Riksdagens Skrifvelse N:o 57

Riksdagsskrivelse 1894:57

Riksdagens Skrifvelse N:o 57.

5

N:o 57.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 2 maj 1894.

— — — — Andra Kammaren den 2 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion
angående upphäfvande af föreskriften i 27 § disciplinstadgan
för krigsmagten den 7 oktober 1881.

(Lagutskottets utlåtande n:o 39.)

Till Konungen.

Uti eu inom Riksdagen väckt framställning har enskild motionär
påyrkat upphäfvande af den i 27 § disciplinstadgan för krigsmagten ~
den 7 oktober 1881 meddelade föreskrift, att den, som tillhör mauskapet
vid värfvad trupp, må, när honom ådömts vissa bestraffningar, ur
rullorna utstrykas och öfverlemnas till Eders Kong!. Maj:ts befallningshafvande,
som förordnar om hans afsändande till värfvade arméns disciplinkompani
för att der under sin återstående kapitulationstid hållas till allmänt
arbete. Enligt motionärens åsigt vore tillämpningen af nämnda §
ej underkastad någon som helst kontroll, hvarför den ock verkade ojemnt.

Enligt erhållna upplysningar, både från midten af 1890 till midten
af 1893, således under en tidrymd af omkring 3 år, öfverlemnats
till disciplinkompaniet

från flottans värfvade stam ............................ 120 man

„ arméns regementen och corpser ............ 80 „ .

Af dessa senare 80 man komme i det allra närmaste hälften eller
39 på ett i Stockholm förlagdt värfvadt infanteriregemente, under det
att från ett annat infanteriregemente i samma stad och med samma
nummerstyrka öfverlemnats endast 2 man. Från andra värfvade rege -

0

Riksdagens Skrifvelse N:o 57.

menten och corpser åter, såsom de i Skåne förlagda äfvensom från
trängeorpserna, hade ej under ifrågavarande tidrymd någon blifvit till
disciplinkompaniet öfverlemnad. Af dessa siffror och dessa förhållanden
kunde bland annat den slutsatsen dragas, att 27 § disciplinstadgan
kunde tillämpas och hade tillämpats på ett i väsentlig man skiljaktigt
sätt.

Redan ur denna synpunkt borde ifrågavarande föreskrift upphäfvas.
Dessutom kunde med fog ifrågasättas lämpligheten af att sammanföra
dessa mindre goda element till en särskild anstalt, från hvilken de i
regeln icke torde utgå moraliskt förbättrade.

Upphäfvandet af ifrågavarande föreskrift skulle vidare helt visst
hafva en gynsam återverkan på rekryteringen af våra värfvade trupper
och handhafvandet af dertill hörande angelägenheter.

Jemväl borde beaktas, att, sedan under de sistförflutna åren och
senast genom antangandet af 1892 års härordning den egentliga värfniugen
än vidare utsträckts och do värfvade trupperna väsentligen ökats,
rättigheten att öfverlemna värfvade soldater till disciplinkompaniet kunde
föranleda afsevärdt, ökade kostnader för detta kompanis underhåll
m. m. Detta sakförhållande vore förtjent af desto större uppmärksamhet,
som utbytet af till disciplinkompaniet nu anvisade anslag vore
skäligen ringa med hänsyn till dess gagn för försvaret och den dit
öfverlemnade soldatens moraliska förbättring.

Lika med motionären finner Riksdagen oneklig!, att ifrågavarande
föreskrift varder upphäfd under förutsättning att någon olägenhet i
fråga om disciplinens upprätthållande vid de värfvade trupperna ej förorsakas.
I hvarje fall torde bestämmelse böra meddelas derom, att
öfverlemnande till disciplinkompani, derest dylik anordning kommer att
under eu eller annan form bibehållas, må ega rum allenast efter föregående
beslut af vederbörlig domstol, och får Riksdagen i anledning
af förevarande framställning anhålla, att Eders Kongl. Maj:t måtte låta
utreda, huruvida föreskriften i 27 § disciplinstadgan för krigsmagten
den 7 oktober 1881 om afsändande af bestraffadt manskap, som tillhör
värfvad trupp, till värfvade arméns disciplinkompani må kunna upphäfvas,
eller, om berörda bestraffningssätt skulle finnas behöfva i eu
eller annan form bibehållas^ detsamma icke bordo ådömas ondast af
krigsrätt, och i sådant fall derom framlägga förslag till Riksdagen.

Stockholm den 2 maj 1894.

Med undersåtlig vördnad.