Kungl. Maj:ts proposition nr 187 år 1962

Proposition 1962:187 - höst

Kungl. Maj:ts proposition nr 187 år 1962

1

Nr 187

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
angående ändrad lydelse av 2 och 5 §§ förordningen
den 27 mars 1953 (nr 95) om Konungariket
Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar,
m. m.; given Stockholms slott den 12 oktober
1962.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till

1) förordning angående ändrad lydelse av 2 och 5 §§ förordningen den 27
mars 1953 (nr 95) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om
stadshypoteksföreningar; samt

2) förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 27 mars
1953 (nr 97) om Svenska bostadskreditkassan och om bostadskreditföreningar; dels

ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås höjning av grundfonden för Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa från 725 miljoner till en miljard kronor och av
grundfonden för Svenska bostadskreditkassan från 160 till 250 miljoner
kronor. 1

1 Iiihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 187

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 187 år 1962

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 2 och 5 §§ förordningen den 27
mars 1953 (nr 95) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om

stadshypoteksföreningar

Härigenom förordnas, att 2 och 5 §§ förordningen den 27 mars 1953 om
Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar1
skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

2 §

Såsom grundfond för kassan ställer
staten genom fullmäktige i riksgäldskontoret
till förfogande svenska
statens tre och en halv procent obligationer,
ouppsägbara från innehavarens
sida, till ett nominellt belopp
av sjuhundratjugufem miljoner kronor.

Grundfondsobligationerna fortfara
äro fullgjorda.

5 §.

De obligationer,---fastställd

amortering.

Obligationslån skall---låne avtalet

bestämd.

Därest grundfonden skulle genom
förluster, som uppkommit på kassans
rörelse i dess helhet, nedgå till
sjuhundratio miljoner kronor, må
kassan icke upptaga nytt lån med
mindre Konungen lämnar tillstånd
därtill. Om grundfonden av sådan
anledning skulle nedgå till sjuhundra
miljoner kronor, må nytt lån icke
upptagas med mindre riksdagen på
Konungens framställning det medgiver.

Finner kassans--- anmälan

därom.

(Föreslagen lydelse)

2 §

Såsom grundfond för kassan ställer
staten genom fullmäktige i riksgäldskontoret
till förfogande svenska
statens tre och en halv procent obligationer,
ouppsägbara från innehavarens
sida, till ett nominellt belopp
av en miljard kronor.

Grundfondsobligationerna fortfara
--äro fullgjorda.

5 §

De obligationer, --fastställd

amortering.

Obligationslån skall--- låne avtalet

bestämd.

Därest grundfonden skulle genom
förluster, som uppkommit på kassans
rörelse i dess helhet, nedgå till
niohundraåttiofem miljoner kronor,
må kassan icke upptaga nytt lån
med mindre Konungen lämnar tillstånd
därtill. Om grundfonden av
sådan anledning skulle nedgå till
niohundrasjuttiof em miljoner kronor,
må nytt lån icke upptagas med
mindre riksdagen på Konungens
framställning det medgiver.

Finner kassans---anmälan

därom.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
1 Senaste lydelse av 2 och 5 §§ se 1960: 55.

Kungl. Maj.ts proposition nr 187 år 1962

3

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 27 mars 1953
(nr 97) om Svenska bostadskreditkassan och om bostadskreditföreningar

Härigenom förordnas, att 2 § förordningen den 27 mars 1953 om Svenska
bostadskreditkassan och om bostadskreditföreningar1 skall erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

2 §.

Såsom grundfond för kassan ställer
staten genom fullmäktige i riksgäldskontoret
till förfogande svenska
statens fyra och en halv procent obligationer,
ouppsägbara från innehavarens
sida, till ett nominellt belopp
av etthundrasextio miljoner kronor.

Grundfondsobligationerna fortfara
---äro fullgjorda.

2 §

Såsom grundfond för kassan ställer
staten genom fullmäktige i riksgäldskontoret
till förfogande svenska
statens fyra och en halv procent obligationer,
ouppsägbara från innehavarens
sida, till ett nominellt belopp av
tvåhundrafemtio miljoner kronor.

