Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 1967

Proposition 1967:169 - höst

Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 1967

1

Nr 169

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 2 § 2:o), 4-:o), lb:o) och
17:o) lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 3) om Kungl.
Maj:ts regeringsrätt; given Stockholms slott den 3
november 1967.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över justitieärenden och lagrådets protokoll, föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till lag angående ändrad lydelse av
2 § 2:o), 4:o), 14:o) och 17:o) lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 3) om Kungl.
Maj :ts regeringsrätt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Herman Kling

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås fem ändringar i regeringsrättslagen, vilka föranleds
av ny eller ändrad lagstiftning m. m. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 saml. Nr 169

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 1967

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 2 § 2:o), 4:o), 14:o) och 17:o) lagen den 26 maj
1909 (nr 38 s. 3) om Kungl. Maj:ts regeringsrätt

Härigenom förordnas, att 2 § 2:o), 4:o), 14:o) och 17:o) lagen den 26
maj 1909 om Kungl. Maj :ts regeringsrätt1 skall erhålla ändrad lydelse på
sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

2

2:o) mål om beslut------ - -

mål om barnavårdsnämnds beslut
i fråga, som avses i lagen om barn
i äktenskap, lagen om barn utom
äktenskap eller lagen om adoption;
mål om bidragsförskott;

4:o) mål om avlöningsförmåner, —
mål om sådant bidrag eller understöd
av statsmedel, som enligt
gällande författningar må beviljas
eller skall på rekvisition utbetalas
av statskontoret eller tillsynsmyndighet
över registrerade understödsföreningar
eller av Konungens befallningshavande,
där fråga ej är om
bidrag till väg- och brobyggnadsföretag
eller om bidrag enligt 15 eller
16 § lagen om kommunal beredskap
eller, såvitt angår skatteutjämningsbidrag,
om beslut rörande utdebiteringsgränsen
eller medelskattekraften
i riket;

14 :o) mål om inmutning — —--

mål om meddelande--—---

mål om beslut av tillsynsmyndigheten
över stiftelse varom stadgas i 1

(Föreslagen lydelse)

§•

- — — tredje stycket;

mål enligt 8 eller 21 kap. föräldrabalken; -

mål om bidragsförskott;

-------till högertrafik;

mål om sådant bidrag eller understöd
av statsmedel, som enligt
gällande författningar må beviljas
eller skall på rekvisition utbetalas
av statskontoret eller tillsynsmyndighet
över registrerade understödsföreningar
eller av Konungens befallningshavande,
där fråga ej är om
bidrag till väg- och brobyggnadsföretag
eller vatten- och avloppsanläggning
eller om bidrag enligt 15
eller 16 § lagen om kommunal beredskap
eller, såvitt angår skatteutjämningsbidrag,
om beslut rörande
utdebiteringsgränsen eller medelskattekraften
i riket;

--om undersökningstillstånd;

mål om renmärke;

■ över stiftelser;

mål om tillsynsmyndighetens beslut
enligt lagen om tryggande av

1 Senaste lydelse av 2 § 2:o) och 14:o) se 1967: 169, av 2 § 4:o) se 1965: 749 samt av 2 §”17:o)
se 1966:678.

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 1967
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

lagen om aktiebolags pensions- och
andra personalstiftelser;

17 :o) mål om befrielse -— --eller

mål om behörighet att utöva yrke
eller verksamhet, som står under
medicinalstyrelsens eller veterinärstyrelsens
inseende;

mål om specialistbehörighet —--

pensionsutfästelse m. m., om beslutet
ej rör fråga som avses i 22 § samma
lag;
varning;

mål om behörighet att utöva yrke
eller verksamhet som står under veterinärstyrelsens
eller, såvitt avser
medicinalväsendet, socialstyrelsens
inseende;
i brottmål;

Denna lag träder i kraft, såvitt avser ändringen i 2 § 14 :o) sista ledet den
1 mars 1968 och i övrigt den 1 januari 1968. Äldre lag tillämpas dock alltjämt
på mål om tillsynsmyndighetens beslut enligt lagen om aktiebolags
pensions- och andra personalstiftelser.

It Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 saml. Nr 169

4

Kungi. Maj:ts proposition nr 169 år 1967

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i
statsrådet på Stockholms slott den 6 oktober 1967.

Närvarande:

Statsråden Andersson, Kling, Johansson, Holmqvist, Aspling, Palme,

Sven-Erig Nilsson, Lundkvist, Gustafsson, Geijer, Myrdal, Odhnoff,

Wickman, Moberg.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändring i lagen
om Kungl. Maj:ts regeringsrätt och anför.

