om organisationen av riksfärdtjänsten

Proposition 1992/93:84

Regeringens proposition
1992/93:84

om organisationen av riksfärdtjänsten

Prop.

1992/93:84

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifo-
gade utdrag ur regeringsprotokollet den 22 oktober 1992

På regeringens vägnar

Carl Bildt

Mats Odell

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att Styrelsen för riksfärdtjänst fram till årsskiftet
1993/94 skall vara central myndighet för frågor om riksfärdtjänst.

1 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 84

Kommunikationsdepartementet                      Prop. 1992/93:84

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 22 oktober 1992

Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Wester-
berg, Friggebo, Johansson, Hörnlund, Olsson, Svensson, af Ugglas, Dinkel-
spiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg, Odell, Lund-
gren, Unckel, P. Westerberg, Ask

Föredragande: statsrådet Odell

Proposition om organisationen av riksfärdtjänsten

1 Bakgrund

1.1 Syftet med riksfärdtjänsten, nuvarande organisation

Riksfärdtjänsten inrättades år 1980 som en försöksverksamhet. Den perma-
nentades år 1984 varvid ansvaret lades på Transportrådet. Efter det att
Transportrådet avvecklats vid årsskiftet 1991/92 ligger ansvaret på ett tillfäl-
ligt inrättat organ, Styrelsen för riksfärdtjänst.

Syftet med riksfärdtjänsten är att ge svårt handikappade möjlighet att
göra längre resor inom landet till normala kostnader.

Riksfärdtjänstresor kan ske med flyg, tåg och andra allmänna kommuni-
kationer samt med taxibilar eller specialfordon till ett pris för resenären som
är anpassat till normala reskostnader med andra klass tåg. Transportrådet
har haft till uppgift att utfärda föreskrifter, fördela medelsramar till kommu-
nerna, betala ersättning för genomförda resor, informera och ge råd samt
i vissa fall att träffa avtal med trafikföretag. Uppgifterna har övertagits av
Styrelsen för riksfärdtjänst.

Riksfärdtjänsten bekostas med statliga medel som täcker resenärens res-
kostnader exkl. egenavgift. Det är emellertid kommunen som på grundval
av ett statligt regelverk beslutar om färdtjänsten. Besluten avser bl.a. utfär-
dande av tillstånd till att anlita riksfärdtjänst, vilket färdmedel som får an-
vändas, om ledsagare skall få följa med utan kostnad, m.m.

1.2 Utveckling

Resandet inom riksfärdtjänsten har successivt ökat. Antalet resenärer har
stigit från 6 600 budgetåret 1981/82 till ca 22500 budgetåret 1991/92. Totala
antalet resor per år har ökat ännu snabbare - från 10600 till 49300. Detta
beror bl.a. på att ett förhållandevis litet antal personer, som gör många resor
per år, har ökat kraftigt. Däremot synes det inte längre ske någon ökning av
det antal resenärer som använder sig av riksfärdtjänsten, tvärtom har antalet
successivt minskat mellan åren 1989/90 och 1991/92.

När riksdagen år 1979 beslöt om att inrätta en riksfärdtjänst var avsikten

att ekonomiskt stödja resor på längre avstånd. En stor del av resorna sker
emellertid på relativt korta avstånd. Sambandet med den kommunala färd-
tjänsten har därför blivit allt tydligare.

En tredjedel av resorna sker således på avstånd under 10 mil. En fjärdedel
av resorna sker uteslutande inom ett och samma län. Samtidigt sker en ut-
veckling inom den kommunala färdtjänsten som innebär att allt fler resor
företas över kommungränserna. I Stockholms län är länet ett enda färd-
tjänstområde. I Östergötlands län finns sedan några år tillbaka en länsfärd-
tjänst som administreras av trafikhuvudmannen.

De statliga utgifterna för riksfärdtjänsten har ökat från 12,5 miljoner kro-
nor budgetåret 1981/82 till ca 124 miljoner kronor för budgetåret 1991/92.
Riksdagen har i enlighet med ett förslag i 1992 års budgetproposition beslu-
tat om ett förslagsanslag av 113,3 miljoner kronor för budgetåret 1992/93.
För budgetåret 1993/94 har Styrelsen för riksfärdtjänst begärt ett anslag på
139 miljoner kronor.

Prop. 1992/93:84

Tabell 1 Riksfärdtjänst 1981/82 - 1991/92
Utveckling av bidrag och resefrekvens.

