Kungl. Maj:ts proposition nr 180 år 1964

Proposition 1964:180 - höst

Antal sidor
10
riksdag
tvåkammaren
kammare
session
höst

Propositioner och skrivelser

Propositioner är förslag till nya lagar och lagändringar som regeringen lämnar till riksdagen. Regeringen lämnar också skrivelser, som har en mer redogörande karaktär och inte innehåller förslag till riksdagsbeslut.

PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 180 år 1964

1

Nr 180

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
ändring i lagen den 25 oktober 1957 (nr 577) om prästval;
given Stockholms slott den 16 oktober 1964.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Maj:t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga
härvid fogat förslag till lag angående ändring i lagen den 25 oktober 1957 (nr
577) om prästval.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Ragnar Edenman

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att den transportspärr som gäller för präster vid tillsättning
av tjänster mjukas upp, så att komminister oberoende av hur länge
han innehaft sin tjänst skall kunna söka kyrkoherdetjänst i annat pastorat.

För att förenkla förfarandet vid s. k. tredjegångstillsättning av komministertjänst
föreslås vidare, att det inte skall vara tvunget att som nu höra kyrkorådet
om endast en behörig sökande finns.

1

Bihang till riksdagens protokoll 1961 saml.

Nr ISO

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 180 år 196J,\

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 25 oktober 1957 (nr 577) om prästval

Härigenom förordnas, att 11, 34 och 36 §§ lagen den 25 oktober 1957 om
prästval skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

11 §

Domprost eller---------prästerlig tjänst.

Vad i första stycket sägs skall även Vad i första stycket sägs skall även

gälla komminister, när fråga är om gälla komminister, när fråga är om

tillsättning av tjänst i annat pasto- tillsättning av komministertjänst i

rat. Minsta tiden skall dock vara annat pastorat. Minsta tiden skall

tre år. dock vara tre år.

34 §.

Finnes en eller flera behöriga so- Finnes en eller flera behöriga sökande,
skall domkapitlet bereda kande till kyrkoherdetjänst eller

kyrkorådet i envar församling inom flera behöriga sökande till kommi pastoratet

tillfälle att yttra sig om nistertjänst, skall domkapitlet bere dem.

da kyrkorådet i envar församling

inom pastoratet tillfälle att yttra sig
om dem.

Har sökande,--------yttra sig.

36

Är fråga om komministertjänst,
äger domkapitlet, sedan yttranden
inkommit eller därför bestämd tid
utgått, till tjänsten utnämna behörig
sökande.

Är fråga om komministertjänst,
äger domkapitlet, sedan yttranden
enligt föreskrifterna i § inkommit
eller därför bestämd tid utgått, till
tjänsten utnämna behörig sökande.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 180 år 1961*

3

TJtdrag ur protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
9 september 1964.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sträng, Lindström, Lange, Lindholm,
Kling, Skoglund, Edenman, Johansson, Hermansson, Palme, Sven-Eric
Nilsson.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändring i prästvalslagstiftningen
samt anför därvid följande.

1. Inledning

I skrivelse den 26 september 1963, nr 8, har kyrkomötet anmält, att kyrkomötet
för sin del antagit förslag till lag angående ändring i lagen den 25 oktober
1957 om prästval. Kyrkomötet föreslår, att 11, 34 och 36 §§ i lagen erhåller
ändrad lydelse, samt åberopar till stöd därför vad dess särskilda utskott anfört
i betänkande nr 4. Utskottets betänkande föranleddes av två vid kyrkomötet
väckta motioner, nr 35 av biskop Herrlin m. fl. samt nr 36 av biskop Hylander
m. fl. Det av kyrkomötet antagna förslaget torde få fogas vid detta protokoll
såsom bilaga 1.

Över kyrkomötets skrivelse har yttranden avgivits av kammarkollegiet, samtliga
domkapitel, Svenska pastoratens riksförbund (Pastoratsförbundet) och
Svenska prästförbundet.

Jag anhåller nu att få ta upp denna fråga till behandling.

2. Ändring av reglerna om transportspärr vid tillsättning
av prästerlig tjänst

Nuvarande ordning m. m.

Genom 1957 års reform av prästvalslagstiftningen ersattes lagen den 7 december
1934 (nr 573) om tillsättning av prästerliga tjänster av lagen den 25 oktober
1957 (nr 577) om prästval. Den nya lagen om prästval, som utarbetades på
grundval av ett av 1950 års prästvalskommitté framlagt förslag (SOU 1956: 30),
trädde i kraft den 1 juli 1958.

