Kungl. Maj.ts proposition nr 18b år 1961

Proposition 1961:184 - höst

Kungl. Maj.ts proposition nr 18b år 1961

1

Nr 184

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående nedsättning av
viss allmänna arvsfonden tillkommande fordran,
m. m.; given Stockholms slott den 13 oktober 1961.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

G. E. Sträng

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet
å Stockholms slott den 13 oktober 1961.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Nilsson, Sträng, Lange, Lindholm,
Kling, Skoglund, Edenman, Johansson, af Geijerstam, Hermansson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler frågor om
nedsättning av viss allmänna arvsfonden tillkommande fordran och avstående
av fondens rätt till arv samt anför därvid följande.

Nedsättning av allmänna arvsfondens fordran hos
advokaten Arne Fredlund, Stockholm

I testamente den 29 mars 1935 förordnade systrarna Agda Törn och Edith
Johanson-Funker att den av dem som överlevde den andra skulle med full

I Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 184

2

Kungi. Maj:ts proposition nr 18b år 1961

äganderätt erhålla all den andras kvarlåtenskap, varjämte stadgades, att den
efterlevande icke finge genom gåva eller testamente överlåta något av sina
tillgångar till någon av systrarnas gemensamma släktingar men dock hade
full rätt att efter gottfinnande överlåta sagda egendom till något välgörande
ändamål. Sedan Agda Törn avlidit bevakades testamentet efter henne. Edith
Johanson-Funker upprättade efter systerns död följande, behörigen undertecknade
och bevittnade testamente.

Undertecknad, Edith Johanson-Funker förklarar härmed min yttersta vilja
vara att all min efterlämnade egendom, vare sig fast eller lös skall tillfalla
viss av mig närmare angiven förmånstagare så att ingen eller inga mig
överlevande släktingar må tillgodogöra sig någon del av egendomen.

Edith Johanson-Funker avled år 1952 utan att dessförinnan ha utsett testamentstagare.
Enligt bouppteckningen efterlämnade den avlidna som dödsbodelägare
fyra syskonbarn. Förenämnda testamenten bevakades i vederbörlig
ordning.

Genom beslut av Stockholms rådhusrätt avträddes dödsboet år 1953 till
förvaltning av en av rådhusrätten utsedd boutredningsman. Hos denne gjorde
kammaradvokatfiskalsämbetet i skrivelse den 2 februari 1954 å allmänna
arvsfondens vägnar anspråk på kvarlåtenskapen. Innan boutredningen hann
slutföras, avled emellertid boutredningsmannen. Rådhusrätten förordnade
därefter genom beslut den 3 juni 1954 advokaten Arne Fredlund, Stockholm,
att handhava förvaltningen av dödsboet.

På föranstaltande av Fredlund förrättades den 23 oktober 1954 arvskifte
i boet, varigenom boets tillgångar, 56 299 kronor 83 öre, tillskiftades den
avlidnas syskonbarn med lika lotter. I arvskifteshandlingen anfördes följande
av boutredningsmannen.

Under boutredningen har Advokatfiskalsämbetet vid Kungl. Maj:ts och Rikets
Kammarkollegium framställt anspråk å kvarlåtenskapen i boet och bar
Ämbetet därvid grundat anspråket å den avlidnas testamente, varigenom den
avlidna enligt Ämbetets uppfattning upphävt den legala arvsordningen. Enär
nämnda testamente icke enligt min uppfattning har det innehåll, som Ämbetet
velat göra gällande, och testamentet icke innehåller någon uppgift om
testamentstagare samt slutligen den avlidna icke - såvitt är känt - efter
testamentets upprättande utsett någon testamentstagare, finner jag, att testamentet
icke kan verkställas, till följd varav kvarlåtenskapen skall fördelas
mellan den avlidnas legala arvingar enligt gällande arvslag.

