Kungl. Maj:ts proposition nr 199 år 1964

Proposition 1964:199 - höst

Antal sidor
9
riksdag
tvåkammaren
kammare
session
höst

Propositioner och skrivelser

Propositioner är förslag till nya lagar och lagändringar som regeringen lämnar till riksdagen. Regeringen lämnar också skrivelser, som har en mer redogörande karaktär och inte innehåller förslag till riksdagsbeslut.

PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 199 år 1964

1

Nr 199

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående statlig långivning
för anskaffning av högertrafikbussar; given Stockholms
slott den 29 oktober 1964.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Gösta Skoglund

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att principbeslut fattas om statlig långivning för
att underlätta anskaffningen av högertrafikbussar i sådana fall, då anskaffningen
sker tidigare än normalt.

1 - Bihang till riksdagens protokoll 1964. 1 samt. Nr 199

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 199 år 196b

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden hållet inför
Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i
statsrådet å Stockholms slott den 29 oktober 196b.

Närvarande:

Statsråden Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, Johansson, Hermansson, Holmqvist, Aspling,

Palme, Sven-Eric Nilsson.

Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Skoglund, anmäler
efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga angående
statlig långivning för anskaffning av högertrafikbussar samt anför
därvid följande.

I propositionen angående övergång till högertrafik (1963: 58) anförde jag,
att jag icke var beredd att tillstyrka inrättandet av en lånefond för att finansiera
bussföretags anskaffningar av rullande materiel men att fall kunde
uppkomma, där det för omläggningens genomförande framstod som
absolut nödvändigt att finansieringsfrågan underlättades, varvid i första
hand borde undersökas om detta kunde ske genom utbetalning av förskott
på ersättning, vilken kunde beräknas senare tillkomma bussföretaget.

Vid sin behandling av frågan uttalade tredje lagutskottet (L3U 1963: 23),
att all möjlig hänsyn borde tagas för att underlätta de likviditetsproblem,
som kunde uppstå för bussföretagen på grund av trafikreformen. Med hänvisning
till bl. a. mitt uttalande om möjligheter att utbetala förskott på ersättning
tog utskottet för givet att olika vägar att lösa problemen skulle
undersökas och erforderliga åtgärder vidtagas.

Statens högertrafikkommission har i skrivelse den 13 augusti 1964 framlagt
förslag till statlig lånefinansiering i viss omfattning för att underlätta
trafikföretagens kapitalanskaffning i samband med övergången till högertrafik.
I anslutning härtill har kommissionen redovisat yttranden av statskontoret,
riksrevisionsverket, Svenska lokaltrafikföreningen och Svenska
omnibusägareförbundet över en inom kommissionen upprättad promemoria
av i huvudsak samma innehåll som framställningen.

Jag anhåller att nu få taga upp detta spörsmål till behandling.

Gällande ersättningsbestämmelser

Med stöd av riksdagens beslut i anledning av prop. 1963: 58 har Kungl.
Maj :t utfärdat kungörelsen den 10 april 1964 (nr 99) om ersättning av

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 199 år 196b

statsmedel för kostnader till följd av övergången till högertrafik. Enligt
denna (1 §) utgår ersättning för nödvändig kostnad som åsamkas bl. a. trafikföretag.
Ersättning omfattar även ränta på utlagda medel efter fem procent
för år, om räntan ej ersättes som kostnad.

Ersättning kan enligt 2 § utgå för kostnad som föranledes bl. a. av ombyggnad
av buss eller av trafikföretags anskaffning av fordon genom köp
eller förhyrning tidigare än som skulle ha skett om vänstertrafik bibehållits.

Vidare har Kungl. Maj :t genom beslut den 10 april 1964 förordnat, att
vid tillämpningen av förenäinnda kungörelse skall iakttagas vad som anföres
i en till beslutet fogad promemoria angående kungörelsen. I promemorian
anföres bl. a., att anskaffning eller utrangering av fordon på annan
tid än normalt ofta torde komma att framstå såsom ett alternativ till ombyggnad.
Valet mellan ombyggnad och angiven åtgärd skall träffas efter
en jämförelse där alla på frågan inverkande faktorer tillbörligen beaktats.
Det alternativ som vid jämförelsen befunnits billigast skall läggas till grund
för ersättningens bestämmande. Givetvis förutsättes därvid att båda de
jämförda alternativen är från företagarens synpunkt godtagbara och likvärdiga
eller, om de icke är likvärdiga, att detta beaktats vid jämförelsen
och beräkningen av ersättning.

