Riksdagens Skrifvelse N:o 89

Riksdagsskrivelse 1897:89

6

Riksdagens Skrifvelse N:o 89.

t

X:o 89.

;/ i | .,i, ; ... ,mij; i;,,. , .|i|, i, n *

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 11 maj 1897.
— — — — Andra Kammaren — — — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckta motioner
med förslag till förordning angående köttbesigtnings- och
slagttvång m. m.

(Lagutskottets utlåtande n:o 30 samt memorial n:i3 53 och 60.)

Till Konungen.

Frågan om köttbesigtnings- och slagttvång — hvilken vid sistlidet års
riksdag genom Eders Kongl. Maj:ts proposition n:o 28 framlades till Riksdagens
bedömande — har vid innevarande Riksdag å nyo bragts å bane
uti tvenne af enskilda motionärer afgifna framställningar, hvari yrkats, att
Riksdagen måtte för sin del antaga ett förslag till förordning angående
köttbesigtnings- och slagttvång m. m. af enahanda lydelse med det af
Eders Kongl. Maj:t i ofvanberörda proposition framlagda.

Riksdagen har väl gillat syftet med motionärernas ifrågavarande förslag,
men dels hafva de ifrågasatta bestämmelserna i hufvudsak synts Riksdagen
vara af civillags natur, dels har Riksdagen ansett åtskilliga ändringar
uti det framlagda förslaget nödiga.

Riksdagen har derför för sin del antagit lag i ämnet,- af den lydelse
bilagan litt. A. utvisar, och tillåter sig nu att redogöra för de olikheter,
som den sålunda antagna lagen betecknar gent emot motionärernas eller
— hvilket är detsamma — Eders Kongl. Maj:ts vid sistlidet års Riksdag
framlagda förslag.

Riksdagens Skrifvelse N:o 89.

7

Riksdagen har först och främst ansett rätt til! införande af köttbesigtningstvång
böra i betydlig mån inskränkas. Enligt motionärernas och Eders
Kongl Maj:ts förslag skulle dylikt tvång kunna införas såväl i stad som i
kommun å landet. Enligt Riksdagens åsigt föreligger emellertid, hvad beträffar
kommun å landet, ej något behof af dylikt tvångs införande, hvarför Riksdagen
ansett hvad förslaget härom innehåller böra helt och hållet utgå.

Äfven slagttvångs tillämplighet har Riksdagen funnit böra till stad
inskränkas.

I fråga om fordringarna å besigtningsmans kompetens gör motionärernas
förslag skilnad på besigtningsman vid offentliga eller under offentlig kontroll
stälda slagthus och sådana besigtningsmän, som skola för köttbesigtningen
allenast anställas. Endast för den förra kategorien har förslaget uppstält
den ovilkorlig^ fordran, att besigtningsman skall vara legitimerad veterinär.
Det har dock synts Riksdagen, som om en utsträckning af denna fordran
att gälla alla besigtningsmän skulle i afsevärd mån utgöra garanti mot
faran af köttbesigtningens bristande tillförlitlighet.

Att i fråga om besigtningsmän vid exportslagteri, såsom motionärerna
föreslagit, stadga, att dessa skulle utses af medicinalstyrelsen i motsats till
öfriga besigtningsmän, som skulle af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
tillsättas, har Riksdagen ej ansett behöffigt, då Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
väl är i stånd att träffa ett lämpligt val och det för betryggande
af den utländska marknaden torde vara tillräckligt, att besigtningsmännen
vid exportslagteri tillsättas af offentlig myndighet.

Hvad i § 6 mom. 3 af motionärernas förslag stadgas om skyldighet
för samhälle att inlösa vid besigtning anträffadt s. k. mindervärdigt kött,
har Riksdagen ansett böra ur lagen utgå, då egarens berättigade anspråk
synas behörigen tillgodosedda derigenom, att köttet ställes till egarens
förfogande.