1. Genom prop. 1967: 138 bär förslag framlagts till lag om ändring i föräldrabalken.
Enligt förslaget skall till föräldrabalken fogas ett nytt kapitel,
som betecknas 21 kap. och handlar om verkställighet av dom eller beslut
rörande vårdnad om barn m. m. Den föreslagna lagen är avsedd att träda
i kraft den 1 januari 1968.

Enligt lagförslaget skall ansökan om verkställighet av vad rätten i dom
eller beslut bestämt om vårdnad eller umgängesrätt eller om överlämnande
av barn göras hos länsstyrelsen (1 §). Även om dom eller beslut ej föreligger,
äger den som har vårdnaden att, när barnet vistas hos annan, påkalla
länsstyrelsens åtgärd för att barnet skall överflyttas till honom (6 §).
Detsamma gäller när föräldrar eller adoptivföräldrar gemensamt har vårdnaden
och en av dem utan beaktansvärt skäl egenmäktigt bortfört eller
kvarhåller barnet samt den andre begär rättelse (7 §). Förordnar länsstyrelsen
om verkställighet, äger den förelägga vite eller, om det anses nödvändigt,
besluta att barnet skall hämtas genom polismyndighets försorg.
Om särskilda skäl föreligger, får länsstyrelsen för att underlätta barnets
överflyttning föreskriva, att barnet tillfälligt skall omhändertas på lämpligt
sätt. Länsstyrelsen äger utdöma förelagt vite (3 §). I vissa fall kan
länsstyrelsen vägra att vidta den sökta åtgärden (4 och 5 §§ samt 6 § andra
stycket). Hämtning skall uppskjutas, om barnet på grund av sjukdom ej
bör flyttas eller annat särskilt hinder möter (8 §). I brådskande fall kan
interimistiskt beslut meddelas om barnets omhändertagande på lämpligt
sätt (9 §). I kallelse till förhör eller läkarundersökning kan länsstyrelsen
förelägga vite. Länsstyrelsen äger utdöma förelagt vite (10 §). Lagförslaget

Kungi. Maj:ts proposition nr 169 år 1967 5

innehåller också vissa regler om ersättning för kostnad (11 §). Talan mot
länsstyrelsens beslut förs hos Kungl. Maj :t genom besvär (12 §).

Samtliga de frågor som behandlas i förslaget är av den natur att besvär
över länsstyrelsens beslut bör prövas av regeringsrätten. Under förutsättning
att riksdagen antar förslaget torde — som jag framhöll vid remissen till
lagrådet (prop. 1967: 138 s. 42 och 66) — en bestämmelse om regeringsrättens
kompetens i dessa mål böra införas i regeringsrättslagen. Det synes
lämpligt att dessa mål och vissa andra mål enligt föräldrabalken förs samman
och tas upp närmast efter målen enligt barnavårdslagen i 2 § 2:o) regeringsrättslagen.

De övriga mål enligt föräldrabalken som jag här åsyftar är de mål som
i 2 § 2:o) regeringsrättslagen benämns mål om barnavårdsnämnds beslut i
fråga, som avses i lagen om barn i äktenskap, lagen om barn utom äktenskap
eller lagen om adoption. Denna målrubrik innefattar numera mål
enligt 8 kap. föräldrabalken (jfr SOU 1959:4 s. 86 och 1966:70 s. 445).
Rubriceringen av målen torde i detta sammanhang böra ändras till mål
enligt 8 kap. föräldrabalken.

Jag föreslår således, under förutsättning att riksdagen antar förslaget
till lag om ändring i föräldrabalken, att i stället för målen om barnavårdsnämnds
beslut i fråga, som avses i lagen om barn i äktenskap, lagen om
barn utom äktenskap eller lagen om adoption, i 2 § 2:o) regeringsrättslagen
upptas mål enligt 8 eller 21 kap. föräldrabalken.

