Riksdagens Skrifvelse N:o 110

Riksdagsskrivelse 1894:110

20

Riksdagens Skrifvelse N:o 110.

j , 1 in fiviild mm .

./iiit - ;i - ; **''»1 i i

iofj ''I1'' Ut.v !.(: r>iif7ii /ht--.-"

''''t. !!..< i i; i * 11 rtjiTi > !< '' |

Smist -liv ; :! 1
:! ;:«> 1>i? tiu
T)*: liiniin/ui i

N:o 110. .,

f-t! K { {i;;i i il if ;»i«* V>* >5 ! > tT''

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 9 maj 1894.
Andra Kammaren den 9

Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående vilkor en för försäljning
af bränvin.

(Bevillningsutskottets betänkande n:o 15.)

Till Konungen.

Efter verkstäld granskning af gällande bestämmelser angående
vilkoren för försäljning af bränvin och andra brända eller distillerade
spirituösa drycker får Riksdagen härmed för Eders Kongl. Maj:t anmäla
de beslut, hvartill samma granskning gifvit anledning.

I en inom Riksdagen väckt motion har framhållits, huru som lagstiftningen
till förmån för inskränkning i handeln med spirituösa drycker
på ett förderfligt sätt kringginges derigenom att bränvinsförsäljarne
genom resande agenter droge omkring i landet från by till by och
frestade folket att låta anteckna sig för större eller mindre qvantiteter
spirituösa samt såmedelst ersatte de indragna försäljningsställena.

Då så länge den i art. 17 i den mellan de förenade rikena
Sverige-Norge samt Frankrike gällande handelstraktat intagna bestämmelse
derom, att franska handelsresande, som för franska handelshus
färdas inom de förenade rikena, skola ega upptaga beställningar med
eller utan prof, är gällande de franska handelsresandena ej kunna

21

Riksdagens Skrifvelse N:o 110.

betagas rätten att i Sverige genom reseombud upptaga beställningar
på bränvin, torde, för att de anmärkta missförhållandena hvilka
visserligen äro af den beskaffenhet, att åtgärder till deras undanrödjande
äro af behofvet. påkallade skola kunna på ett fullt effektivt sätt och
på samma gång utan åsidosättande af de svenska försäljarnes rätt afhjelpas,
blifva erforderligt, att viss ändring i art. 17 i franska handelstraktaten
först vidtages; och anser Riksdagen, att lämpligaste åtgärden
för ernående af det åsyftade målet vore, om den enligt nämnda art.
franska handelsresande medgifna rättighet att upptaga beställningar
blefve, hvad Sverige angår beträffande bränvin och andra brända eller
distillerade spirituösa drycker, inskränkt derhän, att sådana beställningar
icke finge upptagas hos andra än innehafvare af bränvinsförsäljningsrättigheter,
så vida icke qvantiteten uppginge minst till det enligt gällande
bränvinsförsäljningsförordning vid partihandel tillåtna minsta försäljningsbelopp
eller 250 liter. Riksdagen håller ock före, att underhandlingar
i sådant syfte med Frankrike skulle så mycket lättare leda
till afsedt resultat, som spritvaruhandeln på Sverige torde för Frankrike
hafva sin hufvudsakliga betydelse genom de affärer, franska handelshus
ingå med svenska bränvinsförsäljare, men de affärer af ifrågavarande
slag deremot, hvilka de franska spritvaruhandlarne afsluta direkt med
den konsumerande allmänheten, torde vara af jemförelsevis ringa omfattning.

Riksdagen anser sig här jemväl böra framhålla, att bestämmelser,
i viss mån motsvarande de af Riksdagen ofvan förordade, redan förefinnas
i vårt grannland Norge. I en lag af den 8 augusti 1842, hvilken
lag ännu lärer ega gällande kraft, stadgas nemligen följande:

»Omreisende Handelsmmnd eller Handelsbetjente, vare sig indenlandske
eller udenlandske, maa ikke modtage Bestilliuger paa udenrigske
Varer uden i Rigets Kjöbstaeder og heller ikke der i mindre Partier
end efter denne Lovs 21 §, med mindre Bestilliuger gjöres af en paa
Stedet handelsberettiget.»

På grund af hvad anfördt blifvit får Riksdagen anhålla, det täcktes
Eders Kongl. Maj:t med Frankrike inleda underhandlingar i syfte,
att den enligt art. 17 i gällande handelstraktat mellan de förenade
rikena och Frankrike franska handelsresande medgifna rättighet att
upptaga beställningar måtte, hvad Sverige angår beträffande bränvin
och andra brända eller distillerade spirituösa drycker, inskränkas derhän,
att sådana beställningar icke få upptagas hos andra än innehafvare
af bränvinsförsäljningsrättigheter, så vida icke qvantiteten uppgår till
minst 250 liter.

22

Riksdagens Skrifvelse N:o 110.

Af den utaf chefen för finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå
för tillverkningsåren 18901891 och 18911892 afgifna berättelse
framgår, att åtskilliga anmärkningar förekommit mot det sätt,
hvarpå några af de enligt § 9 mom. 2 i bränvinsförsäljningsförordningen
bildade bränvinsförsäljningsbolag utöfvat sin verksamhet. Om än för
afhjelpande af flera af de sålunda anmärkta missförhållandena nu gällande
bestämmelser i ämnet torde, derest desamma allenast behörigen
iakttagas, vara till fyllest, synas dock vissa af de påpekade missförhållandena
ådagalägga behofvet af ändringars vidtagande i den rörande
ifrågavarande bolag gällande lagstiftning.