Stadgandet i § 7 om skyldighet för samhälle att för det fall, att ett
af samhällets besigtningsman meddeladt beslut i följd af besvär undanröjts
lemna godtgörelsen för den förlust, klaganden genom beslutet fått vidkännas,
har Riksdagen ej heller kunnat finna lämpligt, då det strider mot vår rätts
allmänna grundsatser att ålägga ett samhälle skadeståndspligt för åtgärder,
som vidtagits af myndigheter, Indika ej blifvit af samhället sjelft tillsatta.

I förslagets § 8 har Riksdagen ansett den ändring nödig, som erfordras
för att köttbesigtningstvånget ej skall komma att åsamka köttproducenterna
några särskilda kostnader. Då sagda tvång hufvudsakligen har till syfte
att tillförsäkra staden, der det införes, vissa hygieniska fördelar, synes det

8

Riksdagens Skrifvelse N:o 89.

rättvist och billigt, att staden sjelf ensam får vidkännas de för besigtningens
verkställande erforderliga kostnader.

För begagnande af offentliga slagthus åter synes rättvisligen afgift böra
erläggas, då dylika anstalter äfven för köttproducenterna äro af väsentlig
nytta; och Riksdagen bär i detta afseende funnit skäligt tillerkänna staden
rätt att tillgodoräkna sig äfven tre procents ränta å anläggningskapitalet.

§ 9 i motionärernas förslag bar Riksdagen ansett böra utgå, ehuru
Riksdagen väl medgifver lämpligheten af deri inryckta bestämmelse. Utan
att tillerkänna Eders Kong!. Maj:ts befallningshafvande den i berörda paragraf
omförmälda rätt lärer svårligen kunna åstadkommas effektivitet åt slagttvånget,
men formelt sedt möta stora betänkligheter att i en lag intaga en
dylik bestämmelse, som åter väl lämpar sig att i form af administrativ
föreskrift införas. Skulle sålunda det befinnas nödigt, lärer Eders Kongl.
Maj:t ej underlåta att om en bestämmelse i angifvet syfte förordna.

Såsom § 9 bar Riksdagen infört de i sista punkten af § 5 samt i §
6 mom. 4 af motionärernas förslag intagna bestämmelser rörande den
myndighet, som må ega att om besigtningen samt stämplarnes beskaffenhet
och köttets stämpling meddela närmare föreskrifter. Riksdagen bar emellertid
ansett det böra, i enlighet med livad andra lagar innehålla, öfverlemnas åt
Eders Kongl. Maj:t, och ej såsom motionärerna föreslagit åt medicinalstyrelsen,
att sådana föreskrifter meddela.

Ändringen i § 6 mom. 4, hvarigenom stämplarnes antal inskränkts
till trenne olika slag, har betingats deraf, att export af kött antagligen lika
väl kommer att ega rum från i stad enligt § 2 i lagförslaget omförmälda
offentliga slagthus som från de i § 3 omnämnda exportslagterier, vid hvilket
förhållande stämplarne för sådant till export afsedt kött också böra
vara lika.

Öfriga sakliga ändringar af förslaget, som af Riksdagen.ansetts nödiga,
äro endast följder af de ofvan omnämnda, hvarför något särskildt yttrande
om desamma ej torde erfordras.

De formella ändringar, som Riksdagen i förslaget vidtagit, torde ej
heller erfordra särskild förklaring.

Stockholm den 11 maj 1897.

Med undersåtlig vördnad.

Riksdagens Skrifvelse N:o 89.

9

Bil. litt. A.

Lag

angående köttbesigtning och slagthus.

§ 1.