Grundfondsobligationerna fortfara
---äro fullgjorda.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

1 Senaste lydelse av 2 § se 1960: 57.

It 11 i haag till riksdagens protokoll 1962. 17 samt. Nr 187

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 187 år 1962

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet
å Stockholms slott den 12 oktober 1962.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lange, Lindholm, Skoglund, Johansson, af Geijerstam,
Hermansson, Holmqvist, Aspling.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler eller gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om höjning av grundfonderna
för Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och för Svenska
bostadskreditkassan samt anför därvid följande.

Inledning

Omfattningen av stadshypotekskassans och bostadskreditkassans utlåning
beror ytterst på storleken av de grundfonder, som staten ställer till kassornas
förfogande. Kassornas obligationsupplåning får nämligen inte uppgå till
mera än tio gånger beloppet av dessa grundfonder. För närvarande har stadshypotekskassan
en grundfond om 725 miljoner kronor och bostadskreditkassan
en grundfond om 160 miljoner kronor.

Bostadslåneutredningen, som tillkallades den 30 juni 1961 för att verkställa
utredning rörande stadshypoteks- och bostadskreditinstitutionernas
organisation och verksamhet, har i sitt den 20 juni 1962 avlämnade betänkande,
Stadshypoteks- och bostadskreditinstitutionerna (SOU 1962: 31), föreslagit
en höjning av grundfonderna, för stadshypotekskassan till en miljard
kronor och för bostadskreditkassan till 250 miljoner kronor. Betänkandet är
nu föremål för remissbehandling och torde få anmälas i senare sammanhang.

Styrelserna för Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och Svenska
bostadskreditkassan har i gemensam skrivelse den 22 augusti 1962 till
Kungl. Maj:t hemställt, att förslag om höjning av kassornas grundfonder
till de av bostadslåneutredningen föreslagna beloppen skall föreläggas höstsessionen
av innevarande års riksdag.

Styrelsernas framställning har gjorts till föremål för särskild remissbehandling.
Yttranden har därvid avgivits av fullmäktige i riksbanken och

5

Kungl. Maj. ts proposition nr 187 år 1962

fullmäktige i riksgäldskontoret samt av bankinspektionen. Yrkandet om
höjning av grundfonderna har i samtliga remissyttranden lämnats utan
erinran.

Jag anhåller nu att få upptaga detta ärende.

Gällande ordning

I 2 § förordningen den 27 mars 1953 (nr 95) om Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar, sådan paragrafen lyder
enligt förordning den 25 mars 1960 (nr 55), stadgas, att staten genom fullmäktige
i riksgäldskontoret till förfogande såsom grundfond för kassan
ställer svenska statens 3 1/2 procent obligationer, ouppsägbara från innehavarens
sida, till ett nominellt belopp av 725 miljoner kronor.

Enligt 5 § tredje stycket i dess lydelse jämlikt nämnda förordning den
25 mars 1960 får kassan inte utan tillstånd av Kungl. Maj:t upptaga nytt
lån, om grundfonden genom förluster som uppkommit på kassans rörelse i
dess helhet skulle nedgå till 710 miljoner kronor. Om grundfonden av sådan
anledning skulle nedgå till 700 miljoner kronor, får nytt lån inte upptagas
med mindre riksdagen på framställning av Kungl. Maj:t medgiver
detta.

Vidare stadgas i 3 §, att sammanlagda beloppet av kassans utelöpande obligationer
inte får uppgå till mera än tio gånger beloppet av grundfonden.

Enligt 2 § förordningen den 27 mars 1953 (nr 97) om Svenska bostadskreditkassan
och om bostadskreditföreningar, sådan paragrafen lyder enligt
förordning den 25 mars 1960 (nr 57), ställer staten genom fullmäktige i
riksgäldskontoret till förfogande såsom grundfond för kassan svenska statens
4 1/2 procent obligationer, ouppsägbara från innehavarens sida, till ett
nominellt belopp av 160 miljoner kronor. Enligt 3 § får sammanlagda beloppet
av kassans utelöpande obligationer inte uppgå till mera än tio gånger
beloppet av grundfonden.

