Riksdagens Skrifvelse N:o 87

Riksdagsskrivelse 1890:87

Riksdagens Skrifvelse N:o 87.

1

N:o 87.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 20 maj 1890.

— — — — Andra Kammaren — 20 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Majds
i proposition n:o 8 framstälda förslag till lag angående
skyldighet att anskaffa och underhålla hostad eller lemna
liyresersättning åt provinsialläkare.

(Sammansätta stats- och lagutskottets utlåtande n:o 4 och
memorial n:o 6.)

Till Konungen.

I en den 31 december 1889 till Riksdagen aflåten proposition (n:o 8),
angående ordnande af den allmänna och enskilda helso- och sjukvården
i riket, har Eders Kongl. Maj:t föreslagit, bland annat, att Riksdagen
måtte antaga ett i propositionen intaget förslag till lag angående
skyldighet att anskaffa och underhålla bostad eller lemna hyresersättning
åt provinsialläkare.

Vidare har Eders Kongl. Maj:t i samma proposition meddelat Riksdagen
att, derest de i propositionen upptagna förslag, hvilka understälts
Riksdagens godkännande, blefve af Riksdagen bifallna, Eders Kongl.
Maj:t komme att framdeles utfärda, att gälla från och med det den nya
löneregleringen för provinsialläkarne började tillämpas, utom andra för liih.

till Riksd. Prat. 1890. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 19 IJäft. 1

2

Riksdagens Skrifvelse N:o 87.

fattningar, »Reglemente angående bostad eller hyresersättning åt provinsialläkare»,
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med ett propositionen
bilagdt, af särskilde komiterade upprättadt förslag, med de smärre ändringar
deri, som kunde finnas nödiga.

I en inom riksdagen väckt motion har åter föreslagits,
att Riksdagen måtte afslå Eders Kongl. Maj:ts proposition om antagande
af lag angående skyldighet att anskaffa och underhålla bostad
eller lemna hyresersättning åt provinsialläkare och besluta:

att provinsialläkare, som inginge på ny stat eller hädanefter utnämndes,
skulle, jemte de löneförmåner, som i öfrigt honom tillkomme,
erhålla hyresersättning af statsmedel efter 750 kronor om året; dock
att på Eders Kongl. Maj:ts pröfning finge bero, om och i hvad mån
sådan ersättning skulle tillkomma provinsialläkare i distrikt, der bostad,
tillkommen på grund af donation, funnes;

att ett emot denna utgift svarande belopp måtte för 1891 å ordinarie
stat å 8:de liufvudtiteln uppföras; samt

att provinsialläkaredistrikt, som, då detta beslut trädde i kraft,
redan inrättat bostad åt provinsialläkaren, skulle vara berättigad! att
från den dag, då provinsialläkaren blefve berättigad till hyresersättning,
förfoga öfver bostaden med hvad dertill hörde.

Då Riksdagen nu går att yttra sig öfver Eders Kongl. Maj:ts förevarande
framställning, får Riksdagen till en början anmärka, att en
jemförelse mellan det ifrågavarande förslaget till lag angående bostad
eller hyresersättning åt provinsialläkare och det i propositionen omförmälda
förslaget till bostadsreglemente gifver vid handen, att i det
senare förslaget finnas införda föreskrifter, som bestämma vidden af de
skyldigheter, som i det förstnämnda förslaget åläggas provinsialläkaredistrikten.
För den händelse den uppfattning, som ligger till grund
för den af Eders Kongl. Maj:t föreslagna anordningen för beredande
af bostad åt provinsialläkare, eller åsigten att skyldigheten att bekosta
sådan bostad bör åligga vederbörande provinsialläkaredistrikt, vore
rigtig, synes det derför Riksdagen att reglementet bort göras till föremål
för Riksdagens pröfning och beslut.

Riksdagen erkänner det rigtiga och lämpliga deri, att olika skyldigheter
icke böra åligga de särskilda distrikten för åtnjutande af samma
förmåner, men, enligt Riksdagens förmenande, bör likställigheten distrikten
emellan beredas, icke, på sätt Eders Kongl. Maj:t ifrågasatt,
genom att utsträcka förbindelsen att bekosta bostad till de äldre, före
år 1854 inrättade distrikten, hvilka nu äro befriade derifrån, utan genom
att lösa de från och med år 1854 tillkomna distrikten från ifrågavarande

B

Riksdagens Skrifvelse N:o 87.

