Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 426

Proposition 1918:426

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 426.

1

Nr 426.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående försäljning
till staden Eslöv av kronoegendomen Eslöv nr
15 och 17 i Malmöhus lön; given Stockholms slott den
30 april 1918.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
medgiva,

att kronoegendomen Eslöv nr 15 och 17 om 98/i92 mantal i Malmöhus
län må försäljas till staden Eslöv mot en efter tillträde den 14
mars 1919 beräknad köpeskilling av 246,000 kronor samt under villkor
i övrigt,

att köpeskillingen skall till Kungl. Maj:ts befallningshavande i
länet kontant erläggas å tillträdesdagen, samt

att staden ensam vidkännes lagfartskostnaden och övriga med köpet
förenade kostnader.

De till ärendet hörande handlingar och kartor skola tillhandahållas
riksdagens vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen
med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Alfred Petersson.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 385 höft. (Nr 426.)

1

2

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 426.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
30 april 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Edén,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: Petersson,

SCHOTTE,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén.

Departementschefen,. statsrådet Petersson anförde:

År 1911 anhöll kontraktsprosten Lorentz Edelberg å Eslövs stads
vägnar att få inköpa det för statsverkets räkning till den 14 mars 1913
utarrenderade, å stadens område belägna förra sergeantbostället 98/i92
mantal Eslöv nr 15 och 17 i Malmöhus län för ett pris, ungefärligen
motsvarande det belopp, vars avkastning utgjorde beräknade arrendet.

Sedan yttranden häröver avgivits av vederbörande kronofogde,
domänintendenten i länet, uppbördsförvaltningen i Rönnebergs med flera
häraders fögderi, stadsstyrelsen i Eslöv samt Kungl. Maj:ts befallningshavande
i länet, anförde domänstyrelsen i utlåtande den 1 december 1911,
att det icke syntes vara ådagalagt, att behov för staden förelåge, att då
förvärva ifrågakomna egendom, helst som av en ansökningen bifogad
karta framginge, att staden icke vore för sin utveckling uteslutande
hänvisad till nämnda egendom. Styrelsen avstyrkte därför ansökningen.

3

Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr 426.

Kungl. ,Maj:t fann den 16 februari 1912 den gjorda framställningen icke
föranleda någon Kungl. Maj ris vidare åtgärd.

Egendomen är för närvarande utarrenderad på tio års tid till den
14 mars 1923 mot ett årligt arrende av 3,675 kronor.

1 en till Kungl. Maj:t den 10 oktober 1917 inkommen skrift har
nu staden Eslöv ånyo anhållit att få inköpa ifrågavarande egendom och
därvid anfört bland annat följande:

Det vore sedan länge ett verkligt livsintresse för staden att åt sig förvärva
mark för industriella företag och för egna hem åt industriföretagens arbetspersonal.
Annorstädes än i stadens östra del erbjöde sig inga möjligheter för anslutning av
spår till bangården och alltså ej heller lämpliga industriområden. Stadens industriella
utvecklingsmöjligheter läge uteslutande åt detta håll. För att bereda goda
förutsättningar i kommunikationshänseende för en blomstrande industri hade staden
beslutat ansluta spår med bangården till sitt norr om ifrågavarande kronoegendom,
även benämnd Ostra bostället, å kommunhemmets mark belägna industritomtområde,
varifrån spår med lätthet kunde utdragas till boställets mark. Sedan stora
delar av industritomterna nyligen blivit försålda, vore nu inne den tidpunkt, då
staden för sin utveckling vore ovillkorligen hänvisad till det inom stadens gränser
belägna Ostra bostället.

Genom förvärv av nämnda egendom bleve staden även i stånd att tillgodose
det allmänna intresset att till egna hem mot billig ersättning på lång tid upplåta
eller till inköp erbjuda i fabriksområdets närhet belägna, avsevärda jordområden
för bebyggande och odling såsom planteringsland. Betingelserna härför vore redan
nu för handen och bleve med industriens stegrade blomstring allt större. Någon
möjlighet att annorstädes i staden erhålla mark till dylika bostäder förefunnes
egentligen icke. Visserligen läge vid stadens nordöstra gräns ett tillämnat egnahemsområde.
men detta, som icke i en överskådlig framtid torde förses med ledningar
för ljus, vatten o. dyl., lockade icke till bebyggande. Staten kunde således
genom försäljning av Ostra bostället till staden, som ämnade på allt sätt underlätta
förläggandet av egna hem till egendomen, verksamt främja egnahemssträvandena,
som eljest icke kunde realiseras härstädes. Staden tilläte sig härvid erinra om, att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t förordat egnahemsrörelsens befordrande genom
upplåtelse av kronans mark.

