Riksdagens Skrifvelse N:o 92

Riksdagsskrivelse 1897:92

4

Riksdagens Skrifvelse N:o 92.

N:o 92.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 11 maj 1897.
— — — — Andra Kammaren den 11 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om ändring i vissa delar
af lagen angående eganderätt till skrift den 10 augusti 1877.

(Lagutskottets utlåtande n:o 56.)

Till Konungen.

Genom proposition den 9 sistlidne januari har Eders Kongl. Maj:t
föreslagit Riksdagen att antaga propositionen bilagdt förslag till lag om
ändring i vissa delar af lagen angående eganderätt till skrift den 10
augusti 1877.

Vid granskning af detta förslag har Riksdagen allenast i fråga
om förslagets 12 § funnit skäl till ändring, i det att orden »icke politiska»
ur paragrafen uteslutits. Riksdagen anser nemligen politiska uppsatser
vara förtjenta af samma skydd som andra sådana, och svårigheter skulle
för öfrigt ej sällan uppstå att med säkerhet bestämma, hvad som skall
anses för en politisk uppsats eller icke.

Riksdagen, som för den skull funnit Eders Kongl. Maj:ts ifrågavarande
proposition icke kunna i oförändradt skick bifallas, har alltså
för sin del antagit följande

Riksdagens Skrifvelse N:o 92.

5

Lag

om ändring i vissa delar af lagen angående eganderätt till skrift den 10

augusti 1877.

Härigenom förordnas, att 1 kap. 1, 3, 4, 8, 9 och 12 §§, 2 kap.,
3 kap. 15 och 16 §§ samt 4 kap. 19 och 20 §§ i lagen angående
eganderätt till skrift den 10 augusti 1877 skola erhålla följande ändrade
lydelse:

1 §•

Författare vare berättigad att, med andras uteslutande, låta genom
tryck, hvarmed i denna lag förstås äfven fotokemiskt förfarande, mångfaldiga
sin skrift, ehvad den förut blifvit offentliggjord eller förefinnes
endast i handskrift.

Till skrift hänföres i denna lag jemväl musikaliskt arbete, affattadt
med noter eller annan teckenskrift, så ock naturvetenskaplig teckning,
land- eller sjökarta, byggnadsritning eller annan dylik teckning eller
afbildning, som ej är, efter sitt hufvudsakliga ändamål, att betrakta
såsom konstverk.

3 §■

Skrift, som författare låter samtidigt utgifva på olika och å titelbladet
eller vid skriftens början uppgifna språk, varde ansedd såsom på
hvardera af dessa språk författad.

Har författare vid utgifvandet af skrift genom tillkännagifvande
på titelbladet eller vid skriftens början gjordt förbehåll, som afser rätten
att föranstalta om öfversättning af densamma, vare annan förbjudet, under
två år från det skriften först utgafs, att öfversättning deraf på annat
språk utgifva, och, der författaren inom nämnda tid utgifver sådan öfversättning,
under ytterligare åtta år att utgifva öfversättning på det eller
de språk, hvartill skriften sålunda blifvit öfversatt.

6

Riksdagens Skrifvelse N:o 92.

4 §•

Den som öfversatt skrift till annat språk, hafve för sin öfversättning,
der enligt denna lag öfversättningen må utan författarens samtycke genom
tryck utgifvas, den författarerätt, som i 1 § är nämnd, en hvar obetaget
att med enahanda rätt göra annan öfversättning af samma skrift.

Under tid, då öfversättning ej utan författarens samtycke må utgifvas,
ege i afseende på öfversättning, till hvars utgifvande sådant samtycke
meddelats, öfversättaren utöfva författarens rätt med de inskränkningar,
som af aftalet må föranledas.

8 §•

För skrift, utgifven af vetenskapligt samfund eller annan förening,
som utesluter personlig författarerätt, så ock för skrift, som utgifves först
efter författarens död, njutes skydd mot eftertryck i femtio år från det
skriften först utgafs. Lag samma vare om skrift af författare utan uppgifvet
eller under diktadt namn; dock att, der författaren före utgången
af femtionde året från det skriften först utgafs gifver sig till känna antingen
å titelbladet till ny upplaga eller genom anmälan i justitiedepartementet
och tre gånger i allmänna tidningarna införd kungörelse, han då må njuta
till godo den rätt, som i 7 § sägs. Intill dess författaren sålunda gifver
sig till känna, företrädes han i författarerättens utöfning af den, hvilken
tinnes å skriften angifven såsom förläggare.

9 §•

Utgifves eu skrift i flera afdelningar med inbördes sammanhang;
då skall skyddstid, som i 3 eller 8 § omförmäles räknas från det år, den
sista afdelningen utgafs. Har eu afdelning utgifvits senare än två år
efter den närmast föregående, varde skyddstiden för den äldre af dessa
afdelningar, så ock för tidigare, räknad från det år, den sista bland de
äldre afdelningarne utgafs.

12 §.

Till eftertryck hänföres ej heller att i periodisk skrift intaga ur
annan sådan skrift hemtad uppsats; dervid den nyttjade skriftens titel

7

Riksdagens Skrifvelse N:o 92.

likväl skall uppgifvas. Vetenskapliga af handlingar och vittra arbeten
äfvensom andra uppsatser, så vida de äro af större omfång, må dock ej
införas, om förbehåll mot eftertryck blifvit gjordt vid deras början eller,
der de äro i tidskrift intagna, vid början af det eller de häften, hvari
de förekomma.

