Riksdagens Skrifvelse N:o 79

Riksdagsskrivelse 1891:79

Riksdagens Skrifvelse N:o 79.

N:o 79,

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 13 maj 1891.
— — — — Andra Kammaren — 13 —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående ytterligare utsträckning
af fridlysning stulen för elg.

i ■'':v‘It $'' '' . •. ’ y. : i i

(Första Kammarens tillf, utskotts (n:o 2) utlåtande n:o 2.)
(Andra Kammarens tillf, utskotts (n:o 3) utlåtande n:o 18.)

Till Konungen.

Genom kongl. kungörelsen den 2 juli 1875 angående ändring i kongl.
jagtstadgan den 21 oktober 1864 har i sammanhang med ändrade bestämmelser,
bland annat, rörande den tid, under hvilken jagt efter elg
vore förbjuden, förklarats att, derest erfarenheten komme att visa, det
den fridlysningstid, hvarom i kungörelsen stadgats, behöfde i något fall
för hela riket eller viss del deraf utsträckas eller inskränkas, ville Eders
Kongl. Maj:t derom särskilt förordna. Sedermera har i kongl. kungörelsen
den 15 februari 1878 blifvit bestämdt, att jagt efter elg vore

6 Riksdagens Skrifvelse N:o 70.

hvarje år förbjuden från och med den 1 oktober till och med den 31
augusti.

Under erinran härom har uti en inom Riksdagen väckt motion framhållits,
hurusom det vore allmänt insedt och erkändt, att den i sistberörda
kungörelse stadgade fridlysningstid för elg borde, om elgstammen
skulle kunna hållas uppe, ytterligare utsträckas så, att endast 15
i stället för 30 dagar blefve den i lag medgifna tiden för elgjagt, och
då elgens parningstid i allmänhet finge anses inträffa under senare hälften
af september och de första dagarne af oktober, samt elgen, liksom
annat nyttigt villebråd, borde vara fridlyst under parningstiden, helst
hans kött nyss efter parningstiden vore magert och mindre välsmakande,
men jagttiden, å andra sidan, med hänsyn till årskalfvarnes tillväxt
och svårigheten att under den varma årstiden bevara köttet från snar
förskämning, icke heller borde utsättas före september, syntes lämpligaste
tiden för elgjagten vara de 15 första dagarne af september.

Behofvet af en skärpt lagstiftning i afseende å inskränkning af tiden
för jagt efter elg har af Eders Kongl. Maj:t beaktats i det att, på särskilda
ansökningar, denna jagt år 1890 varit alldeles förbjuden inom två
län och ett landstingsområde samt inskränkt till senare hälften af september
i ett landstingsområde och elfva län.

Den ytterligare inskränkning i tiden för elgjagten, hvilken för närvarande
torde vara nödig, skulle visserligen kunna vinnas genom att,
på sätt som hittills skett, särskilda förbud utfärdades för olika landsdelar,
men Riksdagen anser skäl vara för handen att uti ifrågavarande
hänseende en förändrad lagstiftning för hela riket införes, på det
att icke, såsom nu är fallet, undantagen från lagens föreskrift om
tiden för elgjagt må omfatta nästan hela den del af landet, der elg
finnes.

Enligt hvad Riksdagen inhemtat, har domänstyrelsen i skrifvelse
den 29 december 1890 hos Eders Kongl. Maj:t på anförda skäl hemstält,
bland annat, att i de norrländska länen jagt efter elg må vara tillåten
endast under tiden från och med den 1 till och med den 15 september;
och får Riksdagen, som delar domänstyrelsens åsigt rörande lämpligheten
af elgjagtens förläggande till förra hälften af september månad,
men, i betraktande af vigten deraf, att en bestämd, för hela riket gällande,
kort elgjagtstid varder genom lag stadgad, funnit de af domänstyrelsen
anförda skäl för jagttidens bestämmande i Norrland väsentligen
hafva giltighet äfven för rikets mellersta och södra delar, härmed anhålla,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande och besluta,

7

Riksdagens Skrifvelse N:o 79.

huru vida icke fridlysningstiden för elg allmänneligen bör ytterligare utsträckas
så, att elgjagt må i hela riket årligen varda tillåten endast de
femton första dagarne af september månad.

Stockholm den 13 maj 1891.

Med undersåtlig vördnad: