Riksdagens Skrifvelse N:o 83

Riksdagsskrivelse 1890:83

14

Riksdagens Skrifvelse N:o 83.

N:o 83.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 19 maj 1890.
— — — — Andra Kammaren den 19 — ■—

Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående inskränkning i den rätt
till försäljning af maltdrycker, som tillkommer tillverkare af
sådana drycker.

(Första Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 2) utlåtande n:o 6).
(Andra Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 2) utlåtande n:o 39).

Till Konungen.

Genom tid efter annan utfärdade lagbestämmelser hafva handlandes
rättighet till försäljning af maltdrycker blifvit så inskränkt, att
hvarje missbruk från deras sida, ledande till oordningar och allmänna
lugnet störande uppträden, måste anses vara i väsentlig mån förebygdt.
Det skulle derför vara oegentligt, om lagstiftningen icke vidtoge några
åtgärder till förekommande äfven af de missbruk, som i berörda afseende
kunna föranledas genom den utaf tillverkare af dylika drycker
bedrifna försäljning, ty i annat fall skulle lätt det välgörande inflytande,
som med de redan tillkomno lagbestämmelserna åsyftas, kunna äfventyras
och de försäljningsmissbruk, som på ett håll afvärja, på ett annat
håll återkomma i så mycket större skala, som konkurrensen med andra
försäljare föroflriskats. Egare af ölbryggerier torde icke i fråga om

15

Riksdagens Skrifvelse N:o 83.

föryttrandet af sina tillverkningar vara bundna af de i kongl. förordningen
den 24 oktober 1885 för handlande och andra föreskrifna inskränkningar
i rättigheten till försäljning för afhemtning af ifrågavarande
drycker. Ett lagstadgande torde derför vara erforderligt, på
det att ej tillverkaren må såsom hittills intaga en framför alla andra
försäljare af maltdrycker gynnad ställning, men då maltdrycker, måttligt
njutna, äro icke blott oskadliga, utan äfven stärkande och närande,
samt såväl tillverkning som försäljning af desamma sålunda är en både
loflig och i många afseende nyttig näring, i hvars utöfvande lagstiftaren
endast i högsta nödfall och undantagsvis bör hämmande ingripa, lärer
likväl någon allmänt gällande föreskrift om viss bestämd inskränkning
häri icke böra omedelbart i lag meddelas, så mycket mindre som olika
förhållanden i skilda delar af landet kunna göra eu dylik inskränkning
på det ena stället lika öfverflödig som på ett annat af behof påkallad.
Den ifrågasatta inskränkningen torde icke heller i något fall böra utsträckas
till den försäljning till afhemtning, som af tillverkaren idkas
på hans kontor eller på sjelfva tillverkningsstället antingen omedelbarligen
eller medelst dit ingående reqvisitioner och deraf föranledda försändningar
af reqvirerade varor till reqvisitionsorten, utan endast afse
den försäljning, som under maltdryckernas kringförande i stad eller på
landet för bryggeriernas räkning bedrifves med samma drycker.

Beträffande sjelfva arten af berörda inskränkning, kunde det måhända
i allmänhet vara lämpligt och erforderligt, att inom eu kommun,
der försäljning af ifrågavarande beskaffenhet föranledt oordningar, densamma
helt och hållet förbjödes för alltid eller viss tid, men det låter
tänka sig, att förhållandena kunna vara sådana, att en ringare inskränkning
i försäljningsrättigheten, såsom dess förbjudande på någon viss allmän väg
eller större samlingsplats, vid någon viss lastageplats, fabrik eller annan
inrättning eller å vissa tider, skulle kunna vara för ändamålet tillräcklig.
Hvad angår den myndighet, hvilken må ega meddela ifrågavarande förbud,
torde det icke vara fullt välbetänkt att i första hand åt kommunalstyrelsen
öfverlåta denna rätt, ty om man också finge antaga att
något missbruk af densamma till det ena eller andra bryggeriets förmån
eller skada derigenom icke vore att befara, stode dock möjligheten härtill
öppen ooh detta kunde gifva bryggeriegarne anledning betvifla rättvisan
i de mot honom vidtagna åtgärderna. Riksdagen anser derför,
dels att magten att genom förbud inskränka tillverkarens ifrågavarande
försäljningsrätt bäst och med största trygghet bör kunna öfverlemnas
åt högsta polismyndigheten inom orten, hvilken å ena sidan väl bör
hafva samma intresse för lugnets bevarande och ordningens upprätt -

16

Riksdagens Skrifvelse N:o 83.

hållande som kommunalstyrelsen och å andra sidan är underkastad embetsmannaansvar
för sina beslut, dels att denna magt icke bör inskränkas
blott till att helt och hållet förbjuda den försäljningsrätt, hvarom
nu är fråga, utan äfven att i den rigtning, här ofvan blifvit antydd,
föreskrifva sådana inskränkningar i densamma, som kunna vara för
ändamålet erforderliga.

Med anledning af hvad sålunda blifvit anfördt och enär, efter
hvad Riksdagen erfarit, oordningar icke sällan uppstå vid de tillfällen,
då tillverkare af maldrycker hålla sådana drycker till salu medelst
kringföring, samt de missbruk, som dervid förekomma, lika litet böra
letnnas opåaktade som andra missbruk vid maltdrycksförsäljning, får
Riksdagen, hos hvilken framställning skett, hos Eders Kongl. Maj:t
anhålla om sådan ändring i nu gällande lagstiftning angående vin och
maltdrycker in. m., att, der tillverkaren af maltdrycker håller sådana
drycker till salu medelst kringföring och oordningar deraf föranledas,
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande må ega att, sedan den, hvars
rätt är i fråga, äfvensom i stad magistraten och å landet kommunalnämnden
blifvit hörda, för viss tid eller för alltid förbjuda sådan tillverkare
all dylik försäljning inom en eller flera kommuner eller ock
föreskrifva sådana inskränkningar i berörda försäljningsrätt, hvartill omständigheterna
kunna föranleda.

Stockholm den 19 maj 1890.

Med undersåtlig vördnad.