2 Kap.

Om begagnande af skrift för skådebanan, så ock om annat offentligt

föredragande af skrift.

13 §.

Dramatiskt eller musikaliskt-dramatiskt arbete i original eller i
sådan öfversättning, som enligt denna lag ej må utan författarens samtycke
genom tryck utgifvas, må ej offentligen uppföras utan samtycke af författaren
eller den, som enligt denna lag innehar eller utöfvar författarens
rätt. Offentligt föredragande af sådant arbete, utan utstyrsel för skådebanan,
eller af musikaliskt arbete vare, på sätt nu är sagdt, förbjudet,
der arbetet är otryckt eller ock, vid arbetets utgifvande, genom tillkännagifvande
på titelbladet eller vid arbetets början gjorts förbehåll, som afser
rätten att föranstalta om offentligt föredragande deraf.

För öfversättning, som må utan författarens samtycke utgifvas, ege
öfversättaren den rätt, som i fråga om originalarbete, enligt hvad nu är
sagdt, tillkommer författaren.

Så framt ej annorledes är aftaladt, medför samtycke, som nämndt
är, för den, som det erhållit, rätt att uppföra eller föredraga arbetet så
ofta han för godt finner, men ej att någon rätt dertill på annan öfverlåta.

Arbetets egare vare, såvida ej annorlunda är aftaladt, icke förment
att lemna slikt samtycke åt flere. Har egaren åt någon lemnat uteslutande
rätt att uppföra eller föredraga arbetet, men denne under fem på hvarandra
följande år ej deraf sig begagnat, är egaren oförhindrad att lemna
samtycke äfven åt andra.

14 §.

Författares eller öfversättares i detta kapitel omförmälda rätt gäller
för hans lifstid och fem år efter hans död. Tiar författare eller öfversättare

8

Riksdagens Skrifvelse N:o 92.

ej gifvit sig till känna, vare det, sedan fem år förflutit från det att arbetet
först offentliggjordes genom tryck eller offentligen uppfördes eller föredrogs,
en hvar tillåtet att samma arbete uppföra och föredraga.

3 Kap.

15 §.

Den, som gör sig skyldig till eftertryck, straffes med böter från
och med tjugu till och med ett tusen kronor. Derjemte hafve han till
målseganden förbrutit upplagan och ersätte honom värdet af de exemplar
deraf, som ej finnas i behåll, beräknadt efter boklådspriset för exemplar
af den senast utgifna, rättmätiga upplagan. Är arbetet olagligt allenast
till viss afskild del af det hela, skall hvad här är stadgadt tillämpas
endast på denna del.

För den, som i strid mot denna lag uppför eller föredrager dramatiskt,
musikaliskt eller musikaliskt-dramatiskt arbete, vare straffet böter
från och med tio till och med ett tusen kronor; och skall han i skadestånd
till målseganden utgifva, hvad vid tillfälle, då arbetet uppfördes
eller föredrogs, influtit, utan afdrag för kostnader; dock må, der vid
samma tillfälle jemväl annat arbete uppförts eller föredragits, skadeståndet
i förhållande härtill jemkas.

Kunna de i denna paragraf stadgade grunder för beräkning af
skada icke följas, varde skadeståndet bestämdt efter annan grund, som
pröfvas skälig. Lägsta belopp, hvartill skadestånd må sättas, vare i ty
fall tjugufem kronor.

16 §.

Alla uteslutande för den olofliga tryckningen af en skrift användbara
materialier såsom stereotyp- och andra plåtar samt formar, så ock
för olofligt uppförande eller föredragande af dramatiskt, musikaliskt eller
musikaliskt-dramatiskt arbete gjorda afskrifter skola tagas i beslag och
varde med dem, der ej parterne annorlunda öfverenskomma, så förfaret,
att missbruk ej kan ske.

Riksdagens Skrifvelse N:o 92.

9

4 Kap.

19 §.

Denna lag tillämpas på skrift af svensk medborgare, så ock på
utländsk medborgares skrift, som först utgifvits här i riket.

Lagens bestämmelser kunna, under förutsättning af ömsesidighet,
af Konungen förklaras delvis eller helt och hållet gälla äfven skrifter af
annat lands medborgare och skrifter, som i samma land först utgifvits.

20 §.

Eges skrift af flere, skall samtycke, som erfordras för att tryckning
eller offentligt uppförande eller föredragande lagligen må ske, lemnas af
eu hvar bland dem; dock vare i fråga om musikaliskt-dramatiskt arbete
tillfyllestgörande, att, då texten är det hufvudsakliga, samtycke lemnas af
dennes författare och, i motsatt fall af tonsättaren.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1898.

Den skall ega tillämpning jemväl i afseende på dessförinnan offentliggjord
skrift; dock att lagen icke verkar inskränkning i den rätt, som
blifvit enligt äldre lag förvärfvad, samt att dels den, som före lagens
trädande i kraft på grund af äldre lag lofligen uppfört dramatiskt eller
musikaliskt-dramatiskt arbete, fortfarande är oförhindrad att det uppföra,
dels ock, der arbete före samma samma tid lofligen utgifvits, redan Lyckta
exemplar deraf fritt må utgifvas.

Stockholm den 11 maj 1897.

Med undersåtlig vördnad.

Bill. till Biksd. Trut. 1897. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 24 Haft.

2