Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 221

Proposition 1909:221

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 221.

1

N:o 221.

Kungl. Maj ds nådiga proposition till Riksdagen i fråga om beredande
vid afvittring af hemmanet Dajkanvik n:r 1 i
Västerbottens län af skogsanslag åt nämnda hemman;
gifven Stockholms slott den 23 april 1909.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
jordbruksärenden för denna dag, vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
medgifva,

att vid blifvande afvittring af liemmanet Dajkanvik n:r 1 i Vilhelmina
socken af Västerbottens län mark till det hemmanet författningsenligt
tillkommande skogsanslag må uttagas från området för den genom
Kungl. Maj:ts befallningshafvandes i nämnda län i statsrådsprotokollet
omförmälda utslag den 5 februari 1887 afsätta kronoparken Dajkanvik
n:r 2.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Oskar Nyländer.

Bih. till Riksd. Prot. 1909. 1 Samt. 1 Afd. 166 Häft.

1

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 221.

Utdrag af protokollet öfver jordbruksfonden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 23
april 1909.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

SWARTZ,

grefve Hamilton,
grefve Ehrensyärd,

Malm,

Lindström,

Nyländer.

Departementschefen, statsrådet Nyländer anförde vidare:

Med anledning af framställning från Riksdagen stadgades genom
nådigt bref den 13 december 1867, bland annat, att en gränslinje mellan
den egentliga fjällbygden och den till odling tjänliga delen af Västerbottens
och Norrbottens läns lappmarker skulle provisionel!! bestämmas
samt att anläggning af nybyggen ofvanför denna gränslinje tillsvidare
och intill dess allmän afvittring skett i de socknar, genom hvilka gränslinjen
komme att sträcka sig, icke finge af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i nämnda båda län beviljas. För afvittringen i Västerbottens
och Norrbottens läns lappmarker utfärdade Kungl. Maj:t därefter
den 30 maj 1873 särskild stadga, som med ändringar i vissa delar
är i hufvudsak fortfarande gällande.

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 221.

Enligt ifrågavarande stadga skola genom allmän afvittring från
kronans marker nödiga områden tilldelas såväl de i lappmarken förut
varande, icke behörigen afvittrade hemman och nybyggen, som ock de
nybyggen, som kunna vid afvittringen i laga ordning tillkomma. Dessutom
skall behörig skattläggning ske enligt gällande skattläggningsmetod
samt en (definitiv) gräns bestämmas emellan de delar af lappmarken,
som äro tjänliga för odling, och den mark, där ny byggesanläggningar
icke vidare må tillåtas. Denna gräns fastställes af Kungl» Maj:t. Afvittringen
skall i regel företagas sockenvis, men må för större eller
mindre del af en sockens område särskild! pröfvas, där sådant lämpligen
och utan förnärmande af någons rätt kan äga rum. Hemman och nybyggen
skola, såvidt tillgång finnes, erhålla skog ej blott till husbehof
utan ock till afsalu. Dylikt skogsanslag må, med hänsyn till skogens
och betets bättre eller sämre beskaffenhet samt markens olika växtlighet,
bestämmas efter beräkning af 5,000 kvadratref (=440,7 6 hektar) eller
därutöfver till högst 20,000 kvadratref (= 1,763,04 hektar) skogsmark
för helt mantal och i förhållande därefter för större eller mindre
hemmantal. Däri inberäknas ej sådan mark, som bör hänföras till
impediment. När de för afvittringen nödiga förberedelser föregått, skall,
oberoende däraf, huruvida fråga om kronoparks afsättande förut blifvit
väckt eller icke, afvittringsstyresmannen i närvaro af skogstjänsteman
och med biträde af tillkallad landtmätare företaga undersökning till
utrönande däraf, om inom socknen finnes tillgång på mark för bildande
af en eller flera kronoparker, samt, om så är, provisionellt både utse
läget och på kartan utmärka gränserna för desamma. Efter det afvittringslandtmätare
hvar för sitt distrikt erhållit del af denna undersöknings
resultat, upprättar landtmätaren definitivt förslag till ej mindre den
mark, som må till kronopark afsättas, än äfven skattläggning och
områdestilldelning. Sedan detta förslag föredragits för delägarna, landtmätaren
och gode männen yttrat sig öfver delägarnas anmärkningar
mot detsamma, därest sådana förekommit, samt förslaget granskats af
afvittringsstyresmannen, meddelar Kungl. Maj:ts befallningshafvande
afvittringsutslag, som får öfverklagas hos Kungl. Maj:t. Då utslaget
vunnit laga kraft eller, i händelse af besvär, blifvit af Kungl. Maj:t
slutligen pröfvadt, verkställes områdesutstakning och rörläggning. Afvittringsutslaget
afgör äfven frågan om hvilka områden, som skola afsättas
till kronoparker.

Jämlikt nådigt beslut den 20 juni 1890 fastställdes definitiv s. k.
odlingsgräns inom Dorotea, Vilhelmina, Stenselc och Sorsele socknar.

4

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 221.

Med tillämpning af sålunda tid efter annan gifna bestämmelser
bär afvittringen i Västerbottens län fortgått så, att, sedan afvittringen
i kustlandet för länge sedan afslutats, allmän afvittring numera öfvergått
kela den del af lappmarken, som är belägen nedom odlingsgränsen,
medan däremot ofvan denna gräns afvittringarna ännu pågå i samtliga
socknar. Genom nådigt bref den 18 november 1892 medgaf nämligen
Kungl. Maj:t, att de hemman och lägenheter ofvan odlingsgränsen inom
Västerbottens och Norrbottens län, hvilka beviljats till anläggning före
utfärdandet af förberörda nådiga bref den 13 december 1867 angående
bestämmande af en provisionel! odlingsgräns, skulle undergå afvittring,
därvid 1873 års afvittringsstadga skulle i allmänhet lända till efterrättelse.

Då odlingsgränsens sträckning skulle bestämmas i sammanhang
med afvittringen, har det emellertid liändt, att man vid afvittringen af
områdena nedom denna gräns uppmätt äfven en del områden, som vid
det slutliga bestämmandet af nämnda gräns kommit att ligga ofvan
densamma. Särskild! har detta visat sig hafva varit fallet inom Vilhelmina
socken. Afvittringen i denna socken nedom odlingsgränsen afslutades
genom Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes laga kraft vunna
utslag den 5 februari 1887.

Uti underdånig skrifvelse af den 5 maj 1905 har nu Eders Kungl.
Maj:ts befallningshafvande i Västerbottens län meddelat, att, jämlikt
anmälan från afvittringsstyresmannen i länet, under pågående afvittring
inom nyssnämnda socken ofvan odlingsgränsen utrönts, att den ofvanför
samma gräns belägna kronoöfverloppsmarken n:r 17 blifvit vid den afskräde
afvittringen nedanför nämnda gräns fastställd såsom kronopark,
utan att det inom kronoparkens område belägna hemmanet n:r 1 Dajkanvik
om S/1G mantal provisionel! skatt vid sistberörda afvittring blifvit
till sitt område behörigen bestämdt; och har Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
vid nämnda förhållande och då det område, som på grund
af belägenheten måste tilldelas ifrågavarande hemman, komme att falla
inom den sålunda fastställda kronoparken, i underdånighet anhållit, detKungl.
Maj:t täcktes föreskrifva, huru vid afvittringen med omförmälda
hemman skulle förfaras.

Med nyssnämnda skrifvelse öfverlämnades dels kopia af »karta
öfver inrösningsjorden till Dajkanviks by i Vilhelmina socken och Västerbottens
läns lappmark, upprättad till grund för afvittring år 1878 af
Herman Rosta», dels ock utdrag af en utaf P. Wikström år 1884 öfver
föreslagna kronoöfverloppsmarken n:r 17 å kartan A. A. 18 inom nämnda
socken upprättad beskrifning, upptagande under rubrik enskildes inom

5

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 221.

sagda kronoöfverloppsmark belägna ägor ett område, tillhörande ifrågavarande
hemman samt bestående af åker, äng och odlingsmark till en
sammanlagd areal af 157 kvadratref 93 kvadratstänger.