1 mom. Köttbesigtmngstvång, innefattande förbud att inom visst område
till salu hålla eller utbjuda till menniskoföda afsedt, färskt, rått kött af
nötkreatur, får, get, svin eller häst, derest köttet icke är, efter undersökning
af besigtningsman, försedt med stämpel af något sådant slag, hvarom i § 6
sägs, eller åtföljd af sådant bevis, som i samma § omförmäles, må för stad
eller visst område deraf, på framställning af stadsfullmägtige eller, der
sådana ej finnas, allmän rådstuga, af Konungens befallningshafvande stadgas,
under vilkor att genom stadens försorg och på dess bekostnad anställes
nödigt antal besigtningsman och vidtagas de öfriga åtgärder, som erfordras
för att köttbesigtning inom ifrågavarande område må kunna utan större
vare sig tidsutdrägt eller annan olägenhet ega rum; börande förslag, innehållande
nödiga bestämmelser i dessa afseenden, vid berörda framställningom
införande af köttbesigtmngstvång fogas och af Konungens befallningshafvande
i sammanhang med densamma pröfvas.

2 mom. Enahanda förfarande iakttages i fråga om ändring af sådant
stadgande; och må, på framställning af stadsfullmägtige eller allmän rådstuga
om upphäfvande af infördt köttbesigtmngstvång, föreskrift om tvångets
upphörande meddelas af Konungens befallningshafvande, som jemväl eger
att, derest i denna lag för rätt till köttbesigtningstvång bestämda vilkor
icke behörigen uppfyllas, samt rättelse derutinnan, efter af Konungens befallningshafvande,
derom gjord erinran, icke inom föresatt tid visas vara vidtagen,
förklara förut meddeladt stadgande om införande af köttbesigtnigstvång icke
vara vidare gällande.

Bih. till llilcsd. Pr0t. 1897. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 23 Häft.

q

10

Riksdagens Skrifvelse N:o 89.

§ 2.

1 mom. Slagttvång, innefattande förbud att inom visst område slagta
djur af de slag, som i § 1 nämnda äro, annorstädes än i särskildt för
ändamålet inrättadt och till allmänt begagnande upplåtet offentligt slagthus,
må i stad af Konungens befallningshafvande stadgas i den ordning och
under de vilkor, som i § 1 omförmälas, sedan dylikt slagthus enligt plan,
som Konungens befallningshafvande efter sakkunniges hörande gillat, blifvit
uppfördt och etter af Konungens befallningshafvande föranstaltad afsyning
godkändt; börande, derest köttbesigtningstvång för berörda område ej redan
är gällande, sådant tvång i sammanhang med slagttvång införas. Sådant
förbud utgör dock ej hinder för att dylikt djur nedslagtas utom det offentliga
slagthuset, om nedslagtandet föranledes af hastigt inträffad sjukdom eller
olyckshändelse; skolande dock i sådant fall köttet, om det är afsedt att
användas till menniskoföda, genast efter djurets nedslagtning ostyckadt jemte
alla dertill hörande inelfvor utom tarmar föras till det offentliga slagthuset
för att der besigtiga^. Utan hinder af sådant förbud må äfven nedslagtning
af kreatur, hvilkas kött är afsedt hufvudsakligen för utförsel ur riket,
verkställas inom sådan för ändamålet särskildt anordnad och under offentlig
kontroll stäld inrättning, hvarom nedan i § 3 sägs.

2 mom. Beträffande ändring uti eller upphäfvande af stadgande om
slagttvång gälle i tillämpliga delar hvad angående köttbesigtningstvång är
i § 1 bestämdt.

§ 3.

Önskar enskild person, förening eller bolag få under offentlig kontroll
ställa vare sig en hufvudsakligen för utförsel af kött ur riket afsedd slagteriinrättning
(exportslagteri) i stad eller på landet eller annan slagterianstalt,
belägen utom stad, ege, på derom af vederbörande gjord ansökning,
Konungens befallningshafvande, om anstalten pröfvas vara ändamålsenligt
ordnad, medgifva och meddela föreskrift att densamma skall stå under
offentlig kontroll, med vilkor att genom sökandens försorg och på hans
bekostnad anställes erforderligt antal besigtningsmän och vidtagas de öfriga
åtgärder, som anses för kontrollen nödiga. Dylikt medgifvande må af
Konungens befallningshafvande kunna återtagas, om anstalten ej vidmagthålles
i ändamålsenligt skick eller de för medgifvandet bestämda vilkor ej uppfyllas

Riksdagens Skrifvelse N:o 89.