Styrelsernas framställning

Såsom framgår av det redan anförda, innefattar styrelsernas framställning
en begäran om höjning av grundfondernas belopp, för stadshypotekskassans
del med 275 miljoner kronor till en miljard kronor och för bostadskreditkassans
del med 90 miljoner kronor till 250 miljoner kronor. Vidare
hemstalles, att de i 5 § tredje stycket förordningen om stadshypotekskassan
och om stadshypoteksföreningarna angivna gränsbeloppen skall höjas från
710 miljoner till 985 miljoner kronor respektive från 700 miljoner till 975
miljoner kronor.

Utvecklingen under senare år av kassornas obligationsskulder och låneverksamhet
redovisas av styrelserna i följande sammanställningar.

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 187 år 1962

Stadshypotekskassan

31/12	Utlämnade obligationer milj. kr.	Nettobelopp utelöpande obligationer milj. kr.	År	Nettoökning av utestående hypo-tekslån milj. kr.
1953	2 441	2 363	1953	177
1954	2 657	2 574	1954	201
1955	3 021	2 933	1955	360
1956	3 365	3 268	1956	337
1957	3 952	3 847	1957	587
1958	4 463	4 342	1958	506
1959	5 027	4 894	1959	561
1960	5 630	5 493	1960	605
1961	6 274	6137	1961	608
1962, 22/8	6 995	6 857	1962,1/1-	-22/8 764

Bostadskredit kassan

31/12	Utlämnade obligationer milj. kr.	Nettobelopp utelöpande obligationer milj. kr.	År	Nettoökning av utestående hypo-tekslån milj. kr.
1953	464	425	1953	45
1954	484	441	1954	18
1955	561	515	1955	75
1956	631	586	1956	74
1957	778	731	1957	147
1958	932	880	1958	155
1959	1054	999	1959	121
1960	1203	1 142	1960	143
1961	1349	1289	1961	145
1962, 22/8	1610	1547	1962,1/1-	-22/8 276

Styrelserna erinrar om att den utelöpande obligationsskulden enligt gällande
bestämmelser får uppgå till, för stadshypotekskassan högst 7 250 miljoner
och för bostadskreditkassan högst 1 600 miljoner kronor.

Med utgångspunkt från att kassornas låneverksamhet tills vidare kunde
väntas uppnå i stort sett samma omfattning som under de närmast föregående
fem åren kunde vid utgången av år 1961 den kvarstående upplåningsmarginalen,
enligt vad styrelserna vidare uttalar, beräknas medge oförminskad
låneverksamhet under cirka två år framåt. Styrelserna, som kontinuerligt
följer utvecklingen av relationerna mellan kassornas grundfonder
och utelöpande obligationsskulder, fann därför, att omprövning av frågan
om storleken av kassornas grundfonder inte skulle behöva påkallas förrän
tidigast vid 1963 års vårriksdag. Det fanns vidare, enligt styrelsernas uppfattning,
anledning att avvakta de förslag i ämnet, som bostadslåneutredningen
kunde väntas framlägga under första halvåret 1962.

Emellertid har, fortsätter styrelserna, efter utgången av år 1961 utveck -

Kungl. Maj.ts proposition nr 187 år 1962 7

lingen tagit en annan vändning än den beräknade. Styrelserna uttalar härom
följande.

På grund av det ändrade läget på kapitalmarknaden under första halvåret
1962 har kassornas utlåningsverksamhet under innevarande år fått en avsevärt
större omfattning än vad som kunnat förutses med ledning av tidigare
erfarenheter. Stadshypotekskassan har sålunda hittills i år ökat sin
nettoutlåning med 764 miljoner kronor. Motsvarande siffra för bostadskreditkassan
är 276 miljoner kronor. Upplåningsmarginalerna har därigenom
särskilt för bostadskreditkassan kommit att krympa i betydligt snabbare
takt än vad som beräknats. Den kvarstående upplåningsrätten 393
miljoner kronor för stadshypotekskassan och 53 miljoner kronor för bostadskreditkassan
måste anses alltför begränsad för att medföra erforderlig
rörelsefrihet under den tid, som skulle återstå, därest prövning av
frågan om en ökning av grundfonderna skulle anstå till 1963 års riksdag.
Det synes därför nödvändigt att frågan blir föremål för riksdagens beslut
redan under den nu förestående höstsessionen.