Af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes förenämnda den 5
februari 1887 meddelade utslag inhämtas, att, sedan genom detta utslag
områden blifvit utlagda åt åtskilliga i utslaget uppräknade byar, hemman
och lägenheter, bland hvilka Dajkanvik icke förekommer, inom
socknen ytterligare uppkommit åtta i utslaget närmare angifna öfverloppsmarker,
hvilka Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i enlighet
med afvittringsstyresmannens tillstyrkan förklarat skola afsättas till
kronoparker. Bland dessa öfverloppsrnarker är äfven den ifrågavarande
med n:r 17 betecknade belägen mellan oafvittrad mark, kronoliemmanen
Vikennäs och Bäckstrand samt Stensele sockengräns med en areal af:

skogsmark: 999 kv.-ref 92 kv.-stänger eller 178 tunnl. 17,8 kappland

impediment: 89,753 » 46_»_» 16,027 » 13,0 »

eller tillhopa 90,753 kv.-ref 38 kv.-stänger eller 16,205 tunnl. 30,8 kappland

Några ytterligare på autentiska handlingar grundade upplysningar,
huru vid afvittringen tillgått, kunna ej lämnas, enär samtliga afvittringen
angående handlingar gått förlorade vid den brand, som år 1888
öfvergick Umeå.

Öfver Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes förevarande
framställning har till en början yttrande infordrats från kammarkollegium,
som uti ett den 6 juli 1905 afgifvet underdånigt utlåtande
meddelat, att i 1825 års jordebok för Västerbottens läns lappmarker
funnes bland oskattlagda nybyggen och lägenheter i Vilhelmina socken
upptaget ett nybygge, Dajkanvik, hvilket åbon Per Sjulsson efter Eders
Kungl. Maj:ts befallningshafvandes utslag den 15 september 1817
fått tillstånd att upptaga på 10 års försök; att, enligt hvad 1851 års
jordransakningsprotokoll för de till Åsele lappmark lydande socknar
utvisade, nybygget, som genom Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes
utslag den 6 april 1848 skattlagts till S/J6 mantal, vid jordransakningen
varit i försvarlig häfd; att genom Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes
utslag den 29 juli 1870 3/32 mantal af nybygget blifvit till skatte omfördt
med full skattemannarätt till skogen, sedan nybyggets område blifvit
genom afvittring fastställdt; att nybygget i nu gällande jordebok för länet
upptagits med benämning Dajkanvik n:r 1 om 3/ic mantal, hvaraf 3/32
mantal krono under enskild disposition och */»» mantal skatte; att, sedan
ytterligare 3/84 mantal blifvit genom Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes
utslag den 26 september 1900 till skatte omfördt, nybygget

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 221.

numera bestode af s/64 mantal af krono- och s/6i mantal af skattenatur;
att, såvidt hos kammarkollegium förvarade afvittringshandlingar
utvisade, någon afvittring af hemmanet Dajkanvik ej ägt ruin; att, sedan
genom Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes förenämnda den 5
februari 1887 meddelade utslag Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
förklarat, att öfverloppsmarken n:r 17 skulle till kronopark afsättas,
kammarkollegium därefter, på framställning af domänstyrelsen, den 13
oktober 1891 förordnat, att ifrågavarande kronopark skulle benämnas
Dajkanvik n:r 2, under hvilken benämning kronoparken äfven i nya
jordeboken upptagits; samt att Eders Kungl. Majrts befallningshafvande
vid aflåtande den 7 november 1887 af underdånig skrifvelse i fråga
om afvittring af de ofvan odlingsgränsen belägna områden, hvilka dittills
blifvit åt enskilda upplåtna, bland sådana lägenheter upptagit äfven
3/i6 mantal Dajkanvik med tre åbor. Tillika har kammarkollegium, under
erinran om Kungl. Maj:ts i det föregående omnämnda skrifvelse till
landtmäteristyrelsen den 18 november 1892 i fråga om afvittring af
hemman och lägenheter ofvan odlingsgränsen, i underdånighet hemställt,
att Kungl. Maj:t täcktes förklara den omständigheten, att Eders
Kungl Maj:ts befallningshafvande förordnat, att omförmälda kronoöfverloppsmarken
n:r 17, hvaraf delar syntes erfordras för tilldelande åt
ifrågavarande nybygge af erforderligt område, skulle till kronopark
afsättas, icke utgöra hinder för nybyggets afvittring, därest annat hinder
därför icke mötte.

