om godkännande av ändring av samarbets- överenskommelsen mellan Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige (Helsingforsavtalet)

Proposition 1992/93:247

Regeringens proposition

1992/93:247

om godkännande av ändring av samarbets-
överenskommelsen mellan Danmark, Finland,
Island, Norge och Sverige (Helsingforsavtalet)

Prop.

1992/93:247

Regeringen föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp i bifo-
gade utdrag ur regeringsprotokollet den 18 mars 1993.

På regeringens vägnar

Carl Bildt

Olof Johansson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att riksdagen godkänner en överenskommelse om
ändring av 1962 års nordiska samarbetsöverenskommelse, det s.k. Helsing-
forsavtalet.

Ändringarna är ett led i arbetet med att reformera och effektivisera det
nordiska samarbetet.

1 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 247

Utrikesdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 18 mars 1993

Prop. 1992/93:247

Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Wester-
berg, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, af Ugglas, Dinkel-
spiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg, Lundgren,
Unckel, P. Westerberg, Ask

Föredragande: statsrådet Johansson

Proposition om godkännande av ändring av
samarbetsöverenskommelsen mellan Danmark,
Finland, Island, Norge och Sverige
(Helsingforsavtalet)

1 Inledning

Genom EES-avtalet och genom att fler nordiska länder i framtiden förväntas
bli medlemmar i EG förändras förutsättningarna för det nordiska samarbe-
tet.

De nordiska statsministrarna tillsatte vid sitt möte i Mariehamn i novem-
ber 1991 en grupp personliga representanter med uppdrag att lämna förslag
till hur det framtida nordiska samarbetet skulle utvecklas. Utgångspunkten
var att finna former för ett vitaliserat och stärkt samarbete inom en vidare
europeisk ram.

I arbetsgruppens uppgift ingick bl.a. att studera sådana organisatoriska
förändringar som reformförslagen förutsatte, bl.a. gällde det att lämna för-
slag till eventuella ändringar av den nordiska samarbetsöverenskommelsen
den 23 mars 1962 mellan Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige (det
s.k. Helsingforsavtalet).

Arbetsgruppen lämnade rapporter till statsministrarnas möten i mars, au-
gusti och november 1992. Rapporten i augusti 1992 innehöll bl.a. förslag till
ändringar i Helsingforsavtalet.

Frågan om utformningen av det framtida nordiska samarbetet har vidare
behandlats vid Nordiska rådets sessioner i Arhus den 9-11 november 1992
och i Oslo den 1-4 mars 1993 mot bakgrund av det av statsministrarna initie-
rade arbetet.

Avsikten är nu att stärka det nordiska samarbetet på områden som är av
genuint gemensamt nordiskt intresse samt bygga ut det politiska samarbetet
om europeiska och regionala samarbetsfrågor för att underlätta ländernas
deltagande i ett kommande EES-och EG-samarbetc. Detta kommer att
medföra stora förändringar i det nordiska samarbetets innehåll och organisa-

tion. För att stärka den politiska styrningen skall statsministrarna ta det di- Prop. 1992/93:247
rekta ansvaret för att dra upp huvudlinjerna för samarbetet. För att få en
bättre koordinering av olika former för nordiskt samarbete mellan regering-
arna införs en ordning med genomgående ordförandeskap i alla möten på
regeringsnivå. Regeringssamarbetct i utrikes-och säkerhetspolitiska frågor
skall också utvecklas. Vid förnyelsen av samarbetet läggs särskild vikt vid
en nysatsning på det nordiska kultursamarbetet. Miljösamarbetet ges också
fortsatt hög prioritet.

Uppdraget att genomföra detta förändringsarbete har regeringarna givit

till Nordiska samarbetskommittén.

De nordiska statsministrarna lämnade den 8 februari 1993 ett minister-

rådsförslag om ändringar av Helsingforsavtalet till Nordiska rådet.

Nordiska rådet behandlade förslaget under sessionen i Oslo den 1-4 mars

1993. På grundval av ministerrådsförslaget och betänkanden däröver från
Nordiska rådets juridiska utskott med vissa ändringsförslag antog Nordiska
rådet en rekommendation (nr 14/1993). I rekommendationen hemställs att
regeringarna i de nordiska länderna ändrar Helsingforsavtalets artiklar i
överensstämmelse med juridiska utskottets betänkanden.

