Kungl. Maj:ts proposition nr 157 år 1968

Proposition 1968:157 - höst

Antal sidor
9
riksdag
tvåkammaren
kammare
session
höst

Propositioner och skrivelser

Propositioner är förslag till nya lagar och lagändringar som regeringen lämnar till riksdagen. Regeringen lämnar också skrivelser, som har en mer redogörande karaktär och inte innehåller förslag till riksdagsbeslut.

PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 157 år 1968

1

Nr 157

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändrad lydelse av 17 kap. 12 § handelsbalken; given
Stockholms slott den 31 oktober 1968.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över justitieärenden och lagrådets protokoll, föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse av 17 kap.
12 § handelsbalken.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Herman Kling

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att statens fordringar på allmän arbetsgivaravgift
och mervärdeskatt skall förenas med förmånsrätt enligt 17 kap. 12 §
handelsbalken. Samtidigt föreslås vissa jämkningar i paragrafen som föranleds
av ny lagstiftning på socialförsäkringsområdet. 1

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 157

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 157 år 1968

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 17 kap. 12 § handelsbalken

Härigenom förordnas, att 17 kap. 12 § handelsbalken1 skall erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

17 KAP.

12

Sist skola, i den mån ej bättre rätt
äger rum jämlikt 6 §, med förmånsrätt
ur gäldenärens egendom så i
fast som löst gäldas med lika rätt
sinsemellan: statlig inkomstskatt,

statlig förmögenhetsskatt, utskiftningsskatt,
ersättningsskatt, fondskatt,
kommunal inkomstskatt,
landstingsmedel, tingshusmedel,
pensionsavgift enligt lagen om folkpensionering,
avgift enligt lagen om
försäkring för allmän tilläggspension,
sjukförsäkringsavgift för den
obligatoriska försäkringen enligt lagen
om allmän sjukförsäkring, bidrag
från arbetsgivare jämlikt sistnämnda
lag och lagen om moderskapshjälp
samt avgift för obligatorisk
försäkring i riksförsäkringsanstalten
enligt lagen om yrkesskadeförsäkring
jämte tilläggsavgift enligt
39 § sistnämnda lag och avgiftstillägg
jämlikt lagen angående omreglering
av vissa ersättningar en- 1

§•

Sist skola, i den mån ej bättre rätt
äger rum jämlikt 6 §, med förmånsrätt
ur gäldenärens egendom så i
fast som löst gäldas med lika rätt
sinsemellan: statlig inkomstskatt,

statlig förmögenhetsskatt, utskiftningsskatt,
ersättningsskatt, fondskatt,
kommunal inkomstskatt,
landstingsmedel, tingshusmedel, allmän
arbetsgivaravgift, folkpensionsavgift
enligt lagen om finansiering av
folkpensioneringen, avgift för sjukförsäkringen
och försäkringen för
tilläggspension enligt 19 kap. lagen
om allmän försäkring samt avgift för
obligatorisk försäkring i riksförsäkringsverket
enligt lagen om yrkesskadeförsäkring
jämte tilläggsavgift
enligt 39 § sistnämnda lag och avgiftstillägg
jämlikt dels lagen angående
omreglering av vissa ersättningar
enligt lagen om försäkring för
olycksfall i arbete in. m., dels lagen
om förhöjning av vissa ersättningar i

1 Senaste lydelse av 17 kap. 12 § se 1960:96.

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 157 år 1968

(Nuvarande lydelse)

]igt lagen om försäkring för olycksfall
i arbete m. in., samtliga skatter,
avgifter och bidrag dock endast om
de enligt verkställd debitering förfallit
till betalning innan beslutet om
egendomens avträdande till konkurs
meddelas men ej tidigare än två år
före konkursansökningens ingivande.
Förmånsrätt som nu sagts må
dock icke åtnjutas för utskylder eller
avgifter, som påförts på grund
av eftertaxering och som eljest skolat
förfalla till betalning före den
tid, för vilken förmånsrätt enligt
första punkten åtnjutes. Vad sist
stadgats skall även gälla beträffande
avgifter eller bidrag, vilka påförts
för avgiftsunderlag som avses i 14 §
förordningen angående uppbörd av
avgifter enligt lagen om försäkring
för allmän tilläggspension, m. m.

