Riksdagens Skrifvelse N:o 85

Riksdagsskrivelse 1891:85

20

Riksdagens Skrifvelse N:o 85.

N:o 85.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 12 maj 1891.

Andra Kammaren 13

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts
proposition angående anvisande af medel till en riksförsäkringsanstalt
och till sjukkasseväsendets befrämjande.

(Särskilda utskottets (n:o 2) utlåtande n:o 4, punkt 2.)

Till Konungen.

Vid behandling af Eders Kongl. Maj:ts proposition af den 31 januari
1891 angående anvisande af medel till en riksförsäkringsanstalt och till
sjukkasseväsendets befrämjande, har Riksdagen icke funnit sig kunna bifalla
första punkten af samma proposition, angående anvisande af medel
till eu riksförsäkringsanstalt.

Uti de i samma proposition bifogade statsrådsprotokoll föreslagna
grunder för sjukkassas rätt till statsunderstöd har Riksdagen ansett följande
ändringar böra vidtagas.

1 mom. 1 utbytes ordet riksförsäkringsanstalten mot registreringsmyndigheten.

Det föreslagna mom. 2 har Riksdagen ansett böra utgå företrädesvis
emedan, åtminstone så länge ingen lag om vare sig olycksfallsförsäk -

21

Riksdagens Skrifvelse N:o 85.

ring eller arbetsgifvares ansvarspligt ännu blifvit antagen, det ieke kan
anses vara behöfligt eller lämpligt att sätta ifrågavarande statsbidrag i
något sammanhang med den väntetid, som i en dylik lag kan varda
stadgad. En sådan materiel bestämmelse skulle ock bilda ett afbrott
emot den i öfrigt rent formella karakteren af det nu föreliggande lagförslagets
föreskrifter angående sjukkassas stadgar.

Deremot anser Riksdagen skäligt, att ett nytt mom. 2 införes i syfte
att säkrare förebygga att statsbidrag skulle kunna begäras och erhållas
för sjukkassa, som icke utöfvat någon verksamhet. Den fordran Riksdagen
med afseende härpå velat uppställa, eller att sjukkassan skall
hafva under föregående år haft egna inkomster, uppgående till minst tre
gånger det begärda förvaltningsbidragets belopp, är så ringa, att den
icke torde kunna anses vara för någon sjukkassa öfver höfvan betungande.

Riksdagen anser ordet »statsunderstöd» böra utbytas mot »förvaltningsbidrag»,
hvarigenom i någon mån framhålles, att statsbidraget motiveras
särskildt af de ökade förvaltningskostnader, sjukkasselagens bestämmelser
torde ådraga de kassor, som genom registrering frivilligt
ställa sig under denna lag.

Förvaltningsbidragens belopp torde för större kassor böra sättas
något högre än af Eders Kong!. Maj:t föreslagits. För en sjukkassa, som
räknar medlemmar i flera hundra eller kanske tusental, vore ett statsanslag
af 150 kronor, äfven betraktadt uteslutande såsom förvaltningsbidrag,
väl allt för knappt för att kunna verka såsom en uppmuntran
till att underkasta sig det särskildt för eu större kassa icke alldeles obetydliga
besväret att t. ex. samla och i ordnadt skick meddela statistiska
uppgifter i enlighet med sjukkasselagen § 10. Riksdagen anser derför,
att för kassor, hvilkas medlemsantal öfverstiger 250 och hvilka enligt
Eders Kongl. Maj:ts förslag skulle erhålla endast 150 kronor årligen,
förvaltningsbidraget borde ökas med 25 öre för hvarje medlem utöfver
nämnda antal, dock så att 300 kronor blefve det högsta bidrag, som
någon kassa finge för år åtnjuta.

