Kungl. Maj:ts proposition nr 167 år 1968

Proposition 1968:167 - höst

Kungl. Maj:ts proposition nr 167 år 1968

1

Nr 167

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående svenska bidrag
till Internationella utvecklingsfonden (IDA); given
Stockholms slott den 8 november 1968.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag ur statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredraganden hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Krister Wickman

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att riksdagen bemyndigar Kungl. Maj :t att till Internationella
utvecklingsfonden (IDA) inbetala de svenska bidragen inom
ramen för överenskommelsen om en allmän ökning av IDA:s resurser över
perioden 1968/69—1970/71, trots att denna överenskommelse ännu inte trätt
i kraft. Det svenska bidraget uppgår för vart och ett av de tre åren till
9 880 000 dollar eller ca 51,1 milj. kr., varav 8 040 000 dollar eller omkring
41,6 milj. kr. utgör ordinarie bidrag och 1 840 000 dollar eller ca 9,5 milj. kr.
utgör extra bidrag inom den fastställda bidragsramen. Propositionen innebär
ett förslag till ändring av riksdagens tidigare beslut angående svenskt
deltagande i påfyllnaden av IDA:s resurser (prop. 1968: 102, SU 128, rskr 302).

1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 167

0

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 167 år 1968

Utdrag ur protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet
på Stockholms slott den 8 november 1968.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lange, Kling, Johansson, Holmqvist, Aspling,

Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson, Geijer, Myrdal,

Odhnoff, Wickman, Moberg.

Statsrådet Wickman anmäler efter gemensam beredning med statsrådets
övriga ledamöter fråga om inbetalning av bidrag till Internationella utvecklingsfonden
(IDA) och anför.

Internationella utvecklingsfonden (International Development Association
-— IDA) är dotterorgan till Världsbanken och lämnar krediter till u-länderna
på mycket förmånliga villkor. Krediternas löptid är femtio år varav de första
tio åren är amorteringsfria. En administrationsavgift på 3/4 % uttas men i
övrigt är lånen räntefria. För sin kapitalförsörjning är IDA beroende av bidrag
från de utvecklade medlemsländerna, de s. k. Grupp I-länderna. Enligt
IDA:s stadgar skall organisationens behov av resurser bli föremål för periodisk
översyn.

I enlighet med dessa bestämmelser uppdrog IDA:s styrelse år 1965 åt direktionen
att utarbeta förslag rörande nya kapitaltillskott till IDA. Sommaren
1966 framlade Världsbankens chef ett förslag som innebar en fyrdubbling
av Grupp I-ländernas tidigare årliga bidrag. Först efter utdragna förhandlingar
mellan Grupp I-länderna kunde direktionen i mars 1968 lägga
fram ett förslag till en överenskommelse, som innebar en ökning av den årliga
bidragsnivån med 60 %, dvs. en ökning från 250 milj. dollar till 400
milj. dollar per år under perioden 1968/69—1970/71.

Förslaget till allmän uppgörelse om nya bidrag till IDA underställdes
IDA:s styrelse den 8 mars 1968 i form av en rapport jämte två därtill fogade
resolutionsutkast. Det första av de två resolutionsutkasten gäller Grupp Iländernas
ordinarie bidrag inom ramen för det treåriga totala bidragsmålet,
1,2 miljarder dollar. Det andra resolutionsutkastet behandlar vissa extrabidrag
inom den samlade bidragsramen, som ett antal länder, däribland Sverige,
tillskjuter utöver de ordinarie bidragen. Detta sker för att täcka en
annars uppkommande brist i förhållande till det nämnda bidragsmålet.

Genom beslut av vårriksdagen 1968 har Kungl. Maj :t bemyndigats godkänna
Sveriges anslutning till överenskommelsen om påfyllnaden av IDA:s
resurser samt utfästa ordinarie och extra bidrag till IDA för budgetåren
1968/69—1970/71 om sammanlagt 51 milj. dollar (propositionerna 1968: 101

Kungl. Maj:ts proposition nr i 67 år 1968

3

och 1968: 102, SU 128, rskr 302). Av det samlade beloppet utgör 29 640 000
dollar Sveriges bidrag inom ramen för det totala bidragsmålet medan resterande
21 360 000 dollar utgörs av svenska extrabidrag utom denna ram.

Överenskommelsen om påfyllnad av IDA:s resurser berör endast Sveriges
bidrag inom ramen för det uppställda bidragsmålet. Sveriges extrabidrag
utom bidragsramen har för budgetåret 1968/69 redan inbetalats till IDA.

Överenskommelsen om påfyllnad av IDA:s resurser träder i kraft först
när den godkänts av minst tolv länder vilka tillsammans representerar en
bidragsvolym på minst 950 milj. dollar. Nio länder, vilka tillsammans representerar
en bidragsvolym på 368 milj. dollar, har hittills förklarat sig godkänna
överenskommelsen. Huvudorsaken till att överenskommelsen inte
trätt i kraft är att USA ännu inte godkänt den. USA svarar för 40 % av bidragen
vilket innebär att villkoret om lägsta bidragsvolym inte kan uppnås
utan detta lands godkännande.