2. Enligt kungörelsen den 5 juni 1959 (nr 251) om statsbidrag till vatten-
och avloppsanläggningar i dess lydelse före den 1 juli 1967 ankom det
på väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att besluta med anledning av ansökningar
om statsbidrag enligt kungörelsen utom i vissa undantagsfall, då
ansökan skulle överlämnas till bostadsstyrelsen eller statsbidragsfrågan
skulle underställas Kungl. Maj :ts prövning (5—7 §§). När statsbidrag beviljades,
hade väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att i angiven ordning utbetala
bidraget, sedan bidragstagaren hade godkänt de villkor som intagits
i bidragsbeslutet (9 §). Beslut om statsbidrag fick av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
upphävas och utlämnat bidrag återkrävas, om bidragets beviljande
hade föranletts av bedräglig eller eljest väsentligen felaktig uppgift
eller om bidragstagaren ej uppfyllde bidragsvillkoren (11 §). Mot styrelsens
beslut enligt kungörelsen fick talan föras genom besvär hos Kungl.
Maj:t (13 §).

Besvär över väg- och vattenbyggnadsstyrelsens beslut angående statsbidrag
till vatten- och avloppsanläggning prövades av Kungl. Maj:t i statsrådet.

Kungörelsen ändrades den 25 maj 1967 (nr 374) i anslutning till riksdagens
godkännande av propositionen angående naturvårdens organisation
m. m. (jfr prop. 1967: 59 s. 58). Ändringen, som trädde i kraft den 1 juli
1967, innebär bl. a. att väg- och vattenbyggnadsstyrelsens beslutanderätt i

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 1967

de förut nämnda ärendena överflyttades till länsstyrelserna (se nya lydelsen
av 5—7, 9 och 11 §§).

Av 2 § 4:o) tredje ledet regeringsrättslagen följer att sedan ifrågavarande
ärenden överförts till länsstyrelserna anförda besvär faller inom regeringsrättens
kompetensområde. En sådan ordning synes dock — med hänsyn
till att det här främst är fråga om den lämpligaste fördelningen av
statsmedel —- inte ändamålsenlig. Dessa ärenden bör liksom tidigare prövas
av Kungl. Maj:t i statsrådet. Jag föreslår därför, att i 2 § 4:o) regeringsrättslagen
införs en bestämmelse som undantar hithörande ärenden.

3. Enligt lagen den 5 maj 1960 (nr 144) om renmärken ankommer det
på länsstyrelsen att handlägga ärenden om registrering av renmärken (1,
3 och 7 §§). Tidigare sköttes registreringen av häradsrätterna. Ansökan om
registrering av renmärke skall bl. a. innehålla uppgift om den lappby där
märket är avsett att användas vid renskötsel (2 §). Renmärke får ej registreras
för annan renägare än den som äger rätt till renskötsel i den
lappby ansökningen avser eller är berättigad att där ha renar i vård hos
renskötande lapp. Renägare får inte samtidigt ha mer än ett registrerat
märke (4 §). Släktmärke — varmed avses renmärke av en för viss släkt eller
släktgren gemensam grundtyp — får inte utan särskilda skäl registreras
för någon som ej tillhör släkten eller släktgrenen (5 §). För att kunna
registreras skall renmärke tydligt skilja sig från annat giltigt märke som
används eller får användas på renar med vilka sökandens renar kan sammanblandas.
Dessutom krävs att märket har en form som såvitt möjligt
skyddar mot olovlig ommärkning. Utan hinder av sistnämnda krav får
dock släktmärke registreras, om registreringen medges av sådan innehavare
av äldre märke av samma grundtyp som kan ha förfång av registreringen
(6 §). Registrerat märke skall av länsstyrelsen avlysas, om märkeshavaren
hos länsstyrelsen anmäler att han inte vidare ämnar begagna märket vid
renmärkning, om märket under tio år inte begagnats vid renmärkning, om
märket efter flyttning av renar inte vidare skall begagnas i någon lappby
som hör under den ifrågavarande länsstyrelsen samt om rätt att äga renar
ej längre tillkommer märkeshavaren eller hans dödsbo (8 §). I lagen meddelas
bestämmelser om vad som skall göras med renkalv som inte har blivit
märkt inom föreskriven tid och med ren vars märke är förfalskat, förstört
eller okänt eller inte utfört i överensstämmelse med de föreskrifter
som har getts om renmärkes utformning. Anträffas eljest ren med ogiltigt
märke, äger länsstyrelsen förordna att renen skall slaktas och säljas för
ägarens räkning, varvid kostnaden för renens omhändertagande, slakt och
försäljning skall betalas ur köpeskillingen (13 §). Mot beslut varigenom
registrering har beviljats får talan ej föras. Mot annat länsstyrelsens beslut
enligt lagen förs talan genom besvär hos Kungl. Maj:t (15 §).