1* liihamj till riksdagens protokoll 1961f. 1 sand. Nr 180

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 180 år 1964

Lagen om prästval avser tjänst som domprost, kyrkoherde eller komminister
i territoriellt pastorat samt, i den mån Kungl. Maj:t förordnar därom, motsvarande
tjänst i icke-territoriellt pastorat. Tjänst tillsättes efter val, såvitt ej annat
följer av särskilda bestämmelser i lagen.

I 11 § föreskrives, att domprost eller kyrkoherde, som inte under minst fem
år innehaft den tjänst till vilken han senast blivit utnämnd, inte kan utan
Kungl. Maj:ts tillstånd på grund av egen ansökan komma i fråga till annan
prästerlig tjänst. Det sagda gäller även komminister vid tillsättning av tjänst
i annat pastorat med den skillnaden att minsta tiden är tre år.

Även i 1934 års prästvalslag fanns en regel om transportspärr. Den gällde för
kyrkoherde under en femårsperiod; någon befogenhet för Kungl. Maj:t att medge
dispens fanns inte. Som motiv för den genom 1957 års lag införda dispensbestämmelsen
uttalade prästvalskommittén följande.

Undantagsvis kan en kyrkoherdes personliga förhållanden eller tjänstgöringsförhållanden
vara sådana att det framstår som obilligt att han inte före utgången
av femårstiden på grund av egen ansökan får uppföras på förslag till viss annan
tjänst. Vidare må erinras att han är oförhindrad att mottaga kallelse til! annan
kyrkoherdetjänst. Slutligen kan framhållas att nuvarande ovillkorliga förbud
inte skulle stå i god inre överensstämmelse med prästs skyldighet att underkasta
sig transport till annan tjänst. Kommittén förutsätter, att dispens endast
medges på grund av vägande skäl.

I fråga om spärregeln för komminister, som inte hade någon motsvarighet i
1934 års prästvalslag, framhöll kommittén, att församlingsvårdens intresse av
att alltför täta ombyten inte skedde på församlingsprästtjänst syntes motivera
att även för komminister stadgades en principiell bundenhet under viss kortare
tid vid den tjänst prästen innehade.

Kommitténs förslag till regler om transportspärr godtogs nästan allmänt
under remissbehandlingen och biträddes helt av chefen för ecklesiastikdepartementet
(prop. 1957: 152). Frågan berördes inte av vederbörande utskott vare
sig i riksdagen eller vid 1957 års kyrkomöte.

Frågans behandling vid 1963 års kyrkomöte

I motionen nr 35, som jag berörde inledningsvis, föreslogs att 11 § lagen om
prästval skulle upphävas. Motionärerna framhöll i sin motivering, att restriktiva
föreskrifter i syfte att motverka täta växlingar på de ordinarie prästtjänsterna
uteslutande borde ha till föremål sakligt sett omotiverade tjänstebyten eller
s. k. okynnestransporter. Spärregeln hade emellertid fått en sådan utformning
att den utgjorde ett hinder för inte bara ur församlingssynpunkt önskvärda
transporter utan även för prästs befordran. Särskilt sistnämnda omständighet,
som saknade motsvarighet pa annat förvaltningsområde, ansåg motionärerna
\ ara ägnad att inge starka betänkligheter. Att en välmeriterad obefordrad präst

5

Kungl. Maj:ts -proposition nr 180 år 1964

med lång tjänstetid måste avstå från att söka och mottaga komministertjänst
eller kyrkoherdetjänst i lägre lönegrad för att inte därigenom för avsevärd tid
bli obehörig till kyrkoherdetjänst i högre lönegrad kunde inte stå i överensstämmelse
med sunda befordringsprinciper. Om en präst kort tid efter tjänstetillträdet
ansåg sig ha kommit på fel plats, var det oftast av betydelse också för
församlingen att ombyte på tjänsten snarast möjligt kunde äga rum.

I motionen nr 36 föreslogs, med ungefär samma motivering som i motionen
nr 35, att It § i fråga om komminister ändrades på så sätt att regeln skulle
gälla endast ansökan till komministertjänst, och alltså inte kyrkoherdetjänst,
i annat pastorat.

I sitt betänkande uttalade särskilda utskottet i denna del följande.

