Kungl. Ma):ts nåd. proposition Nr 394

Proposition 1918:394

Kungl. Ma):ts nåd. proposition Nr 394.

1

Nr 394.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående utbetalande
av förskott å krig stid stilla g g för år 1919 åt befattningshavare
i statens tjänst; given Stockholms slott
den 19 april 1918.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
medgiva

a) att såsom förskott i avräkning å det krigstidstillägg, som kan
varda befattningshavare i statens tjänst för år 1919 beviljat, må, intill
dess kungörelse om sådant krigstidstillägg utfärdats och trätt i kraft,
utbetalas vad som enligt kungörelsen den 22 mars 1918 (svensk författningssamling
nr 138) skolat till respektive befattningshavare såsom
krigstidstillägg vid utgången av varje avlöningsperiod utbetalas, därest
samma kungörelse vore även för år 1919 gällande;

b) att härför erforderliga belopp må utgå

beträffande befattningshavare vid verk och institutioner, för vilka
särskilt anslag för beredande av krigstidstillägg och krigstidshjälp under
år 1918 icke av innevarande års riksdag beräknats, av de medel, av
vilka verkets eller institutionens omkostnader ij övrigt bestridas; samt

beträffande övriga befattningshavare av de medel, som för beredande
av krigstidstillägg och krigstidshjälp för år 1919 må varda å 1919 års
riksstat särskilt avsatta.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 354 käft. (Nr 394.)

1

2

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 394.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
ederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
iDgl nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

F. V. Thorsson.

Kunjl. Maj.ts nåd. ''proposition Nr 394.

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19 april

1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans. excellens herr ministern för utrikes ärendena HELLNER,
Statsråden: Schotte,

PetréN,

Nilson,

Löfgren,

friherre PALMSTIERNA,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson, anförde efter
gemensam beredning med cheferna för övriga departement följande:

Sedan innevarande års riksdag i anledning av Kungl. Muj:ts framställning
i ämnet och vissa i ärendet väckta motioner ej mindre å 1918
års tilläggsstat anvisat medel för beredande under år 1918 av krigstidstillägg
och krigstidshjälp åt befattningshavare i statens tjänst samt
medgivit, att i fråga om befattningshavare vid verk och institutioner,
för vilka särskilt anslag för ändamålet icke beräknats, krigstids:illägg
och krigstidshjälp finge utgå av de medel, av vilka verkets eller institutionens
omkostnader i övrigt bestredes, än även godkänt vissa allmänna
grunder för krigstidstilläggs och krigstidshjälps utgående, har
genom kungörelse i ämn"t, vilken utfärdats den 22 mars 1918, i överensstämmelse
med riksdagens beslut fastställts de villkor och grunder,

4 Kungl. Metyls nåd. proposition Nr 394.

enligt vilka krigstidstillägg och krigstidshjälp skola utgå till befattningsha
vare i statens tjänst under innevarande år.

Vad åter angår förhållandena under nästa år har Kungl. Maj:t
förut i dag beslutat i proposition föreslå riksdagen att genom särskild
avsättning å 1919 års riksstat bereda tillgång till medel för krigstidstillägg
och krigstidshjä''p även under nästkommande år åt befattningshavare
i statens tjänst jämte vissa andra i nyssnämnda proposition angivna
grupper, att utgå enligt de grunder, som kan komma att beslutas
av 1919 års riksdag. Nästa års riksdag har med all säkerhet att motse
en Kungl. Maj:ts framställning om dyrtidstillägg under år 1919. Denna
proposition kan emellertid uppenbarligen icke förväntas -bliva av riksdagen
slutbehandlad förr än åtminstone efter någon månad från riksdagens
början. Härav och då de för 1918 gällande bestämmelserna
upphört att äga giltighet med detta års utgång, måste åter följa, att,
därest icke särskilda åtgärder vidtagas, ett icke önskvärt avbrott i utdelande
av krigstidstillägg vid 1919 års ingång måste äga rum.

Då dyrtiden även under nästkommande år med all säkerhet kommer
att synneiligen hårt trycka statens befattningshavare samt behovet
av lindring härutinnan särskilt för de svagast avlönade statstjänarna
är synnerligen trängande, anser jag mig icke kunna uraktlåta att förorda
avlåtande av proposition till riksdagen i syfte att krigstids tillägg
enligt de under innevarande år gällande grunder måtte få, intilldess
beslut om motsvarande grunder för år 1919 blivit fattat, tillsvidare
under år 1919 utgå till statens befattningshavare, mot avräkning å det
krigstidstillägg, som för sistnämnda år kan varda dem beviljat.

