Riksdagens skrivelse Nr 202

Riksdagsskrivelse 1917:202

4

Riksdagens skrivelse Nr 202.

Nr 202.

Godkänd av första kammaren den 9 juni 1917.
Godkänd av andra kammaren den 9 juni 1917.

Riksdagens skrivelse till Konungen angående förlxöjd livränta
för vissa i statens tjänst skadade arbetare eller deras
efterlevande.

(Första kammarens 2:a tillfälliga utskotts utlåtande nr 21).

(Andra kammarens 4:e tillfälliga utskotts utlåtanden nr 14 och 16.)

Till Konungen.

Uti eu inom riksdagen väckt motion har framhållits önskvärdheten
därav, att utredning verkställdes, huruvida och på vad sätt
eu förbättring kunde vidtagas i de arbetares eller deras efterlevandes
ställning, som till följd av i statens tjänst ådragen skada tillerkänts
livränta eller skadeersättning enligt bestämmelserna i »lag 5 juli
1901 angående ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete».

Över ifrågavarande motion har yttrande i den ordning, 46 §
riksdagsordningen föreskriver, avgivits av socialstyrelsen.

Ehuru något krav på ökade understöd åt här ifrågavarande arbetare
ej lämpligen kan motiveras av eu jämförelse med den nya olycksfallsförsäkringslagens
bestämmelser, torde det ej kunna förnekas, att särskilt
under nuvarande förhållanden starka billighetsskäl tala för vidtagandet
av åtgärder i motionens syfte, isynnerhet om man tar i
betraktande att som statsmakterna med hänsyn till nu rådande kristidsförhållanden
sin plikt likmätigt redan fattat flera beslut gående
ut på att bereda i statens tjänst anställda personer ökade löneförmåner.

Riksdagens skrivelse Nr 202.

o

Don ifrågasatta tilläggsersättningen torde emellertid enligt riksdagens
mening icke böra utgå till andra än de statens arbetare, som
så svårt skadats i dess tjänst, att de äro oförmögna att försörja
sig genom eget arbete samt till sådana arbetares likaledes till arbete
oförmögna efterlevande.

Det maximibelopp för årligen utgående livränta, eller 300 kronor,
som lagen av den 5 juli 1901 angående ersättning till följd av skada
för olycksfall i arbete medgiver i det fall att olycksfallet medfört
full invaliditet, är onekligen med hänsyn till levnadskostnadernas
betydande stegring att anse såsom numera otillräckligt även för ett
synnerligen torftigt livsuppehälle.

Vid förevarande frågas behandling har riksdagen icke förbisett,
att en del av de i motionen berörda i statens tjänst skadade arbetarna
även kunna påräkna understöd enligt pensionsförsäkringslagen.
Detta gäller emellertid ej de grupper, som intaga tjänstemannaställning,
och även i de fall, där dylikt understöd kan utgå,
kommer sammanlagda beloppet dock att knappast räcka till för även
låga levnadskostnader.

Likaledes har det framstått klart för riksdagen, att avsevärda
försäkringstekniska hinder måste förefinnas för utbetalande av högre
ersättningar till dem, som fått sina olycksfall reglerade, innan den
nu gällande lagen om försäkring för olycksfall i arbete trätt i kraft.

Riksdagen bär ej varit i tillfälle införskaffa närmare uppgifter
rörande antalet av de arbetare, som för närvarande på grund av i
statens tjänst ådragna skador uppbära livräntor. Emellertid torde
åtminstone deras antal, som enligt lagens bestämmelser uppbära hel
livränta, ej vara synnerligen stort och utgöres sannolikt den största
gruppen av dessa av kommunikationsverkens arbetare.

Med hänsyn till det anförda synes en utredning i ämnet böra
komma till stånd, därvid tillika, då den ifrågasatta tilläggsersättningen
åt avsedde livräntetagare givetvis icke kan lämnas enligt för
olycksfallsförsäkringen eljes gällande grunder, torde böra undersökas,
huruvida densamma kan utgå av vederbörande verks tillgängliga
medel, eller om särskilt anslag bör för ändamålet av riksdagen
beviljas.

På grund härav får riksdagen anhålla, det täcktes Eders
Kung! Maj:t utreda, huruvida och på vad sätt eu förbättring må
kunna vidtagas i de arbetares eller deras efterlevandes ställning,

6

Riksdagens skrivelse Nr 202.

som till följd av i statens tjänst ådragen svårare skada tillerkänts
livränta enligt bestämmelserna i »lag 5 juli 1901 angående ersättning
för skada till följd av olycksfall i arbete», ävensom att de
förslag, till vilka utredningen må föranleda, snarast möjligt må
föreläggas riksdagen.

Stockholm den 9 juni 1917.

Med undersåtlig vördnad.

Stockholm, Oskar Eklunds Boktryckeri, 1917.