När lagen om renmärken kom till, berördes frågan huruvida besvär
enligt lagen borde avgöras av Kungl. Maj:t i statsrådet eller av regerings -

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 1967

rätten. Föredragande departementschefen ansåg (prop. 1960: 64 s. 57) att
frågan huruvida dessa besvärsmål borde prövas av regeringsrätten, vilket
förutsatte att regeringsrättslagen ändrades, borde tas upp till närmare
övervägande i samband med pågående översyn av reglerna för kompetensfördelningen
mellan statsrådet och regeringsrätten. Härmed åsyftades den
översyn av regeringsrättslagen som kunde bli följden av det då föreliggande
betänkandet om kompetensfördelningen av administrativa besvärsmål
mellan Kungl. Maj :t i statsrådet och regeringsrätten (SOU 1959:4).
Tredje lagutskottet, vars utlåtande godkändes av riksdagen (rskr 1960:
182), förklarade sig ha ingen annan erinran mot det framlagda förslaget
än att enligt utskottets mening besvär över länsstyrelsens beslut i registreringsärende
med hänsyn till ärendenas art borde prövas av regeringsrätten.
Detta syntes utskottet även stå i överensstämmelse med den mening som,
beträffande registreringsmål i allmänhet, uttalats i nyssnämnda betänkande
angående kompetensfördelningen mellan Kungl. Maj :t i statsrådet och
regeringsrätten. Utskottet förutsatte att denna fråga uppmärksammades i
samband med de ändringar i regeringsrättslagen som nyssnämnda betänkande
kunde föranleda (L3U 1960: 14 s. 28).

Betänkandet om kompetensfördelningen av administrativa besvärsmål
mellan Kungl. Maj :t i statsrådet och regeringsrätten har hittills inte lett
till någon lagstiftning. Detta sammanhänger med att regeringsrätten länge
har haft ett mycket brydsamt arbetsläge. På grund härav har det varit nödvändigt
att utreda frågan om den administrativa rättskipningens organisation.
I samband därmed har frågan om förvaltningsrättskipningens räckvidd
ansetts böra ytterligare övervägas med ledning av nyssnämnda betänkande
och de däröver avgivna remissyttrandena. Denna utredning, som
har utförts av förvaltningsdomstolskommittén, är nu slutförd. Kommitténs
betänkande om förvaltningsrättskipningen (SOU 1966: 70) är f. n. utremitterat
till ett stort antal myndigheter och organisationer för yttrande. I
betänkandet föreslås bl. a. att administrativa besvärsmål enligt lagen om
renmärken skall prövas av administrativ domstol.

Det kan dröja ännu någon tid innan frågan om en allmän översyn av regeringsrättens
arbetsområde kan prövas. Anledning torde inte finnas att i
fråga om besvärsärenden enligt lagen om renmärken ytterligare uppskjuta
det slutliga ställningstagandet i kompetensfördelningsfrågan. Starka skäl
synes tala för att dessa ärenden bör prövas av administrativ domstol. Ärendenas
judiciella prägel framgår bl. a. av att registreringen av renmärken
tidigare omhänderhades av allmän domstol. Jag förordar därför att mål
om tillämpning av lagen om renmärken nu förs över till regeringsrättens
kompetensområde. Det torde kunna ske genom att bland de i 2 § 14:o) regeringsrättslagen
uppräknade målen tas upp mål om renmärke.

4. Den 1 mars 1968 träder lagen den 9 juni 1967 (nr 531) om tryggande
av pensionsutfästelse m. m. i kraft. Genom lagen upphävs i stort sett lagen
den 18 juni 1937 (nr 521) om aktiebolags pensions- och andra perso -

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 1967

nalstiftelser. Enligt punkt 8 i övergångsbestämmelserna till den nya lagen
gäller dock, att om vid lagens ikraftträdande arbetsgivare är i likvidation
eller försatt i konkurs äldre lag skall tillämpas, så länge likvidationen
eller konkursen pågår.