Statens högertrafikkommissions framställning

I sin framställning anför statens högertrafikkommission i huvudsak
följande.

Under den tid arbetet med trafikomläggningen hittills pågått har bussföretag
och busstrafikorganisationer framhållit nödvändigheten av att speciella
lånemöjligheter skapas genom medverkan från statsmakternas sida.

Ehuru en del finansieringsfrågor torde kunna lösas genom utbetalning
av förskott på ersättning, vilken skall tillkomma trafikföretagen, erfordras
enligt kommissionens uppfattning i vissa fall möjligheter till statligt stöd
vid finansieringen. Medverkan från statsmakternas sida torde emellertid
böra ifrågakomma endast för sådana lånebehov, som framkallats genom
dispositioner från kommissionens sida.

Behov av speciellt finansieringsstöd kan ifrågakomma i bl. a. följande fall.

Vid prövning av fråga, huruvida vid övergången till högertrafik visst fordon
skall byggas om eller ersättas med nytt, visar sig nyanskaffning ofta
förmånligast. Det kan härvid bli erforderligt att anskaffa nytt fordon upp
till fyra å fem år tidigare än om vänstertrafik bibehållits. Ersättningen till
trafikföretaget för tidigareläggningen utgör då emellertid endast en mindre
del av anskaffningskostnaden och återstoden kan behöva upplånas.

Då det vidare är nödvändigt alt rationellt utnyttja verkstädernas kapacitet
för att säkerställa fordonsparkens användbarhet vid trafikomläggningen,
kan kommissionen behöva begära eller medgiva tidigareläggning av
1 : Hi hd rig till riksdagens protokoll 1911b. 1 sand. Nr 199

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 199 år 196b

beställningar och leveranser av nya fordon, varvid trafikföretagen kan få
svårigheter att skaffa erforderligt kapital.

I båda fallen uppkommer lånebehoven såsom en följd av åtgärder från
kommissionens sida. Dessa åtgärder är i sin tur föranledda av kommissionens
strävan att hålla totalkostnaderna för trafikomläggningen så låga som
möjligt.

Det totala lånebehovet för hela trafikomläggningsperioden uppskattas till
mellan 75 och 125 milj. kr., varav för kommunerna cirka hälften. Då de fordonsleveranser,
som föranledes av den tidigarelagda nyanskaffningen koncentreras
till budgetåret 1966/67 torde behovet av lånemedel bli störst under
detta budgetår.

En tänkbar stödåtgärd är att staten beviljar lånegaranti. Emellertid blir
situationen på kreditmarknaden då avgörande för möjligheterna att erhålla
lån. För att trafikomläggningsarbetet skall kunna genomföras på avsedd
tid är det nödvändigt, att långivningen icke blir beroende av läget på kreditmarknaden.

För finansieringen av ifrågavarande lån synes det kommissionen möjligt
att tills vidare använda medel som inflyter i trafikomläggningsskatt. Utbetalning
av ersättningar beräknas nämligen ske i långsammare takt än den
med vilken skatten inflyter. De ackumulerade överskotten av skatten beräknas
vid slutet av budgetåren 1963/641967/68 till resp. 88, 115, 115, 120
och 40 milj. kr. Huruvida lånen hinner återbetalas innan medlen erfordras
för sitt egentliga ändamål kan icke nu bedömas. Den situationen kan uppkomma,
att andra medel behöver tagas i anspråk för långivningen.

Högertrafikkommissionen anser, att staten bör inträda som långivare
varvid erforderliga medel bör anvisas under reservationsanslaget till kostnader
för övergång till högertrafik. För långivningen föreslås följande regler
böra gälla.

Lånebeloppet skall i varje särskilt fall högst motsvara skillnaden mellan
erforderlig kapitalinsats för nytt fordon av ungefär samma storlek och
standard som det gamla och eventuell ersättning för det fordon som utrangeras.

Lånetiden bör bedömas med utgångspunkt från följande faktorer. I första
hand bör beaktas den tidsförskjutning av fordonsanskaffningen, som föranledes
av åtgärd från kommissionen. Bedömer kommissionen att i stället
för ombyggnad nyanskaffning bör ske exempelvis tre år tidigare än som
planerats bör lånetiden begränsas till tre år. I andra hand bör emellertid
också beaktas den praxis i fråga om betalning som tillämpas mellan trafikföretagare
och bilhandel vid nyanskaffning av fordon. Ofta tillämpar leverantörerna
av fordon en amorteringstid om 3648 månader. Även om hänsyn
tages härtill torde lånetiden icke i något fall behöva överstiga sex å sju
år. Lån skall amorteras men må företrädesvis vid kortare lånetid
återbetalas på en gång vid lånetidens slut. Återbetalas icke lån inom stipu -

Kungl. Maj.ts proposition nr 199 år 196b 5

lerad tid skall ränta utgå från förfallodagen med förslagsvis nio procent
per år.

