgodogöra sig stubbar på kronoparkerna, i den mån detta icke sker till
sådan omfattning, att stubbar skulle saknas för den mindre bemedlade ortsbefolkningen.

Av domänstyrelsens utlåtande i ämnet ävensom ock av inom riksdagen
verkställd utredning framgår, att domänstyrelsen från vissa sina lokalförvaltningar
mottagit framställningar om anordnande av tjärbränning för statens
räkning, men att dessa framställningar icke föranlett någon domänstyrelsens
åtgärd.

Jämväl har riksdagen tagit del av de upplysningar, vederbörande
riksdagsutskott inhämtat om huru domänstyrelsen för närvarande ordnat
frågan om stubbvedens tillgodogörande genom utbud av stubbar under hand
och genom annonsering. Av dessa upplysningar framgår bland annat, att

12

Riksdagens skrivelse Nr 340.

utav de sålunda utbjudna posterna av stubbved inom mellersta Norrlands
distrikt anbud av domänstyrelsen kunnat godkännas endast å 8 poster till
ett pris mellan 80 öre och 2 kronor 62 öre per kubikmeter.

Det synes emellertid riksdagen kunna ifrågasättas om ens dessa poster
voro skäligt betalda, helst som domänstyrelsen själv säger i sitt ovannämnda
yttrande över föreliggande motion, att, »även med ett pris av fem kronor
eller mera på veden dalbränningen, lämnar en synnerligen god förtjänst».

På grund av innehållet i motionen och av domänstyrelsens avgivna
yttrande samt av vad riksdagen i övrigt inhämtat i ärendet, har riksdagen
fått den uppfattningen, att brytning av stubbar och dessas bränning till
tjära m. m. är en numera mycket beaktansvärd fråga såväl från skogsvårdssynpunkt
som från statsfinansiell synpunkt, samt att stubbveden bör kunna
tillgodogöras och förädlas till större utsträckning på kronans skogar, än
hittills skett.

Med hänsyn härtill får riksdagen anhålla, att Eders Kungl. Maj:t
ville uppdraga åt domänstyrelsen att verkställa en undersökning om möjligheterna
för ett bättre tillvaratagande av stubbveden å statens skogar.

Stockholm den 14 juni 1918.

Med undersåtlig vördnad.

Stockholm 1918. Kungl. Hofboktr. Iduns Tryckeri-A.-B.