Riksdagens Skrifvelse N:o 215

Riksdagsskrivelse 1908:215

Riksdagens Skrifvelse N:o 215.

1

N:o 215.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 1 juni 1908.
— — — — Andra Kammaren den 1 —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kung!. Maj:ts
proposition med förslag till förordning angående stämpelafgifter.

(Bevillningsutskottets betänkande n:o 24 och memorial n:r 27 och 30.)

Till Konungen.

Genom proposition n:o 160 har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande
af bifogadt protokoll öfver finansärenden för den 3 sistlidne
april, föreslagit Riksdagen att antaga ett vid propositionen fogadt förslag
till förordning angående stämpelafgiften.

Riksdagen, som funnit de af Eders Kungl. Maj:t föreslagna förändringarna
utgöra förbättringar och förtydliganden i de nuvarande
bestämmelserna, har med nedan angifna undantag bifallit det framlagda
förslaget.

Undantagen afse dels viss förändrad lydelse af 49 § l:sta stycket
och 50 § 2:dra stycket i förordningen, dels ock följande mindre betydande
tillägg.

Enligt nu gällande förordning i ämnet liksom äfven enligt Eders
Kungl. Maj:ts förslag äger stämpelfrihet rum bland annat i mantalsskrifningsmål.
Hvad åter beträffar kyrkoskrifningsmål, skola expeditioner
Rih. till Riksd. Prof. 1908. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 93 Höft. (Ko 215,216.) 1

2

Biksdagens Skrifvelse N:o 215.

i sådana mål enligt förslaget fortfarande, på sätt förut ägt rum, beläggas
med stämpel. Sålunda utgör t. ex. stämpelafgiften för ett Eders Kungl.
Maj ds utslag i dylika mål 20 kronor för första arket och 5 kronor för
hvarje af de öfriga arken. Då emellertid, såsom nyss nämnts, expeditioner
i mantalsskrifningsmål äro fria från stämpel, synes följdriktigheten
fordra, att äfven expeditioner i de därmed närbesläktade kyrkoskrifningsmålen
komma i åtnjutande af samma stämpelfrihet, i synnerhet
som utslag i dessa mål i regel meddelas på klagan af mindre bemedlade.
Ett tillägg i berörda syfte bär således införts i 7 §.

Vidare har, i anledning af därom gjorda framställningar Riksdagen
be slutit, att enkla och dubbla beläggningsstämplar å 80 öre samt
12 kronor 50 öre skola finnas att tillgå och för sådant ändamål vidtagit
erforderlig ändring i 27 §.

Förutom här ofvan angifna direkta ändringar har Riksdagen jämväl
funnit anledning till de särskilda uttalanden och erinringar, om
hvilka här nedan vidare förmäles.

Enligt 34 § är försäljningsman skyldig att för sin uppbörd ställa
behörigen godkänd borgen eller ock nedsätta obligationer eller aflämna
försäkringsbref i enlighet med därom gällande föreskrifter. Med afseende
härå har framhållits, att jämväl annan säkerhet än den sålunda
enligt paragrafen uttryckligen angifna borde kunna godtagas. I anledning
häraf har Riksdagen velat uttala såsom sin åsikt, att under uttrycket
borgen jämväl torde kunna inbegripas af bankinrättning utfärdade
depositionsbevis eller garantiförbindelser.

I 35 § 3:dje stycket föreskrifves skyldighet för ämbets- eller
tjänsteman att i visst fall lämna kvitto å uppburna stämpelmedel äfvensom
till statskontoret inleverera dessa medel med bifogande af till kvittona
hörande talonger. Detta stadgande lärer icke få anses utgöra hinder
för vederbörande att i sådana fall, då för hög stämpelafgift uppburits
och öfverskottet återställts, innan handlingen stämpelbelagts, för vinnande
af erforderlig rättelse därom göra anteckning å talongen; och torde
formuläret till denna talong böra upprättas så, att dylik anteckning,
där den kommer i fråga, också är förutsedd. I detta sammanhang vill
Riksdagen vidare påpeka, att ämbets- eller tjänsteman icke är skyldig
att på grund af innehafvande af ämbete eller tjänst omhänderhalva
försäljningen af stämplar.