11

samt rättelse härutinnan, efter af Konungens befallningshafvande derom
gjord erinran, icke inom föresatt tid visas vara vidtagen.

§ 4.

1 mom. Besigtningsman skall vara legitimerad veterinär.

2 mom. Konungens befallningshafvande förordnar besigtningsman efter
förslag, för sådana anstalter, hvarom i § 3 sägs, af anstaltens egare eller
innehafvare och i öfriga fall af helsovårdsnämnd eller den särskilda myndighet,
under hvars inseende slagthus eller köttbesigtning är stäld.

3 mom. Besigtningsman kan ,af Konungens befallningshafvande när
som helst entledigas från sin befattning.

§ 5.

1 mom. Vid slagt af djur utaf de slag, som i § 1 nämnda äro, i
slagthus, hvarom stadgas i §§ 2 och 3, skall besigtningsman anställa undersökning,
före nedslagtningen å djuret med hänsyn till dess helsotillstånd,
samt efteråt å dess kött och inelfvor med afseende å deras duglighet till
menniskoföda.

2 mom. Vid annan köttbesigtning enligt denna lag skall undersökning
af besigtningsman anställas, när fråga är om häst eller större nötkreatur
än kalf, å minst fjerdedels kropp, men eljest å minst half kropp.

§ 6.

1 mom. Kött, som vid besigtning enligt denna lag godkännes, skall
förses med stämpel, utvisande, der slagt och besigtning egt rum i slagthus,
hvarom stadgas i §§ 2 och 3, att så skett, men eljest att köttet undergått
annan vederbörlig besigtning inom någon stad med köttbesigtningstvång.

2 mom. Finnes vid besigtning kött vara till menniskoföda otjenligt,
skall detsamma utan kostnad för köttets egare, genom besigtningsmannens
försorg förstöras, der det icke kan under besigtningsmannens kontroll försäljas
till tekniskt bruk, i hvilket fall köttets egare är berättigad utfå hvad som
genom försäljningen inflyter.

3 mom. Anträffas vid besigtning kött, som först efter särskild
behandling kan utan men för helsan användas till menniskoföda, skall

12

Riksdagens Skrifvelse N:o 89.

köttet under besigtningsm annens kontroll undergå sådan behandling samt,
försedt med särskild] stämpel, der så ske kan, eller åtföljdt af bevis om
beskaffenheten, ställas till egarens förfogande mot skyldighet för honom att
ersätta uppkommande kostnad för köttets behandling.

4 mom. I denna § omförmälda stämplar skola angifva tid och ort
för besigtningen samt för öfrigt vara, hvart slag för sig, lika för hela riket,
nemligen en för godkändt kött efter djur slagtadt i sådant slagthus, hvarom
i §§ 2 och 3 stadgas, en för annat godkändt kött och en för kött, behandladt
på sätt i mom. 3 här ofvan sägs.

§ 7.

1 mom. Derest vid besigtning, anstäld enligt denna lag, köttets egare
icke åtnöjes med besigtningsm ans åtgärd eller beslut, må han deri
söka ändring genom besvär, hvilka böra vid talans förlust till Konungens
befallningshafvande ingifvas inom tio dagar, efter det klaganden af åtgärden
eller beslutet erhöll del, dagen då delgifningen skedde likväl oräknad;börande
emellertid, utan hinder af besvär, det öfverklagade beslutet lända till efterrättelse,
intill dess annorlunda kan varda förordnadt.

