RIKSDAGENS PROTOKOLL

ProtokollRiksdagens protokoll 1946:33

RIKSDAGENS PROTOKOLL,

1946. Andra kammaren. Nr 33.

Onsdagen den 23 oktober.

Kl. 11 fm.

§ 1.

Justerades protokollen för den 14, den 17 och den 18 innevarande oktober.

§ 2.

o Herr statsrådet Mossberg avlämnade Kungl. Maj :ts proposition nr 353, angående
inrättande av avgångsstat för befattningshavare vid polis- och åklagarväsendet.

Denna proposition bordlädes.

§ 3.

I enlighet nied kammarens därom den 14 innevarande oktober fattade beslut
företogos nu val av dels tjugufyra valmän för utseende av riksdagens militieombudisman
och hanis ställföreträdare, dels ock sex suppleanter för dessa valmän;
och anställdes först val av valmän.

Därvid avgåvos 161 godkända valsedlar, samtliga med partibeteckningen
»Gemensam lista» och upptagande namnen på nedan nämnda personer i följande
ordning:

herr Lindqvist,

» Skoglund i Doverstorp,

» Eriksson i Stockholm,

» Ryberg,

» Fast,

» andre vice talmannen Carlström,

» Olsson i Mellerud,

» förste vice talmannen Magnusson,

» Berg,

» Hammarlund,

» Hermansson,

» Geselius,
fru Gustafson,
herr Johansson i Stockholm,

» Lindberg,

» Mosesson,

» Landgren,

» Werner,

» Holm,

» Dickson,

» Lindahl,

» Guslafsson i Lekåsa,

» Jacobson i Vilhelmina och
» B''jörling.

Andra kammarens protokoll 1940. Nr SS.

o

Nr 33.

Onsdagen den 23 oktober 194G.

Dessa personer hade alltså utsetts att, gemensamt med ett lika antal valmän
från första kammaren, utse riksdagens militieombudsman och hans ställföreträdare.

§ 4.

Anställdes val av sex suppleanter för de valmän, som av kammaren fått i
uppdrag att utse riksdagens militieoinbudsman och hans ställföreträdare.

Därvid avlämnades 121 godkända valsedlar, samtliga med partibeteckningen
»Gemensam lista» och upptagande namnen på nedan nämnda personer i följande
ordning:
herr Gavelin,

» Karlsson i Granebo,

» Jonsson i Skutskär,

» Carlsson i Bakeröd,

» Severin i Gävle och
» Rylander.

Dessa personer hade alltså utsetts till suppleanter för sagda valmän.

§ 5.

I enlighet med kammarens därom den 14 innevarande oktober fattade beslut
företogs nu val av tolv ledamöter i tredje särskilda utskottet.

Därvid avlämnades 132 godkända valsedlar, samtliga med partibeteckningen
»Gemensam lista» och upptagande namnen på nedan nämnda personer i följande
ordning:

herr Olovson i Västerås,

» Skoglund i Doverstorp,
fru Nordgren,
herr Pettersson i Dahl,

» Karlsson i Grängesberg,

» Andersson i Falun,

» Sundström i Skövde,

» Hagård,
fru Alvén,

herr Jallansson i Mysinge,

» Andersson i Eskilstuna och
» Brandt.

Dessa personer hade alltså utsetts till ledamöter i tredje särskilda utskottet.

§ 6.

Anställdes val av tjugu suppleanter i tredje särskilda utskottet.

Därvid avgåvos 116 godkända valsedlar, samtliga med partibeteckningen
»Gemensam lista» och upptagande namnen på nedan nämnda personer i följande
ordning:

herr Eriksson i Sandby, «

» Kirke,
fru Johansson,
herr Andersson i Hedensbyn,

» Nilsson i Landskrona,

» von Friesen,

» Larsson i Östersund,

» Nolin,

Onsdagen den 23 oktober 1946.

Nr 33.

3

herr Ohlsson i Kastlösa,

» Svensson i Vä,

» Forsberg,

» Fagerholm,

» Andersson i Alfredshem,

» Persson i Landafors,

» Lundberg,

» Jacobsson i Igelsbo,

» Jonsson i Järfsand,

» Larsson i Luttra,

» Severin i Gävle och
fru Eiverlöf.

Dessa personer hade alltså utsetts till suppleanter i tredje särskilda utskottet.

§ 7.

Justerades protokollsutdrag angående de i §§ 3—6 bär ovan omförmälda
valen.

§ 8.

Herr talmannen lämnade på begäran ordet till

Herr Adolfsson, som anförde: Herr talman! Vid riksdagens vårsession 1945
föreslog undertecknad i motion att inträdesa,vgiften för telefonabonnemang måtte
beträffande huvudapparat återföras till den tidigare nivån, nämligen 20 kronor.
I motiveringen framhölls, att om avgiftens höjning från 20 till 100 kronor
förestavats av brist på materiel för telefoninstallationer, så borde i stället någon
fonn för behovsprövning genomföras. Sorn skäl för denna ståndpunkt angavs i
motionen, att prishöjningen orättvist drabbade de ekonomiskt mindre bärkraftiga
särskilt hårt och att densamma hindrade många från att skaffa sig en välbehövlig
telefonapparat, medan denna form för »ransonering» däremot inte
hindrade en välsituerad från att skaffa sig t. ex. en för hans behov mindre
nödvändig telefonapparat.

Motionen avslogs under hänvisning till fortsatt brist på installations- och kabelmateriel,
men samtidigt underströks från utskottets sida, att inträdesavgiften
för telefonabonnemang borde sänkas så snart materielbristen lättade. Från vederbörande
myndigheter ha sedermera vid flera tillfällen uttalanden förekommit
i denna angelägenhet. Uttalandena ha visserligen varit något motstridiga,
men det har dock förefallit som om man baft planer på att genomföra en successiv
sänkning av inträdesavgifterna.

Då uttalandena emellertid inte varit tillräckligt bestämda och då någon sänkning
av ifrågavarande avgifter inte ägt rum eller signalerats att inom den närmaste
tiden förekomma, ha bland allmänheten yppats farhågor för att de
högre inträdesavgifterna kunna komma att bibehållas oavsett tillgången på installations-
och ka.belmateriel. Det skulle därför vara till fördel örn ett auktoritativt
besked kunde ges i denna fråga.

Jag anhåller således örn andra kammarens tillstånd att till statsrådet och
chefen för kommunikationsdepartementet få framställa följande frågor:

1) Anser statsrådet, att inträdesavgifterna för telefonabonnemang böra beträffande
huvudapparat sänkas till det tidigare beloppet av 20 kronor?

2) Örn så skulle vara fallet, är då statsrådet i tillfälle att informera riksdagen
om när en dylik sänkning kan beräknas komma att företagas?

Denna anhållan bordlädes.

Interpellation.

4

Nr 33.

Onsdagen den 23 oktober 1940.

§ 0.

Herr statsrådet Zetterberg avlämnade Kungl. Maj:ts proposition, nr 345,
med förslag till lag angående ändring i lagen den 18 september 1943 (nr 691)
om villkorlig frigivning.

Denna proposition bordlädes.

§ 10.

Interpellation. Ordet lämnades på begäran till

Herr Adolfsson, som yttrade: I Kungl. Maj:ts kungörelse nr 831 år 1943
örn skyldighet att anmäla liyresledighet m. m. heter det i ett av momenten i
paragraf 3:

Örn hyresgäst uppsagt hyresavtal eller överenskommelse träffats örn hyresförhållandens
upphörande, skall anmälan göras inom tre dagar efter det uppsägningen
gjordes eller överenskommelse träffades.

Ett annat moment har följande lydelse:

Efter det lägenheten ånyo blivit upplåten föreligger icke längre någon anmälningsskyldighet.

Dessa bestämmelser örn en tredagarsfrist och örn att ingen skyldighet att
anmäla ny uthyrning föreligger har medfört att syftet med denna lagstiftning
inte kunnat uppnås. En stor del av de leddgblivna lägenheterna anmälas icke
till den lokala myndighet, som Kungl. Majit utsett att handhava dessa ärenden.
I vissa fall — till exempel i Malmö —- har endast en ringa bråkdel av sådana
lägenheter, vilka bytt innehavare, anmälts till den kommunala bostadsförmedlingen
eller det lokala organ, som Kungl. Maj:t utsett att mottaga dylika anmälningar.

På grund härav har lagens syfte att ge myndigheterna en överblick av läget
på hyresmarknaden inte kunnat uppnås, och vidare har det läget uppstått, att
s. k. svartabörshandel med bostadslägenheter sedan länge florerat. En stor del
av det lägenhetsbestånd, som tid efter annan blivit ledigt, har icke stått till
förfogande på den allmänna hyresmarknaden, utan uthyrning har skett endera
genom privata byråer eller genom fastighetsägaren själv eller dennes ombud.
Härigenom har osäkerhetstillståndet starkt ökat och myndigheternas möjligheter
till kontroll i hög grad försvårats.

Undertecknad inser, att så länge hyreshusens ägare ha att oavsett de sociala
behoven ensamma bestämma, huruvida en hyresgäst skall godkännas eller ej,
kunna avgörande förbättringar inte åstadkommas genom att den åberopade
tredagarsfristen slopas. Dock torde denna bestämmelses avskaffande medföra
att svartabörshandeln med bostadslägenheter något förminskades. Mera väsentligt
torde vara, att lagstiftningen kompletterades med en bestämmelse, enligt
vilken var och en som uthyr bostadslägenhet vore skyldig att anmäla uthyrningen
och villkoren för densamma.

Enligt undertecknads mening borde således den nämnda tredagarsfristen slopas
och lagstiftningen kompletteras med en bestämmelse om ovillkorlig anmälningsplikt
för ledigbliven lägenhet så snart hyresgäst uppsagt hyresavtal
eller uppsägning från värdens sida godkänts vid eventuell överklagning. Slutligen
synes det vara nödvändigt även med en bestämmelse örn skyldighet att
omedelbart anmäla uthyrning och uthyrningens villkor. Därmed kunde visserligen
inte det oefterrättliga tillståndet på bostads- och hyresmarknaden elimineras,
men dylika bestämmelser skulle bidra till ökade möjligheter att bättre
kontrollera hyresmarknaden och dennas villkor, varjämte det lediga bostadsbeståndet
skulle mera än nu kunna bli tillgängligt på den allmänna hyresmarknaden.

Onsdagen den 23 oktober 1940.

Nr 33.

5

,r , ... , . Interpellation. (Forts.)

o afledning- av vad jag nu anfört hemställer jag örn andra kammarens
tillstånd att till statsrådet och chefen för socialdepartementet få framställa följande
fråga:

i ^ijt'' f^srådet för avsikt att framlägga förslag örn sådan ändring i lagen örn
skyldighet att anmäla hyresledighet, att dylik anmälan måste ske omedelbart
etter att hyresgast uppsagt hyresavtal eller uppsägning från värdens sida godkants,
samt sadan komplettering av lagen att varje ny uthyrning och dennas
villkor skall anmälas till det lokala organ, som Kungl. Maj :t anförtrott att mottaga
anmälningar enligt nu gällande lag?

Denna anhållan bordlädes.

§ 11.

Herr Senander erhöll på begäran ordet och anförde: Herr talman! I a v- Interpellation.
vaktan pa proposition om definitiv lönereglering beviljade årets riksdag statstjanama
provisorisk löneförbättring, varvid för första halvåret 1946 skulle
utgå ett engångsbelopp örn 300 kronor oberoende av lönegrad och dyrortsgruppering,
medan för innevarande budgetår fastställdes viss månatlig löneförhöjning,
jämkad med hänsyn till lönegrad och ortsgrupp.

! rån rätten till engångsersättningen har, enligt min mening omotiverat en
wss kategori militärer uteslutits. Jag syftar härvidlag på de officerare och
underofficerare i reserven, som efter att ha avgått från aktiv tjänst med pension
aro elier varit inkallade till tjänstgöring, företrädesvis för avveckling av den
förstärkta försvarsberedskapen. En del av dessa reservister, nämligen de som
överförts till vakans stat, ha visserligen erhållit nämnda engångsersättning. Det
stora Dertalet har emellertid icke kommit i fråga till erhållande av denna förman.
JLtt antal ansökningar från såväl officerare som underofficerare örn att
utfå engångsersättningen ha ingivits till Kungl. Majit men ha icke bifallits,
h orsvarets civilförvaltning ansåg dock för sin del att kravet var berättigat och
tillstyrkte darfor de första ansökningarna. Det synes alltså råda tveksamhet
om ratta tolkningen av riksdagens beslut i ärendet.

Oavsett huruvida Kungl. Maj:ts tolkning av riksdagens beslut är riktig eller
ej synes det mig icke varia sakligt befogat att ställa berörda kategori militärer
i en undantagsställning beträffande engångsersättningen. Det är enligt min
mening’uppenbart, att det uteslutande var praktiska skäl som lågo till grund
tor fastställandet av en engångsersättning i stället för månadsersättning för
loreta kai vare t 1946. Riksdagens beslut i frågan kunde nämligen icke komma
till stand och effektuera^ förrän ett gott stycke inpå första halvåret. I båda
fallen handlade det emellertid örn en avlöningsförstärkning. Det måste därför
,anse?. var.a .ett r11!11,1^ krav, att dessa reservister, vars rätt till den månatliga
oneforhojningen icke ifragasatts, bli jämställda med övriga statstjänare jämväl
beträffande rätten till engångsersättningen.

På ovanstående grunder får jag anhålla om kammarens tillstånd att till statsrådet
och chefen för finansdepartementet få framställa följande frågor:

1. Anser statsrådet det vara sakligt motiverat, att reservister inom försvarsvasendet,
sorn efter att ha avgått från aktiv stat med pension äro eller varit inkallade
i tjänst och som eljest fylla villkoren för erhållande av den övriga

^frKe^a fömte‘rgangSerSättninffen av ;50° kronor’ skola vara utestäng ]^an

det förväntas att statsrådet vidtager erforderliga åtgärder i syfte att
tilldela omnämnda statstjänare berörda engångsersättning?

Denna anhållan bordlädes.

6

Nr 33.

Onsdagen den 23 oktober 1940.

Interpellation.

§ 12.

Herr talmannen lämnade på begäran ordet till

Herr von Friesen, som yttrade: Herr talman! Enligt uppgift i tidningspressen
har det förefallit som örn importen av palestinaapelsiner skulle försvåras
genom kristidsorganens beslut att icke tillåta högre pris å jaffaapelsiner
än 23 kronor per låda f. o. b., medan importörerna äro angelägna örn att få
hit dessa apelsiner i god tid till julhandeln och äro beredda att acceptera det
av de palestinska avlastarna begärda priset örn 25 kronor per låda f. o. b.

Statens priskontrollnämnd bär fastställt följande detaljpriser för olika
apelsiner:

Kap-apelsiner kronor 1:50 per kg, nordamerikanska apelsiner kronor 1:55
per kg, cypernapelsiner kronor 1:15 per kg.

I fråga om apelsiner från Palestina har Sveriges fruktimportörförenmg meddelat
sina medlemmar, att myndigheterna tills vidare icke ansett sig böra tillåta
ett högre bud till de palestinska avlastarna än 23 kronor per låda, f. o. b.
Palestina med anledning av att de ämna fastställa följande normalpriser vid
försäljning av jaffaapelsiner:

till grossist kronor 0:75 per kg netto, till detaljist kronor 0:83 per kg
netto, till konsument kronor 1:15 per kg netto.

Enligt uppgift från importörerna föreligger emellertid intet hinder att betala
det av de palestinska avlastarna fordrade f. o. b.-priset av 25 kronor per
låda, även örn detta innebär en viss inskränkning av den marginal, som importörer
och distributörer åtnjuta i fråga örn försäljningen av apelsiner på den
svenska marknaden.

Priskon trollnämnden har hittills begränsat sig till att fastställa de maximipriser,
som få betalas på den svenska marknaden, men gör i fråga örn palestinaapelsinerna
den markanta åtskillnaden, att nämnden fastställer det maximipns,
till vilket apelsinerna få köpas i exportlandet. Sådana prisreglerade importpriser
föreligga icke på några andra marknader.

Då de apelsinkvantiteter, som stå till förfogande för julhandeln, äro synnerligen
begränsade, kan den politik, som våra importreglerande myndigheter föra,
leda till att brist kommer att uppstå på apelsiner till julen. Den diskriminering
av jaffaapelsinerna, som myndigheterna synas vilja lansera, är oförklarlig,
då just jaffaapelsinen, på grund av sin tidigare mognad och sötma, är den
som bäst lämpar stig för den svenska julhandeln.

Det föreligger icke några svårigheter för palestinaavlastarna att ta avsättning
för sina produkter på andra marknader till samma priser, som offererats
till Sverige, och avlastarna i fråga ha med hänsyn till den svenska marknaden
ännu icke disponerat dessa kvantiteter i avvaktan pa ett slutligt besked fran
de svenska köparna. Risk föreligger emellertid för att Palestina kommer att
sälja även de för Sverige reserverade kvantiteterna till andra marknader, därest
vi icke acceptera samma priser, som offererats från annat håll.

De firmor, som fört jaffaapelsiner, äro villiga betala det av de palestinska
avlastama begärda priset, varför priskontrollnämndens och livsmedelskommissionens
vägran att bevilja importlicenser är fullkomligt oförklarlig. Därest
icke denna affär kommer till stånd, kommer handeln att domineras av de
spanska apelsinerna, som, enligt vad som anförts från auktoritativt spanskt hall,
komma att kosta 10 procent mer än jaffaapelsinerna. Det är fara vart att
detta pris kommer att väsentligt höjas för det fall att Sverige blir hänvisat tili
att täcka sitt behov av apelsiner genom import huvudsakligen från Spanien.

Med stöd av ovanstående anhåller jag örn andra kammarens tillstånd att till

Onsdagen den 23 oktober 1946.

Nr 33.

7

_ Interpellation. (Forts.)

statsrätt och chefen för folkhushållningsdepartementet få framställa följande
frågor:

sfafsrådet kännedom örn de ovan relaterade åtgärderna från kristidsmync“&heternas
sida, vilka försvåra svensk import av apelsiner?

sa_ är förhållandet, är statsrådet beredd att vidtaga åtgärder i syfte
att möjliggöra import även av apelsiner från Palestina?

Denna anhållan bordlädes.

§ 13.

Till bordläggning anmäldes statsutskottets memorial, nr 257 i anledning av
kamrarnas remisser av Kungl Majlits proposition angående godkännande av ett
avtal ^Venge °C1 De Socialistiska Rådsrepublikernas Union träffat kredit -

§ 14.

Carlf™} Bakeröd avlämnade en av honom m. fl. undertecknad motion,
nr 564, i anledning av Kungl. Maj ris proposition, nr 327. angående ersättning
till personer, sorn adragit sig skada eller sjukdom i fl.yktingverksamhet m. m.

Vidare avlämnades följande motioner i anledning av Kungl. Majis prouosi m°nfl!!rn3ämiigenaende

& lönerefflermg för befattningshavare i statens tjenst

nir 565 av herr Far/erholm m. fl.;

nr 566 av herr Nilson i Spånstad m. fl.: samt

nr 567 av herr Pehrsson-Bramstorp m. fl.

Slutligen avlämnades följande motioner, nämligen av:

o-åpn7 ?C/T’ anled?in?;w Kungl. Maj:ts proposition, nr 339, an gående

den ekonomiska forsvarsberedskapens framtida organisation m. m •
herrar Persson i Norrby och Pettersson i Dahl, nr 569, i anledning av Krag!
Majis proposition, nr 326, med förslag till förordning angående ändring i för wfnr

f 5 JUmol931\(T'' 2M) °m erkända arbetslöshetskassor, m m.
hen-ar Johansson i Stockholm och Adolfsson, nr 570, i anledning av Kungl

8 i,'']n lQ9T 8 juni 1923 (nr 147) örn straff för olovlig varuinförsel m m •

oo!™ ^enm (L’ nr 571- 1 anledning av Kungl. Majis proposition nr
•»uo, med förslag till lag om ändring i giftermålsbalken m. m. • och ’

herr Hansson i Skegrie m fl, nr 572, i anledning av Kungl’. Majis nronosilon,
nr 312, med förslag till lag örn allmän sjukförsäkring, m. m.

Samtliga dessa motioner bordlädes.

§ 15.

Upplästes följande till kammaren inkomna ansökning och läkarintyg ÄmSKS

“,lä,lcr ** ">*•»*-MW

Stockholm den 23 oktober 1946.

Gunnar Falla.

8

Nr 33.

Onsdagen den 23 oktober 1940.

Riksdagsman Gunnar Falla är på grund av magsår oförmögen till arbete
tills vidare.

Intygas den 23 oktober 1946.

Carl-Erik Haggström,

• leg. läk.

Kammaren beviljade herr Falla ledighet fran riksdagsgöromalen tills vidare
från och med innevarande dag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter kl. 11.54 fm.

In fidem
Gunnar Britth.

Stockholm 1946. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

46*113