I främsta rummet synes det Riksdagen nödigt, att af bränvinsförsäljningsförordningen
med erforderlig tydlighet framgår, att dessa
bolags ändamål icke är att förskaffa delegarne vinst eller att städerna
derigenom skola tillskyndas förökade inkomster, utan endast att sätta
städerna i tillfälle att i sedlighetens intresse ordna bränvinsförsäljningen,
samt att i följd häraf den af några bland ifrågavarande bolag vidtagna
åtgärden att å andra orter, än der de utöfva sina försäljningsrättigheter,
genom kringresande agenter upptaga beställningar å bränvin, för framtiden
förbjudes.

Derjemte synes böra tagas under ompröfning, huru vida icke en
sådan anordning lämpligen kunde vidtagas, att ifrågavarande försäljningsbolag
blefve aktiebolag. Genom en dylik anordning och då enligt
gällande förordning angående aktiebolag stadfästelse å sådant bolags
ordning skall sökas hos Eders Kongl. Maj:t, som dervid eger pröfva
bolagsordningens öfverensstämmelse med nämnda förordning samt huru
vida derutöfver med afseende på vidden och beskaffenheten af bolagets
rörelse särskilda bestämmelser må erfordras, skulle må hända vinnas
ökad garanti, att lämpliga och för samtliga dessa bolag mera likformiga
stadganden komme att i de särskilda bolagsordningarne intagas, och
framför allt skulle härigenom en ökad kontroll å bolagen ernås. Då
Eders Kongl. Maj:t väl i allmänhet uti ärenden af ifrågavarande slag
komme att infordra vederbörande ortsmyndigheters utlåtande, torde
äfven de å olika orter förekommande olika förhållanden vid pröfning
af bolagsordningarne komma att vinna behörigt beaktande. Frånsedt
emellertid frågan om hvilken bolagsform härutinnan må finnas vara den
för ändamålet mest lämpliga, synes det dock Riksdagen vara af största
vigt att för hvarje fall i bolagsordningarne inflyta bestämmelser derom,
att dels bolagsdelegarnes antal skall vara så stort, att förefintliga stadganden
angående styrelse, revision och bolagsstämma blifva fullt effektiva
och bolagets verksamhet må kunna anses uppbäras af ett allmän -

Riksdagens Skrifvelse N:o 110. 23

nare sedligt intresse inom kommunen, dels delegarne skola utgöras
företrädesvis af personer, hvilka äro bosatta inom den kommun, der
bolaget bar sin verksamhet, dels ock åt ifrågavarande bolags förvaltning
gifves erforderlig offentlighet.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt och med anledning af
en inom Riksdagen väckt motion får Riksdagen anhålla, det täcktes
Eders Kongl. Maj:t lata utreda, huru vida icke sådana ändringar i gällande
lagstiftning angående öfverlåtelse af bränvinsförsäljningsrättigheter,
hvarom stadgas i § 9 mom. 2 af bränvinsförsäljningsförordningen,
lämpligen må kunna vidtagas, att det med dylik öfverlåtelse afsedda
sedliga ändamål må kunna i högre grad än hittills ernås, samt derefter
för Riksdagen framlägga förslag till de ändringar i lagstiftningen, hvartill
utredningen kan föranleda.

§ 34 i bränvinsförsäljningsförordningen har följande lydelse:

;; : ii; i ''! :;:l , , .: i .1 - ;[«: V : t, .i.S-ii''.:

§ 34.

Ej vare någon berättigad att söka betalning för bränvin, som
blifvit vid utskänkning utborgadt.

2. Lag samma vare, då bränvin blifvit vid minuthandel till mindre
belopp än tjugu liter utborgadt.

I syfte att än ytterligare inskränka kredithaudeln med bränvin,
på hvilken handels skadliga verkningar Riksdagens uppmärksamhet
blifvit fäst, har Riksdagen med anledning af en derom väckt motion
besluti t, att ofvanintagna § 34 skall erhålla följande förändrade lydelse:

§ 34.

1. Ej vare någon---utborgadt,

2. Lag samma vare, då bränvin blifvit vid minuthandel till mindre
belopp än femtio liter utborgadt.

§ 31 i bränvinsförsäljningsförordningen är af följande lydelse:

§ 31.

I öppen salubod för handel med andra varor än bränvin äfven -

24 Riksdagens Skrifvelse N:o 110.

som vid auktioner vare bränvinsutdelning äfven utan betalning förbjuden.

I en inom Riksdagen väckt motion har framhållits, huru som missförhållanden
uppstått derigenom, att vid handel med lappbefolkningen
traktering med l-usdrycker ofta eger rum. I syfte att motverka de
sålunda påpekade missförhållandena har Riksdagen beslutit, att förutnämnda
§ 31 skall erhålla följande förändrade lydelse:

§ 31.

I öppen salubod för handel med andra varor än bränvin, vid
auktioner äfvensom vid handel med lappbefolkningen vare bränvinsutdelning
äfven utan betalning förbjuden.

Med anmälan af ofvannämnda, utaf Riksdagen beslutade förändringar
i gällande bränvinsförsäljningsförordning, får Riksdagen anhålla,
det täcktes Eders Kongl. Maj:t med godkännande åf desamma låta dem
till allmän efterrättelse kungöra.

Stockholm den 9 maj 1894.

Med undersåtlig vördnad.

STOCKHOLM, P. A. NYMANS EFTERTRÄDARES TRYCKERI, 1894.