2 mom. Besigtningsman är skyldig, då framställning derom göres,
till klaganden dels utan lösen lemna skriftligt meddelande om Idandrade
åtgärden eller beslutet och skälen derför, dels ock, om i förskott erlägges
hvad som kan erfordras till bestridande af nödig kostnad för tillvaratagande
af såsom bevisningsmedel Renligt prof å det besigtigade, lemna sådant prof
i lämpligt förvaringskärl, tillslutet under besigtningsmannens sigill och af
denne försedt med nödig beteckning; skolande dock, derest klagan afser
beslut enligt § 6 mom. 2 och 3, sådan framställning göras omedelbart efter
besigtningen.

§ 8.

1 mom. För köttbesigtning, anstäld på grund af § 1, erlägges icke
någon afgift.

2 mom. För begagnande af offentligt slagthus, hvarom i § 2 sägs,
eger staden uppbära afgifter enligt taxa, som, sedan Konungens befallningshafvande,
efter hörande af helsovårdsnämnd eller den särskilda myndighet,
hvarunder slagthusets förvaltning är stadd, dertill uppgjort förslag, af Konungen
fastställes för minst ett år i sänder. I denna taxa må afgiftema ej sättas

Riksdagens Skrifvelse N:o 89.

13

högre än som kan anses erforderligt för betäckande af stadens kostnader
för slagthusets förvaltning och underhåll jemte tre procent ränta å anläggningskapitalet.

'' V § 9. .

Närmare föreskrifter om besigtning och stämpling af kött samt om
stämplarnes beskaffenhet meddelas af Konungen.

§ 10.

Der i följd af slagttvångs införande byggnad eller annan inrättning för
bedrifvande af slagterirörelse, som i stad lofligen idkas och hvars utöfvande
icke medgifvits blott tills vidare eller till dess annorlunda blefve föreskrifvet,
ej längre kan för dermed afsedt ändamål användas, vare egaren berättigad
att af staden undfå ersättning för den värdeminskning, hans fastighet och
öfriga ifrågavarande inrättningar derigenom undergå.

§ Il Bryter

någon mot förbud, hvarom i § 1 eller § 2 sägs, böte från och
med två till och med etthundra kronor.

§ 12.

Den, som under tid, då han är stäld under tilltal för förseelse mot
denna lag, fortsätter eller förnyar samma förseelse, skall, när han dertill
varder lagligen förvunnen, fällas, för hvarje gång åtal emot honom egt rum
och han deraf undfått del, till de böter, som för ifrågavarande förseelse äro
bestämda.

§ 13.

Förseelse mot denna lag åtalas af allmän åklagare vid polisdomstol,
der särskild sådan är inrättad, men eljest hos poliskammare och, der sådan
icke finnes, vid allmän domstol; och gälle i fråga om klagan öfver domstols
eller poliskammares beslut i dessa mål hvad i allmänhet angående besvär
i brottmål är stadgadt.

Bih. till Riksd. Prat. 1897. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 23 Häft.

3

14

Riksdagens Skrifvelse N:o 89.

§ 14-

Emot beslut eller åtgärd, som enligt denna lag eller på grund af i
densamma gifiia föreskrifter meddelats eller vidtagits af Konungens befallningshafvande,
eger den, som anser sin rätt deraf förnärmad eller obehörigen
inskränkt, att anföra besvär hos Kong!. Maj:t inom den tid, som för Överklagande
af förvaltande myndigheters och embetsverks beslut är stadgadt;
börande dock, utan hinder af besvär, beslutet lända till efterrättelse, intill
dess annorlunda kan varda förordnadt.

§ 15.

1 mom. Böter, som ådömas efter denna lag, tillfalla stadens kassa.

2 mom. Saknas tillgång till fulla gäldandet af dessa böter, skola de
förvandlas enligt allmän strafflag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1898.

Stockholm, Victor Pettersons Boktryckeri, 1897.