Riksdagens Skrifvelse N:o 78

Riksdagsskrivelse 1891:78

Riksdagens Skrifvelse N:o 78.

1

N:o 78.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 11 maj 1891.
— — — — Andra Kammaren — 11 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående vilkorep för försäljning
af bränvin.

(Bevillningsutskottets betänkande n:o 7.)

Till Konungen.

För närvarande må minuthandel med bränvin ega rum endast söckendagar
från klockan 8 förmiddagen till 9 eftermiddagen, men å dag före
sön- eller helgdag får sådan handel ej fortfara längre än till klockan 7
eftermiddagen. Utskänkning af bränvin får under söckendagar begynna
tidigast klockan 7 på morgonen och i stad eller köping i allmänhet ej
fortfara längre än till klockan 10 och å landet till klockan 8 på aftonen.

Då emellertid, beträffande minuthandel med bränvin, försäljningstiden
utan skada och till allmänt gagn kunnat å dag näst före sön- eller
helgdag inskränkas till klockan 7 eftermiddagen, och det i nykterhetens
intresse väl icke kan vara annat än till nytta, om försäljningstiden alla
söckendagar inskränktes till samma klockslag, har Riksdagen, på derom
gjord framställning, för sin del beslutit att mom. 1 af § 26 i Eders
Kong]. Maj:ts nådiga förordning angående vilkoren för försäljning af
bränvin och andra brända eller distillerade spirituösa drycker den 29
maj 1885 skall erhålla följande ändrade lydelse:

Bih. till Eilcsd. Prof. 1891. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 10'' Häft. (N:is 78—86). 1

2

Riksdagens Skrifvelse N:o 78.

Minuthandel med bränvin må ega rum endast söckendagar från
klockan 8 förmiddagen till 7 eftermiddagen.

I fråga om tiden för utskänkning af bränvin har Riksdagen, då det
för den, som icke är begifven på starka drycker, omöjligen kan vara af
något intresse att utskänkningsställe öppnas redan klockan 7 på morgonen,
och den supige icke kan annat än förstöra hela sin dag genom
att så tidigt slippa in på krogen, samt då enligt läkares påstående de
starka dryckernas förderfliga inverkan minskas, om de förtäras i sammanhang
med måltid, ansett att utskänkning af bränvin icke bör begynna
förr än vid frukosttiden; i öfverensstämmelse hvarmed Riksdagen beslutit,
att mom. 2 af § 26 i berörda förordning skall erhålla följande ändrade
lydelse:

Utskänkning af bränvin må under söckendagar begynna tidigast
klockan 9 förmiddagen och i stad eller köping i allmänhet ej fortfara
längre än till klockan 10 och å landet till klockan 8 på aftonen.

° Vid sådan helsobrunn eller badort, der särskild läkare tinnes anstäld,
må för kortare tid än år rättighet till bränvinsutskänkning meddelas
af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande, när vederbörande derom
gjort anmälan.

Då Riksdagen ansett att en sådan, vanligen under flera månader utöfvad
utskänkning icke bör komma till stånd utan att vederbörande
kommunalstyrelse lemnats tillfälle att derom yttra sig, har Riksdagen i
enlighet härmed beslutit att mom. 1 af § 13 i förordningen skall erhålla
denna ändrade lydelse:

Vid sådan helsobrunn eller badort, der särskild läkare finnes anstäld,
på passagerarefartyg eller der värdshusrörelse af annan anledning
kan för någon del af året tillfälligtvis vara af omständigheterna påkallad,
dock ej vid läger eller der trupp eljest är för flera dagar sammandragen,
må för kortare tid än år rättighet till bränvinsutskänkning på derom
af vederbörande gjord anmälan meddelas af Kongl. Maj:ts befallningshafvande;
dock må tillstånd till utskänkning vid helsobrunn eller badort,
hvarom nu är sagdt, icke beviljas, utan att vederbörande kommunalstyrelse
lemnats tillfälle att derom yttra sig.

