Riksdagens Skrifvelse, N:o 25

Riksdagsskrivelse 1884:25

Riksdagens Skrifvelse, N:o 25.

1

N:o 25.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 19 April 1884.
-—■ — — — Andra Kammaren den 19 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts
proposition angående förändringar i vissa för den inrikes
posttrafiken gällande portosatser.

(Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 4.)

Till Konungen.

Uti en den 31 sistlidne December till Riksdagen aflåten proposition
har Eders Kongl. Maj:t, under åberopande af hvad till protokollet
öfver finansärenden för samma dag blifvit i ämnet au förd t, föreslagit:
att för vanliga bref befordringsafgiften måtte fastställas till
10 öre, om brefvets vigt ej öfverstiger 15 gram, 20 öre, om vigten
öfverstiger 15, men ej 125 gram, och

30 öre, om vigten uppgår till mer än 125, men icke öfver 250

gram;

att för lokalbref eller sådant bref, som skall befordras till person,
hvilken vistas inom den stad, köping eller by, der försändelsen å postanstalt
eller i fast breflåda till befordran aflemnas, befordringsafgiften
måtte bestämmas till 5 öre;

att för brefkort afgiften måtte nedsättas till 5 öre för enkelt
brefkort och till 10 öre för brefkort, hvilket åtföljes af blankett till
svar;

, att för rekommendation af försändelse afgiften måtte fastställas
till 20 öre;

Bih. till Riksd. Frot. 1SS4. 10 Sund. 1 Afd. 1 Band. 3 Käft.

1

2 Riksdagens Skrifvelse, N:o 25.

att hittills så kallade lösbref i afseende å så väl portots belopp
som dess ingående till postkassan måtte likställas med vanliga bref;

samt att nu föreslagna bestämmelser måtte träda i tillämpning
med ingången af år 1885.

Ehuru Riksdagen icke funnit något hinder möta för att nu genomföra
så väl den länge motsedda nedsättningen i det vanliga inrikes
brefportot som de öfriga portoförändringar, bvilka såsom en följd af
nämnda nedsättning eller i sammanhang dermed af Eders Kong!. Maj:t
föreslagits, har Riksdagen dock med afseende å förslagets enskildheter
ansett vissa förändrade bestämmelser påkallas, utöfver hvad Eders
Kong]. Maj: t ifrågasatt.

Bland de bref, livilka genom postverkets förmedling utvexlas,
förekomma ej sällan sådana, som, adresserade till en person bosatt å
annan ort, än der afsändaren befinner sig, af den sistnämnde inlemnas
eller i en genom enskild persons försorg fortskaffad lösväska insändes
till postanstalt, utan att postverket behöfver vidtaga annan åtgärd för
brefvets fortställande än att tillhandahålla adressaten detsamma, då det
af honom afhemtas, eller inlägga det i lösväska, hvars fortskaffande
ombesörjes af adressaten eller annan enskild person, eller ock slutligen,
i de fall då sådant kan ske, befordra det till adressaten genom postverkets
vanliga brefbärare.

Dylika bref äro icke hänförliga till lösbref, enär de nemligen ej
fortskaffas med post, och kunna ej heller anses såsom vanliga bref.
Den ofvan återgifna definitionen på lokalbref passar ej heller in på
dem, emedan lokalbref alltid skola befordras till person, hvilken vistas
å samma ort (»stad, köping eller by»), der brefvet å postanstalt inlemnas.
Till följd häraf lär äfven praxis inom postverket med afseende
å dessa bref varit något vacklande, ehuru de i allmänhet ansetts böra
behandlas såsom lokalbref, hvilket äfven torde vara med billigheten
mest öfverensstämmande.

All tvekan i detta afseende torde lätt kunna undanrödjas genom
en mera lämplig definition af lokalbref. Då nemligen med lösbrefvens
afskaffande uttrycket »vanliga bref» kommer att beteckna alla sådana
bref, hvillca med post, i detta ords posttekniska bemärkelse, eller med
landtbrefbärare fortskaffas, torde lokalbrefven böra i postförfattningarne
angifvas såsom sådana bref, hvilka å postanstalt behandlas utan att
med post eller af landtbrefbärare fortskaffas. Härigenom angifves så
väl den postbehandling, hvilken de hittills så kallade lösbrefven skola
underkastas, som ock den egentliga skilnaden mellan vanliga bref och
lokalbref.