Staden ville på det bestämdaste tillbakavisa den vid behandlingen av den
förra ansökningen framkastade tanken, att stadens strävan att göra ifrågavarande
jordförvärv skulle stå i samband med spekulationssyfte. Icke vid försäljning av
industritomter eller av tomter för bostadsbyggnader och än mindre vid avyttring
av egnahemslotter hade staden för avsikt att skörda någon direkt vinst men väl
att därigenom söka reglera jordpriserna i samhället.

Egendomen vore hehövlig för staden även för i inskränktare mening kommunala
ändamål. Omedelbart intill stadens fattiggård »Kommunhemmet» komme
nämligen att förläggas en mekanisk verkstad, och staden bleve nödsakad föranstalta
om annan bostad för understödstagarna. Denna angelägenhet bleve lätt att ordna
i och med förvärv av kronoogendomen men vore i annat fall synnerligen svårlöst.
Vidare hade i samband med fråga om anläggning av ett nytt reningsverk för sta -

4

Kungl. Maj:ts nåd. ''proposition Nr 426.

dens avloppsvatten fråga uppkommit om avledande av vatten i från Östra bostället
tillflytande floddiken bort från staden för att därigenom undgå större dimensioner
på såväl kloaker som det blivande reningsverket, vilket vore ämnat att förläggas
söder om staden. Vattnet vore avsett att avledas över kronoegendomens mark
söderut till ett från egendomens sydvästra del utgående avloppsdike. Aven härför
vore det för staden av betydelse, att inköpet finge komma till stånd.

Såsom av uppbördsförvaltningens över den förra ansökningen avgivna yttrande
framginge, lede staden »men av att hava i bebyggda delar av sitt område
inkilad en stor lantbruksegendom, som skulle brukas i enlighet med gällande arrendeavtal
och således i avseende å ordningsstadgans, byggnadsstadgans, brandstadgans
och hälsovårdsstadgans tillämpning torde hava andra förutsättningar än sin närmaste,
bebyggda omgivning.» Sålunda hade ett ganska avsevärt antal inom staden sysselsatta
personer förskaffat sig bostäder i ett omedelbart utanför den västra stadsgränsen
uppväxande samhälle, och fara förelåge för att ytterligare utflyttning skulle
framtvingas.

Staden erbjöde sig att för kronoegendomen erlägga en köpeskilling, som motsvarade
ett belopp, vars avkastning utgjorde det nu utgående, synnerligen höga
arrendet, eller ock den köpeskilling, som kunde komma att genom särskild för ändamålet
tillsatt nämnd bestämmas.

Oaktat staden icke mot arrendator^ vägran torde kunna göra gällande av
honom lämnad utfästelse att till staden efter dess eventuella förvärv av kronoegendomen
avstå större eller mindre delar av densamma, finge staden anhålla, att, därest
överlåtelse av egendomen skulle medgivas, denna måtte få ske närmast inträffande
fardag oberoende av det till den 14 mars 1923 gällande arrendeavtalet, vilket ju
till alla delar måste av staden respekteras, samt att Kungl. Maj:t täcktes redan
till 1918 års riksdag avlåta proposition om försäljningen.

Den 23 april 1918 bär domänstyrelsen avgivit utlåtande över
denna ansökning och därvid överlämnat dels instrument över en på
stadens bekostnad av domänintendenten i länet med biträde av vederbörande
arrendeuppskattningsmän förrättad saluvärdering å egendomen,
dels i anledning av vad vid berörda förrättning förekommit av stadsfullmäktige
i Eslöv infordrat yttrande med bilagor, dels yttrande av
Kungl. 3VJaj:ts befallningshavande i länet, dels ock övriga till ärendet
hörande handlingar och kartor ävensom ytterligare en till domänstyrelsen
inkommen, till Kungl. Maj:t ställd skrift från staden.

Av ovanberörda värderingsinstrument inhämtas, bland annat, följande.

Egendomen är belägen inom Eslövs stads område i dess östra del
och på ett avstånd av 600 meter från stadens torg och 800 meter från
järnvägsstationen. Den omslutes på norra och västra sidan alldeles och
på södra sidan till största delen av stadens planlagda område.