Uti infordradt underdånigt utlåtande af den 26 september 1905
har härefter domänstyrelsen anfört, att den till kronopark afsätta kronoöfverloppsmarken
n:r 17, på sätt af afvittringskartan framginge, utgjordes
af två delar, belägna den ena norr om och den andra söder om Vojmsjön;
att hemmanet Dajkanvik vore beläget på en i Vojmsjön utskjutande
udde af den norr om sjön belägna delen af kronoparken; att år 1900
en af åborna i hemmanet Dajkanvik företagit en utflyttning till den
söder om Vojmsjön belägna delen af kronoparken, där han på ett afstånd
af 1,5 kilometer från sjön uppfört en gård, hvilken utflyttning
vore att anse såsom en olaga inkräktning å kronoparken; att hemmanet
Dajkanvik hade insynade ströängar spridda öfver det norr om Vojmsjön
belägna området af kronoparken; att hemmanet Dajkanvik saknade
husbehofsskog på nära håll och därföre vore i behof af att erhålla
sådan från kronoparken; samt att, därest skogsskifte för nödigt husbehof
skulle från kronoparken tilldelas hemmanet Dajkanvik, härtill
skulle behöfva disponeras större delen af kronoparkens område norr
om Vojmsjön. På grund af hvad sålunda anförts, har domänstyrelsen

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 221.

liemställt, att vid afvittringen utaf det kronoparken tillhörande område
norr om Vojmsjön nödig husbehofsskog finge tilldelas hemmanet DajkanAuk;
att den olaga utflyttning från hemmanet Dajkanvik, som skett till
den söder om Vojmsjön belägna delen af kronoparken, icke måtte vid
afvittringen skattläggas och tilldelas mark af sagda del af kronoparken,
utan denna del i sin helhet bibehållas åt kronan; samt att kronoparken
i ersättning för mistadt område norr om Vojmsjön måtte vid afvittringen
tilldelas motsvarande mark af det oafvittrade område, som vore beläget
väster om kronoparken och söder om Vojmsjön i direkt förening med
kronoparkens därvarande område.

Till följd af i ärendet erhållen nådig remiss har vadare landtmäteristyrelsen
i underdånigt utlåtande den 26 oktober 1906 anfört
följande.

Då hemmanet Dajkanvik n:r 1 varit befintligt före afvittringen,
hade detsamma jämlikt 1 § af nådiga stadgan den 30 maj 1873 om
afvittring i Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker genom
allmän afvittring bort tilldelas nödigt område af kronans marker. Att
så icke skett syntes styrelsen hafva berott på förbiseende eller
glömska, och det fel, som härigenom förekommit, syntes böra rättas,
äfven om rubbning af gränserna för kronoparken n:r 17 därvid måste
ske. Felet läte sig jämförelsevis lätt afhjälpas, emedan nyssnämnda
kronopark gränsade emot oafvittrade trakter inom Vilhelmina socken,
hvilka vore föremål för afvittring. Huruvida utflyttaren från Dajkanvik
n:r 1 till trakten å kronoparken n:r 17 söder om Vojmsjön vore ägare
af andel i hemmanets mantal och därför eller möjligen på annan
grund lagligen berättigad till skogsanslag, funne styrelsen ej kunna för
det dåvarande med full visshet bedömas, utan syntes detta spörsmål
lämpligen böra upptagas till pröfning i vanlig ordning \rid afvittring af
Dajkanvik n:r 1, därest sådan i nåder blefve föreskrifven. Det syntes
styrelsen nödigt, att kronoparken n:r 17 bereddes ersättning, motsvarande
det område, som af densamma komme att tilldelas Dajkanvik n:r 1, men
då det kunde komma att befinnas lämpligt att tilldela Dajkanvik tillbörligt
område ej allenast af kronoparken n:r 17, utan möjligen äfven
af oafvittrad mark, och då det vrore outredt, huruvida den lägenhet, som
utflyttats till trakten söder om Vojmsjön, lagligen vore berättigad till
skogsanslag eller icke, syntes bestämda föreskrifter rörande sträckningen
af de nya gränserna omkring Dajkanvik n:r 1 och kronoparken n:r 17
icke böra af Kungl. Maj:t gifvas, utan bestämmandet af nämnda
gränser böra få ske i för afvittring vanlig ordning. Den för afvittring
nedanför odlingsgränsen i skalan 1 : 16,000 upprättade kartan ansåge

8

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 221.