Äfven i ett annat afseende har Riksdagen ansett en förändring

Riksdagens Skrifvelse, N:o 25. 3

i nu gällande poststadgas bestämmelser vara af nöden, utöfver hvad
Eders Kongl. Maj:t föreslagit. För närvarande är i fråga om lokalbref
stadgadt, att dylikt bref ej må i vigt uppgå till mer än 50 gram.

Det torde emellertid näppeligen finnas något skäl för deri skiljaktighet,
som sålunda med afseende å vigtsatserna förefinnes emellan
lokalbref och vanliga bref, eller att en försändelse, som skall med
post befordras, behandlas såsom bref, så vida dess vigt ej öfverstiger
250 gram, under det den högsta vigtsatsen för lokalbref är faststäld
till endast 50 gram. Å andra sidan synes det äfven ligga en oegentlighet
deruti, att, under det ett högre porto tillämpas å vanliga bref
redan då brefvets vigt öfverstiger 15 gram, portot för lokalbref utgår
med samma belopp äfven för den högsta medgifna vigtsatsen. På grund
häraf och då någon betänklighet mot en något högre taxering af de
lokalbref, hvilkas vigt öfverstiger 15 gram, icke synes böra mota, enär
öfvervägande flertalet dylika bref icke torde uppnå denna vigt, har
Riksdagen ansett äfven för lokalbref böra tillämpas en graderad afgiftsskala,
afpassad efter samma vigtsatser, hvilka för närvarande äro bestämda
för vanliga bref, så att portot för ett lokalbref städse kommer
att utgå med hälften af det för ett vanligt bref af motsvarande vigt
stadgade belopp. En dylik anordning torde för öfrigt, så väl genom
det utsträcktare användande af lokalpostförsändelser, hvartill möjlighet
beredes, som ock genom den högre taxeringen af vissa lokalbref, jemväl
i sin mån komma att motverka den eljest under de närmaste åren
motsedda minskningen i postverkets inkomster.

Med de här ofvan omförmälda bestämmelser i fråga om vanliga
bref och lokalbref har någon särskild föreskrift angående det porto,
som bör erläggas för de hittills så kallade lösbref ven, icke ansetts vara
af nöden.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, har Riksdagen funnit
Eders Kongl. Maj:ts ifrågavarande proposition icke kunna oförändrad
bifallas; hvaremot Riksdagen beslutit:

att för så kalladt vanligt bref eller sådant bref, som med post
eller af landtbrefbärare fortskaffas, befordringsafgiften fastställes till _

10 öre, om brefvets vigt ej öfverstiger 15 gram, 20 öre, om vigten
öfverstiger 15, men ej 125 gram, och

30 öre, om vigten uppgår till mer än 125, men icke öfver 250

gram;

att för lokalbref eller sådant bref, som å postanstalt behandlas
utan att med post eller landtbrefbärare fortskaffas, afgiften för postbehandlingen
fastställes till hälften af här ofvan angifna belopp eller:

4

Riksdagens Skrifvelse, N:o 25.

5 öre, om brefvets vigt ej öfverstiger 15 gram, 10 öre, om vigten
öfverstiger 15, men ej 125 gram, och

15 öre, om vigten uppgår till till mer än 125, men icke öfver
250 gram;

att för brefkort afgiften nedsättes till 5 öre för enkelt brefkort
och till 10 öre för brefkort, hvilket åtföljes af blankett till svar;

att för rekommendation af försändelse afgiften fastställes till 20 öre;
att afgiften för alla bref, hvilka genom postverkets förmedling
utvexlas, skall ingå till postkassan;

samt att ofvanberörda bestämmelser skola träda i tillämpning med
ingången af år 1885;

hvilket allt Riksdagen får härmed för Eders Kongl. Maj:t anmäla.

Med undersåtlig vördnad:

Stockholm den 19 April 1884.