förbindelse. Riksdagen delar nemligen den åsigt, som i ofvannämnda
motion uttalats, att det är ändamålsenligare och med billighet mera
öfverensstämmande, att provinsialläkarens aflöning i dess helhet bekostas
af staten, än att en del deraf utgår af kommunerna. Då provinsialläkaren
är en statens tjensteman, synes i sjelfva verket någon
rättsgrund icke förefinnas, med stöd hvaraf ett dylikt åliggande kan
anses tillkomma vederbörande distrikt, helst af lätt insedda skäl åt detta
icke kan öfverlemnas att bestämma, å hvilken plats läkaren bör vara
stationerad, utan afgörandet deraf måste tillkomma Eders Kongl. Maj:t.
I betraktande af den ansenliga stegring i kommunalutskylder, som i
en senare tid inträdt i de flesta delar af riket, lärer icke heller kunna
anses lämpligt, att kommunerna betungas med utgifter för ändamål,
som för desamma äro mera främmande. Att för närvarande ett så stort
antal distrikt faktiskt bidrager till provinsialläkarnes aflöning torde få
anses uteslutande bero på den tillfälliga omständigheten, att staten vid
delningen af de äldre, stora distrikten begagnade sig af den konkurrens,
som rådde mellan de olika orterna, och gjorde anskaffandet genom
kommunernas försorg af bostad för läkaren till ett vilkor för inrättande
af nya distrikt. Då emellertid någon ytterligare ökning i de nuvarande
provinsialläkaredistriktens antal icke annat än i särskilda undantagsfall
lärer böra ifrågakomma, samt en allmän reglering af provinsialläkarnes
aflöningsförmåner nu af Riksdagen beslutats, synes tidpunkten vara inne
att befria vederbörande distrikt från den skyldighet, som uti ifråga.
varande hänseende ålegat dem.

Riksdagen anser således, att staten bör öfvertaga skyldigheten att
bekosta bostad åt provinsialläkarne. Dervid lärer icke kunna ifrågakomma,
att bostad in natura skulle åt dem anskaffas, utan torde viss
årlig hyresersättning böra dem beredas, hvilken liyresersättning Riksdagen
ansett böra bestämmas till 750 kronor för en hvar provinsialläkare.
Då emellertid i en del distrikt de nuvarande provinsialläkarebostäderna
tillkommit på grund af donationer af olika beskaffenhet, har
Riksdagen ansett bestämmelse böra meddelas derom, att det må bero
på Eders Kong]. Maj:ts pröfning att afgöra, om och i hvad mån dylik
hyresersättning bör åtnjutas af provinsialläkare inom distrikt, der donerad
bostad finnes.

Uttryckligt stadgande har Riksdagen jemväl trott böra meddelas
derom, att provinsialläkaredistrikt, som redan inrättat bostad åt provinsialläkaren,
må vara berättigad! att från den dag, då provinsialläkaren
kommer i åtnjutande af hyresersättning af statsmedel, förfoga

4

Riksdagens Skrifvelse N:o 87.

öfver bostaden med hvad dertill hörer, i den mån enskilda donationer
derför icke lägga hinder.

Beträffande sättet för beredande af de medel, som erfordras för
ifrågavarande hy reser sättningars utgörande, har Riksdagen, då antalet
provinsialläkaredistrikt i riket, enligt Riksdagens i särskild skrifvelse
meddelade beslut, kommer att uppgå till 138, men möjligt är, att hyresersättning
icke kommer att utgå till ett eller annat distrikt, der donerad
bostad nu. finnes, likasom att eu eller annan af de provinsialläkare,
Indika nu innehafva boställen, icke komma att öfvergå på ny stat, uppfört
ett förslagsanslag högst 103,500 kronor för ändamålet å riksstatens
åttonde hufvudtitel.

Riksdagen får alltså anmäla,

dels att Riksdagen afslagit Eders Kongl. Maj:ts proposition om antagande
af lag angående skyldighet att anskaffa och underhålla bostad
eller lemna hyresersättning åt provinsialläkare;

dels att Riksdagen beslutat, att provinsialläkare, som ingår på ny
stat eller hädanefter utnämnes, skall, jemte de löneförmåner, som i öfrigt
honom tillkomma, erhålla hyresersättning af statsmedel efter 750 kronor
om året,, dock att på Eders Kongl. Maj:ts pröfning må bero, om och i
hvad mån sådan ersättning skall tillkomma provinsialläkare i distrikt,
der bostad, tillkommen på grund af donation, finnes, äfvensom, för bestridande
af den härför erforderliga utgiften, å ordinarie stat å åttonde
hufvudtiteln för år 1891 uppfört ett. förslagsanslag högst 103,500 kronor;
samt

dels att Riksdagen i sammanhang härmed beslutat, att provinsialläkaredistrikt,
som redan inrättat bostad åt provinsialläkaren, skall vara
berättigad! att från den dag, då provinsialläkaren blifver berättigad till
hyresersättning, förfoga öfver bostaden med hvad dertill hörer, dock
med den inskränkning i särskilda fall, som kan föranledas af hvad enskilde
eller kommuner må hafva förordnat om bidrag till bostaden.

Stockholm den 20 maj 1890.

Med undersåtlig vördnad.