Enahanda förmånsrätt — —---

Förmånsrätt som i första stycket
sägs skall ock, beträffande allmän
varuskatt samt i fråga om skatt eller
annan avgift varå förordningen om
förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning
är tillämplig, gälla kronans
fordran för dylik skatt eller
avgift, som belöper å tiden intill
dess beslutet om egendomens avträdande
till konkurs meddelas, dock
ej såvitt skatten eller avgiften belöper
å kalenderår som gått till ända
mer än två år före konkursansökningens
ingivande.

(Föreslagen lydelse)
anledning av yrkesskada m. in., dels
lagen om värdesäkring av yrkesskadelivräntor
m. m., samtliga skatter
och avgifter dock endast om de
enligt verkställd debitering förfallit
till betalning innan beslutet om
egendomens avträdande till konkurs
meddelas men ej tidigare än
två år före konkursansökningens ingivande.
Förmånsrätt som nu sagts
må dock icke åtnjutas för utskylder
eller avgifter, som påförts på grund
av eftertaxering och som eljest skolat
förfalla till betalning före den
lid, för vilken förmånsrätt enligt
första punkten åtnjutes. Vad sist
stadgats skall även gälla beträffande
avgifter, vilka påförts för avgiftsunderlag
som avses i 14 § förordningen
angående uppbörd av vissa
avgifter enligt lagen om allmän försäkring,
m.m.

--konkursansökningens ingivande.

Förmånsrätt som i första stycket
sägs skall ock, beträffande mervärdeskatt
samt i fråga om skatt eller
annan avgift varå förordningen om
förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning
är tillämplig, gälla kronans
fordran för dylik skatt eller
avgift, som belöper å tiden intill dess
beslutet om egendomens avträdande
till konkurs meddelas, dock ej såvitt
skatten eller avgiften belöper å kalenderår
som gått till ända mer än
två år före konkursansökningens ingivande.

1* — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 157

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 157 år 1968

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969. Bestämmelserna om förmånsrätt
för avgiftstillägg enligt lagen om förhöjning av vissa ersättningar i
anledning av yrkesskada m. m. och lagen om värdesäkring av yrkesskadelivräntor
m. m. skall dock ej tillämpas i konkurs, vari beslut om egendomsavträde
meddelats före ikraftträdandet.

Bestämmelserna i 12 § enligt dess nya lydelse äger motsvarande tillämpning
på fordringar som avses i paragrafen enligt dess äldre lydelse.

Kungl. Maj:ts proposition nr 157 år 1968

5

Utdrag av protokollet över jusiitieärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet
på Stockholms slott den 4 oktober 1968.

Närvarande:

Statsråden Andersson, Lange, Kling, Johansson, Holmqvist, Aspling,

Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson, Geijer, Myrdal,

Odhnoff, Moberg.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om förmånsrätt för
statens fordringar på allmän arbetsgivaravgift och mervärdeskatt, m. m.,
samt anför.

I 17 kap. 12 § handelsbalken finns bestämmelser om förmånsrätt för skatter
och allmänna avgifter.

Enligt paragrafens första stycke gäller förmånsrätt för bl. a. statlig inkomst-
och förmögenhetsskatt, kommunal inkomstskatt samt avgifter till
folkpensioneringen, försäkringen för tilläggspension, den allmänna sjukförsäkringen
och yrkesskadeförsäkringen. Som förutsättning för förmånsrätt
gäller att skatten eller avgiften enligt verkställd debitering har förfallit
till betalning före konkursbeslutet men inte tidigare än två år innan konkursansökningen
gjordes. Förmånsrätten omfattar dock inte skatter eller
avgifter som har påförts på grund av eftertaxering och som annars skulle
ha förfallit till betalning före den tid för vilken förmånsrätt gäller enligt
huvudregeln. Motsvarande gäller i fråga om avgifter som har påförts för
avgiftsunderlag vilket har bestämts i efterhand enligt 14 § förordningen
den 18 december 1959 (nr 552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt
lagen om allmän försäkring, m. in.

