Riksdagens skrifvelse Nr 271

Riksdagsskrivelse 1912:271

Riksdagens skrifvelse Nr 271.

3

Nr 271.

Uppläst och godkänd i Första kammaren den 29 maj 1912.

* 5 »i Andra kammaren den 29 maj 1912.

Riksdagens skrifvelse till Konungen i anledning af väckt motion
om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående expropriation
i vissa fall af torp och andra lägenheter å rekognitions- •
skogshemman m. m.

(Lagutskottets utlåtande nr 67.)

Till Konungen.

I en vid innevarande års riksdag väckt motion hafva enskilda
motionärer hemställt, bland annat, att Riksdagen måtte i skrifvelse till
Eders Kungl. Maj:t anhålla om framläggande af förslag till en lagstiftning,
hvarigenom åborna på torp och andra lägenheter å rekognitionsskogshemman
skulle tillerkännas samma rätt att sitta odrifna, som tillkommer
åbo på under bruk skatteköp! hemman.

Lägenhetsinnehafvarna på rekognitionsskogs hem manen hafva i de
flesta fall en särdeles otrygg ställning. Den, som uppfört torp och verkställt
odlingar å en rekognitionsskog, kan icke förskaffa sig någon
tryggad besittningsrätt till den sålunda uppkomna lägenheten. Endast
för den händelse, att vederbörande innehar lägenhet med stubbe- eller
röjselrätt, äger han rätt att därå kvarsitta, i annat fall är han beroende
af ägarens godtycke. Af sådan anledning kan det numera inträffa, att
en innehafvare af lägenhet å rekognitionsskogshemman, äfven om hans förfäder
under flera generationer efter hvarandra brukat samma lägenhet

4

Riksdagens skrifvelse Nr 271.

under sådana omständigheter, att, för den händelse lägenheten icke legat
å rekognitionsskog, en tryggad besittningsrätt för dem skulle hafva
uppstått, skall kunna se sig tvingad att afträda lägenheten till hemmansägarens
fria disposition. Att ett dylikt förhållande, särskildt när eu
lägenhet lång tid innehafts af medlemmar af samma släkt, skall framstå
såsom en obillighet, ligger i öppen dag.

Motionärernas yrkande, att — på samma sätt som genom kung!,
brefvet den 23 september 1747 åborna å de under bruk skatteköpta
hemmanen tillförsäkrats att få sitta kvar på hemmanen, så länge de
fullgjorde sina skyldigheter — äfven ifrågavarande lägenhetsinnehafvare
böra tillerkännas rätt att tills vidare sitta odrifna på de af dem innehafda
lägenheterna, finner Riksdagen så till vida vara värdt beaktande,
att ett tryggande, där så ske kan, af ifrågavarande lägenhetsinnehafvares
besittningsrätt synes både ur lägenhetshafvarnes egen och samhällets
synpunkt vara synnerligen önskvärd!. Uppenbart är dock, att, om åtgärder
må kunna vidtagas för att på ett eller annat sätt skydda ifrågavarande
lägenhetsinnehafvare i deras besittning, nämnda åtgärder måste
blifva i hög grad beroende af den rätt, hvarmed vederbörande innehafva
lägenheten i fråga, hvarjämte hänsyn synes böra tagas äfven till den
tidrymd och öfriga omständigheter, hvarunder sådan rätt utöfvats.

Det synes därför vara angeläget, att en noggrann utredning kommer
till stånd, ej mindre angående antalet och beskaffenheten af sådana torp
och lägenheter, som i motionen afses, samt de villkor, under hvilka de
innehafvas, än äfven huru innehafvarne genom lagstiftningen må kunna,
alltefter förhållandena i olika fall, tryggas i besittningsrätten till samma
lägenheter.

På grund af hvad sålunda anförts, får Riksdagen hemställa, att
Eders Kungl. Maj:t måtte föranstalta om utredning rörande antalet och
beskaffenheten af de å rekognitionsskogshemman befintliga lägenheter
jämte de villkor, å hvilka dessa innehafvas, äfvensom i hvad mån och
på hvad sätt innehafvarne af dylika lägenheter må kunna tryggas i besittningsrätten
till desamma, samt för Riksdagen framlägga de förslag,
hvartill denna utredning må kunna föranleda.

Stockholm den 29 maj 1912.

Med undersåtlig vördnad.

Stockholm, Nya Tryckeri-Aktiebolaget, 1912.