Beträffande storleken av de belopp, med vilka grundfonderna nu lämpligen
bör ökas, framhåller styrelserna, att kassorna oaktat den mycket omfattande
låneverksamheten under innevarande år fortfarande redovisar
betydande balanser beviljade låneansökningar, som ännu ej kunnat effektueras.
Styrelserna anser, att kassorna med hänsyn till bostadsbyggandets
omfattning bör vara beredda att möta nya låneansprålc av betydande storlek.
Styrelserna erinrar i detta sammanhang om vad styrelserna i samband med
tidigare framställningar om fondökningar framhållit, nämligen att en höjning
av grundfonderna endast skapar formella förutsättningar för en ökad
obligationsutgivning men att omfattningen och inriktningen av kassornas
kreditgivning är beroende av andra faktorer. Vidare framhålles, nu liksom
vid tidigare framställningar, önskvärdheten av att frågan om grundfondernas
storlek inte skall behöva prövas med alltför korta mellanrum. Det påpekas,
att de senast genomförda höjningarna, som skedde genom förordningarna
den 25 mars 1960, innebar en ökning av fonderna med 200 miljoner
kronor för stadshypotekskassan och 50 miljoner kronor för bostadskreditkassan,
vilka ökningar sålunda möjliggjort mindre än tre års fortsatt låneverksamhet.
Styrelserna åberopar slutligen bostadslåneutredningens förslag
till höjning av grundfondernas belopp och uttalar som sin uppfattning, att
grundfonderna bör ökas med belopp som inte understiger de av utredningen
föreslagna.

Yttrandena

Såsom jag inledningsvis nämnt, har de hörda remissorganen, d. v. s. riksbanksfullmäktige,
riksgäld sfullmäktige och bankinspektionen, inte haft något
att erinra mot den föreslagna höjningen av grundfonderna.

Bankinspektionen framhåller i silt yttrande särskilt, att nettoökningen av
kassornas utlåning i år är så betydande alt man redan nu måste ånyo ompröva
frågan om storleken av kassornas grundfonder. Därvid bör enligt in -

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 187 år 1962

spektionens mening även tagas hänsyn till att kassorna uppgivits fortfarande
ha betydande balanser av beviljade låneansökningar som ännu inte kunnat
effektueras. Då vidare bostadsbyggandets omfattning kan väntas ställa
ökade krav på kassornas medverkan i fråga om bostadsfinansieringen, är
kassornas uppfattning om den outnyttjade upplåningsrättens otillräcklighet
enligt inspektionens mening riktig. Inspektionen anser, att höjningarna av
grundfondernas belopp bör avvägas så att frågan om ändring inte alltför
snart ånyo uppkommer. Från denna synpunkt finner inspektionen de nu
aktuella, av bostadslåneutredningen föreslagna beloppen kunna godtagas.

Departementschefen

Stadshypotekskassans och bostadskreditkassans grundfonder, vilka är bestämmande
för kassornas rätt till obligationsupplåning och därmed för kassornas
möjlighet till utlåning, har höjts vid upprepade tillfällen. Den höjning
år 1960, varigenom de nuvarande grundfondsbeloppen 725 respektive
160 miljoner kronor fastställdes, har på grund av den senaste tidens
utveckling av kassornas långivning visat sig otillräcklig för att i önskvärd
omtattning tillgodose det ökade lånebehovet. Kassornas styrelser har därför
hemställt om höjning av grundfondsbeloppen till en miljard respektive
250 miljoner kronor. Denna hemställan har tillstyrkts av de hörda remissorganen.

