Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 237

Proposition 1916:237

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 237.

1

Nr 237.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående tillfälliga
understöd åt vissa f. d. befattningshavare vid lotsverket;
given Stockholms slott den 5 maj 1916.

Med åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
sjöförsvar särenden för denna dag vill Kung]. Maj:t härmed föreslå riksdagen att

å extra stat för år 1917 under tionde huvudtiteln uppföra ett
förslagsanslag å 9,000 kronor för utdelande av tillfälliga understöd åt
sådana f. d. befattningshavare vid lotsverket, som pensionerats enligt
bestämmelser, äldre än de, som med 1915 års ingång blivit tillämpliga
å personalen vid lotsverket, under villkor:

att understöd ej tilldelas annan än den, som styrker sig vara i
behövande omständigheter; samt

att understödet bestämmes till 100 kronor, dock att understödet
för den, som i pension jämte pensionsförhöjning uppbär mindre än 250
kronor årligen, skall utgå med det belopp, som erfordras för att understödet
och pensionen jämte pensionsförhöjningen tillsammans skola uppgå
till 350 kronor, samt att understödet tillsammans med pensionen jämte
pensionsförhöjningen icke i något fall må överstiga 550 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Dan. Broström.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 saml. 212 käft. (Nr 237.)

1

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 237.

Angående
tillfälliga
understöd åt
vissa f. d.
befattningshavare
vid
lo t sverket.

Utdrag av protokollet över sjö för svar särenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5
maj 1916.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden: Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Departementschefen, statsrådet Broström anförde härefter.

Uti en till lotsstyrelsen ställd ansökning har lotsverkets personalförening,
med föranledande av de förbättrade villkor, som från och med
år 1915 bereddes lotsverkets personal, anhållit om utverkande av ett
skäligt pensionstillägg till dem av personalen, som avgått med pension
under åren 1912—1914.

Till stöd för ifrågavarande framställning har personalföreningen
anfört, att vidden övergång från en gammal och lägre lönestat till eu
ny och högre sådan en del av personalen givetvis bereddes åtskilligt
av svikna förhoppningar i pensionshänseende, något som även vore fallet
inom lotsverket vid den nya statens ikraftträdande; att för personer,

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 237.

vilka så att säga stode på gränsen mellan den gamla och den nya lönostaten
och vilka själva tagit verksam del i strävandena att söka förbättra
sina kamraters och egna ekonomiska utsikter, det utan tvivel
måste kännas hårt att stå utanför verkningarna av den nya löneregleringen;
att fall kunde uppvisas, då personer måst avgå med halva don
pensionssumma, vilken tillfallit kamrater, som erhållit avsked endast kort
tid därefter; att åtgärder till lindrande av dylikt oundvikligt förhållande
tillförne vidtagits från statsmakternas sida; samt att framtiden särskilt
tedde sig mörk för de pensionärer, som under de närmaste åren före
löneregleringen avgått, enär den lilla pension, de uppbure, knappast
kunde räcka till nödtorftigt livsuppehälle för en enda person med de
nuvarande oerhört högt uppdrivna priserna på alla livsförnödenheter.

Vidare hava åtskilliga f. d. fyrmästare hos lotsstyrelsen anhållit
om förbättring i sina pensionsförhållanden, så att deras pensioner från
nuvarande 1,000 kronor måtte förhöjas till åtminstone 1,200 kronor.

Med överlämnande av de inkomna ansökningarna har lotsstyrelsen
i skrivelse den 17 december 1915 erinrat, att riksdagen, med anledning
av petitioner av åtskilliga pensionerade folkskollärare och folkskollärarinnor
om vidtagande av åtgärder för beredande av bättre pensionsförmåner
åt petitionärerna samt deras änkor och barn, under en följd av år
dels medgivit, att, enligt de närmare bestämmelser Kungl. Maj:t kunde
finna lämpligt meddela, äldre behövande folkskollärare och folkskollärarinnor,
vilka före visst år erhållit avsked med pension från folkskollärarnas
pensionsinrättning, finge tilldelas understöd till så stort belopp, att detsamma
uppginge till ett belopp, som år 1910 bestämdes till 525 kronor
samt från och med år 1913 till 600 kronor, dels ock för ändamålet anvisat
erforderliga medel; och kar styrelsen därjämte anfört, att de skäl,
som legat till grund för beviljande av understöd åt pensionerade folkskollärare,
ägde tillämplighet jämväl på den lotsverkets personal, som
pensionerats efter äldre grunder än nu gällande, samt att understöd för
sistnämnda pensionärer i likhet med vad som, enligt vad ovan nämnts,
av riksdagen medgivits vore av behovet påkallat ävensom att enligt
verkställd beräkning för beredande av en ökning till 600 kronor av till
lotsverkets personal nu utgående pensioner, understigande nämnda belopp,
skulle krävas en summa av omkring 17,000 kronor.

På grund härav har lotsstyrelsen hemställt, det Kungl. Maj:t
täcktes föreslå riksdagen dels medgiva, att, enligt de närmare bestämmelser
Kungl. Maj:t kunde finna lämpligt meddela, de, som före år
1915 erhållit avsked från sin tjänst vid lotsverket med pension från
statsverket eller lotsverket till belopp, som ej uppginge till 600 kronor,

4 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 237.

måtte erhålla understöd till så stort belopp, att detsamma tillsammans
med pensionsbeloppet uppginge till 600 kronor, dels ock för ändamålet
anvisa härför erforderliga medel.

Statskontoret bar i underdånigt utlåtande i ärendet den 1 nästlidne
april anfört följande.

Såsom statskontoret framhållit vid flera föregående tillfällen, då
fråga förevarit om förböjning av pensioner, som utginge med lägre
belopp än de, vartill senaste lönereglering gåve anledning, måste den
statstjänare, som vid avgång från tjänsten kommit i åtnjutande av pension
till ett enligt då gällande avlöningsstat och övriga bestämmelser avpassat
belopp, anses icke vidare hava något som helst berättigat anspråk på
ytterligare understöd av staten. Denna principiella uppfattning vore
givetvis gällande även i fråga om pensionerade f. d. befattningshavare
vid lotsverket, men å andra sidan läte det sig icke förneka, att den
pension, som tillkomme åtskilliga före år 1915 avskedade befattningshavare
vid lotsverket, icke vore tillräcklig att utan väsentligt tillskott
bereda sin innehavare en i ekonomiskt avseende dräglig tillvaro. I
flera fall uppginge pensionen icke ens till det belopp av 300 kronor,
vilket numera ansetts vara det minsta, som i pension borde tilldelas en
i verksamhet för statens räkning uttjänt arbetare utan fast anställning.
Och med hänsyn härtill torde billigheten få anses bjuda, att någon förbättring
av de låga pensionsbeloppen bereddes icke blott dem, vilka under
åren 1912—1914 avgått med pension, utan även övriga f. d. befattningshavare,
som pensionerats före år 1915. För sin del skulle statskontoret
därför vilja ifrågasätta, att för vissa f. d. befattningshavare vid lotsverket,
vilka pensionerats efter andra grunder än dem, som för lotsverkets
personal trädde i kraft med 1915 års ingång, bereddes tillfälliga understöd
att vid styrkt behov utdelas i huvudsaklig överensstämmelse med
vad som enligt riksdagens på framställning av Kungl. Maj:t lämnade
medgivande gällde för vissa pensionerade underofficerare med vederlikar
vid armén samt för vissa pensionerade kronojägare och förrådsvaktmästare
ävensom för daglönare vid marinen. Härav följde, att då f. d.
fyrmästarna redan uppbure ett jämförelsevis så betydligt pensionsbelopp
som 1,000 kronor, någon förbättring för dem, såsom de begärt, icke
borde ifrågakomma enligt statskontorets mening. Men icke heller lotsstyrelsens
förslag, vilket åsyftade, att pension, som icke uppginge till
600 kronor, skulle förhöjas till nämnda belopp, syntes statskontoret
kunna tillstyrkas, enär enligt vad statskontoret inhämtat en del av ifrågavarande
f. d. befattningshavare vid lotsverket åtnjöte så små pensioner,
att en sådan förhöjning skulle i flera fall innebära, att pensionen skulle