Enligt förslaget till överenskommelse skulle inbetalningarna till IDA för
1968/69 ha ägt rum den 8 november 1968. Så har alltså inte kunnat ske.
Detta innebär självfallet att de resurser som nu står till organisationens förfogande
är mycket begränsade. F. n. disponerar IDA ca 130 milj. dollar, inkluderande
bl. a. en överföring av medel från Världsbankens rörelseöverskott
samt de svenska extrabidragen utom ramen för bidragsmålet, för utfästelser
om nya krediter. Begränsningen av nu tillgängliga resurser för nya
projekt har nödvändiggjort en nedskärning av organisationens verksamhet
jämfört med dess omfattning vid tidigare bidragsnivå, vilken inklusive extrabidrag
och överföringar från banken legat omkring 300 milj. dollar under
de senaste åren. Ett antal projekt vilka normalt skulle ha IDA-finansierats
har överförts till IBRD och bär därför finansierats på villkor som är väsentligt
ogynnsammare för mottagarländerna. Eftersom IDA f. n. saknar fasta
utfästelser om framtida bidrag kan ytterligare begränsning av verksamheten
bli nödvändig i en snar framtid.

Föredraganden

IDA spelar en central roll i den multilaterala finansiella biståndsgivningen.
Inte bara själva utlåningen utan även IDA:s rådgivande och samordnande
aktivitet är av stort värde för u-länderna. Jag anser det vara mycket allvarligt
att organisationen i en snar framtid kan tvingas inställa stora delar av
verksamheten. Man måste bedöma det som sannolikt att det kommer att gå
väsentlig tid innan normal kapacitet åter kan uppnås efter ett eventuellt inställande
av verksamheten.

Särskilt med hänsyn till u-ländernas under senare år kraftigt försämrade
skuldbördesituation skulle en begränsning av IDA:s verksamhet vara ett
allvarligt bakslag. Krediter på s. k. ID A-villkor är de »mjukaste» krediter
som f. n. kan erhållas. Vidare ges IDA-krediter helt obundna med avseende
på upphandlingskälla. En kraftigt ökad satsning på IDA ligger i alla avseenden
helt i linje med de önskemål som från u-ländernas sida framfördes vid

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 167 år 1968

FN:s andra handels- och utvecklingskonferens i New Delhi (UNCTAD II).
En snabb påfyllnad av IDA:s resurser på hög nivå prioriterades också mycket
högt av u-länderna vid konferensen.

Ett starkt stöd för IDA:s verksamhet har länge varit en hörnsten i svensk
biståndspolitik. IDA är cn av de viktigaste internationella biståndsorganisationerna.
De administrativa omkostnaderna är låga, effektiviteten är allmänt
omvittnad och biståndsinsatserna tar sikte på de minst utvecklade länderna.
I planeringen för uppnåendet av det s. k. 1 %-målet för den svenska biståndsverksamheten
har förutsatts att IDA-bidragen skall spela en central roll.

I den situation som uppstått har IDA med olika Grupp I-länder tagit upp
frågan om inbetalning av de utfästa bidragen trots att överenskommelsen
inte trätt i kraft. Flera länder synes ha förklarat sig beredda härtill. Frågan
har också diskuterats vid informella kontakter mellan de nordiska länderna.
Mot bakgrund av den gemensamma nordiska inställningen till IDA och den
framträdande roll de nordiska länderna spelade för att täcka en hotande brist
i förhållande till bidragsmålet torde en positiv hållning kunna väntas i denna
länderkrets.

IDA:s behov av nya resurser är alltså akut. Samtidigt är det inte möjligt
att säga när överenskommelsen om nya kapitaltillskott kan träda i kraft. I
detta läge vill jag förorda att Kungl. Maj :t begär riksdagens bemyndigande
att betala de svenska ordinarie bidragen samt extrabidragen såsom förutsetts
i överenskommelsen. Inom ramen för ett sådant bemyndigande bör de
nämnda bidragen för budgetåret 1968/69 snarast inbetalas utan att andra
länders ställningstagande avvaktas. Detta innebär att 9 880 000 dollar eller
51 111 315 kr. nu ställs till organisationens förfogande. Med anledning av den
osäkerhet om IDA:s framtida verksamhet som råder är det naturligt att
Kungl. Maj :t inte redan nu binder sig för att inbetala bidragen för 1969/70
och 1970/71.

Under hänvisning till det anförda hemställer jag att Kungl. Maj :t föreslår
riksdagen att

bemyndiga Kungl. Maj :t att till Internationella utvecklingsfonden
inbetala ett belopp motsvarande 9 880 000 dollar
under vart och ett av budgetåren 1968/69—1970/71 utan
hinder av att den överenskommelse inom vars ram inbetalningarna
skulle ske ännu inte trätt i kraft.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt,
förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Gunnel Anderson

MARCUS BOKTR. STHLM 1968 680538