Förmånsrätt gäller vidare enligt tredje stycket för allmän varuskatt och
skatt eller annan avgift på vilken förordningen den 3 april 1959 (nr 92) om
förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning är tillämplig. Den avser skatt
eller avgift som belöper på tiden fram till konkursbeslutet och inte hänför
sig till kalenderår som bär gått till ända tidigare än två år innan konkursansökningen
gavs in.

De i 17 kap. 12 § angivna skatterna och allmänna avgifterna har inbördes
lika rätt. Förmånsrätterna gäller efter övriga förmånsrätter.

Enligt beslut av årets riksdag (prop. 1988: 100, Bell 45, rskr 294) avskaffas
den allmänna varuskatten den 1 januari 1969 och ersätts då av
en mervärdeskatt. Mervärdeskatten är en indirekt skatt som skall betalas
vid omsättning av varor och tjänster. Regler härom finns i förordningen

6

Kungi. Maj:ts proposition nr 157 år 1968

den 6 juni 1968 (nr 430) om mervärdeskatt. Skattskyldighet inträder i princip
när vederlag flyter in till den skattskyldige. Skatten skall redovisas
löpande för bestämda redovisningsperioder om två kalendermånader. I regel
skall deklaration avges och skatten betalas senast den 5 i andra månaden
efter redovisningsperiodens utgång.

I samband med omläggningen av den indirekta beskattningen införs
också skyldighet att till staten betala allmän arbetsgivaravgift (prop.
1968: 77, BeU 44, rskr 293). Sådan skyldighet åligger enligt förordningen
den 6 juni 1968 (nr 419) om allmän arbetsgivaravgift dels arbetsgivare och
dels fysisk person som har inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet. I
fråga om debitering och uppbörd av avgift som skall betalas av arbetsgivare
tillämpas reglerna i förordningen angående uppbörd av vissa avgifter enligt
lagen om allmän försäkring, m. m. Detta innebär att avgift som inte överstiger
1 000 kr. i princip påförs i samband med slutlig skatt. I annat fall debiteras
avgiften slutligt året efter utgiftsåret, men preliminär avgift skall
betalas under utgiftsåret enligt räkning som utfärdas av riksförsäkringsverket.
Avgift för annan skattskyldig än arbetsgivare beräknas med ledning av
bestämmelserna i förordningen den 18 december 1959 (nr 551) angående
beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän försäkring.
Om debitering och uppbörd av avgifterna gäller i övrigt uppbördsförordningen
den 5 juni 1953 (nr 272). Allmän arbetsgivaravgift skall betalas
för löner som utges fr. o. in. den 1 januari 1969 och för inkomster som upptas
till beskattning vid taxeringar 1970 och senare år.

Den allmänna arbetsgivaravgiften överensstämmer till sin funktion och
utformning nära med de skatter och andra avgifter som åtnjuter förmånsrätt
enligt 17 kap. 12 § första stycket handelsbalken. Mervärdeskatten ersätter
den allmänna varuskatten, vilken är förenad med förmånsrätt enligt
tredje stycket i samma paragraf. Mot denna bakgrund synes det mig följdriktigt
att förmånsrätt införs för allmän arbetsgivaravgift och mervärdeskatt,
och jag föreslår, efter samråd med chefen för finansdepartementet,
att så sker.

Genom lagar den 6 juni 1962 (nr 303) om förhöjning av vissa ersättningar
i anledning av yrkesskada m. m. och den 15 december 1967 (nr 919)
om värdesäkring av yrkesskadelivräntor m. m. har vissa förbättringar av
utgående förmåner på grund av yrkesskada genomförts. Till bestridande
av kostnaderna härför åligger det enligt 6 § i vardera lagen arbetsgivare att
betala vissa tillägg till de avgifter som beräknas för honom enligt lagen den
14 maj 1954 (nr 243) om yrkesskadeförsäkring. Dessa tillägg bör, i likhet
med vad som gäller i fråga om motsvarande tillägg enligt 14 § lagen den
17 juni 1955 (nr 469) angående omreglering av vissa ersättningar enligt
lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete in. in.,
vara förenade med samma förmånsrätt som avgifterna. Jag föreslår därför,
efter samråd med chefen för socialdepartementet, att regler om förmånsrätt

Kungl. Maj:ts proposition nr 157 år 1968 7

för avgiftstillägg enligt 1962 och 1967 års lagar införs i 17 kap. 12 § första
stycket.