Inom förvaltningen saknas i allmänhet uttryckliga regler, som begränsar möjligheten
för en tjänsteman att, i likhet med vad som föreskrives i It § prästvalslagen,
erhålla annan tjänst. De utnämnande myndigheterna iakttager dock ofta
en restriktiv praxis särskilt vid utnämning av transportsökande till annan
tjänst. Anledningen härtill är givetvis att täta tjänstebyten på skilda sätt anses
inverka ogynnsamt på tjänsteutövningen. Den tid tjänstemannen måste inneha
en befattning innan han har möjlighet att erhålla en motsvarande tjänst på
annat håll växlar. Däremot finns normalt inget hinder för en tjänsteman att
söka och erhålla en verklig befordringstjänst, d. v. s. i regel en tjänst i högre
lönegrad eller tjänstegrad.

Ett i viss mån annat betraktelsesätt har ansetts påkallat i fråga om prästerliga
tjänster, vilket föranlett att i själva lagen införts särskilda spärregler för
såväl transport som befordran. En prästs uppgifter är nämligen av sådant slag,
att församlingen har ett berättigat intresse av att tjänsterna inte alltför ofta
växlar innehavare, och tjänstinnehavarens egna önskemål bör i detta avseende
skäligen avvägas mot församlingsintresset. Emellertid bör särskilt bedömas
huruvida denna avvägning nödvändigt bör utfalla på samma sätt för alla de
ifrågavarande tjänstinnehavarna. Även om en komminister i åtskilliga fall har
en jämförelsevis självständig ställning, exempelvis i en avlägsen annexförsamling
eller i en församling med stor befolkning, är dock kyrkoherdens ansvar för uppgifterna
inom pastorat och församling av sådan art, att i förevarande avseende
en viss skillnad mellan kyrkoherden och komministern får anses motiverad.
Självfallet utgör kyrkoherdetjänsten den önskade sluttjänsten för många
präster.

Med hänsyn till det anförda ansåg utskottet, att It § inte borde upphävas,
men underströk betydelsen av att Kungl. IVlajd meddelade dispens da vägande
skäl förelåg. Å andra sidan fann utskottet angeläget att beträffande kommimstci
uppmjuka den lagstadgade spärren, så att inte den stipulerade tiden berövade
honom möjligheten till befordran till kyrkoherdetjänst i annat pastorat. Utskottet
tillstvrkte därför det i motionen nr 36 väckta förslaget att bestämmelsen i
It § för komminister ändrades till att avse endast komministertjänst i annat
pastorat.

Remissyttranden

Kyrkomötets förslag i vad avser ändring av It § i lagen har tillstyrkts eller
lämnats utan erinran av samtliga remissinstanser. En skiljaktig ledamot av

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 180 år 196J

kammarkollegiet anser emellertid, att otillräckliga erfarenheter föreligger av
treårsregelns tillämpning, och finner bl. a. därför att en omprövning av frågan
bör anstå.

Departemen ts chefen

Spärreglerna i 11 § lagen om prästval har tillkommit i församlingarnas intresse
i syfte att förhindra alltför täta tjänstebyten på kyrkoherde- och komministertjänsterna.
Detta intresse bör självfallet vägas mot tjänstinnehavarens önskemal
om befordran och hans intresse att inte alltför länge vara bunden vid en
befattning. I fråga om kyrkoherdetjänsterna, som är sluttjänster, har församlingarnas
intresse av att tjänstebyten inte äger rum med alltför korta mellanrum
ansetts så starkt, att det inte nu bör komma i fråga att ändra den gällande regeln
om fem års transportspärr. Därvid vill jag erinra om den möjlighet till dispens
som lagen ger Kungl. Maj:t. Utvecklingen torde få utvisa, om det kan finnas anledning
att i en framtid överväga en ändring av den ifrågavarande regeln.

Förhallandena är inte ensartade i fråga om kyrkoherdar och komministrar.
Det kan knappast med fog göras gällande att byte av komminister, som biträder
kyrkoherden i hans arbete, kan vara till lika stor nackdel för församlingen
som byte av kyrkoherde. Komministrarna har också ett befogat intresse av att
inte genom bundenhet vid sin tjänst hindras att söka befordran till kyrkoherde
i annat pastorat. Det synes mig därför motiverat att, såsom kyrkomötet föreslagit,
genom lagändring generellt inskränka den nuvarande spärregeln för komministrarna
så att den endast gäller vid tillsättning av komministertjänst i annat
pastorat. Jag finner mig till följd av det sagda kunna biträda den av kyrkomötet
antagna uppmjukningen av spärregeln i 11 §.