Är låntagaren hänvisad till att skaffa lån i öppna marknaden äger han
enligt kungörelsen om ersättning av statsmedel för kostnader till följd av
övergången till högertrafik begära ersättning för räntekostnaden hos kommissionen.
Samma gäller om lånet lämnas av kommissionen själv. Då emellertid
i det senare fallet kommissionen skulle komma att både debitera ränta
på lånet och betala ersättning för denna till låntagaren, synes det lämpligast
att ränta inte alls beräknas på de lån, som kommissionen lämnar ut.
Härigenom blir även handläggningen av låneärendena förenklad. Från låntagarens
synpunkt innebär en sådan räntefrihet icke någon ekonomisk favör,
eftersom räntekostnader ersättes av statsmedel.

Som villkor för lån bör föreskrivas, att låntagare skall ställa pant eller
borgen såsom säkerhet för återbetalning av lån.

Frågan om beviljande av lån bör, där så är möjligt, prövas i anslutning
till högertrafikkommissionens behandling av trafikföretags planer rörande
övergång till högertrafik. Kommissionen bör därför vara lånebeviljande
argan. De kamerala och juridiska arbetsuppgifterna i samband med ut- och
återbetalningen av lånen torde däremot böra ombesörjas av statskontorets
fondbyrå.

Yttrandena

Riksrevisionsverket har i princip intet att erinra mot det framlagda
förslaget till långivning. Med hänsyn till att ränta föreslås i regel ej
skola utgå samt att kostnaderna för trafikomläggningen skall bestridas
från ett särskilt anslag, som avräknas med automobilskattemedlen, anser
ämbetsverket det lämpligast, att medel för långivningen beräknas under
detta anslag. Återbetalningen av lånen jämte eventuell ränta bör tillgodoföras
anslaget såsom särskilda uppbördsmedel.

Beträffande principerna för beräkningen av lånetidens längd anför
Svenska omnibusägareförbundet, att en så nära anknytning
som möjligt bör ske till de kreditvillkor som skulle ha gällt, om de normala
investeringsplanerna kunnat följas. Detta innebär i princip, att ränte- och
amorteringsfritt statligt finansieringsstöd skulle lämnas för tiden från den
tidigarelagda nyanskaffningen till den normalt planerade nyanskaffningen
och att därefter återbetalning skulle ske i enlighet med mellan berörda trafikföretag
och bilhandeln gällande praxis.

Svenska lokaltrafikföreningcn anser, att frågan om användning
av förlagsinteckning för trafikföretag som säkerhet för lån bör
övervägas. Vidare anser föreningen, att räntan på lån som icke återbetalas
inom föreskriven tid icke redan nu bör fixeras till den föreslagna procentsatsen.

6

Kungl. Maj. ts proposition nr 199 år 1964

Härjämte har i remissyttrandena framförts vissa synpunkter vilka beaktats
i högertrafikkommissionens framställning.

Departementschefen

I propositionen angående övergång till högertrafik anförde jag, att jag
icke var beredd att tillstyrka inrättandet av en statlig lånefond, avsedd att
underlätta för bussföretagen att finansiera sina kostnader i samband med
omläggningen. Samtidigt framhöll jag emellertid, att det kunde uppkomma
fall, där det för omläggningens genomförande framstod såsom absolut nödvändigt,
att finansieringsfrågan underlättades. Tredje lagutskottet anförde
i sitt utlåtande över propositionen (L3U 1963: 23) bl. a., att all möjlig hänsyn
borde tagas för att underlätta de likviditetsproblem, som kunde uppstå
för bussföretagen på grund av trafikreformen. Med hänsyn till mitt uttalande
i frågan tog utskottet för givet, att olika vägar att lösa problemen
skulle undersökas och erforderliga åtgärder bli vidtagna.