styrelsen duglig att läggas till grund för ifrågavarande afvittring, men
däremot borde föreskrift lämnas därom, att den del af kronoparken
n:r 17, som kunde komma i fråga att tilldelas Dajkanvik n:r 1, skulle
undergå sådan ägobesiktning, hvarom i 16 § af 1873 års afvittringsstadga
förmäldes. Af den vid afvittringen nedanför odlingsgränsen
upprättade beskrifningen öfver denna kronopark funne styrelsen nämligen
framgå, att densamma icke varit föremål för dylik besiktning, då
af kronoparkens hela areal enligt nyssnämnda beskrifning endast 178
tunnland 17,8 kappland skulle vara skogsmark, medan ej mindre än
16,027 tunnland 13 kappland skulle utgöra impediment. På grund af
det anförda finge landtmäteristyrelsen i underdånighet hemställa, att
Kungl. Maj:t i anledning af förenämnda anhållan i nåder täcktes
föreskrifva, att hemmanet Dajkanvik n:r 1 i sammanhang med afvittring
ofvan odlingsgränsen i Vilhelmina socken enligt stadgade grunder måtte
dels af kronoparken n:r 17 dels ock möjligen af oafvittrad mark tilldelas
vederbörligt område, inrymmande äfven den mark, som kunde
eventuellt pröfvas lagligen böra tillkomma den från Dajkanvik till trakten
söder om Vojmsjön utflyttade lägenhet eller hemmansdel, hvarvid borde
tillses, att kronoparken n:r 17 för det område, hvilket af densamma
komme att tilldelas hemmanet Dajkanvik och hvilket område borde
undergå ägobesiktning enligt 16 § af nådiga stadgan den 30 maj 1873
om afvittring i Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker, bereddes
ersättning af oafvittrad mark söder om Vojmsjön med lämpligen begränsadt
område.

Sedan härefter Dajkanviks byamän E. J. Persson, A. J. Lindblad,
J. Nilsson, I. A. Persson och P. O. Isaksson uti en den 25 oktober
1906 dagtecknad skrift under framhållande, att de genom förberörda
öfverloppsmarks afsättande till kronopark blifvit utan sitt eget förvållande
afhända dem tillkommande rätt till odlings-, ängs- och skogsmark, hos
Kungl. Maj:t i underdånighet anhållit, att hemmanet ifråga måtte
vid den pågående afvittringen inom södra lappmarken blifva omafvittradt
och skattlagdt, har justitiekanslerns yttrande i nu förevarande ärende
infordrats; och har med anledning häraf justitiekanslersämbetet uti
underdånigt utlåtande den 11 december 1906 anfört följande.

I likhet med landtmäteristyrelsen ansåge ämbetet, att vid den
genom Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes utslag den 5 februari
1887 afslutade afvittringen inom Vilhelmina socken skogsanslag bort
tilldelas hemmanet Dajkanvik. Nämnda hemmans åbor hade i enlighet
härmed bort vid afvittringen uppträda såsom delägare och behandlas

9

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N;o 221

såsom parter vid afvittringsförrättningen. Ehuru anledning icke saknades
för antagande, att så också möjligen skett, lämnade dock handlingarna
i ärendet icke material nog för att härom bilda sig en fullt
bestämd uppfattning. Det förtjänade emellertid att i detta sammanhang
framhållas, att från rent juridisk synpunkt det förhållande, att
delägare uti ett genom lagakraftägande utslag afslutadt afvittringsföretag
tillagts för stort eller för litet skogsanslag, i princip ställde sig föga
olika därmed, att områdestilldelning till en eller annan delägare på
grund af förbiseende eller glömska vid afvittringen icke ägt rum.

Att, såsom Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande uti den underdåniga
framställningen gjort, tala om, att den ofvanför odlingsgränsen
belägna kronoöfverloppsmarken n:r 17 blifvit vid den afslutade afvittringen
nedanför samma gräns fastställd såsom kronopark syntes ämbetet
vara missledande i betraktande däraf, att uti nådiga stadgan den
30 maj 1873, i enlighet med hvilken omförmälta afvittring ägt rum,
väl föreskrefves, att vid afvittringen en gräns skulle bestämmas emellan
de delar af lappmarken, som vore tjänliga för odling, och den mark,
där nybyggesanläggningar icke vidare finge tillåtas, men samtidigt förordnades,
att genom allmän afvittring nödiga områden från kronans
marker skulle tilldelas såväl de i lappmarken förut varande, icke behörigen
afvittrade hemman och nybyggen som ock de nybyggen, hvilka
kunde vid afvittringen i laga ordning tillkomma, utan att i stadgan
skillnad gjordes emellan afvittring ofvanför och nedanför odlingsgränsen,
en skillnad som först genom nådiga skrifvelsen till landtmäteristyrelsen
den 18 november 1892 — efter det odlingsgräns för Västerbottens län
under år 1890 blifvit fastställd — aktuellt framträdde. Det förefölle
ämbetet, som om E. J. Persson och hans medsökande uti sin underdåniga
ansökning mera riktigt betecknat arten af den åtgärd, som i
ärendet afsåges, då de begärde, »att Dajkanvik vid den nu pågående
afvittringen i södra lappmarken blir omafvittrad och skattlagd efter nu
gällande författning.»