Efter Nordiska rådets behandling fastställde den nordiska samarbetskom-
mittén den 4 mars 1993 ändringarnas lydelse i enlighet med Nordiska rådets
rekommendation.

Regeringen beslutade den 11 mars 1993 att Sverige skulle underteckna en
överenskommelse om ändring av Helsingforsavtalet. Undertecknandet äger
rum i Helsingfors i dag av den finske statsministern och befullmäktigade om-
bud för de övriga nordiska länderna.

Överenskommelsen har upprättats på de fem nordiska språken, och tex-
terna har samma giltighet. Den svenska texten till överenskommelsen bör
fogas till protokollet i dett.i ärende som bilaga.

2 Ändringarna i Helsingforsavtalet

I inledningen markeras att de nordiska ländernas regeringar önskar förnya
och utveckla det nordiska samarbetet i ljuset av de nordiska ländernas utvid-
gade deltagande i det europeiska samarbetet.

Andra stycket i artikel 1 är nytt och anger att länderna bör rådgöra med
varandra i frågor av gemensamt intresse som behandlas i europeiska och
andra internationella organisationer. Tidigare innehöll artikel 33 en liknande
skrivning.

Den nya artikeln 33 understryker vikten av att regeringarna tillvaratar ge-
mensamma nordiska intressen i europeiskt och annat internationellt samar-
bete.

Ändringen av artikel 40 markerar statsministrarnas nya roll i det nordiska
samarbetet och det förstärkta samarbetet på utrikesministrarnas område.

I andra stycket i artikel 47 har Ålands landsting ändrats till Ålands lagting.
Samma ändring har även gjorts i andra stycket i artikel 48.

I andra stycket i artikel 61 betonas statsministrarnas ansvar för den över-
ordnade samordningen av nordiska samarbetsfrågor. Vidare anges att rege-

ringarna skall utse en samarbetsminister och en ledamot i den nya nordiska Prop. 1992/93:247
samarbetskommittén, vilka skall biträda statsministrarna med samordnings-
uppgiften.

1 det nya tredje stycket i artikeln förklaras innebörden av det mellan rege-
ringarna roterande ordförandeskapet. Ordförandelandet har ansvar för att
samordna regeringssamarbetet och ta nödvändiga initiativ för att driva det
framåt. Ordförandelandet skall också leda arbetet i ministerrådet, på andra
ministermöten och vid regeringarnas samråd om europeiska och andra inter-
nationella frågor på alla nivåer.

Artikel 63 ändras så att de självstyrande områdenas anslutningsrätt omfat-
tar alla beslut fattade i enlighet med Helsingforsavtalet.

Artikel 64 har omarbetats väsentligt. I första stycket behandlas minsterrå-
dets årsberättelse och ministerrådets redogörelse för planerna för det fram-
tida samarbetet, vilket i nuvarande lydelse behandlas i första och andra
styckena. Med tanke på att Nordiska rådet nu inriktat sig på två (ordinarie)
sessioner per år har den ändringen skett att dessa redogörelser i stället för
att lämnas till varje ordinarie session skall lämnas årligen.

En annan ändring är att de nuvarande andra och tredje styckena om minis-
terrådets budgetförslag helt ändrats och ersatts med tre nya stycken. Avsik-
ten härmed är att stärka Nordiska rådets inflytande i budgetprocessen. Nor-
diska rådet kan således föreslå ändrade prioriteringar inom den av minister-
rådet angivna ramen för Nordiska ministerrådets budget. Om inte synnerliga
skäl föreligger skall sedan ministerrådet följa rådets rekommendation när
det gäller budgetdispositioner. Liksom hittills fastställs budgeten slutligt av
Nordiska ministerrådet.

3 Godkännande av överenskommelsen

Mitt förslag: Överenskommelsen om ändring av samarbetsöverens-
kommelsen mellan Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige
skall godkännas.