Sedan frågan aktualiserats om medverkan från statens sida vid trafikföretagens
finansiering av omställningen av fordonsparken har statens
högertrafikkommissionen framlagt förslag till statligt finansieringsstöd. Under
ärendets handläggning har vissa kompletterande uppgifter inhämtats
från kommissionen. Kommissionens förslag innebär, att möjligheter öppnas
att lämna lån åt trafikföretag i sådana fall då fordonsanskaffning kommer
att ske tidigare än normalt till följd av beslut av kommissionen. Därvid har
kommissionen utgått från att tidigareläggning kan komma i fråga endast
då ersättningen för tidigareläggningen är lägre än ombyggnadskostnaden
för fordonet. Vidare har kommissionen ansett, att fordonsanskaffningen
skall tidigareläggas så snart kostnaden för tidigareläggningen är lägre än
ombyggnadskostnaden. Slutligen har kommissionen uppgivit, att ersättning
för tidigarelagd fordonsanskaffning bör beräknas som om det nya fordonet
levereras vid tidpunkten för trafikomläggningen samt att tidigarelagd nyanskaffning
bör ske i så nära anslutning som möjligt till nämnda tidpunkt.

I propositionen angående övergång till högertrafik har som allmän princip
fastslagits, att alla för trafikomläggningens genomförande nödvändiga
kostnader skall ersättas. Den som haft sådana kostnader bör sålunda, å ena
sidan, hållas skadelös men, å andra sidan, ej göra någon vinst genom ersättningen.
Frågan om ombyggnad alternativt tidigarelagd nyanskaffning bör
i princip bedömas efter vad som från företagsekonomiska och samhällsekonomiska
synpunkter är lämpligt, dock att ersättning icke utgår med högre
belopp än ombyggnadskostnaden. Givetvis innebär en tidigarelagd anskaffning
en ekonomisk belastning för trafikföretaget. För vissa trafikföretag
kan det också innebära ett visst risktagande att nyanskaffa bussar. Enligt
min mening måste det stå i överensstämmelse med de allmänna principerna
rörande ersättning för kostnad till följd av trafikreformen att ombyggnad i
särskilda undantagsfall kan komma till stånd. Även om kostnaden för ti -

7

Kungl. Mnj. ts proposition nr 199 år 1964

digareläggning av anskaffningen skulle vara lägre än kostnaderna för ombyggnad
av fordonet bör den därför få läggas till grund för beräkningen
av ersättningen bara i sådana fall då detta godtages av bussföretaget. Skulle
det i sådant fall röra sig om en väsentlig skillnad mellan den av högertrafikkommissionen
enligt de allmänna principerna beräknade ersättningen och
den av bussföretaget uppskattade kostnaden, bör kommissionen underställa
frågan Kungl. Maj :t för avgörande, vilket ersättningsalternativ som skall
användas. De fall då ombyggnad kommer att ske trots att tidigarelagd nyanskaffning
ställer sig billigare kan exempelvis avse trafikföretag, som icke
har möjlighet fortsätta driften om de belastas med en nyanskaffning.

Vid bedömningen av behovet av finansieringsstöd vid tidigarelagd anskaffning
av fordon för högertrafik utgår jag från att erforderligt kapital i
flertalet fall kan erhållas genom att företagen utnyttjar sina normala finansieringsmöjligheter.
Jag delar emellertid kommissionens uppfattning, att
svårigheter i vissa fall kan uppstå. Det torde därför vara nödvändigt för att
underlätta högertrafikreformens genomförande, att som komplement till
utgående ersättning för kostnader för övergången till högertrafik möjligheter
till statligt finansieringsstöd öppnas i sådana fall. En sådan anordning
innebär även för kommissionen större möjligheter att rationellt planlägga
arbetet med omställningen av bussparken inför reformen. Enligt min mening
är det därför angeläget, att ett principbeslut rörande det statliga stödet
nu fattas.

I likhet med kommissionen förordar jag, att direkta statliga lån skall
kunna lämnas. Härvid bör i huvudsak samma regler gälla som för långivning
i öppna marknaden.

Lån bör endast kunna ges åt trafikföretag. Som låntagare torde nästan
undantagslöst komma att uppträda trafikföretag, som bedriver linjetrafik.

Lånebeloppet bör, som kommissionen föreslagit, i varje särskilt fall beräknas
till högst skillnaden mellan anskaffningskostnaden för nytt fordon
av ungefär samma storlek och standard som det gamla och beräknad ersättning
för iidigareläggningen.

I fråga om lånetiden har kommissionen föreslagit, att denna i första hand
begränsas till att omfatta tidigareläggningsperioden. I andra hand bör hänsyn
tagas till den praxis som tillämpas inom bilhandeln vid försäljning av
här avsedda fordon.