Efter stämning å syskonbarnen vid Stockholms rådhusrätt yrkade kammaradvokatfiskalsämbetet,
att arvskiftet måtte förklaras ogiltigt och allmänna
arvsfonden förklaras vara före Edith Johanson-Funkers släktingar
berättigad till kvarlåtenskapen, i första hand som testamentstagare och i
andra hand som arvtagare. Rådhusrätten lämnade i dom den 2 juli 1955 ämbetets
yrkanden utan bifall. Enligt domen fann rådhusrätten, som icke ansåg
allmänna arvsfonden på grund av testamentariskt förordnande berättigad
till egendomen, systrarnas förordnande av innebörd att skyldemännen
icke skulle taga arv vara overksamt, varför den legala arvsordningen borde
träda i tillämpning. Enär syskonbarnen vore att betrakta såsom den sist av -

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 18i år 1961

lidnas arvingar enligt 1 kap. 2 § lagen om arv, kunde fonden för sin del
icke med åberopande av 5 kap. 1 § samma lag anses äga nagon självständig
rätt till arv i förevarande fall.

Kammaradvokatfiskalsämbetet fullföljde talan mot domen. Viss ny utredning
förebragtes. Svea hovrätt fann icke allmänna arvsfonden eller annan
kunna som testamentstagare erhålla någon rätt till kvarlåtenskapen. Enär
emellertid släktingarna genom testamentena uteslutits från arv förklarade
hovrätten dels arvsfonden före släktingarna berättigad till kvarlåtenskapen,
dels ock arvskiftet ogiltigt. En ledamot av hovrätten var skiljaktig och fastställde
för sin del rådhusrättens domslut.

Två av släktingarna sökte revision. Den 30 december 1957 fastställde
Högsta domstolen hovrättens dom såvitt nu vore i fråga.

Sedan del visat sig, att ingen av släktingarna förmätt återbetala någon
del av de utskiftade medlen, har kammaradvokatfiskalsämbetet riktat krav
mot Fredlund på redovisning av det utbetalade beloppet, 56 299 kronor 83
öre.

Hos Kungl. Maj :t har Fredlund anhållit om befrielse från skyldighet att
utgiva nämnda belopp. Fredlund har därvid bland annat framhållit, att han
i brev den 13 oktober 1954 till kammaradvokatfiskalsämbetet meddelat såväl
att arvskifte skulle äga rum den 23 oktober 1954 som att Fredlund därvid
ämnade framlägga förslag till lika fördelning av kvarlåtenskapen mellan
den avlidnas släktingar. Ämbetet hade icke besvarat hans brev, varför
Fredlund ansåge sig ha anledning räkna med att ämbetet delade hans uppfattning
i fråga om testamentets tolkning.

Rörande Fredlunds ekonomiska förhållanden har upplysts, att Fredlund,
som är gift och har två barn, år 1961 taxerades till statlig inkomstskatt för
en inkomst av 30 820 kronor. Hustruns taxerade inkomst utgjorde 3 760 kronor.
Fredlund äger därjämte en förmögenhet å 65 000 kronor, vari ingår värdet
av en sommarstuga och en bil. Han har icke tecknat ansvarighetsförsäkring.

Kammaradvokatfiskalsämbetet tillstyrker, att Fredlund befrias från ersättningsskyldighet
eller, i andra hand, att ersättningsbeloppet väsentligt
nedsättes. Ämbetet framhåller att även om Fredlunds handlingssätt nu efter
Högsta domstolens dom framstode som synnerligen oförsiktigt och självrådigt,
kunde det dock, om man utginge från förhållandena vid tiden för arvskiftet,
synas förklarligt och i viss mån ursäktligt. Vid ifrågavarande tidpunkt
funnes det nämligen icke några rättsfall, som kunde giva ledning, när
det gällde frågan, huruvida allmänna arvsfonden under åberopande av ett
negativt testamente kunde göra anspråk på kvarlåtenskapen efter en person,
som efterlämnat arvsberättigade släktingar. Ämbetet ville även understryka,
att i målet om klander av arvskiftet eu enhällig rådhusrätt och en skiljaktig
ledamot av hovrätten ansett släktingarna och ej allmänna arvsfonden böra
tillerkännas rätten till arvet. Eftersom Fredlunds felbedömning av det rättsliga
läget i samband med arvskiftet med hänsyn till nu berörda omständigheter
kunde betraktas som i viss grad ursäktlig, ansåge ämbetet billig -

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 18k år 1961

hetsskäl tala för att Fredlund befriades från ersättningsskyldighet eller att
beloppet åtminstone väsentligt nedsattes.