Egendomen innehåller en areal av 64.0 6 4 hektar, därav 48.7 62
hektar åker, tomt och trädgård, 0.17 2 hektar äng, 14.151 hektar fälad,
0.6 7 9 hektar impediment och 0.300 hektar för gemensamt behov till
park m. m. avsatta områden.

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 426. 5

Uppskattningem armén hava värderat egendomen, som är taxerad
till 73,500 kronor, sålunda:

10

10

12

16.934
14.830
0.3 0 0

hektar tomtmark å 1^,500 kronor ..................

» )> » 5,000 » .................

» 1 klass jordbruks] ord å 2,400 kronor

» 2 » » » 1,600 »

» fälad och impediment )> 1,000 »

park m. m.........................................................—

64.064 hektar

kronor 125,000: —
» 50,000: —

» 28,800: —
» 27,094: 4o

» 14,830: —

» 375: —

kronor 246,099: 40.

Enligt protokoll den 5 april 1918 hava stadsfullmäktige ansett
sig kunna godtaga det förslagna försäljningspriset men därvid utgått
från den förutsättningen, att det åsätta priset skulle hänföra sig till nu
löpande arrendeperiods utgång den 14 mars 1923. Om priset hänförde
sig till nuvarande tid, t. ex. förrättningsdagen, skulle nämligen egendomen
den 14 mars 1923 stå staden i ett pris av 293,550 kronor.
Med denna utgångspunkt och i förväntan att i enlighet med sin framställning
i ärendet få, med skyldighet likväl att respektera det gällande
arrendeavtalet, tillträda egendomen den 14 mars 1919 hava stadsfullmäktige
förklarat sig villiga att för egendomen å denna tillträdesdag
erlägga kontant 215,655 kronor, utgörande det belopp, som med hänsyn
till ränteskillnad efter fem procent och inflytande arrendeavkomster å egendomen
motsvarade det av uppskattningsmännen åsätta priset.

Domänintendenten i länet har i avgivet yttrande den 12 april 1918
anfört följande.

Vidkommande i första rummet innebörden av särskilda uppskattningsnämndens
förslag hade stadsfullmäktige icke tolkat densamma riktigt, då de velat hänföra det
åsätta priset till arrendeperiodens slut. Fullmäktige hade själva förut velat påskynda
köps avslutande med framhållande av de störa fördelar staden därav skulle
tillförsäkras, liksom även att ett snabbare besittningstagande förmedlades genom det
förberedande avtal, som träffats mellan staden och nuvarande arrendator. Uppskattningsnämnden
hade därför haft att utgå från att köp skulle avslutas snarast
med omedelbar tillträdesrätt, därvid köpesumman skulle gäldas, varpå staden såsom
jordägare hade att uppbära arrendeavgiften och avsluta eventuella överenskommelser
med arrendator Att vid början av år 1918 uppskatta egendomens reella saluvärde
år 1923 läte sig näppeligen göra. Däremot hade uppskattningsnämnden
givetvis måst taga viss hänsyn till att det sannolika vore, att egendomen med sitt
förträffliga läge i ett .samhälle med starka utvecklingstendenser komme, oberoende
av jordens fallande eller stigande jordbruksvärde, att betinga ett väsentligt högre
saluvärde år 1923 än nu, i båda fallen under förutsättning att egendomen kunde
fritt disponeras. Kronan avsade sig alltså vid en försäljning nu all framtida värde -

6

Kungl. Maj.ts nåd. ''proposition Nr 426.

stegring och måste i någon män gottgöra sig för denna. Även om man på
sätt som skett kunde beräkna, att egendomen år 1923 skulle komma att stå staden
i en summa av 293,550 kronor, så följde icke därav, att affären på något vis skulle
vara oförmånlig för staden, ty då skulle det kunna visas, att samma summa nu
skulle varit orimlig för egendomen, ifall denna genast hade kunnat effektivt utnyttjas
för det av staden avsedda ändamål.