Då det icke visats, att bildandet och afsättandet af kronoparken
n:r 17 skett annorledes än i laga ordning och då genom det föreslagna
sättet att tillägga kronoparken vederlag för hvad därifrån kunde komma
att tilldelas hemmanet Dajkanvik, kronan mera bereddes en formell än
reell ersättning för hvad den måste afstå, syntes det justitiekanslersämbetet
vara erforderligt att, för den händelse Kungl. Magt i ärendets
befintliga skick skulle vilja medgifva, att hemmanet Dajkanvik i sammanhang
med afvittring ofvanför odlingsgränsen i Vilhelmina socken
Bih. till Riksd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Åfd. 166 Raft. 2

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 221.

Unge tilldelas större eller mindre område af kronoparken n:r 17, Riksdagens
samtycke till det ifrågasatta förfogandet på grund af stadgandet
i § 77 regeringsformen inhämtades.

Till följd af nådig remiss har slutligen Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
den 8 augusti 1907 afgifvit underdånigt utlåtande med
anledning af hvad under handläggningen af detta ärende anförts. Efter
meddelande att, ehuru ifrågavarande hemman i Dajkanvik, såsom landtmäteristyrelsen
påpekat, vore af beskaffenhet, att det enligt 1 § i 1873
års afvittringsstadga bort vid afvittringen tilldelas nödigt område af
kronans marker, detsamma dock, såvidt hos Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
förvarade diarier och utslagskoncept utvisade och i öfrigt
kunnat utrönas, icke ännu varit föremål för någon afvittringsåtgärd, har
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande, då, med afseende jämväl å
hvad de i ärendet hörda myndigheterna anfört, det sålunda finge anses
utredt, att omförmälda hemman ej vid föregående afvittring blifvit vare
sig behörigen skattlagdt i förhållande till sina insynade inägor eller för
sin provisionel^ skatt erhållit något område, i underdånighet hemställt,
att berörda hemman måtte efter de grunder, som vore eller kunde blifva
för afvittringen ofvan odlingsgränsen i länet bestämda, ingå i nu pågående
afvittring, att, då hemmanets inägor läge inom kronoparken Dajkanvik
n:r 2 eller förutvarande kronoöfverloppsmarken n:r 17, hvarifrån hemmanets
blifvande område delvis måste tagas, detta område måtte i afvittringen
ingå och tilldelas hemmanet efter de grunder, som under
förrättningens gång kunde blifva närmare bestämda, samt att kronoparken
i vederlag för sålunda mistadt område måtte i sammanhang
härmed å oafvittrad mark tilldelas motsvarande areal.

I detta sammanhang torde ock böra anmärkas, hurusom uti en
den 12 september 1907 dagtecknad ansökning P. O. Persson, Jonas
Nilsson, I. A. Persson, E. W. Lindblad, E. J. Persson, F. A. Nilsson
och A. E. Lindblad i Dajkanvik, under uppgift att de vore samtliga
delägare i omförmälda hemman och under åberopande af byamännens
förenämnda underdåniga ansökning af den 25 oktober 1906, i underdånighet
anhållit att, på det att de måtte komma i åtnjutande af deras
rätt, Kungl. Maj:t täcktes återbryta Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes
förenämnda utslag af den 5 februari 1887, så vidt därigenom
föreskrifvits, att kronoparken Dajkanvik n:r 2 skulle afsättas å mark,
som rätteligen bort tilldelas hemmanet n:r 1 Dajkanvik. Enligt utslag
den 21 oktober 1908 har Kungl. Maj:t emellertid icke funnit skäl
bevilja den sökta resningen.

11

Kungl. Maj:ts NM. Proposition N:o 221.