Skälen för mitt förslag: 1962 års nordiska samarbetsöverenskommelse har
genom ändringar under åren fördjupat det nordiska samarbetet. De förslag
till ändringar som undertecknas i Helsingfors i dag är ett led i den pågående
reformeringen och effektiviseringen av det nordiska samarbetet. Förslagen
har framlagts av de nordiska ländernas statsministrar och varit föremål för
ställningstagande från Nordiska rådets organ i år. Med ändringarna marke-
ras vikten av nordiskt samråd i europeiska och andra internationella organi-
sationer. Statsministrarnas nya roll som ansvariga för den övergripande sam-
ordningen understryks. Utrikesministrarnas samarbete markeras. Ordfö-
randeskapets ansvar för att samordna nordiskt regeringssamarbete under-
stryks. Nordiska rådets möjligheter att påverka prioriteringarna inom den
angivna ramen för Nordiska ministerrådets budget stärks.

De föreslagna ändringarna är enligt min mening väl motiverade. De kom-

mer att få betydelse när det gäller att utveckla och effektivisera det fortsatta Prop. 1992/93:247
nordiska samarbetet.

4 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen före-
slår riksdagen

att godkänna överenskommelsen den 18 mars 1993 om ändring av
samarbetsöverenskommelsen den 23 mars 1962 mellan Danmark,
Finland, Island, Norge och Sverige.

5 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att
genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredraganden
har lagt fram.

ÖVERENSKOMMELSE            Prop. 1992/93:247

om ändring av samarbetsöverenskommelsen mellan Danmark, Finland,     Bilaga

Island, Norge och Sverige

Danmarks, Finlands, Islands, Norges och Sveriges regeringar,

som genom överenskommelser av den 13 februari 1971, den 11 mars 1974,
den 15 juni 1983, den 6 maj 1985 och den 21 augusti 1991 har ändrat samar-
betsöverenskommelsen av den 23 mars 1962 mellan de nordiska länderna,
och

som önskar förnya och utveckla det nordiska samarbetet i ljuset av de nor-
diska ländernas utvidgade deltagande i europeiskt samarbete,

har kommit överens om följande:

I

Artiklarna 1, 33, 40, 47, 48, 61, 63 och 64 i samarbetsavtalet får följande nya
ordalydelse:

Artikel 1

De fördragsslutande parterna skall eftersträva att bevara och ytterligare ut-
veckla samarbetet mellan länderna på det rättsliga, kulturella, sociala och
ekonomiska området samt i fråga om samfärdseln och miljövården.

De fördragslutande parterna bör rådgöra med varandra i frågor av gemen-
samt intresse som behandlas i europeiska och andra internationella organisa-
tioner och konferenser.

Artikel 33

De fördragsslutande parternas deltagande i europeiskt och annat internatio-
nellt samarbete ger goda möjligheter för samarbete till förmån för nordiska
medborgare och företag. Det åligger i detta sammanhang regeringarna ett
särskilt ansvar för att tillvarata gemensamma intressen och värderingar.

Artikel 40

Samarbetet äger rum inom Nordiska rådet, inom Nordiska ministerrådet, på
statsministrarnas, på utrikesministrarnas samt på andra ministrars möten, i
särskilda samarbetsorgan och mellan ländernas fackmyndigheter.

Artikel 47

Rådet består av 87 valda medlemmar, regeringsrepresentanter och represen-
tanter för Färöarnas och Grönlands landsstyren och Ålands landskapssty-
relse.

Av medlemmarna väljer Danmarks folketing sexton, Finlands riksdag
aderton, Islands allting sju, Norges storting och Sveriges riksdag vardera
tjugo samt ett vart av Färöarnas lagting, Grönlands landsting och Ålands lag-
ting två. Dessutom väljer varje församling motsvarande antal suppleanter.

Val av medlemmar och suppleanter förrättas årligen och gäller för tiden
till nästa val. Vid val skall olika politiska meningsriktningar ges representa-
tion i rådet.

Endast den som är medlem av den församling som förrättat valet kan vara
vald medlem eller suppleant i rådet.

Regeringarna, landsstyrena och landskapsstyrelsen utser bland sina med-
lemmar det antal representanter som de önskar.