Budgetår Anslag	Utgift Antal	Antal	Bidrag	Årlig änd-	Resor
mkr	mkr    resor	rese-	per resa	ring av	per
		närer	kr.	bidrag per	resenär
				resa,
				procent

81/82	20,0	12,5	10600	6600	1179		1,61
82/83	20,0	20,4	17800	10060	1146	-2,8 %	1,77
83/84	30,0	29,7	24 000	14400	1238	8,0%	1,67
84/85	37,7	39,0	28600	16100	1364	10,2 %	1,78
85/86	48,0	46,8	31200	17800	1500	10,0 %	1,75
86/87	57,4	49,6	33600	18600	1476	-1,6%	1,81
87/88	63,3	60,6	36000	19400	1683	14,0 %	1,86
88/89	62,4	72,7	43800	23844	1660	-1,4%	1,84
89/90	66,4	88,2	46900	24401	1881	13,3 %	1,92
90/91	96,5	105,3	48900	23110	2153	14,5 %	2,12
91/92	96,5	124,1	49300	22480	2517	16,9 %	2,19

Anm. Med resor avses i detta sammanhang tur- och returresor.

1.3 Av riksdagen behandlade förslag om kommunalisering

Redan när riksdagen våren 1984 behandlade regeringens förslag om en per-
manentning av riksfärdtjänsten uttalades att förutsättningarna för att samla
kostnadsansvar och beslutsfattande borde övervägas ytterligare (prop.
1983/84:100 bil. 8, bet. 1983/84:TU23, rskr. 1983/84:289). Som skäl angavs i
propositionen att ett delat kommunalt och statligt huvudmannaskap minskar
incitamenten hos beslutsfattare till att effektivisera verksamheten. Det fram-
hölls också i propositionen att det fanns en risk för att det skulle uppstå sned-
vridningar vid val av färdmedel och därmed kostnadshöjningar för verksam-
heten i dess helhet. Detta kunde bl.a. ha att göra med att det blev billigare
för en kommun att besluta om en direkt resa med taxi eller specialfordon än
att bevilja en riksfärdtjänstresa med flyg eller tåg tillsammans med anslut-
ningsresor genom kommunal färdtjänst.

Riksdagen har därefter vid tre tillfällen ställt sig bakom utgångspunkten                    3

att riksfärdtjänsten bör kommunaliseras.

Trafikutskottet framhöll våren 1991 att ett ”systemfel” kännetecknar nu- Prop. 1992/93:84
varande ordning som innebär att kommunerna beslutar om riksfärdtjänstre-
sorna, medan staten står för den allra största delen av kostnaderna (prop.
1990/91:100 bil. 8, bet. 1990/91:TU22, rskr. 1990/91:187). Trafikutskottet be-
dömde i sammanhanget att med en mer övergripande och samordnande syn
såväl på riks-, läns- och kommunal färdtjänst som sjukreseverksamheten bör
rationaliseringsvinster kunna vinnas, t.ex. i samband med upphandling av
transporttjänster från taxi och andra transportföretag. Möjligheterna att
styra resandet i tid och rum och att öka samåkning mellan olika resenärer
bedömdes härvid som sannolikt inte obetydliga. Detta ansågs särskilt kunna
gälla om samverkan sker med huvudmännen för kollektivtrafiken i länen.
Utskottet framhöll vidare angelägenheten av att regeringen i samband med
överläggningarna med kommunförbunden om en kommunaiisering söker
finna organisatoriska former för att säkerställa att handikappades synpunk-
ter på riksfärdtjänsten beaktas.

Trafikutskottet har därefter under hösten 1991 bekräftat sitt tidigare ställ-
ningstagande om att riksfärdtjänsten bör kommunaliseras (prop. 1991/92:12,
bet. 1991/92:TU3, rskr. 1991/92:46). Utskottet framhöll härvid att den om-
ständigheten att förhandlingarna hittills mellan staten och de båda kommun-
förbunden inte lett till att kommunaliseringen har kunnat genomföras vid
den avsedda tidpunkten den 1 januari 1992, inte innebär att tanken som så-
dan bör överges.

Trafikutskottet har även våren 1992 uttalat att flera viktiga fördelar kan
stå att vinna med ett kommunalt huvudmannaskap för riksfärdtjänsten
(bet. 1991/92:TU14). Utskottet avstyrkte mot denna bakgrund motionsyr-
kanden om att riksdagen skulle uttala sig mot en kommunaiisering. Utskot-
tet betonade vidare att riksfärdtjänsten utgör en viktig insats för att en
grundläggande trafikförsörjning skall kunna erbjudas alla i samhället och
förutsatte att riksfärdtjänsten även fortsättningsvis kan tryggas inom ramen
för en förändrad organisatorisk lösning. Riksdagen har beslutat i enlighet
med Trafikutskottets hemställan (rskr. 1991/92:209).