I lagen om tryggande av pensionsutfästelse m. m. meddelas bl. a. bestämmelser
om särskild redovisning av pensionsskuld samt om pensionsstiftelser
och personalstiftelser. Tillsynsmyndighet är länsstyrelsen i det
län, där arbetsgivaren har sitt hemvist (31 §). Enligt lagen äger tillsynsmyndigheten
besluta i ett flertal frågor. Sålunda kan pensionsstiftelse utlåna
medel till arbetsgivaren, om betryggande säkerhet ställs eller tillsynsmyndigheten
medger det. Pensions- eller personalstiftelse, som har grundats
av aktiebolag, får inte utan tillsynsmyndighetens godkännande äga
aktier i bolaget eller i närstående bolag (11 och 28 §§). Tillsynsmyndigheten
äger för särskilt fall medge att pensionsstiftelse får för arbetsgivarens
räkning betala pensionspost m. m. (13 §). Under vissa förutsättningar
ankommer det på tillsynsmyndigheten att utse ordförande i pensions-
eller personalstiftelses styrelse. Vid lika röstetal i ett styrelseärende
förordnar tillsynsmyndigheten på styrelsens begäran utomstående att delta
i ärendets avgörande. Tillsynsmyndigheten äger utse särskild revisor, när det
finns anledning därtill (16, 17 och 30 §§). Pensions- eller personalstiftelses
fordran mot arbetsgivaren är vid stiftelsens likvidation omedelbart förfallen
till betalning, om inte tillsynsmyndigheten medger att fordringen
får betalas under loppet av viss tid (19 och 30 §§). Tillsynsmyndigheten
tilläggs också visst inflytande på användningen av pensionsstiftelses medel
i fall av likvidation (21 §). Enligt 22 och 30 §§ gäller att om det inte längre
finns någon, som omfattas av pensions- eller personalstiftelses ändamål,
eller om stiftelsens kapital väsentligen överstiger vad som kan komma att
fordras för att tillgodose ändamålet eller om det i övrigt förekommer särskilda
skäl att ändra innehållet i stiftelsens stadgar, tillsynsmyndigheten
på ansökan av stiftelsen äger förordna om ändring. Anser tillsynsmyndigheten
att permutationsärendet är av sådan beskaffenhet att det bör ankomma
på Kungl. Maj :t att fatta beslut, äger myndigheten underställa
Kungl. Maj :t ärendet. Övergår näringsverksamhet från en arbetsgivare till
annan och avtalas därvid att ansvaret för pensionsutfästelse skall överflyttas
på efterträdaren, äger tillsynsmyndigheten medge att samtycke till
överflyttningen inte behöver inhämtas från pensionsfordringens innehavare,
om efterträdaren kan anses god för pensionsutfästelsen (23 §). Hör
pensions- eller personalstiftelse till företrädarens näringsverksamhet, avgör
tillsynsmyndigheten om och på vilka villkor stiftelsen skall överföras till
efterträdaren. Har stiftelsen överskott på kapitalet, beslutar tillsynsmyndigheten
för vilket ändamål detta får användas. Om särskilda skäl föreligger,
äger tillsynsmyndigheten förordna att stiftelsen efter överförandet
skall avse endast den som innehaft fordran på pension m. m. mot företrä -

Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 1967

9

daren (24 och 30 §§). Upphör arbetsgivare med näringsverksamhet ulan
att ansvaret för pensionsutfästelse överflyttas på annan, äger tillsynsmyndigheten
visst inflytande på de former under vilka upplupen del av pensionsutfästelsen
skall tryggas (25 §). Flyttar arbetstagare från en arbetsgivare
till en annan och har båda arbetsgivarna del i en gemensam pensionsstiftelse,
är en motsvarande överflyttning av tillgångar inom stiftelsen
beroende av medgivande av tillsynsmyndigheten (26 §). Om tillsynsmyndighetens
befogenheter och åligganden enligt lagen gäller enligt 32 § i tilllämpliga
delar bestämmelserna i lagen den 24 maj 1929 (nr 116) om tillsyn
över stiftelser. Talan mot tillsynsmyndighetens beslut enligt lagen om
tryggande av pensionsutfästelse m. m. förs genom besvär (33 §).

