Riksdagens SJcrifvelsc N:o 81

Riksdagsskrivelse 1897:81

Riksdagens SJcrifvelsc N:o 81.

5

N:o 81.

Uppläst och godkänd åt Riksdagens Första Kammare den 8 maj 1897.

— — — — — Andra Kammare den 8 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående utredning, huruvida
eg föreskrift borde meddelas derom, att tändstickor, i
hvilkas tändmassa vanlig fosfor ingår, eg må till riket
införas eller der utbjudas eller hållas till salu.

(Första Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 1) utlåtande n:o 12.)
(Andra Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 3) utlåtande n:o 13.)

Till Konungen.

I en inom Riksdagen gjord framställning har fråga väckts om förbud
mot införande i riket eller försäljning derstädes af tändstickor, i hvilkas
tändmassa vanlig — hvit eller gul — fosfor ingår.

Denna framställning grundar sig derpå, att fosfortändstickornas lätta
tillgänglighet så godt som uteslutande utgör betingelsen för det i vårt land
förekommande stora antalet dödbringande fosforförgiftningar, samt att dessa
förgiftningars antal visat sig vara stadt i en snabb och derför så mycket
mer betänklig tillväxt.

I framställningen åberopas, hurusom fosforförgiftningarna så godt som
uteslutande drabbade qvinnor och företrädesvis unga qvinnor. Orsaken
till dessa förgiftningar vore, såsom otvetydigt framginge af obduktionsberättelserna,
användningen af fosfor i fosterfördrifningssyfte. Att ett så
farligt medel fortfarande allmänt användes, berodde tydligen derpå, att
fosterfördrifningen medelst fosfor, om ock i många fall medförande döden
för modern, ej sällan verkligen kunde lyckas, utan att kosta benne lifvet.

6 Riksdagens Skrifvelse N:o 81.

Under sådana förhållanden drefves olyckliga unga qvinnor af sitt begär
att komma ur en sorglig belägenhet att tillgripa det med en ytterst q\ alfull
död botande medlet. Då fosforförgiftningarna förekomma i alla landsdelar
och då klart vore, att många dylika förgiftningar, framför allt nästan
alla de, vid bvilka endast barnet, men icke modern, satte till lifvet genom
förgiftningen, icke komme till allmän kännedom, måste man finna, att bär
vore fråga om ett verkligt sambällsondt.

Ifrågavarande framställning upptager jemväl till bemötande de skäl,
som kunna anföras mot det ifrågasatta förbudet, dervid göres gällande,
bland annat, att man icke med fog kan påstå, att producenter och konsumenter
af fosfortändstickor här i landet genom ett förbud mot dessa
stickors försäljning skulle lida någon nämnvärd skada, samt att det föreslagna
lagstadgandet syntes blifva fullt effektivt och lägga hinder i vägen
för fosforförgiftningar.

En närmare granskning af de vador, som medfölja användningen af
fosfortändstickor, synes onekligen visa, att det afsedda förbudet icke saknar
skäl för sig. Erånsedt fosfortändstickornas eldfarligbet, bar man i
deras användbarhet för brottsliga ändamål en kraftig bevekelsegrund för
att eftersträfva ett dylikt förbud. Statistiska uppgifter ådagalägga otvetydigt,
att antalet af brott, dervid fosfortändstickorna utgöra medel, särskild!
i abortivt syfte, är beklagligt stort och år efter år ökas.

Vid sådant förhållande, och då Riksdagen gillar de skäl, som anförts
till stöd för ifrågavarande framställning, får Riksdagen, som tillika anser,
att faran af det brottsliga bruket af fosfortändstickorna vida öfverväger
den olägenhet, som deras försvinnande ur marknaden skulle kunna åstadkomma,
anhålla, det täcktes Eders Kongl. Maj :t taga i öfvervägande, huruvida
ej föreskrift må böra meddelas derom, att tändstickor, i hvilkas tändmassa
vanlig (hvit eller gol) fosfor ingår, icke få till riket införas eller
der utbjudas eller hållas till salu, samt, derest dylik föreskrift pröfvas
erforderlig, för Riksdagen framlägga förslag till lag i ämnet.

Stockholm den 8 maj 1897.

Med undersåtlig vördnad.

Stockholm, tryckt hos P. Palmquists Aktiebolag, 1897.