I ett fall som detta kunde det knappast komma i fråga att sätta egendomens
saluvärde i någon slags relation till dess jordbruksarrendevärde, allraminst när detta
hänförde sig till en gången tidsperiod. Ty här rörde det sig ej längre om jordbruksjord
utan i stort sett uteslutande om tomt och gatumark samt därmed jämförligt.
Att det oaktat uppskattningsnämnden till största delen räknat med värde
på åker och fäladsmark syntes vara berättigat av två skäl. För det första borde
kronan icke oskäligt betunga och driva upp tomtpriserna för ett samhälle, som genom
markinköp ville i god tid sörja för en sund utveckling. Det andra skälet vore, att
staden icke från början kunde tillgodogöra sig alla tomtvärden, utan för någon tid
framåt ännu måste räkna med avkomsten frän jordbruks- och trädgårdsjord, samt
att staden behövde en del av området för en folkpark.

Eslövs stads nu ingivna lägre köpeanbud vore för lågt och borde sålunda ej
antagas. Skulle emellertid myndigheterna det oaktat finna den föreslagna köpeskillingen
väl hög, så syntes i vart fall icke de synpunkter Eslövs stad lagt på
frågan böra göras gällande. Ty detta .skulle innebära, att de föreslagna värdena
blivit skruvade i höjd till det yttersta, vilket ingalunda vore fallet. Granskade man
de åsätta å-priserna, vore dessa var för sig moderata. Sämre och mindre välbelägen
fäladsmark inom länet hade i dessa dagar bortarrenderats för upp till 100
kronor per hektar. Åkerjord, likartad den ifrågavarande och jämförligt bebyggd,
betingade allmänt ett genomsnittspris av 2,000 ä 3,000 kronor per hektar. Det
enda detaljpriset, som över huvud kunde vara angripbart ur de synpunkter, som
uppskattningsnämnden anlagt och kunde tänkas bliva föremål för någon avprutning,
skulle vara det högst satta priset å tomtmark eller kronor 1.2 5 per kvadratmeter.
Denna siffra kunde nämligen anses vara hög av den orsak, att överenskommelsen
mellan staden och nuvarande arrendator om tidigare avträdande av vissa delar
egentligen vore högst problematisk. Skulle en sådan uppgörelse ej komma till
stånd, kunde staden först år 1923 bliva i tillfälle upplåta industritomter, och vidare
kunde det sägas, att den högst betalda tomtmarken därigenom möjligen bleve för
dyr för att staden skulle kunna i samhällets intresse konkurrera med enskilda tomtförsäljande
jordägare. Men även om en prisreducering på denna punkt kunde ifrågasättas,
borde denna under inga förhållanden få överskrida 2,500 kronor per hektar.
Redan detta innebure en sänkning av köpeskillingen med 25,000 kronor. Domänintendenten
hade ansett sig böra framhålla detta senare uppslag till tjänst för en
eventuell annan uppfattning än den, som domänintendenten hävdat såsom uppskattningsman
och fortfarande ansåge mest hållbar.

Kungl. Maj:ts befallningshavande i länet liar i utlåtande den 17
april 1918 yttrat, att, ehuruväl Kungl. Maj:ts befallningshavande funne ett
berättigat intresse föreligga för Eslövs stad att förvärva ifrågavarande
kronoegendom, ville likväl Kungl. Maj:ts befallningshavande, som för
egen del ansåge det av uppskattningsnämnden föreslagna saluvärdet å

7

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 426.

egendomen vara rimligt och alltså icke tåla någon nedprutning, hemställa,
att den av staden gjorda framställningen icke måtte föranleda
någon åtgärd, med mindre staden fullt erlade det åsätta värdet. På
arrendator^ rätt övade en eventuell försäljning icke någon inverkan,
om han oavsett försäljningen finge intill arrendeperiodens slut behålla
arrendet på enahanda villkor, som nu gällde. 1 övrigt finge det ankomma
på särskild överenskommelse mellan staden och arrendator^
huruvida denne senare skulle frånträda arrendet före arrendetidens
utgång.

I en den 22 april 1918 dagtecknad skrift hava vice häradshövdingen
E. Möller och direktören Yngve Holmström enligt dem av
stadsfullmäktige vid sammanträde den 18 april 1918 lämnat bemyndigande
anfört följande.

Beträffande saluvärdet finge de med hänsyn till den oskattbara fördelen för
Eslövs stad att i god tid förvärva ifrågavarande för den förutsedda framtida utvecklingen
erforderliga områden visserligen nu, då från ortsmyndigheten förelåge
tillstyrkande av uppskattningsmännens oförändrade förslag, förklara å Eslövs stads
vägnar, att staden ansåge sig böra antaga köpet även för en köpeskilling, motsvarande
värderingssumman, ifall icke Kungl. Maj:t och riksdagen funne hillighetsskäl
tala för ett lägre belopp.