Finansutskottet har i sitt betänkande (bet. 1991/92:FiU29) anslutit sig till
Trafikutskottets mening i frågan om huvudmannaskapet för riksfärdtjäns-
ten. Riksdagen har därefter beslutat i enlighet härmed (rskr. 1991/92:345).

2 Förslag

Mitt förslag: Styrelsen för riksfärdtjänst skall fram till årsskiftet
1993/94 vara central myndighet för frågor om riksfärdtjänst.

Skälen för mitt förslag: I det föregående har jag redogjort för att riksdagen
vid ett flertal tillfällen uttalat sig för en kommunaiisering av riksfärdtjänsten.
Ett av de skäl som anförts är de besparingar som kan uppnås genom att lägga
beslut och kostnadsansvar på samma organ. Ett annat skäl är de samband
som finns mellan riksfärdtjänsten och den kommunala färdtjänsten som i

alla län utom Stockholms län är en primärkommunal uppgift. En bättre sam- Prop. 1992/93:84
ordning mellan de båda verksamheterna bör kunna leda till effektiviseringar
i verksamheten i form av ökad samåkning i fordonen och bättre beläggning
på returtransporterna. Härtill kommer att anbudsupphandlingen av taxi-
tjänsterna behöver samordnas.

Ett kommunalt övertagande av ansvaret för riksfärdtjänsten kräver inte
några stora organisatoriska förändringar. Alla beslut om riksfärdtjänstresor
sker redan nu på kommunal nivå. Det gäller inte bara beslutet om själva till-
ståndet för resan utan också rörande vilket färdmedel som får användas och
om ledsagare får anlitas. Den kommunala färdtjänsten medverkar vid an-
slutningsresor. Vid direktresor med taxi eller specialfordon hjälper i många
fall kommunen till genom att beställa transporterna.

För att den eftersträvade effektiviseringen skall kunna uppnås krävs emel-
lertid en viss förberedelsetid. Avtal behöver således träffas med trafikföreta-
gen. Anbudsupphandlingen av taxitjänster tar också sin tid. Vidare behöver
avtal träffas med dataföretag för hantering av de ekonomiska transaktioner
som varje enskild resa med riksfärdtjänsten ger upphov till.

När riksdagen tidigare behandlat förslag om en kommunaiisering av riks-
färdtjänsten har utgångspunkten varit att tidpunkten för övertagandet skulle
vara vid årsskiftet 1992/93. Riksdagen har således beslutat att Styrelsen för
riksfärdtjänst skall upphöra med sin verksamhet vid den tidpunkten. Jag be-
dömer emellertid att en mera lämplig tidpunkt är kalenderårsskiftet 1993/94.
Det innebär att jag återkommer till anslagsfrågorna i samband med 1993 års
budgetproposition. Det som då blir aktuellt är dels anslaget till Styrelsen för
riksfärdtjänst, avseende första halvåret av budgetåret 1993/94, dels de medel
som bör överföras till det statliga utjämningsbidraget till kommuner för fi-
nansiering av verksamheten efter den 1 januari 1994. Jag vill redan nu förut-
skicka att det belopp som bör överföras bör motsvara vad som skulle behövts
om verksamheten fortfarande vore en statlig uppgift efter den 1 januari
1994. I anslutning till 1993 års budgetproposition bör också läggas fram ett
förslag om lag om kommunal riksfärdtjänst. Lagförslaget avser inte innebära
någon höjning av ambitionsnivån för verksamheten. Syftet med riksfärd-
tjänsten skall även fortsättningsvis vara att ge svårt handikappade möjlighet
att göra längre resor inom landet till normala kostnader. I lagförslaget bör
också finnas en bestämmelse som möjliggör - liksom fallet är nu - att en
enskild person kan överklaga en kommuns beslut om riksfärdtjänst. Förslag
bör också lämnas om uppföljning av effekterna av kommunaliseringen.

Jag erinrar i detta sammanhang om att 1989 års Handikapputredning i sitt
slutbetänkande (SOU 1992:52) Ett samhälle för alla behandlat handikappa-
des resemöjligheter och lämnat förslag till förbättringar. Regelverket för
riksfärdtjänsten har dock inte särskilt behandlats av utredningen.

3 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen före-
slår riksdagen att

godkänna vad jag anfört om huvudmannaskapet för riksfärdtjäns- Prop. 1992/93:84
ten fram till årsskiftet 1993/94.

4 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att
genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredraganden
lagt fram.

gotab 42086, Stockholm 1992