Tillsynsmyndighetens beslut enligt lagen om tryggande av pensionsutfästelse
m. m. är av den natur att anförda besvär i allmänhet torde böra
prövas av regeringsrätten. Detta har också förutsatts i propositionen med
förslag till ifrågavarande lag (se prop. 1967: 83 s. 185). För denna kompetensfördelning
talar också det förhållandet att besvär enligt lagen om
tillsyn över stiftelser avgörs av regeringsrätten. Undantag från den föreslagna
huvudregeln torde dock böra göras för besvär över tillsynsmyndighetens
beslut i permutationsärende. Beslutanderätten i sådant ärende har
genom 22 § lagen om tryggande av pensionsutfästelse in. m. delegerats från
Kungl. Maj :t till tillsynsmyndigheten och det synes mot denna bakgrund
naturligt att besvär i sådant ärende prövas av Kungl. Maj :t i statsrådet.
Härför talar också det förhållandet att lagen öppnar möjlighet för tillsynsmyndigheten
att underställa permutationsärende Kungl. Maj :t. Jag föreslår
därför att bland de i 2 § 14 :o) regeringsrättslagen uppräknade målen
upptas mål om andra tillsynsmyndighetens beslut enligt lagen om tryggande
av pensionsutfästelse m. m. än som rör fråga som avses i 22 §. Den nuvarande
föreskriften i regeringsrättslagen rörande mål om beslut av tillsynsmyndigheten
över stiftelse varom stadgas i lagen om aktiebolags pensions-
och andra personalstiftelser kan på grund av innehållet i punkt 8 i
övergångsbestämmelserna till lagen om tryggande av pensionsutfästelse
m. m. tills vidare inte undvaras men torde lämpligen böra tas in som särskild
övergångsbestämmelse till den lag om ändrad lydelse av 2 § regeringsrättslagen,
som jag föreslår.

5. Enligt 2 § 17:o) regeringsrättslagen ankommer det på regeringsrätten
att handlägga bl. a. mål om behörighet att utöva yrke eller verksamhet, som
står under medicinalstyrelsens eller veterinärstyrelsens inseende.

Den 1 januari 1968 inrättas för hälso- och sjukvården samt socialvården
en ny central förvaltningsmyndighet, som benämns socialstyrelsen. Den
nya myndigheten övertar de arbetsuppgifter som f. n. ankommer på medicinalstyrelsen,
medicinalstyrelsens sjukvårdsberedskapsnämnd och socialstyrelsen.

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 1967

1 detta sammanhang torde ingen ändring böra göras beträffande kompetensfördelningen
i fråga om besvärsmål som rör behörighet att utöva yrke
eller verksamhet. Nyssnämnda målgrupp torde efter den nya myndighetens
inrättande böra benämnas mål om behörighet att utöva yrke eller verksamhet
som står under veterinärstyrelsens eller, såvitt avser medicinalväsendet,
socialstyrelsens inseende.

Den ändring i 2 § 14 :o) regeringsrättslagen som sammanhänger med tillkomsten
av lagen om tryggande av pensionsutfästelse m. m. bör träda i
kraft den 1 mars 1968. Ändringarna i 2 § 2:o) och 17 :o) torde böra träda i
kraft den 1 januari 1968. Övriga ändringar föranleds visserligen av författningar
som redan är i kraft, men det synes tillräckligt att även de träder i
kraft den 1 januari 1968.

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet
upprättats förslag till lag angående ändrad Igdelse av 2 § 2:o), i:o), 14:o)
och 17 :o) lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 3) om Kungl. Maj:ts regeringsrätt.
Förslaget torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga1.

Jag hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslaget inhämtas för det
i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet genom utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av
statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans
Kungl. Höghet Regenten.

Ur protokollet:
Britta Ggllensten

1 Bilagan har uteslutits här. Den är likalydande med det lagförslag som är fogat vid
propositionen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 1967

11

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 1 november 1967.

Närvarande:

f. d. justitierådet
justitierådet
regeringsrådet
justitierådet

Lind,

ÄLEXAND ERSON,

Ringdén,

Westerlind.

Enligt lagrådet denna dag tillhandakommet utdrag av protokoll över justitieärenden,
hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland,
i statsrådet den 6 oktober 1967, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets
utlåtande skulle för det i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet
inhämtas över upprättat förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 §
2:o), 4-:o), 14:o) och 17:o) lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 3) om Kungl.
Maj:ts regeringsrätt,

Förslaget, som finns bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits
av byråchefen Lorentz Vogel.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:
Ingrid Hellström

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 1967

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet
på Stockholms slott den 3 november 1967.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lange, Kling, Holmqvist, Palme, Sven-Eric Nilsson,
Lundkvist, Gustafsson, Geijer, Odhnoff, Wickman, Moberg.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets utlåtande över
förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 § 2:o), i:o), 14:o) och 17:o)
lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 3) om Kungl. Maj:ts regeringsrätt.

Föredraganden upplyser, att lagrådet lämnat lagförslaget utan erinran,
och hemställer, att Kungl. Maj :t genom proposition föreslår riksdagen att
antaga förslaget.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Britta Gyllensten

KUNGL. BOKTK. STHLM 1*47 670571