Kimgl. Majits Nåd. Proposition Nr 237. 5

mångdubblas. I stället ville det synas statskontoret, som om, där styrkt
behov av understöd förelåge, pensionen borde så förhöjas, att den i intet
fall understege 350 kronor, samt att i övrigt lämnades ett understöd av
100 kronor, dock att sammanlagda beloppet av pension och understöd
icke finge i något fall överstiga 550 kronor. Härför erforderligt anslag
läte sig naturligtvis icke exakt beräknas, då kostnaden vore beroende
på prövningen av behovet i varje särskilt fall, men kostnaderna syntes
icke kunna mycket överstiga 9,000 kronor, och torde därför ett förslagsanslag
å nämnda belopp kunna anses vara fullt tillräckligt.

Statskontoret har alltså hemställt, det Kungl. Maj:t täcktes i nådig
proposition föreslå riksdagen att å extra stat för år 1917 under tionde
huvudtiteln uppföra ett förslagsanslag å 9,000 kronor för utdelande av
tillfälliga understöd åt sådana f. d. befattningshavare vid lotsverket, som
pensionerats enligt bestämmelser, äldre än de, vilka med 1915 års ingång
blivit tillämpliga å personalen vid lotsverket, under villkor, att
understöd ej tilldelades annan än den, som styrkte sig vara i behövande
omständigheter, samt att understödet bestämdes till 100 kronor, dock
att understödet för den, som i pension uppbure mindre än 250 kronor,
skulle utgå med det belopp, som erfordrades för att understödet och
pensionen tillsammans skulle uppgå till 350 kronor, samt att understödet
tillsammans med pensionen icke i något fall finge överstiga 550
kronor.

Direktionen över flottans pensionskassa har den 28 nästlidna april
avgivit underdånigt utlåtande i äreudet och därvid överlämnat en inom
pensionskassan utarbetad uppgift å lotsverket tillhörande personal, som
genom flottans pensionskassa åtnjuter pension enligt bestämmelser äldre
än de, som med 1915 års ingång blivit tillämpliga å personalen vid
lotsverket, med för en var pensionstagare angivet pensionsbelopp från
kassan, och vilken personal jämlikt statskontorets utlåtande skulle i
händelse av föreliggande styrkt behov av understöd vara berättigad till
sådant; och har direktionen i sitt berörda utlåtande vidare anfört, bland
annat, följande.

Därest samtliga i uppgiften upptagna pensionärer skulle komma
i åtnjutande av understöd, skulle det för ifrågavarande understöd erforderliga
anslagsbeloppet uppgå till 11,720 kronor. Så stort anslagsbelopp
syntes emellertid icke erfordras dels på den grund att de i uppgiften
angivna understöden för vissa pensionstagare torde komma att minskas
i anledning av till dem från lotsverket direkt utgående pensionsförmåner
utöver dem, som åtnjötes från flottans pensionskassa, dels ock med
hänsyn därtill att förutsatt behov av understöd icke syntes föreligga för

Departements«
chefen.

6 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 237.

samtliga i uppgiften upptagna pensionärer. Det av statskontoret ifrågasatta
förslagsanslaget å 9,000 kronor torde därför få anses för ändamålet
tillräckligt.

I likhet med statskontoret har alltså direktionen hemställt, det
täcktes Kungl. Maj:t i nådig proposition föreslå riksdagen att för ändamålet
å extra stat för år 1917 under tionde huvudtiteln uppföra ett
förslagsanslag å 9,000 kronor under de av statskontoret föreslagna
villkor; och har direktionen därjämte ifrågasatt, huruvida icke åt ifrågavarande
befattningshavare kunde utverkas understöd enligt förenämnda
grunder jämväl för tiden från och med innevarande års ingång.