Artikel 48

Danmarks rikes delegation består av de av folketinget valda medlemmarna
och de av regeringen utsedda representanterna samt av Färöarnas och Grön-
lands i andra stycket nämnda delegationer. Finlands delegation består av de
av riksdagen valda medlemmarna och de av regeringen utsedda representan-
terna samt av Ålands i andra stycket nämnda delegation. För ettvart av de
övriga länderna består delegationen av de av folkrepresentationen valda
medlemmarna och de av regeringen utsedda representanterna.

Färöarnas delegation består av de av lagtinget valda medlemmarna och de
av landsstyret utsedda representanterna. Grönlands delegation består av de
av landstinget valda medlemmarna och de av landsstyret utsedda represen-
tanterna. Ålands delegation består av de av lagtinget valda medlemmarna
och de av landskapsstyrelsen utsedda representanterna.

Med ”delegation” förstås i artiklarna 52, 53, 54 första stycket, och 58
andra stycket, landets delegation.

Artikel 61

Medlem av regering, landsstyre eller landskapsstyrelse kan i undantagsfall
vid sammanträde företrädas av härtill befullmäktigad; dock måste minst tre
av länderna vara representerade av regeringsmedlemmar.

Statsministrarna har ansvaret för den överordnade samordningen av nor-
diska samarbetsfrågor. De biträds av en utsedd regeringsmedlem i varje land
(samarbetsminister) och en statssekreterare eller ämbetsman (ledamot i den
nordiska samarbetskommittén).

Ordförandeskapet roterar mellan de nordiska ländernas regeringar enligt
närmare avtal. Ordförandeskapet har ansvaret för att samordna nordiskt re-
geringssamarbete och ta nödvändiga inititativ. Ordförandeskapet leder arbe-
tet i ministerrådet, på andra ministermöten och vid regeringarnas samråd om
europeiska och andra internationella frågor på alla nivåer.

Ministerrådet bistås i sin verksamhet av ämbetsmannakommittéer och av
ministerrådets sekretariat.

Artikel 63

Beslut av ministerrådet är bindande för de särskilda länderna. Beslut i fråga
som enligt något lands författning kräver folkrepresentationens godkän-
nande binder dock icke detta land förrän folkrepresentationen godkänt be-
slutet. Erfordras sådant godkännande, skall ministerrådet underrättas
härom innan ministerrådet fattar beslutet. Innan folkrepresentationens god-
kännande givits, är ej heller annat land bundet av beslutet.

Beslut fattat i överensstämmelse med denna överenskommelse är bin-
dande för Färöarna, Grönland och Åland i den mån de ansluter sig till beslu-
tet i enlighet med självstyrelseordningarna.

Prop. 1992/93:247

Bilaga

Artikel 64

Ministerrådet skall till Nordiska rådet årligen framlägga en berättelse rö-
rande det nordiska samarbetet och en redogörelse för planerna för det fort-
satta samarbetet.

Ordförandelandets statsminister redogör för Nordiska rådet om huvud-
dragen i samarbetet och om regeringarnas samarbete rörande europeiska
och andra internationella frågor.

Nordiska ministerrådet skall lägga fram sitt förslag till budget för Nordiska
rådet för yttrande.

Nordiska rådet kan föreslå förändrade prioriteringar inom den av minis-
terrådet angivna finansiella ramen.

Om inte synnerliga skäl kan anföras skall ministerrådet följa rådets re-
kommendation när det gäller budgetdispositioner inom den angivna finan-
siella ramen.

II

Överenskommelsen träder i kraft trettio dagar efter den dag då samtliga för-
dragsslutande parter har meddelat Finlands utrikesministerium, att överens-
kommelsen har godkänts.

Finlands utrikesministerium meddelar de övriga fördragsslutande par-
terna om mottagandet av dessa meddelanden och om tidpunkten för över-
enskommelsens ikraftträdande.

III

Originalexemplaret till denna överenskommelse deponeras hos Finlands ut-
rikesministerium, som tillställer de övriga fördragsslutande parterna be-
styrkta kopior därav.

Till bekräftelse härav har de vederbörligen befullmäktigade ombuden un-
dertecknat denna överenskommelse.

Som skedde i Helsingfors den 18 mars 1993 i ett exemplar på danska,
finska, isländska, norska och svenska språken, vilka samtliga texter har
samma giltighet.

Prop. 1992/93:247

Bilaga

gotab 43396, Stockholm 1993