Enligt min mening synes det lämpligt att, på sätt kommissionen föreslagit,
begränsa lånetiden till tidigareläggningsperioden. I vissa fall torde
emellertid lånetiden härigenom bli för kort för att trafikföretagen skall
kunna återbetala lånen. För att få en så nära anknytning som möjligt till
den allmänna marknadens villkor bör därför lånetiden kunna bestämmas
till högst fyra år med möjlighet för kommissionen att, därest synnerliga
skäl anses föreligga för en längre lånetid, förlänga denna till högst fem år.
Under lånetiden bör amortering ske enligt uppgjord amorteringsplan.

Kommissionen föreslår, att ränta skall utgå på lämnade lån men att den -

8

Kungl. Maj. ts proposition nr 199 år 196b

na bör avräknas mot den räntegottgörelse av samma storlek som låntagaren
blir berättigad till enligt ersättningskungörelsen. I likhet med kommissionen
anser jag, att ränta bör utgå på lämnade lån. Enligt vad jag inhämtat
från kommissionen har denna nu fastställt regler för beräkning av ersättning
för tidigarelagd anskaffning. Dessa regler är så utformade, att räntegottgörelse
ingår i den sammanlagda ersättningen för tidigareläggningen.
Under sådana förhållanden bör någon avräkning icke ske under tidigareläggningsperioden.

Räntan bör anknyta till allmänna marknadens räntevillkor. Jag förordar
därför, att en rörlig ränta utgår efter en räntefot som är två procentenheter
högre än riksbankens vid varje tidpunkt gällande diskonto. Dröjsmålsräntan
bör vara ännu två procent högre.

I likhet med kommissionen anser jag, att säkerhet bör krävas för lämnade
lån. Säkerheten bör bedömas enligt bankmässiga grunder. Svårigheter kan
emellertid uppstå för trafikföretag att prestera godtagbar säkerhet. Vid sådant
förhållande bör kraven på säkerhet kunna eftersättas något och som
lånevillkor även föreskrivas, att låntagarna skall hålla det med långivningen
avsedda fordonet helförsäkrat samt ej överlåta detsamma utan långivarens
medgivande. Som ytterligare villkor för lån bör kunna föreskrivas att
för den händelse genom ny lagstiftning inteckning i trafikföretags rörelsetillgångar
skulle tillskapas låntagaren skall medge sådan inteckning.

Frågor rörande långivningen bör lämpligen prövas i samband med atl
statens högertrafikkommission granskar trafikföretagens planer för omställning
av fordonsparken. Jag biträder därför förslaget, att kommissionen
bör vara lånebeviljande myndighet. Ansökningar om lån bör därför inges
till kommissionen. Likaledes finner jag det lämpligt, att de kamerala
och juridiska uppgifterna i samband med långivningen omhänderhas av
statskontoret.

Det totala lånebehovet har av kommissionen på grundval av från trafikföretagen
inhämtade uppgifter om önskade lånebelopp beräknats till mellan
75 och 125 milj. kr. Med hänsyn till att en viss allmän överskattning av lånebeloppet
torde vidlåda en beräkning av denna art, bedömer jag, att det sammanlagda
lånebehovet icke kommer att överstiga 75 milj. kr.

Kommissionen har föreslagit, att finansieringen av långivningen skall ske
genom att medel anvisas under anslaget Kostnader för övergång till högertrafik.
Då särskilda medel för långivningen icke torde erfordras under innevarande
budgetår är jag icke nu beredd att ta ställning till frågan om den
anslagstekniska redovisningen av långivningen. Jag avser att senare framlägga
förslag härom.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att i huvudsaklig överensstämmelse
med de riktlinjer, jag i det föregående förordat, utfärda de närmare
föreskrifter som erfordras för långivningen.

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 199 år 196b

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att

1. godkänna av mig i det föregående föreslagna riktlinjer
för långivning i samband med tidigarelagd anskaffning av
högertrafikbussar;

2. bemyndiga Kungl. Maj :t att i huvudsaklig överensstämmelse
med vad jag föreslagit i det föregående utfärda
närmare föreskrifter för långivningen.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att
till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Bert Holmberg

Propositioner och skrivelser

Propositioner är förslag till nya lagar och lagändringar som regeringen lämnar till riksdagen. Regeringen lämnar också skrivelser, som har en mer redogörande karaktär och inte innehåller förslag till riksdagsbeslut.