Hvad angår den af Eders Kongl. Magt föreslagna fördubblingen af
statsbidragets belopp till de kassor, i hvilka medlemmarnes afgifter äro
beräknade efter försäkringstekniska grunder, vill Riksdagen icke förneka
önskvärdheten och lämpligheten deraf, om blott med någon säkerhetkunde
afgöras, hvilka grunder vore fullt försäkringstekniska. Sjukstati"stiken
är efter Riksdagens förmenande ännu allt för outvecklad och
sjuklighetsförhållandena på olika orter äro allt för skiljaktiga samt för
litet kända, för att det skulle för närvarande vara möjligt att i detta
afseende klassificera de särskilda kassornas bestämmelser med den nog -

22

Riksdagens Skrifvelse N:o 85.

grannlåt, som skulle erfordras, om det gälde att på sådan grund afgöra,
huru vida en kassa skulle få åtnjuta det högre eller det lägre anslagsbeloppet.
Riksdagen fruktar derför, att en sådan bestämmelse som den
af Eders Kong!. Maj:t föreslagna skulle gifva anledning till talrika, för
vederbörande myndigheter ytterst svårlösta och för sjukkasseväsendets
befrämjande hinderliga tvister och reklamationer. Eu helt annan sak
är att i enskilda fall, då det i en sjukkassa stadgade förhållandet emellan
medlemmarnes rättigheter och skyldigheter uppenbarligen är alldeles
origtigt och ledande till kassans ruin, en sakkunnig försäkringsinspektör
kan och bör genom vederbörande myndighet derpå fästa sjukkassestyrelsens
uppmärksamhet, med påföljd att, der rättelse icke göres, kassans
egenskap af registrerad, och dermed förvaltningsbidraget, må kunna upphöra.
På sjukförsäkringsteknikens nuvarande ståndpunkt torde en sådan
åtgärd dock vara det högsta, hvartill försäkringsinspektören med fog
kan i detta afseende förpligtas.

Med afseende på storleken af det belopp, som under närmaste framtiden
kan blifva behöfligt för sjukkasseväsendets befrämjande i enlighet
med de grunder, som af Riksdagen antagits, har beräknats, att om förvaltningsbidrag
hade lemnats alla de 965 sjukkassor, som meddelat uppgifter
till arbetareförsäkringskomitén och hvilkas sammanräknade antal
medlemmar vid 1884 års utgång öfversteg 120,000, hela det erforderliga
beloppet skulle hafva utgjort omkring 73,000 kronor. Under de senaste
åren har antalet sjukkassor och sjukkassemedlemmar förmodligen icke
obetydligt ökats; men å andra sidan lärer med säkerhet kunna antagas,
att icke på långt när alla befintliga sjukkassor genast låta registrera sig,
hvadan nyssnämnda belopp, 73,000 kronor, torde för år 1892 utan tvifvel
vara fullt tillräckligt och sannolikt icke behöfva fullständigt tagas
i anspråk.

Genom den af 1890 års Riksdag beslutade afsättningen af 100,000
kronor redan för innevarande år »till underlättande af åtgärder för arbetares
olycksfallsförsäkring och sjukkassors bildande» finnas alltså, då
den föreslagna riksförsäkringsanstalten icke kommer till stånd, enligt
Riksdagens åsigt mer än tillräckliga medel för ofvan berörda ändamål
tillgängliga.

I enlighet med hvad sålunda blifvit anfördt har Riksdagen velat
medgifva, att Eders Kongl. Maj:t må för 1892 använda det till underlättande
af åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring och sjukkassors
bildande afsätta belopp, i mån af behof,

dels till förvaltningsbidrag åt sjukkassor under vilkor:

23

Riksdagens Skrifvelse N:o 85.

l:o sjukkassan skall vara hos vederbörande myndighet registrerad i
enlighet med lagen om sjukkassor;

2:o sjukkassan skall under föregående år haft egna inkomster uppgående
till minst tre gånger det begärda förvaltningsbidragets belopp;

3:o förvaltningsbidraget skall för år utgå i förhållande till det antal
afgiftspligtiga medlemmar, sjukkassan under nästföregående år städse
haft,

med 1 krona för hvarje medlem till och med 50, med 50 öre för
hvarje medlem derutöfver till och med 250, samt

med 25 öre för hvarje medlem derutöfver, dock ej för något år
med sammanlagdt högre belopp än 300 kronor; och

dels till utarbetande och offentliggörande genom försäkringsinspektörens
försorg af ärsredogörelse för sjukkasseväsendet i riket;

hvilket Riksdagen härmed får för Eders Ivongl. Maj:t tillkännagifva.

Stockholm den 13 maj 1891.

Med undersåtlig vördnad.