Enligt min mening är en ytterligare höjning av grundfonderna nu motiverad.
Bostadslåneutredningen har i sitt i juni detta år framlagda betänkande
föreslagit en sådan höjning till de belopp, som kassornas styrelser nu
begärt. Det hade visserligen i och för sig varit önskvärt, att en omprövning
av frågan om grundfondernas storlek kunnat anstå till dess övriga i betänkandet
berörda frågor tages upp till behandling. Proposition i detta
ämne kan emellertid inte framläggas förrän till 1963 års riksdag. Den kvarstående
upplåningsrätten måste anses alltför begränsad med hänsyn till
lånebehovet under den tid, som sålunda får beräknas åtgå innan ett slutligt
ståndpunktstagande till bostadslåneutredningens förslag i dess helhet föreligger.
Jag har därför funnit det erforderligt, att förslag om höjning av
grundfonderna Iramlägges redan till riksdagens höstsession detta år. För
prövningen av bostadslåneutredningens förslag i övrigt torde detta inte medföra
någon egentlig olägenhet.

Styrelsernas förslag till höjda grundfondsbelopp överensstämmer med vad
bostadslåneutredningen föreslagit i denna del. Utredningen har ansett de
föreslagna beloppen befogade med hänsyn till summorna av kassornas utelöpande
obligationer och den fortsatta expansion, som kassornas låneverksamhet
enligt utredningens bedömande kunde väntas undergå. Den senare
utvecklingen får anses ha bekräftat riktigheten av denna bedömning. Jag
anser därför en höjning av grundfonderna till de av bostadslåneutredningen
och kassornas styrelser föreslagna beloppen vara lämplig.

I likhet med vad som skett vid tidigare tillfällen, då frågan om fondhöj -

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 187 år 1962

ning varit föremål för statsmakternas prövning, bör det betonas, att anordningen
med statliga grundfondsobligationer har betydelse endast för hypoteksinrättningarnas
formella möjligheter till upplåning mot obligationer. I
fråga om den faktiska upplåningen och den därpå grundade kreditgivningen
har de båda kassorna självfallet att även i fortsättningen följa de normer,
som gäller för den allmänna kreditpolitiken.

Jag tillstyrker sålunda ökning av grundfonderna, för stadshypotekskassan
från 725 miljoner till en miljard kronor och för bostadskreditkassan
från 160 till 250 miljoner kronor. I anslutning till denna ökning av stadshypotekskassans
grundfond bör de beloppsgränser, vid vilka särskilt tillstånd
av Kungl. Maj :t respektive riksdagen för kassan att upptaga nytt lån blir erforderligt,
bestämmas till 985 respektive 975 miljoner kronor. Om riksdagen
biträder förslaget om höjning av grundfonderna, torde riksdagen samtidigt
böra besluta, att obligationer i vederbörlig ordning skall ställas till kassornas
förfogande.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj:t
måtte genom proposition föreslå riksdagen att

dels antaga inom finansdepartementet upprättade förslag
till

1) förordning angående ändrad lydelse av 2 och 5 §§ förordningen
den 27 mars 1953 (nr 95) om Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar;
samt

2) förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen
den 27 mars 1953 (nr 97) om Svenska bostadskreditkassan
och om bostadskreditföreningar;

dels ock besluta

1) att staten skall, för ökning av Konungariket Sveriges
stadshypotekskassas grundfond, genom fullmäktige i riksgäldskontoret
ställa till förfogande svenska statens tre och
en halv procent obligationer, ouppsägbara från innehavarens
sida, till ett nominellt belopp av tvåhundrasjuttiofem miljoner
kronor med rätt för kassan att i enlighet med de i förordningen
om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och
om stadshypoteksföreningar givna bestämmelserna taga
obligationerna i anspråk; samt

2) att staten skall, för ökning av Svenska bostadskreditkassans
grundfond, genom fullmäktige i riksgäldskontoret
ställa till förfogande svenska statens fyra och en halv procent
obligationer, ouppsägbara från innehavarens sida, till
ett nominellt belopp av nittio miljoner kronor med rätt för
kassan att taga obligationerna i anspråk i enlighet med bestämmelserna
i förordningen om Svenska bostadskreditkassan
och om bostadskreditföreningar.

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 187 år 1962

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Sven-Olof Norberg

Stockholm 1962. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag G21147