''Om emellertid, såsom redan blifvit sagdt, Riksdagen ansett sig
böra bifalla det föreliggande förslaget, har Riksdagen likväl icke velat
underlåta att erinra, att fastställandet nu af en ny stämpelförordning
tydligen icke får undanskjuta genomförandet af sådana förändringar i

3

Riksdagens Skrifvelse N:o 215.

denna förordning, som tilläfventyrs må anses nödiga eller nyttiga.
Riksdagen vill i detta afseende särskildt framhålla de önskemål beträffande
kontrollen öfver de olika stämpelafgifterna, som af förlidet års
Riksdag uttalades. I anledning af en inom Riksdagen väckt motion
anhöll nämligen Riksdagen att Eders Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa
utredning, huruvida genom förändrade eller förenklade bestämmelser
rörande sättet för verkställandet af stämpelbeläggning af stämpelpliktiga
handlingar skulle kunna utan ökade kostnader för det allmänna
åstadkommas en fullständigare kännedom om hvad de särskilda stämpelafgifterna
inbragte åt statsverket, äfvensom en mer tillfredsställande
kontroll öfver att stadgade afgifter behörigen erlades, samt efter verkställd
utredning till Riksdagen inkomma med de förslag, hvartill en
dylik utredning kunde gifva anledning.

Riksdagen har alltså bifallit Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande
proposition, dock att 7, 27, 49 och 50 §§ i förordningen skola erhålla
följande lydelse:

7 §•

Från stämpelafgift enligt denna Art. är kronan befriad.

Frihet från stämpel enligt denna Art. äger jämväl rum i mantalsoch
kyrkoskrifningsmål; i bevillningsmål och mål angående kronans
ränta och tionde; i frågor rörande debitering, afskrifning eller restitution
af kronoutskylder, utbetalning af rese- och traktamentsersättning, stämpelafgifter,
kommunala eller andra allmänna afgifter, markegångssättning,
åsättande af rotering, fastställelse å afsöndring af jord, vattenfall, fiske
eller annan dylik lägenhet, anmärkning vid offentliga räkenskaper,
redogörelse för allmänna medel, utsyning af skog å allmänning eller
ekars fällande å kronojord, tillverkning och inlösen af salpeter och tvist
om värfning; i sådana på förvaltningsmyndighets pröfning beroende
ärenden, som angå syner å ryttare-, soldat- eller båtsmanstorp; i ärenden,
som afses i lagen rörande afgäld från afsöndrad lägenhet eller i lagen
angående aflösning af sådan afgäld; så ock i ärenden, som anhängiggjorts
hos justitiekanslersämbetet eller Riksdagens justitieombudsman.

27 §.

Stämplar skola vara att tillgå af följande slag nämligen:
a) helarksstämplar å 50 öre samt 1, 1,25, 1,50, 2 och 3 kronor, samt

4

Riksdagens Skrifvelse N:o 215.

b) enkla och dubbla beläggningsstämplar å 5, 10, 15, 20, 25, 30,
40, 50, 60, 75 och 80 öre samt 1, 1,20, 1,50, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9,
10, 12, 12,5 0, 15, 20, 25, 30, 50, 75, 100, 200 och 500 kronor.

49 §.

I redovisning för stämplar äger försäljningsman såsom ersättningför
besvär och kostnader räkna sig till godo, i Stockholm två procent
samt i öfriga städer och å landet tre procent af det belopp, för hvilket
stämplar försålts till och med en årlig försäljningssumma af 20,000
kronor. För öfver skjutan de belopp till och med 200,000 kronor beräknas
provisionen efter en procent och för belopp utöfver 200,000
kronor efter en tiondedel procent.

Har — — — —---------------åter.

50 §.

Hvad i denna Art. är stadgadt om försäljningsman gälle äfven i
fråga om ämbets- eller tjänsteman, hvilken jämlikt 35 § för sin tjänsteutöfning
erhållit stämplar; dock med iakttagande, förutom af den i
35 § tredje stycket gifna föreskriften om inleverering af förskottsvis
uppburna stämpelmedel,

dels att domhafvande å landet må, äfven om han är boende i
Stockholm, tillgodoföra sig provision med tre procent af det belopp,
för hvilket stämplar försålts, till och med en årlig försäljningssumma
af 20,000 kronor,

dels ock att----------försäljningssumma.

Skall--------------är stadgadt.

Med anmälan härom får Riksdagen anhålla, att Eders Kungl.
Maj:t täcktes låta till allmän efterrättelse kungöra Riksdagens ifrågavarande
beslut.

Stockholm den 1 juni 1908.

Med undersåtlig vördnad.