Af deri i detta ärende lämnade utredningen framgår, att hemmanet Departement»-Dajkanvik n:r 1 är anlagdt så tidigt, att detsamma, oaktadt dess belägenhet ylande.
ofvan odlingsgränsen, enligt gällande bestämmelser är berättigad! att
genom afvittring få sig tilldeladt skogsanslag, efter ty därom är stadgadt.

Det synes ock uppenbart, att, då afvittringen inom Vilhelmina socken
nedom odlingsgränsen utsträckts till att omfatta jämväl den omkring
ifrågavarande hemman belägna skogsmarken, äfven själfva hemmanet
bort intagas uti berörda afvittring. Att så icke kommit att ske,
beror uppenbarligen på ett förbiseende. Huruvida någon skuld härtill
kan läggas äfven hemmanets åbor till last därutinnan, att de icke skulle
i behörig tid bevakat sin rätt, kan numera icke afgöras, då, enligt hvad
förut anförts, afvittringshandlingarna förkommit och således upplysning
ej längre står att vinna, huruvida åborna lämnats tillfälle att iakttaga
denna sin rätt vid förrättningen. Af hvad jag förut anfört framgår i
hvarje fall, att rättelse icke kunnat vinnas i domstolsväg genom återbrytande
af det lagakraftvunna afvittringsutslaget af den 5 februari
1887. Då så ej kunnat ske, men det torde vara uppenbart, att den
materiella orätt, som i detta fall tillfogats ägarna och innehafvarna af
hemmanet Dajkanvik, bör af statsmakterna godtgöras dem, synes det
blifva nödigt att på annat sätt söka bereda erforderlig rättelse i den
förelupna felaktigheten.

Detta torde lämpligast ske på det sätt, att hemmanet intages i
den nu pågående afvittringen ofvan odlingsgränsen och därvid tilldelas
nödigt skogsområde. Då sådant icke lärer kunna beredas hemmanet i
lämpligt läge, om ej, åtminstone till stor del, mark tillhörande förenämnda
kronopark får därtill användas, men, sedan ett område vid afvittringen
förklarats skola utgöra kronopark, området eller delar däraf enligt § 77
regeringsformen ej må utan Riksdagens samtycke afhändas kronan,
torde, innan vidare bestämmelser meddelas om ifrågavarande hemmans
afvittring, Riksdagens medgifvande böra inhämtas därtill, att vid blifvande
områdestilldelning åt hemmanet mark till det skogsanslag, detsamma
är berättigadt erhålla, må uttagas från området till kronoparken
Dajkanvik n:r 2.

Hvad angår storleken af det område af kronoparken, som härför
kan komma att tagas i anspråk, kan frågan härom icke afgöras förrän
i samband med själfva afvittringsförrättningen, och torde beslut härom
böra fattas i sammanhang med afgörandet af öfriga frågor rörande
hemmanets afvittring.

Detsamma gäller jämväl frågan, huruvida den af en åbo å ifrågavarande
hemman upptagna hemmansdelen eller lägenheten söder om

12

Kungl, Maj:ts Nåd. Proposition No 221.

Vojmsjön må vid afvittringen tilldelas något område. Hvad slutligen
angår den i handlingarna berörda frågan om vederlag åt kronoparken
Dajkanvik n:r 2 för det område, som kronoparken kan komma att vid
afvittringen ofvan odlingsgränsen afstå till hemmanet, så torde någon
bestämmelse därom så mycket mindre vara erforderlig, som, såsom
nämnts, afvittringsförfattningarna redan innehålla erforderliga bestämmelser
om kronoparkers bildande och dessa bestämmelser komma att
äga tillämpning äfven vid afvittringen ofvan odlingsgränsen.

På grund af hvad sålunda anförts hemställer jag alltså, att Eders
Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva,

att vid blifvande afvittring af hemmanet Dajkanvik n:r 1 mark till
det hemmanet författningsenligt tillkommande skogsanslag må uttagas
från området för den genom Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes
förenämnda utslag den 5 februari 1887 afsätta kronoparken Dajkanvik n:r 2.

Denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan blef af Hans Maj:t Konungen bifallen; och
skulle nådig proposition i ämnet af den lydelse, bilaga
. . . till detta protokoll utvisar, till Riksdagen aflåtas.

Ur protokollet:

Hjälmar Almgren.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BO K TKY CK E RI-A K TI B''. BOLAG, 1909.