I § 13 mom. 2 af förevarande förordning är angående utskänkning
å passagerarefartyg stadgadt att sådan utskänkning, hvartill rättighot
sökes hos Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i det län, der fartygets
rederi har sitt hufvudsäte, må ske endast till förtäring ombord å
fartyget och att Eders Kong]. Maj:ts befallningshafvande skall ega att
jemväl i öfrigt dervid föreskrifva de inskränkningar, som kunna finnas
nödiga. Uppenbart är, att ett af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

3

Riksdagens Skrifvelse N:o 78.

meddeladt tillstånd till utöfvande af utskänkning å passagerarefartyg
icke bör medföra rättighet att å ort, der fartyget för lastning eller dylikt
ändamål qvarligger, drifva utskänkningsrörelse för ortens befolkning,
utan egentligen endast att utskälla bränvin till fartygets passagerare
och besättning. Då emellertid de tillståndsresolutioner, som af flera
länsstyrelser meddelats, icke kommit att innehålla föreskrift i sådant
afseende, har följden häraf kunnat blifva att, såsom för Riksdagen blifvit
framhållet, ett flertal passagerarefartyg bedrifvit fullständig krogrörelse
under uppehållet i de af dem anlöpta hamnar. Den oegentlighet har
dessutom härvid förekommit, att då dylika resolutioners giltighet icke
är inskränkt till det läns farvatten, af hvars styrelse de meddelats, krogrörelse
å passa*gerarefartyg kunnat ega rum i län, hvilkas styrelser genom
föreskrift i de meddelade resolutionerna sökt förekomma, att å de
der hemmahörande fartygen sådant missförhållande kunde ega rum. Eu
förändring af förordningens bestämmelse härutinnan till undanrödjande,
så vidt möjligt, af dessa missförhållanden, har Riksdagen derför funnit
vara af behofvet högeligen påkallad; och då med hänsyn dertill att det
i många fall torde för utskänkningsrättighetens innehafvare och dennes
biträden vara omöjligt att afgöra, huru vida, under det fartyget ligger i
hamn eller vid land, t. ex. alla de personer, som å fartyget intaga måltid,
äro passagerare derå eller ej, och det icke gerna kan begäras att,
innan utskänkning åt någon af dem får ega rum, han skall visa att han
kommer att medfölja fartyget, Riksdagen ansett betänklighet möta att
bestämma, att utskänkning å fartyg icke må ega rum till andra än fartygets
passagerare och besättning, har Riksdagen beslutit att mom. 2 i
förevarande förordnings 13 § skall erhålla följande ändrade lydelse:

Rättighet till utskänkning å passagerarefartyg sökes hos Kongl.
Maj:ts befallningshafvande i det län, hvarest fartygets rederi har sitt
hufvudsäte. Sådan utskänkning må endast ega rum till förtäring ombord
å fartyget och må, under det fartyget ligger i hamn eller vid
land, allenast ske till besättningen och till dem, som i fartygets restaurationslokal
intaga måltid; egande Kongl. Maj:ts befallningshafvande att
jemväl i öfrigt beträffande utskänkningen föreskrifva de inskränkningar,
som kunna finnas nödiga.

Då detta beslut nödvändiggjort eu omredigering af § 42 i förordningen,
har Riksdagen härjemte beslutit, att detta lagrum skall erhålla
följande lydelse:

Idkar----förlustig. Lag samma vare, om den, som erhållit

rättighet till utskänkning å passagerarefartyg, utöfvar densamma annorledes
än i 13 § 2 mom. medgifvet är, eller utan att iakttaga de in -

4

Riksdagens Skrifvelse N:o 78.

skränkningar dervid, som i öfrigt kunna hafva blifvit af Kongl. Maj:ts
befallningshafvande jemlikt samma lagrum föreskrifna.

Med anmälan af ofvannämnda af Riksdagen beslutna förändringar,
får Riksdagen anhålla, att Eders Kongl. Maj:t med godkännande af desamma
täcktes låta dem till allmän efterrättelse kungöra.

Stockholm den 11 maj 1891.

Med undersåtlig vördnad: