ttnngl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 860

Proposition 1917:360

ttnngl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 860.

1

Nr 360.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående
anslag till arbetslöshetens bekämpande; given Stockholms
slott den 7 maj 1917.

Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över
civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att bemyndiga Kungl. Maj:t att för arbetslöshetens bekämpande, i
huvudsaklig överensstämmelse med de i statsrådsprotokollet angivna
grunder, använda och av tillgängliga medel, mot framtida anmälan till
ersättande, förskjuta ett belopp, utöver förut för ändamålet disponibla
medel, av ytterligare 7,500,000 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.
nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Oscar von Sydow.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt 313 käft. (Nr 360.)

1

2

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 360.

Utdrag av protokollet över civilärenden, liallet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den 7
maj 1917.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Swartz,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lindman,

Statsråden von Sydow,

Stenberg,

Falk,

Hammarström,

Mårten Ericsson,

Åkerman,

Carleson,

Hans Ericson,

Dahlberg.

Chefen för civildepartementet, statsrådet von Sydow anförde:

Av 1914 års senare riksdag bemyndigades Kungl. Maj :t att såsom
bidrag till understödjande av arbetslösa använda och av tillgängliga
medel, mot framtida anmälan till ersättande, förskjuta ett belopp av
förslagsvis 5,000,000 kronor. Kungörelse i ämnet utfärdades den 28
september 1914 (svensk författningssamling nr 237); och påbörjades
redan i oktober 1914 sådan understödsverksamhet, som i kungörelsen

avsågs. .... , , .

Sedan verkställd utredning givit vid handen, att statens andel i de
till den 1 december 1915 utbetalda understöden till arbetslösa kunde
beräknas uppgå i det närmaste till 425,000 kronor, föreslog Kungl.
Maj :t 1916 års riksdag att till täckande av berörda kostnader å extra
stat för år 1917 anvisa ett belopp å 425,000 kronor. Denna Kungl.
Maj :ts framställning blev av riksdagen bifallen.

3

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 360.

I skrivelse den 13 april 1916, nr 78, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående anslag till arbetslöshetens bekämpande, har riksdagen
anmält, att riksdagen dels medgivit, att med avseende å statens
meddelande av understöd till arbetslösa hage tillämpas vissa ändrade
bestämmelser samt att Kungl. Magt tills vidare linge vidtaga nödiga
åtgärder för förebyggande av arbetslöshet i enlighet med av riksdagen
angivna grunder, dels ock bemyndigat Kungl. Magt att för nu omförmälda
ändamål använda och av tillgängliga medel mot framtida anmälan
till ersättande förskjuta ett belopp, uppgående jämte redan för
understödjande av arbetslösa under år 1916 förskjutna medel till 5,000,000
kronor.

Genom nådig kungörelse den 19 maj 1916 (svensk författningssamling
nr 139) har Kungl. Maj:t därefter, med upphävande av nådiga
kungörelsen den 28 september 1914, till efterrättelse fastställt ändrade
bestämmelser angående understöd åt medellösa arbetslösa samt bidrag
av statsmedel därtill.

Ifrågavarande bestämmelser äro av huvudsakligen följande innehåll.

Understöd må utgå allenast till välfräjdad och arbetsför svensk
medborgare, som fyllt 15 år, samt till hans familj under förutsättning,
att han under minst sex månader före det ansökan gjorts icke åtnjutit
understöd av fattigvården; dock att hänsyn icke skall tagas till sådant
understöd av fattigvården, som varit tillfälligt eller utgått i anledning
av sökandens eller hans familjemedlemmars sjukdom eller tilldelats
sökande, som uppenbarligen efter bästa förmåga sökt försörja
sig och de sina, men till följd av särskilt betungande försörjningsplikt
nödgats för familjens nödtorftiga uppehälle mottaga sådant understöd.
Förrän understöd kan beviljas, skall undersökas, huruvida icke
lämpligt tillfälle till utkomst genom eget arbete kan beredas den arbetslöse.
Till understöd bidrager staten med högst 75 öre per dag för man
och hustru tillhopa, 50 öre för ensam person, som fyllt 18 år, 30 öre
för ensam person, som fyllt 15 men ej 18 år, samt 15 öre för varje
inom eller utom äktenskapet fött barn; detta dock under förutsättning
i regel att minst samma belopp tilldelas honom utav respektive kommuns
eller landstings medel. Understöd av statsmedel får emellertid
endast undantagsvis och efter prövning i varje fall tilldelas arbetslös
person, som ej är familjeförsörjare. Därest arbete på annan ort än
hemorten beredes manlig familjeförsörjare mot avlöning, som är otillräcklig
för att å hemorten jämväl underhålla familjen, må understöd av
statsmedel efter särskild prövning utgå för familjens å hemorten kvarvarande
medlemmar med tillhopa högst 50 öre för dag eller, där barn

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 360.

finnas och särskilt ömmande omständigheter föreligga, med tillhopa
högst 75 öre för dag. Understödets storlek bestämmes efter den arbetslöses
större eller mindre behov och kan efter omständigheterna utgå i
kontanta medel eller, helt eller delvis, i naturaförmåner. Understödstagare
är vid risk av understödets indragande skyldig föra ett ordentligt
och nyktert levnadssätt, att regelbundet anmäla sig hos den offentliga
arbetsförmedlingen samt att mottaga lämpligt arbete, som anvisas
honom. Understödet skall icke äga fattigvårds karaktär eller medföra
fattigvårdens rättsverkningar.

Enligt redogörelse i statsverkspropositionen till innevarande års
riksdag (6:te h. t. sid. 399 ff.) uppgingo statens kostnader för arbetslöshetens
bekämpande under tiden den 1 december 1915—30 november
1916 till följande belopp:

till understöd åt arbetslösa ............................................. kronor 70,000: —

» vissa vägföretag.............................................................. » 306,200: —

d övriga arbetsföretag till förebyggande av arbetslöshet
bland stenarbetare ......................................... » 541,275: —

» Kungl. Maj:ts befallningshavandes i Göteborgs
och Bobus län förfogande enligt nådigt brev den
11 februari 1916 ställda medel .............. »_1,000: —

Summa kronor 918,475: —

Under åberopande härav föreslog Kungl. Maj:t riksdagen att till
täckande av berörda kostnader å extra stat för år 1918 anvisa ett förslagsanslag,
högst 918,500 kronor. Denna framställning har av riksdagens
kamrar bifallits.

Därutöver har å arbetslöshetsanslaget anvisats ett belopp av 1,023,000
kronor för beredande av arbete åt familjeförsörjande stenarbetare vid
anläggning av automobilvägar i Bohuslän. Arbetslöshetskommissionen
har vidare med tillstyrkan till Kungl. Maj:t överlämnat särskilda framställningar
om anslag å tillhopa 586,000 kronor för vissa av skogsvårdsstyrelsens
i Bohuslän arbetsdirektion samt Skogssällskapet bedrivna eller
planerade arbeten för sådana arbetare.

Emellertid bar arbetslöshetskommissionen ansett sig böra undersöka,
huruvida de redan vidtagna åtgärderna kunna anses tillfyllest för mötande
av eventuellt uppkommande krav på statens medverkan till arbetslöshetens
bekämpande. De verkställda utredningarna hava föranlett kommissionen
— vars huvudsakliga arbeten jag haft tillfälle följa — att
efter samråd med socialstyrelsen inkomma med en framställning, i vilken
kommissionen anfört följande.

5

Kung!.. May.ts Nåd. Proposition Nr 360.

Efter den allmänna krisen under början av världskriget lyckades
näringslivet i vårt land ganska hastigt återhämta sig. Den omfattande
arbetslöshet, som vid krigsutbrottet uppstod och under vintern 1914—
1915 fortgick, kom därför under sommaren 1915 efter hand att upphöra,
och sedan dess har arbetsmarknadens läge i stort sett ställt sig jämförelsevis
gynnsamt, om också av särskilda skäl vissa arbetargrupper,
närmast sten-, bageri- och måleriarbetare, under längre eller kortare tid
hart drabbats av arbetsbrist. Sedan början av innevarande år hava
emellertid ånyo fönnärkts tecken till växande arbetslöshet.

För att bilda sig en närmare uppfattning om läget samt utsikterna
för framtiden satte sig därför arbetslöshetskommissionen i förbindelse
med de statsorgan, som i dessa avseenden kunde förutsättas vara sakkunniga.
Från industrikommissionens sida framhölls därvid, att en märkbar
avmattning inträtt inom industri, handel och samfärdsel. En del tillverkningar,
vilka så gott som uteslutande uppkommit på grund av krigskonjunkturen,
hade begränsats eller helt avstannat. Den starka prisstegringen
och den minskade tillgången på råvaror och förbrukningsartiklar
hotade också allt flera grenar inom industrien med driftsinskränkningar.
Å andra sidan konstaterades från lantbruksstyrelsens samt
livsmedels- och folkhushållningskommissionernas sida, att inom jordbruket
stor brist på arbetskraft föreligger redan för den normala produktionens
vidmakthållande samt att, därest denna brist icke avhjälpes, den utvidgning
av livsmedelsproduktionen riskeras, som under nuvarande förhållanden
är nödvändig för folknäringens tryggande. Enahanda svårigheter
ansågos jämväl möta för behövlig ökning av vedhuggning och torvupptagning
till bränslebristens avhjälpande.

I anledning härav ansåg sig arbetslöshetskommissionen böra söka
verka för en överflyttning i stor skala av arbetare från de förstberörda
näringsområdena till jordbruk, skogsbruk och torvupptagning för att
främja produktionen av livsförnödenheter samt motverka den tilltagande
arbetslösheten bland industriens, handelns och sjöfartens arbetstagare.
I detta syfte utsände kommissionen ett meddelande till allmänheten och
särskilt till hushållningssällskap, lokala arbetslöshetskommissioner, arbetsförmedlingsanstalter,
arbetarorganisationer samt större arbetsgivare inom
både jordbruket och andra näringsgrenar, varjämte till dessa arbetsgivare
överlämnades särskilda blanketter för anmälan hos arbetsförmedlingsanstalterna
om å ena sidan behov av arbetskraft, å andra sidan förestående
entledigande!! eller permitteringar av arbetare. Då på detta sätt anbud
och efterfrågan samtidigt möttes hos anstalterna, skulle större möjlighet
beredas för önskvärd utjämning å arbetsmarknaden. Resultaten av dassa

Aibetalöshetskommissionens
framställning.

6

Kung}. May.ts Nåd. Proposition Nr 360.

åtgärder kunna ännu ej fullt överskådas. Åven om genom desamma eu
återströmning av arbetare till landsbygden helt visst främjas, så ligger
det-i sakens natur, att full utjämning icke kan åvägabringas, om arbetslösheten
inom de industriella näringarna skulle bliva mycket stor. hör
sannolikheten härav tala även kända förhållanden. l)et är sålunda bekant,
att det oavlåtligt skärpta sjökriget allt starkare begränsat import
och export, så att bristen på stenkol och andra industriens och kommunikationernas
förnödenheter blivit ytterst kännbar samt avsättningen
till utlandet starkt minskats. Allvarlig risk måste sålunda anses föreligga
för att de redan på många håll inträdda begränsningarna inom
näringslivet skola hastigt fortgå och därigenom stora skaror av arbetare
ställas utan ai''bete.

Åven om jord- och skogsbruket samt torvupptagningen kunna och
vilja mottaga ett betydande antal av dessa arbetare, så lärer denna utväg
dock icke ensamt förslå för att skydda för arbetslöshet. Det bör ock
uppmärksammas, att många arbetare på grund av ålder, kön eller andra
omständigheter icke lämpa sig för och ej heller mottagas inom de nyssnämnda
näringsområdena. Vad särskilt angår jordbruket, så lärer detsamma
endast under skördetiden hava användning för ett större antal
tillfällig arbetskraft. Arbetslöshetskommissionen nödgas därför räkna
med eventualiteten av mycket stor arbetslöshet åtminstone under instundande
höst och vinter. Kommissionen utgår också från den förutsättningen,
att det allmänna framgent måste sta redo att lämna hjälp,
särskilt som fördyringen av alla livsförnödenheter skulle göra de arbetslösas
läge svårare än förr.

Beträffande sättet för arbetslöshetens bekämpande hänvisar kommissionen
till vad härom anförts i propositionen nr 92 till 1916 års riksdag
samt i riksdagens i anledning härav den 13 april 1916 avlåtna skrivelse
nr 78. I främsta rummet böra sålunda det allmännas strävanden gå
ut på att såvitt möjligt bereda de arbetslösa tillfälle till att genom eget
arbete förskaffa sig bärgning. Med avseende härå vill kommissionen
särskilt framhålla, att förhållandena härutinnan ställa sig synnerligen
olika allt efter de arbetslösas på ålder, kön och föregående utbildning
beroende arbetsförmåga samt på grund av de vid olika årstider och
inom skilda trakter tillbuds stående möjligheterna att anordna arbetsiöretag.
Det bör därför ankomma på Kung!. Maj:t att efter prövning av
de i varje fall föreliggande omständigheterna avgöra, vilken åtgärd
synes ändamålsenligast samt vilka närmare bestämmelser böra träffas för
att betrygga åsyftat resultat av densamma.

7

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 360.

Såsom kommissionen framhållit i föregående framställningar i detta
ämne, kunna emellertid förebyggande åtgärder icke allestädes och under
alla förhållanden vidtagas i sådan omfattning och på sådant sätt,* att
icke arbetslöshet i allt fall förekommer. Även om dess bättre under
deri senaste tiden understödsverksamhet behövt tillgripas endast i järnförelsevis
få fall, lärer dock av ovan angivna skäl sådan kunna bliva
erforderlig i större utsträckning. Kommissionen vill med avseende härå
endast eiinra om att varubristen och de till följd härav vidtagna samt
till allt Urna områden utsträckta ransoneringarna av åtskilliga varor hårt
träffat grupper av ej blott arbetstagare utan även självförsörjare —
exempelvis bageriidkare vilka icke lätteligen kunna finna användning
å den vanliga arbetsmarknaden eller vid företag, som anordnats i förebyggande
syfte. Det lärer därför icke bliva möjligt att undvika tillgripandet
av understödsverksamhet för arbetslösa.

eu beträffande grunderna för dylik verksamhet hänvisar kommissionen
till vad härutinnan förekommit vid frågans behandling vid 1916
års riksdag. Det bör emellertid framhållas, att under den därefter gångna
tiden priserna å livsförnödenheter samt hyrorna ytterligare stegrats, vadan
de nu utgående understödsbeloppen måste anses synnerligen knappa för
beredande av nödtorftig utkomst, åtminstone i städer och andra dyrare
samhällen.. Visserligen torde i anledning av särskilda Kungl. Maj:ts
framställningar om anslag av statsmedel i prisregi erande syfte omfattande
åtgärder komma att vidtagas för att tillhandahålla livsförnödenheter
till skäligt pris och då dessa åtgärder avses skola i främsta rummet
tillgodokomma dem, som hårdast drabbas av kristiden, lärer härigenom
understödsbeloppens köpkraft ökas. Anledning finnes emellertid
att befara ytterligare prisstegringar, vilka skulle kunna göra de hittillsvarande
understödsbeloppen alldeles otillräckliga. Härtill kommer, att
särskilda omständigheter kunna befinnas föreligga med avseende å arbetslösa
inom vissa områden, där staten nödgats vidtaga mera ingripande
reglerande åtgärder. Av dessa skäl synes det kommissionen önskvärt,
att det måtte förbehållas Kungl. Maj:t att, om så prövas nödigt, höja
statens andel i understödsbeloppen med förslagsvis högst Vs, i vilket
fall sammanlagda understödet från stat och kommun skulle för man och
hustru kunna uppgå till högst 2 kronor per dag. Den omständigheten,
att statsbidraget till understödsverksamheten i regel icke uppgår till
högre , belopp än vederbörande kommun själv för ändamålet tillskjuter,
lärer innebära tillräcklig garanti för att understödsbeloppen icke tillmätas
högre än förhållandena kräva.

B

Departements chefen.

Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 360.

Av det för arbetslöshetens bekämpande till Kungl. Maj:ts förfogande
ställda beloppet av 5 miljoner ki’onor bär en betydande del redan
tagits i anspråk. Med hänsyn till den ovan bero] da sannolikheten
för omfattande arbetslöshet och vikten av att bringa så vitt möjligt
effektiv hjälp åt de arbetslösa, anser kommissionen de återstående
för ändamålet disponibla medlen icke vara tillfyllest. En närmare
beräkning av det erforderliga beloppet kan av naturliga skäl icke verkställas,
men synes detsamma icke böra sättas lägre än att anslaget jämte
vad återstår av förut anvisade medel uppgår till 10 miljoner kronor.
Så bekymmersamma som utsikterna å arbetsmarknaden nu te sig, får
det visserligen anses sannolikt, att ett väsentligt högre belopp kan bliva
erforderligt. Då emellertid vid eventuell svårare kris riksdagen i allt
fall torde bliva inkallad, därest den icke redan är samlad, blir Kungl.
Maj:t i tillfälle begära de ytterligare medel som kunna erfordras.

Såsom arbetslöshetskommissionen framhållit, har näringslivet i vårt
land från sommaren 1915 åtnjutit i stort sett gynnsamma konjunkturer,
som föranlett stark efterfrågan å arbetskraft inom flertalet yrken. Ett
beklagligt undantag härutinnan utgör stenindustrien, där allt från krisens
början starka driftsinskränkningar förekommit och arbetstagarna försatts
i en synnerligen svår ställning. Det är också väsentligen för deras bispringande,
som genom det allmännas försorg vidtagits de i statsverkspropositionen
närmare omtörmälda förebyggande åtgärderna. Jag erinrar
särskilt om de av statsmakterna anordnade stenleveranserna för vissa
kommuner, genom vilka arbete i stor utsträckning kunnat under den nu
gångna vintern beredas ett stort antal försörjningspliktiga stenarbetare
i Blekinge, Halland och Bohuslän. Då till följd av dessa anordningar
icke ens för stenarbetarnas del arbetslöshetsunderstöd behövt anlitas i större
utsträckning, har denna understödsverksamhet kunnat i huvudsak begränsas
till vissa undantagsfall. Jag syftar härvid bland annat på de
trängande behov av hjälp, som till följd av varubrist och därav föranledda
ransoneringsåtgärder uppkommit inom vissa yrken.

Dessvärre synes numera en allmännare avmattning inom större delar
av näringslivet vara förestående. Vid de av arbetslöshetskommissionen
omnämnda överläggningarna i ämnet med statens industrikommission
m. fl. myndigheter, i vilka jag deltagit, har nämligen konstaterats en
överhängande brist på vissa för särskilt industrien oundgängliga, på
import från utlandet beroende varor och förnödenheter, framför allt kolbränsle.
Utsikterna att inom den allra närmaste tiden fylla dessa behov
synas icke heller alltför ljusa. Visserligen kan ersättningsbränsle i stor om -

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 860.

fattning anskaffas genom utförande av den plan till vedavverkning genom
statens försorg, som utvecklas i chefens för finansdepartementet yttrande
till statsrådsprotokollet rörande den nyss beslutade propositionen beträffande
lagstiftning om allmän tjänsteplikt. På denna väg lärer likväl industriens
hela bränslebehov ej kunna tillgodoses, utan torde driftsnedläggelser
inom densamma redan av denna anledning ej kunna helt undvikas.
Därtill komma, de för näringslivet menliga verkningarna av bristen på
andra förbrukningsartiklar samt å råvaror ävensom av de ökade exportsvårigheterna.
För effektivt genomförande av den nyssberörda vedavverkningsplanen
skulle vidare kunna ifrågakomma avstängning av driften
vid vissa arbetsföretag jämlikt det bemyndigande härom, som begäres
i nyss beslutad framställning till riksdagen.

Dessa olika omständigheter komma med all sannolikhet att inom kort
framkalla stor arbetslöshet, som måste antagas bliva ökad under loppet av
sommaren och hösten. En stor del av de arbetslösa kan omedelbart
finna användning för den planerade stora vedavverkningen samt vid
skördearbeten inom jordbruket. Såsom arbetslöshetskommissionen erinrar,
äro dock icke alla lämpade för dylika arbeten, utan lärer det allmännas
stöd bliva erforderligt i direkt hjälpande syfte. Kraven härpå bliva med
all sannolikhet större vid den kallare årstidens inträde, då varken jordbruket
eller industriella säsongföretag hava behov av tillfällig arbetskraft.

Med arbetslöshetskommissionen är jag enig om att hjälpåtgärderna
höra så vitt möjligt vara av förebyggande karaktär. Erfarenheterna
från de företrädesvis för stenarbetare redan anordnade arbetsföretagen
äro också i allmänhet uppmuntrande i detta avseende, då genom dem
viktiga produktiva intressen kunnat tillgodoses, på samma gång som de
aibetslösa erhållit en visserligen begränsad men dock självförvärvad inkomst.
Obestridligt torde vara, att denna form av hjälp är den ur alla
synpunkter lämpligaste, varför strävandena så långt möjligt är böra inriktas
åt detta håll. Att stora svårigheter möta för att finna ändamålsenlig
användning särskilt för arbetslösa kvinnor, skall ej förnekas, men
hava under den gångna kristiden även i detta avseende gjorts värdefulla
rön, vilka bliva fruktbärande vid det fortsatta arbetet till arbetslöshetens
förebyggande. Såsom jag framhöll i mitt yttrande till statsrådsprotokollet
vid avlåtandet av proposition i ämnet (nr 92) vid nästlidna
riksdag, är det icke möjligt att på förhand närmare angiva, vilka företag
i varje fall bliva de lämpligaste samt under vilken form staten bör
medverka, utan lärer det få ankomma på Kungl. Maj:t att härom besluta
efter sig företeende omständigheter. I detta sammanhang tillåter jag
mig omnämna, att järnvägsstyrelsen i skrivelse den 10 april 1917 gjort

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 813 höft. (Nr 360.) 2

10 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 360.

framställning om anläggande av järnväg mellan Ytterby station å statsbanan
genom Bohuslän till Ivungälvs stad för en kostnad av 490,000
kronor. Med hänsyn till vad i detta ärende förekommit anser jag det
böra göras till föremål för utredning, huruvida ej nu ifrågavarande anläggning
må i fall av behov kunna verkställas med anlitande av till
arbetslöshetens bekämpande anvisade medel.

I varje fall bör givetvis föreligga omsorgsfull utredning samt anordnas
betryggande kontroll över anvisade statsmedels användning till
avsett ändamål. Särskilt måste sörjas för att vid de anordnade företagen
icke anställas eller behållas sådana arbetslösa, som kunna komma till
användning vid annat arbete, närmast då vid vedavverkning och inom
jordbruket. Vid de arbeten av förevarande slag, som nu pågå, ämnar
man sålunda, därest för vedhuggning eller skördearbeten i närheten erfordras
arbetskrafter, avstanna verksamheten, så att personalen omedelbart
kan bliva till förfogande för nämnda ändamål.

Att emellertid icke desto mindre understödsverksamhet kan bliva
erforderlig och detta i stor utsträckning under instundande höst och
vinter, därom är jag likaledes enig med arbetslöshetskommissionen. Då
de tidigare av Kungl. Maj:t angivna och av riksdagen godkända grunderna
för denna understödsverksamhet visat sig väl avvägda, synas desamma
även framdeles böra tillämpas. Tills vidare torde sålunda anledning
icke förefinnas att ändra de i kungl. kungörelsen den 19 maj
1916 fastställda skärpta bestämmelser, enligt vilka understöd av statsmedel
endast undantagsvis och efter prövning i varje fall må tilldelas
arbetslös person, som icke är familjeförsörjare. Vad arbetslöshetskommissionen
anfört beträffande önskvärdheten av att eventuellt kunna höja
understödsbeloppen kan emellertid ej frånkännas berättigande. Om också
statens regleringsåtgärder i fråga om vissa varuslag äro föranledda av
varubrist och åsyfta att lindra dennas menliga verkningar i olika avseenden,
kunna desamma dock giva anledning till arbetslöshet. Då därjämte
ytterligare prisstegringar å livsförnödenheter måhända ej kunna
förebyggas, synes det mig lämpligt bereda möjlighet till ökning av
understöden, i den mån särskilda förhållanden sådant påkalla, dock med
högst Vs av nuvarande maximibelopp.

Jag anser mig böra i detta sammanhang erinra om vad vederbörande
departementschef anfört vid föredragningen av det ovanberörda förslaget
till lagstiftning om allmän tjänsteplikt rörande billigheten av att personer,
som anvisas för dem ovant arbete, erhålla skäligt tillskott till lönen
under en kortare övergångstid, då de under utbildning för arbetet eller
på grund av oförmåga att utnyttja hela arbetstiden icke förmå vinna
rimlig inkomst. Likartade billighetsskäl synas mig åtminstone i vissa

11

Kung}. Maj:ts Nåd. Proposition Nr dito.

fall tala för att motsvarande anordning må kunna träffas i fråga om
arbetslösa, som genom förmedling av arbetsförmedlingsanstalt eller arbetslöshetskommitté
beredas anställning, där de även med plikttroget arbete
icke från början kunna ernå skälig utkomst. Härigenom skulle särskilt
underlättas industriarbeterskors placerande gruppvis i lantarbete m. m.

Här vill jag slutligen anmärka, att enligt det i samband med
frågan om lagstiftning rörande allmän tjänsteplikt framlagda förslaget
till lag om arbetsnämnder dessa nämnder äro avsedda övertaga de uppgifter,
som hittills tillkommit statens arbetslöshetskommission, länshjälpskommitteerna
och de kommunala arbetslöshets- och hjälpkommittéerna.

Såsom av vad jag förut anfört framgår, hava av det vid 1916 års
riksdag för arbetslöshetens bekämpande till Kungl. Maj:ts förfogande
ställda beloppet av 5 miljoner kronor hittills omkring 1,941,500 kronor
tagits i anspråk, vartill kommer det ringa belopp, som sedan den 1 december
1916 åtgått för understödsverksamhet. Därest de förut omnämnda
på Kungl. Maj:ts prövning beroende framställningarna om anslag till vissa
ytterligare arbeten för stenarbetare skulle vinna bifall, skulle av medlen
återstå omkring 2,480,000 kronor. Denna i och för sig betydande summa
kunde under andra förhållanden synas tillräcklig för mötande av uppkommande
behov. Vad numera är känt rörande näringslivets verkliga
läge ger emellertid, som redan framhållits, anledning till allvarliga farhågor
för arbetslöshet av så stor omfattning, att en ökning av de till
Kungl. Maj:ts förfogande ställda medel synes nödvändig; och tillåter jag
mig i sådant hänseende föreslå framställning till riksdagen, att till Kungl.
Maj:ts förfogande må ställas ett belopp av ytterligare 7,500,000 kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag, efter samråd med
chefen för finansdepartementet, hemställa, att Kungl. Makt måtte föreslå
riksdagen

att bemyndiga Kungl. Maj:t att för arbetslöshetens bekämpande, i
huvudsaklig överensstämmelse med ovan angivna grunder, använda och
av tillgängliga medel, mot framtida anmälan till ersättande, förskjuta ett
belopp, utöver förut för ändamålet disponibla medel, av ytterligare
7,500,000 kronor.

Till denna, av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall;
och skulle till riksdagen avlåtas proposition av den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Wilhelm Reuterswärd.