Förslag i detta, syfte har varit årets riksdag förelagt genom eu
motion, i vilken motionären föreslagit, att riksdagen måtte bemyndiga
Kungl. Maj:t att under år 1919, intilldess riksdagen under samma år
hunnit behandla frågan om krigstidstillägg och krigstidshjälp för året,
förskottsvis och i avräkning å det krigstidstillägg, som kunde komma
att beslutas till befattningshavare i statens tjänst, utbetala dylikt tillägg
med högst samma belopp, som utgått under år 1918.

Riksdagen har emellertid, enligt vad den i skrivelse den 15 sistlidna
mars (nr 69) anmält, ansett det vanskligt att vid dåvarande tidpunkt
fatta ett dylikt , beslut. Det läge nämligen icke utom möjlighetens gräns,
att den av kriget föranledda exceptionella krisen före detta års slut
kunde varda väsentligen mildrad. Därefter fortsätter dock riksdagen:

»Skulle det emellertid under den tid riksdagen är samlad visa sig,
att några förhoppningar härom icke rimligen kunna hysas, lärer man
få antaga, att Eders Kungl. Maj:t kommer att i förevarande hänseende

Kungl. Maj:ts nåd. ''proposition Nr 394. 5

hos riksdagen göra den framställning, vartill omständigheterna giva
anledning.

I allt fall lärer — vid det förhållande att riksdagen nästa år
sammanträder redan den 10 januari — ett eventuellt förslag om dylikt
förskott vid 1919 års riksdag kunna förväntas bliva behandlat till och
med snabbare än i år ägt rum.»

För min del vågar jag icke numera hysa någon förhoppning om eu
sådan mildring av dyrtidens tryck under den närmaste framtiden, att
k r i gs tidst ill ä gg under år 1919 skulle kunna bliva vare sig obehövligt
eller erforderligt i mindre utsträckning än under innevarande år.
Jag anser mig därför böra tillstyrka, att åtgärder vidtagas för att åt
statens befattningshavare må kunna utbetalas förskott å nästkommande
års krigstidstillägg under den tid av år 1919, som kan komma att förflyta,
intdl dess riksdagen fattat beslut i ärendet och kungörelse blivit
utfärdad.

Framställning i motsvarande syfte har avlåtits till och bifallits av
innevarande års riksdag. Att förfara på alldeles enahanda sätt som i
år i fråga om krigstidstillägg för nästkommande år synes mig dock
icke vara att förorda. Ty även om, i anledning av de utav riksdagen
åberopade, från och med år 1919 förändrade förhållandena, en riksdagens
skrivelse i ärendet kan avlåtas tidigare än i år, skulle dock åtminstone
någon månad hinna förflyta, under vilken befattningshavare
icke ägde att uppbära något som helst krigstidstillägg. Det torde bereda
dem större trygghet, om det redan genom beslut av årets riksdag
bestämmes, att de äga rätt att tillsvidare under år 1919, intill dess
kungörelse i ämnet kan bliva utfärdad, uppbära krigstidstillägg efter
huvudsakligen samma grunder som de under innevarande år gällande.
För den skull tillstyrker jng, att proposition nu avlåtes till riksdagen
om utbetalande av krigstidstillägg såsom förskott i avräkning å det
krigstidstillägg, som 1919 års riksdag må komma att fastställa.

Jag anser mig emellertid icke bära förbigå en omständighet, som
kan sägas tala emot den av mig förordade förskottsbetalningen. Utbetalning
av krigstidstillägg såsom förskott i avräkning å blivande krigstid-tillägg
har i år skett till ett antal befattningshavare, vilka sedermera
icke tillerkänts sådant tillägg. Anledningen härtill är, såsom jag förut
i dag, vid anmälan av frågan om avsättande å 1919 års riksstat av
medel för beredande av dyrtidstillägg under sistnämnda år, hatt tillIälle
att nämna, att genom beslut av årets riksdag vissa grupper av befattningshavare,
som under år 1917 åtnjöto krigstidstillägg, numera blivit
från dess åtnjutande undantagna. Om det med hänsyn till denna

6

Kungl. Maj ds nåd. ''proposition Nr 394.

näraliggande erfarenhet kan synas mindre lämpligt att g^nom beslut
i år träffa avgörande i fråga om vilka grupper av befnttnirig-havare,
som under åtminstone viss del av år 1919 skola tillgodonjuta krigstidstillägg,
så torde det böra uppmärksammas, att enahanda svårighet
möter, även om beslut i ärendet tramskjutes till nästa års riksdag, enär
beslut om förskottsbetalning givetvis torde komma atr, fattas innan
riksdagen be-tämt grunderna för krigstidstilhiggs utgående under år
1919. Då jag för min del icke finner anledning antaga, att någon
grupp av statens befattningshavare, som i år erhåller krigstidstillägg,
skulle bliva undantagen från åtnjutande av sådant tillägg under nästkommande
år, anser jag icke ovanberörda betänklighet böra utgöra
hinder mot att frågan i år avgöres, därest innevarande års riksdag
skulle finna s g böra godtaga den av mig nyss angivna förutsättning.