På sätt domänintendenten i länet alternativt framhållit, kunde emellertid det av
uppskattningsmännen föreslagna ä-priset å de 10 hektar, som uppskattas till 125,000
kronor, ur vissa synpunkter sägas vara väl högt. Kunde staden utan inskränkning
i besittningsrätten genast tillträda dessa 10 hektar, skulle staden beredvilligt även
i detta fäll godtaga det föreslagna priset. Men den nuvarande arrendatorn, som
dragit sig tillbaka frän en tidigare ifrågasatt uppgörelse med staden uti ifrågavarande
angelägenhet, hade stort intresse att få bibehålla egendomen under nuvarande följordbruket
gynnsamma förhållanden och skulle säkerligen resa oöverstigliga hinder
för en dylik uppgörelse. Vidare komme nämnda tomtpris att med ränta på ränta
till år 1923 vara så högt, att staden icke kunde, sedan ytterligare kostnader för
gatuarbeten och andra nödvändiga kommunala anläggningar pålagts tomterna, med
tillbörlig konkurrenskraft bevaka det allmännas intresse vid reglerandet av stadens
utveckling i önskvärd riktning. Med åberopande av vad sålunda anförts hava Holmström
och Möller anhållit, att Kungl. Maj:t ville taga i övervägande, huruvida ej
en reducering av köpeskillingen, såsom domänintendenten alternativt anhållit, kunde
anses skälig, och sålunda det åsätta saluvärdet minskas med 25,000 kronor.

Domänstyrelsen har i sitt utlåtande anfört följande. Styrelsen
hade icke något att erinra mot stadens förvärvande av ifrågavarande
egendom med tillträdesrätt den 14 mars 1919 och mot övertagande
av de kronans rättigheter och skyldigheter mot egendomens arrendator,
vilka grundade sig på nu för egendomen gällande arrendekontrakt. Vad
köpeskillingen för egendomen beträffade, syntes det vid uppskattnings -

Departements

chefen.

8 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 426.

förrättningen beräknade värdet ingalunda obilligt tilltaget. Väl kunde,
såsom ock domänintendenten framhållit, det värde efter 12,500 kronor
per hektar, som åsatts en del av egendomen, förefalla högt, men å
andra sidan vore enligt handlingarna den övriga, vida ansenligare arealen
upptagen efter på andra ställen i länet gängse pris å mark för
jordbruksändamål, som här måste anses mycket moderata, om det beaktades,
att jorden ifråga vore så belägen som den vore, nämligen
inkilad i området för ett under snabb utveckling varande stadssamhälle.
I likhet med Kungl. Majrts befallningshavande kunde domänstyrelsen
därför ej förorda någon nedprutning av det pris, staden förklarat sig
eventuellt kunna godtaga och vilket syntes kunna avjämnas till 246,000
kronor.

Jag biträder förslaget om överlåtelse av ifrågavarande egendom
till staden Eslöv till det av uppskattningsnämnden föreslagna och av samtliga
myndigheter förordade saluvärdet, vilket även från stadens sida
förklarats eventuellt kunna antagas. Enligt domänstyrelsens hemställan
torde beloppet böra avjämnas till 246,000 kronor. Detta belopp motsvarar
ett genomsnittspris för egendomen av omkring 3,840 kronor för
hektar, vilket ej synes mig vara för högt beräknat med hänsyn till
egendomens belägenhet och det ändamål, som avses med inköpet.

Jag hemställer fördenskull, att Eders Kungl. Maj:t måtte i proposition
föreslå riksdagen medgiva,

att kronoegendomen Eslöv nr 15 och 17 om 98/i92 mantal i
Malmöhus län må försäljas till staden Eslöv mot en efter tillträde den
14 mars 1919 beräknad köpeskilling av 246,000 kronor samt under
villkor i övrigt,

att köpeskillingen skall till Kungl. Maj:ts befallningshavande i
länet kontant erläggas å tillträdesdagen, samt

att staden ensam vidkännes lagfartskostnaden och övriga med
köpet förenade kostnader.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet
av den lydelse, bilaga . . . till detta protokoll utvisar
skulle avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Hugo Nordlander.

STOCKHOLM ISAAC MABCUS'' BORT RYCKER [-AKTIEBOLAG, 1918.