3. Tredjegångstillsättning av komministertjänst
med endast en sökande

Nuvarande ordning m. m.

Genom lagen om prästval infördes regler om tredjegångstillsättning också av
komministertjänst. Denna tillsättning föregås inte av val. I 34 § stadgas, att om
det finns en eller flera behöriga sökande så skall domkapitlet bereda församlingskyrkoråden
inom pastoratet tillfälle att yttra sig. Sedan yttranden inkommit
eller därför bestämd tid utgått, äger domkapitlet enligt 36 § att till tjänsten
utnämna behörig sökande.

Enligt det till lagrådet remitterade förslaget till lag om prästval skulle, om
vid tredjegångstillsättning av kyrkoherde- eller komministertjänst endast en
behörig sökande fanns, domkapitlet ha att utnämna denne utan att vederbörande
kyrkoråd beretts tillfälle att yttra sig. Lagrådet fann direkt skyldighet
för domkapitlet att utnämna den ende behörige sökanden olämplig. Lagrådet
ansag vidare, att också i fall da endast en sökande fanns borde kyrkorådet få
tillfälle att yttra sig innan ärendet avgjordes. Såsom framgår av den gällande
lydelsen av 34 och 36 §§ beaktades lagrådets påpekande.

7

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 180 år 1964
Frågans behandling vid 1963 års kyrkomöte

I motionen nr 36 föreslogs, att kyrkorådets yttrande inte skulle behöva inhämtas
om endast en behörig sökande anmält sig till komministertjänst vid
tredjegångstillsättning. Det framhölls i motionen, att sådant yttrande föreföll
mera motiverat för det fall att till komministertjänst, som skulle ha tillsatts
efter val, efter förnyat ledigförklarande endast kom en sökande; av praktiska
skäl fann motionärerna dock endast den föreslagna ändringen motiverad.

Särskilda utskottet förklarade sig dela motionärernas uppfattning att det
inte var nödvändigt att bereda kyrkorådet tillfälle att yttra sig i nu avsedda
ärenden. Som skäl härför åberopade utskottet bl. a., att i det helt övervägande
antalet sådana fall kyrkorådets yttrande syntes sakna praktisk betydelse. Utskottet
erinrade också om att vid lagens tillkomst eftersträvats att undvika
utdragna tillsättningsprocedurer.

R emissy ttranden

Den föreslagna ändringen av 34 och 36 §§ lagen om prästval har tillstyrkts
av samtliga remissinstanser utom kammarkollegiet samt domkapitlen i Linköping
och Lund. I de tillstyrkande remissvaren betonas genomgående, att
ändringen skulle medföra en önskvärd förenkling och förkortning av tillsättningsförfarandet.
Västerås domkapitel framhåller, att remiss till kyrkorådet är
onödig med hänsyn till att den skall föregås av prövning av sökandens behörighet
enligt såväl 6 § lagen om prästval som övriga behörighetsbestämmelser.
Stockholms domkapitel uttalar, att det endast i sällan förekommande undantagsfall
torde hända, att domkapitlet inte utnämner en ensam, formellt behörig
sökande. Endast uppenbar olämplighet hos sökanden synes nämligen kunna
motivera en vägran från domkapitlet att utnämna honom, och för domkapitlets
bedömande av denna fråga kan remiss till kyrkorådet inte anses behövlig.

Kammarkollegiet erinrar i sitt avstyrkande yttrande om att den gällande
regeln tillkom på hemställan av lagrådet samt uttalar vidare.

Av lagrådets yttrande torde kunna utläsas att lagrådet ansett en regel om
dylik remiss till kyrkoråden vara en naturlig konsekvens av lagrådets av
statsmakterna och kyrkomötet utan diskussion godtagna förslag att vid
tredjegångstillsättning av kyrkoherde- eller komministertjänst, som sökts av
endast en behörig präst, Kungl. Maj:t respektive domkapitlet inte såsom
föreslagits i det till lagrådet remitterade lagförslaget skulle ha att utnämna
den sökande utan skulle äga att efter lämplighetsprövning utnämna denne.
Enligt kammarkollegiets mening kan följdriktigheten i lagrådets nu refererade
ställningstaganden inte gärna bestridas. I den motion, som föranlett kyrkomötets
beslut, påpekas emellertid att i 16 § lagen om prästval motsvarande regel
om hörande av kyrkoråden saknas för det fall att till komministertjänst, som
skolat tillsättas genom val, efter förnyat ledigförklarande endast cn sökande finnes.
Ur lagrådets protokoll kan inte utläsas vad som föranlett att lagrådet, då
detsamma även för detta fall hemställde om utbyte av skyldighet för domkapitlet
att utnämna ende sökande till befogenhet att utnämna honom, ej föreslog