De nu föreslagna lagändringarna innefattar inte något principiellt ställningstagande
från min sida till frågan om förmånsrätt för skatter och allmänna
avgifter skall bestå i framtiden. Lagberedningen är f. n. sysselsatt
med en översyn av förmånsrättsordningen. Beredningen har som ett led i
sitt arbete upprättat en promemoria rörande förmånsrätt för skatter in. m.
enligt 17 kap. 12 §. I promemorian, som remitterades till ett antal myndigheter
och organisationer i juni 1964, uttalar sig beredningen för ett slopande
av dessa förmånsrätter. Beredningen räknar med att avge betänkande med
förslag till ny förmånsrättsordning i början av år 1969. Först därefter kan
det bli aktuellt att ompröva frågan om förmånsrätt för skatter o. d. från
principiella utgångspunkter.

I samband med de nu berörda lagändringarna bör göras vissa redaktionella
jämkningar i 17 kap. 12 §. Dessa betingas av att lagarna om folkpensionering,
försäkring för allmän tilläggspension, allmän sjukförsäkring och
moderskapshjälp har upphört att gälla och ersatts av lagarna den 25 maj
1962 (nr 381) om allmän försäkring och (nr 398) om finansiering av folkpensioneringen
och av att riksförsäkringsverket tillkommit som central
myndighet på socialförsäkringens område.

De av mig föreslagna lagändringarna bör träda i kraft den 1 januari 1969.
Reglerna om förmånsrätt för avgiftstillägg enligt 1962 och 1967 års lagar
på yrkesskadeförsäkringens område bör emellertid inte gälla i konkurs där
beslut om egendomsavträde har meddelats före ikraftträdandet. Eftersom
fordringar för allmän varuskatt och för socialförsäkringsavgifter enligt
den lagstiftning som gällde före lagen om allmän försäkring kan föreligga
även efter den 1 januari 1969, bör i en övergångsbestämmelse anges att
17 kap. 12 § i dess nya lydelse skall äga motsvarande tillämpning på fordringar
som avses i paragrafen enligt dess nuvarande lydelse.

I enlighet med vad jag nu har anfört bär inom justitiedepartementet upprättats
förslag till lag om ändrad lydelse av 17 kap. 12 § handelsbalken. Förslaget
torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga.1

Jag hemställer att lagrådets utlåtande inhämtas över lagförslaget enligt
87 § regeringsformen genom utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets
övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Kungl. Höghet
Regenten.

Ur protokollet:
Margit Edström

1 Bilagan, som är likalydande med det vid propositionen fogade förslaget, har uteslutits här.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 157 år 1968

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 24 oktober 1968.

N ärvarande:
f. d. justitierådet Lind,
justitierådet Alexanderson,

regeringsrådet Ringdén,
justitierådet Conradi.

Enligt lagrådet den 18 oktober 1968 tillhandakommet utdrag av protokoll
över justitieärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av
Halland, i statsrådet den 4 oktober 1968, hade Kungl. Maj :t förordnat, att
lagrådets utlåtande skulle för det i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet
inhämtas över upprättat förslag till lag om ändrad lydelse av 17 kap. 12 §
handelsbalken.

Förslaget, som finns bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
hovrättsassessorn Anders Knutsson.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Ingrid Hellström

Kungl. Maj:ts proposition nr 157 år 1968

9

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet
på Stockholms slott den 31 oktober 1968.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lange, Kling, Johansson, Holmqvist, Aspling,
Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson, Geijer, Myrdal,
Odhnoff, Wickman, Moberg.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets utlåtande över
förslag till lag om ändrad lydelse av 17 kap. 12 § handelsbalken.

Föredraganden upplyser, att lagrådet lämnat förslaget utan erinran, och
hemställer, att Kungl. Maj :t genom proposition föreslår riksdagen att antaga
förslaget.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar
Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen skall avlåtas
proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gunnel Anderson

Propositioner och skrivelser

Propositioner är förslag till nya lagar och lagändringar som regeringen lämnar till riksdagen. Regeringen lämnar också skrivelser, som har en mer redogörande karaktär och inte innehåller förslag till riksdagsbeslut.