Vissa av de på grund av kristiden utgående dyrtidstdläggen, som
av årets riksdag beviljats, utgå, enligt numera fastställda grunder, i en
summa, vilken utbeta''as på en gång. Andra åter utgå för varje aviöningsperiorl,
i efterskott vid periodens utgång. Någon anledning att i
förskott utbetala dyrtidstillägg av det förra slaget svnes mig ej föreligga,
utan lärer utbetalande därav böra ske först efter det 1919 års
riksdag i ärendet fattat beslut. Redan av denna anledning torde förskottsbetalning
böra ifrågakomma allenast beträffande befattningshavare
i statens tjänst. Beträffande de till dem utgående dyrtidstilläggen lärer
vidare, i överensstämmelse med njuss angivna grundsats, förskott icke
höra utbetalas å krigstidshjälp och ej heller å det befattningshavare
genom bestämmelsen i § 1 mom. 3 av kungörelsen den 22 mars 1918
tillerkända krigstidstillägget å 365 kronor, vilket enligt de i samma
kungörelse intagna föreskrifter beträffande utbetalning av krigstidstillägg
och krigstidshjälp skolat i år utbetalas i en summa. Vad särskilt angår
sistberörda krigstidstillägg, den s. k. grundplåten, anser jag någon utbetalning
därav i förskott ej böra ifrågakomma även av det skäl, att
påtagliga olägenheter redan enligt nu föreliggande erfarenhet visat sig
följa utav nuvarande avfattningen av bestämmelserna rörande detta
krigstidstillägg.

Åt avfattningen av ifrågasatta bestämmelsen rörande förskottsbetalning
av krigstidstillägg torde alltså böra givas sådan lydelse, att i förskott
allenast må utbetalas sådant krigstidstillägg, emu enligt 1918 års
kungörelse i ämnet skall utbetalas vid slutet av månad eller annan
förekommande avlöningsperiod.

Beträffande förskottsbetalning av sådant krigstidstillägg, för vilket
särskild avsättning är beräknad å 1919 års riksstat toide av Kungl.

7

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 394.

Maj:t böra föreskrivas, att i avseende å utgifternas anordnande sådant
förfaringssätt må iakttagas, att utgifterna sedermera kunna avföras å
de särskilda anslag för beredande av krigstidstillägg och krigstidshjälp
för år 1919, som må bliva av nästkommande års riksdag under de olika
huvudtitlarna anvisade.

Åberopande vad sålunda anförts hemställde föredragande departementschefen,
att Kungl. Maj:t ville föreslå riksdagen medgiva

a) att såsom förskott i avräkning å det krigstidstillägg, som kan
varda befattningshavare i statens tjänst för år 1919 beviljat, må, intilldess
kungörelse om sådant krigstidstillägg utfärdats och trätt i kraft,
utbetalas vad som enligt kungörelsen den 22 mars 1918 (svensk författningssamling
nr 138) skolat till respektive befattningshavare såsom
krigstidstillägg vid utgången av varje avlöningsperiod utbetalas, därest
samma kungörelse vore även för år 1919 gällande;

b) att härför erforderliga belopp må utgå

beträffande befattningshavare vid verk och institutioner, för vilka
särskilt anslag för beredande av krigstidstillägg och krigstidshjälp under
år 1918 icke av innevarande års riksdag beräknats, av de medel, av
vilka verkets eller institutionens omkostnader i övrigt bestridas; samt

beträffande övriga befattningshavare av de medel, som för beredande
av krigstidstillägg och krigstidshjälp för år 1919 må varda å 1919 års
riksstat särskilt avsatta.

I denna hemställan instämde statsrådets övriga ledamöter.

Hans Maj:t Konungen biföll vad statsrådet sålunda
hemställt; och skulle proposition till riksdagen
avlåtas av den lydelse, bilagan litt. . . . vid detta protokoll
utvisar.

Ur protokollet:
Stig Östergren.