8

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 180 år 1964

en motsvarande regel om hörande av kyrkoråden. Möjligen är förklaringen att
lagrådet funnit ett dylikt administrativt remissförfarande främmande för det
huvudavsnitt av prästvalslagen som är rubricerat »Tillsättning efter val».

Domkapitlet i Linköping framhåller, att fall kan förekomma då en enda, behörig
sökande inte kan anses uppfylla de krav, som tjänsten i fråga ställer på
honom. Det måste då vara angeläget, att kyrkoråden får tillfälle att yttra sig.
Liknande synpunkter anföres av domkapitlet i Lund.

Departementschefen

Kyrkomötets förslag att domkapitlet inte vidare skall vara skyldigt att inhämta
kyrkorådets yttrande vid tredjegångstillsättning av komministertjänst,
om endast en behörig sökande anmält sig, har tillstyrkts av flertalet remissinstanser.
Kritik mot förslaget har riktats av kammarkollegiet samt domkapitlen
i Linköping och Lund, som anser att kyrkorådets hörande kan ha sin betydelse,
eftersom domkapitlet inte obligatoriskt har att utnämna den sökande utan äger
att göra det efter lämplighetsprövning.

Otvivelaktigt har denna invändning visst fog för sig; den av kyrkomötet föreslagna
ordningen innebär också ett avsteg från principen att församling bör i
någon form få medverka då präst skall utses i församlingen. Såsom framgått
av det föregående kan dock denna princip sägas redan vara genombruten i och
med att en regel om kyrkorådets hörande inte ansetts nödvändig för det fall
att till komministertjänst, som skulle ha tillsatts genom val, efter förnyat ledigförklarande
endast kommer en sökande.

Det väsentliga för bedömningen av frågan synes mig dock vara, att för kyrkomötets
förslag talar skäl av praktisk art, såsom att ändringen skulle medföra
ett enklare och därmed snabbare tillsättningsförfarande. Det har även framhållits,
att kyrkorådets hörande för det mesta torde sakna betydelse. På grund
av det anförda vill jag inte motsätta mig, att kyrkomötets förslag genomföres
även i denna del. Det torde kunna förutsättas, att domkapitlet även utan särskilt
stadgande kommer att inhämta kyrkorådets yttrande, om det finns anledning
därtill.

4. Hemställan

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över det av kyrkomötet
antagna förslaget till lag angående ändring i lagen den 25 oktober 1957 (nr 577)
om prästval, att den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i
§ 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets
övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

_ Inga Bäcklin

1 Bilagan, som är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här utelämnats.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 180 år 1964

9

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 13 oktober 1964.

Närvarande:

justitierådet Hagbergh,
regeringsrådet Wilkens,
justitieråden Riben,

Bergsten.

Enligt lagrådet den 30 september 1964 tillhandakommet utdrag av protokoll
över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den
9 september 1964, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle
för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över ett av
kyrkomötet för dess del antaget förslag till lag angående ändring i lagen den 25
oktober 1957 (nr 577) om prästval.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
hovrättsassessorn Gunnar Ekman.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Stig Granqvist

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 180 år 1964

XJtdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet
å Stockholms slott den 16 oktober 1964.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Lindström, Lange, Lindholm, Skoglund, Edenman, Johansson,
Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets den 13 oktober
1964 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 9 september 1964 remitterade
förslaget till lag angående ändring i lagen den 25 oktober 1957 (nr 577) om
prästval.

Föredraganden hemställer

att ifrågavarande lagförslag, som av lagrådet lämnats utan
erinran, måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition
föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar
Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Marianne Soop

Ivar Haeggströms Tryckeri AB Stockholm 1964

641675

Propositioner och skrivelser

Propositioner är förslag till nya lagar och lagändringar som regeringen lämnar till riksdagen. Regeringen lämnar också skrivelser, som har en mer redogörande karaktär och inte innehåller förslag till riksdagsbeslut.