Riksdagens Skrifvelse N:o 88

Riksdagsskrivelse 1894:88

Riksdagens Skrifvelse N:o 88.

3

N:0 88.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 8 maj 1894.
— — — — Andra — — 8 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion
angående viss ändring i förordningen om utvidgad näringsfrihet
den 18 juni 1864.

(Lagutskottets utlåtande N:o 36.)

Till Konungen.

I en inom Riksdagens Andra Kammare väckt motion liar af derå representanter
från de norra länen erinrats, hurusom hos befolkningen i lappmarkerna
på senare tid flerestädes yppats försök att kringgå de i kongl.
blefven den 29 november 1839 och den 15 december 1848 meddelade föreskrifter
om förbud för införsel och försäljning i lappmarkerna af vissa spritdrycker.
Vanligen skedde detta genom anskaffandet af ett tekniskt fabrikat
af parfymer eller s. k. eau de cologne, hvilket fabrikat innehölle en alkoholhalt
från 40 till G2 procent och endast eu obetydlig del af välluktande
tillsatser.

Sedan denna vätska blifvit upphettad för att få nämnda för smaken
obehagliga tillsatser aflägsnade, förtärdes återstoden såsom bränvin. Genom
vätskans starka alkoholhalt och förmodligen äfven i följd af att berörda för
helsan skadliga tillsatser icke kunde helt och hållet undanrödjas, blefve de,

4

Riksdagens Skrifvelse N:o 88.

som förtärde dylik vätska, i allmänhet i hög grad öfverlastade och under
liera dagar besvärade af illamående. Att betänkliga oordningar under sådana
förhållanden skulle uppkomma vore lika naturligt som att den samvetsgranne
åklagaren skulle söka vidtaga åtgärder för att stäfja ett slikt ofog.

Åtskilliga socknar inom Yesterbottens län hade äfven genom beslut å
vederbörande kommunalstämmor jemte vitsordande af det missbruk, som uti
förevarande fall egde rum, i det att eau de cologne nästan uteslutande köptes
och förtärdes såsom rusdryck och att i de flesta fall personer, som anträffades
såsom öfverlastade, blifvit berusade genom förtärande af dylik vara,
velat genom raotionärerne fästa Riksdagens uppmärksamhet på de beklagliga
förhållanden, som i ty fall egde rum inom lappmarken, samt söka vidtaga
åtgärder för hämmande af ett ofog, som, derest det finge opåtaldt fortgå,
tvifvels utan komme att betänkligt inverka på sedlighet och god ordning
inom orten, äfvensom motverka ortens höjande i ekonomiskt hänseende.

Jemväl vederbörande åklagare hade gjort framställning i enahanda syfte
som kommunerna. Sålunda hade, bland annat, framhållits, hurusom samvetslöse
landthandlande till hvarje större kyrkohelg anskaffat och tillhandahållit
allmänheten större eller mindre partier parfymeradt bränvin eller sprit;
att denna rörelse allt mer och mer gripit omkring sig, såsom exempel
hvarpå anförts, att bland den ringa mängd folk, som besökte Sorsele sockens
kyrkostad, en enda handlande kunde på en afton afyttra från 200 till
300 st. buteljer om 1/3 liters rymd, samt att, då denna vätska vanligen
innehölle en alkoholhalt af mer än Öl procent, de personer, som häraf berusade
sig, blifvit särdeles vilda och oregerliga.

Det öfverklagade missbruket förekomme för öfrigt ej blott inom lappmarkerna
i Norrbottens och Yesterbottens län, utan äfven inom andra delar
af Norrland.

Då rättigheten att försälja spirituösa drycker samt Öl och vin vore medgifven
endast efter vederbörandes hörande och eu i sina detaljer bestämd
ordning, men för rättigheten att försälja tekniska fabrikat, innehållande
sprit, någon annan åtgärd icke behöfde vidtagas än de, som omförmäldes i
förordningen angående utvidgad näringsfrihet den 18 juni 1864, syntes skäl
förefinnas att för undanrödjande af det påpekade missbruket tillerkänna kommunerna
enahanda rätt att stäfja oordningar, som vore medgifven i 14 §
i förordningen angående försäljning af vin, maltdrycker m. m. den 24 oktober
1885 samt 35 § i förordningen angående vilkoren för försäljning af
bränvin och andra brända eller distillerade spirituösa drycker den 31 oktober
1891.

5

* Riksdagens Skrifvelse N:o 88.

Den bästa utvägen för uppnående af det åsyftade målet syntes vara att
söka få i näringsfrihetsförordningen införd någon föreskrift af enahanda art,
som återfunnes i förenämnda båda förordningar, och har framställning följaktligen
gjorts om vidtagande af en dylik åtgärd.

Af åtskilliga ärendet rörande handlingar, som stälts till Riksdagens förfogande,
har Riksdagen inkemtat, att socknemännen inom tretton kommuner
äfvensom sex länsmän i nämnda län samt tre länsmän från Jemtlands
län enstämmigt vitsordat, att ett tekniskt fabrikat, som vid undersökning
befunnits innehålla 48 volymprocent alkohol och derutöfver, under benämning
af eau de cologne derstädes allmänt användes såsom rusdryck, samt kraftigt
betonat nödvändigheten af lagstiftningsåtgärder i syfte att hämma detta onda.

Med afseende å de för allmän ordning och sedlighet menliga följder,
som handeln med tekniska fabrikat, innehållande sprit, visat sig medföra
särskilt inom de norra delarne af vårt land, finner Riksdagen lagstiftningsåtgärder
i syfte att motarbeta det nu rådande missbruket af dylika vätskor
synnerligen önskvärda och af verkligt behof påkallade. Om än den utväg,
som i ofvan berörda framställning anvisats, kan synas väl värd att beaktas,
föreställer sig Riksdagen, att tilläfventyrs äfven andra sätt för ordnandet af
denna fråga kunna gifvas, och att sålunda det afsedda önskningsmålet bäst
främjas derigenom, att Eders Kongl. Maj:t, efter föregången fullständig utredning
af frågan, ville pröfva i hvilken rigtning en lagstiftning i ämnet
bör gå; och föranledes Riksdagen för den skull, under åberopande af hvad
här ofvan blifvit anfördt, hemställa, att Eders Kongl. Maj:t ville låta utreda
på hvad sätt försäljning af tekniska fabrikat, som innehålla sprit, må,
der sådan försäljning visar sig medföra oordningar, kunna inskränkas eller
förbjudas samt, derest förhållandena skulle dertill föranleda, låta utarbeta
och för Riksdagen framlägga förslag till för sådant ändamål erforderlig ändring
i gällande lagstiftning.

Stockholm den 8 maj 1894.

Med undersåtlig vördnad.