Angående sättet för de ifrågasatta understödens utbetalande har
direktionen föreslagit, att desamma i likhet med vad som gäller enligt
nådiga brevet den 13 juni 1913 i fråga om utdelande av tillfälliga
understöd åt f. d. förmän bland daglönare, sjukvaktare och övriga daglönare
vid marinen, vilka pensionerats enligt äldre bestämmelser än de,
som meddelats genom nådiga kungörelsen den 25 november 1910, skola
utbetalas genom flottans pensionskassa i sammanhang med utbetalandet
av understödstagarna tillkommande pensioner.

Med hänsyn till storleken av de pensioner, som tillkomma f. d.
fyrmästare, anser jag, i likhet med statskontoret, någon förbättring av
dessas pensionsförhållanden icke vara av behovet påkallad. Däremot
synes mig", synnerligen behj ärtans värt att söka bereda understöd vid
verkligt behov åt de kategorier av ifrågavarande pensionärer, vilka
genom nu åtnjutna pensioner icke kunna anses tryggade mot att komma
i nödställd belägenhet. Den princip, som skulle ligga till grund för beviljande
av dylika understöd, har av riksdagen, på sätt statskontoret framhållit,
redan tillämpats i flera fall såsom vid beslut angående understöd
år 1907 åt avskedade underofficerare och vederlikar vid armén, år 1910
åt pensionerade kronojägare, år 1912 åt f. d. förrådsvaktmästare samt
år 1913 åt pensionerade f. d. förmän bland daglönare, sjukvaktare och
övriga daglönare vid marinen. De i föreliggande fall av statskontoret
föreslagna understödsbeloppen synas mig lämpligt avpassade och anhåller
jag få erinra, att det för ändamålet beräknade anslagsbeloppet
kommer att i mån av pensionstagarnas frånfälle successivt minskas.
Att såsom direktionen över flottans pensionskassa bragt på tal söka
utverka understöd åt ifrågavarande f. d. befattningshavare jämväl för
tiden från och med innevarande års ingång, finner jag ej böra ifrågasättas.
Understöden torde, såsom direktionen föreslagit, böra till understödstagarna
utbetalas i sammanhang med utbetalandet av deras pensioner

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 237.

från flottans pensionskassa; och synas de närmare föreskrifterna i avseende
å erforderliga ansökningshandlingar samt ansökningarnas prövande
m. m. böra av Kungl. Maj:t meddelas i överensstämmelse med motsvarande
föreskrifter rörande understöd till förenämnda pensionerade f. d.
förmän bland daglönare in. fl.

Jag hemställer fördenskull, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå
riksdagen

att å extra stat för år 1917 under tionde huvudtiteln uppföra ett
förslagsanslag å 9,000 kronor för utdelande av tillfälliga understöd åt
sådana f. d. befattningshavare vid lotsverket, som pensionerats enligt
bestämmelser, äldre än de, som med 1915 års ingång blivit tillämpliga
å personalen vid lotsverket, under villkor:

att understöd ej tilldelas annan än den, som styrker sig vara i
behövande omständigheter; samt

att understödet bestämmes till 100 kronor, dock att understödet
för den, som i pension jämte pensionsförhöjning uppbär mindre än 250
kronor årligen, skall utgå med det belopp, som erfordras för att understödet
och pensionen jämte pensionsförhöjningen tillsammans skola uppgå
till 350 kronor, samt att understödet tillsammans med pensionen jämte
pensionsförhöjningen icke i något fall må överstiga 550 kronor.

Till vad departementschefen sålunda hemställt
täcktes Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan av statsrådets
övriga ledamöter, lämna bifall; och skulle proposition
till riksdagen avlåtas av den lydelse, en vid
detta protokoll fogad bilaga utvisar.

Ur protokollet:

Torsten Eoppe.