Statskontoret förordar, att Fredlund befrias från ersättningsskyldigheten
under förutsättning att han till allmänna arvsfonden inbetalar visst belopp,
förslagsvis minst 10 000 kronor.

Justitiekanslersämbetet som inte anser sig böra framställa någon erinran
mot ett efterskänkande i enlighet med statskontorets förslag har
funnit det uppenbart, att allmänna arvsfonden genom Fredlunds förfarande
att utskifta boet tillskyndats skada. Enligt ämbetets mening bär Fredlund
vid handläggningen av ärendet förfarit vårdslöst och ämbetet anser det
sannolikt att Fredlund, därest saken bleve föremål för domstols prövning,
skulle befinnas skadeståndsskyldig gentemot fonden. Kammaradvokatfiskalsämbetets
underlåtenhet att besvara Fredlunds brev anser justitiekanslersämbetet
icke ha någon rättslig betydelse för omfattningen av Fredlunds skadeståndsansvar,
även om advokatfiskalsämbetet otvivelaktigt bort besvara
brevet, lika väl som Fredlund bort förböra sig huruvida ämbetet liade något
att säga med anledning av hans brev. Justitiekanslersämbetet anför vidare.

Advokatfiskalsämbetets berörda underlåtenhet synes böra tilläggas viss betydelse,
då det gäller att av billighetsskäl helt eller delvis efterskänka Fredlunds
skadeståndsansvar. Härför synes likväl framför allt tala den ovisshet
angående tolkningen av testamentet, som förelegat; såsom nämnts bar rådhusrätten
och en ledamot av hovrätten anslutit sig till Fredlunds uppfattning.
I vilken utsträckning ett efterskänkande bör ske kan naturligtvis vara
föremål för olika meningar. Det må här uppmärksammas, att den faktiska
skadan för arvsfonden rätteligen synes vara icke allenast det Fredlund avkrävda
beloppet 56 299 kronor 83 öre utan detta belopp jämte ränta från
arvskiftesdagen den 23 oktober 1954; i vilken mån rättslig skyldighet för
Fredlund att gälda ränta föreligger torde dock icke vara helt klart. Ränta
efter en genomsnittlig procentsats av 3,5 resp. 4 procent under 6 1/2 år utgör
omkring 13 000 resp. 15 000 kronor. Skadan synes alltså kunna uppskattas
till i runt tal 70 000 kronor. Statskontorets förslag innebär med denna
utgångspunkt ett efterskänkande av omkring 85 procent av skadan. Efterskänkandet
avser således ett betydande belopp. Å andra sidan måste en utbetalning
av 10 000 kronor vara för Fredlund synnerligen kännbar.

Departementschefen. Med hänsyn till vad som förekommit i ärendet ansluter
jag mig till statskontorets av justitiekanslersämbetet biträdda förslag
och förordar att, därest Fredlund till allmänna arvsfonden inbetalar 10 000
kronor, återstående fordringsbelopp efterskänkes.

Rätten till arv efter hemmansägaren Erik Herman Persson från Vissberga,

Kumla landskommun

Den 10 juli 1958 avled Erik Herman Persson, som var född år 1888, utan
att, såvitt framgår av en efter honom upprättad bouppteckning, efterlämna
annan arvinge än allmänna arvsfonden. Bland tillgångarna i boet, vilket en -

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1961

ligt bouppteckningen uppgick till 77 435 kronor 75 öre, ingick fastigheten
Vissberga 23 i Rumla socken med ett taxeringsvärde av 42 000 kronor.

Hos Kungl. Maj :t har arrendatorn Evert Konrad Lord och hans hustru
Anna Maria Lord, Vissberga, anhållit, att fastigheten Vissberga 23 måtte avstås
till dem. Till stöd härför har anförts i huvudsak följande. Herman Persson,
som var höggradigt efterbliven, hade helt varit ur stånd att taga vård
om sig själv. Sedan år 1936 ägde Herman Persson fastigheten gemensamt
med en syster, Ester Charlotta Persson, som avled år 1951. Makarna Lord
hade sedan slutet av 1930-talet varit behjälpliga med skötseln av Herman
Persson. Sedan Ester Persson avlidit, hade makarna Lord fortsatt att sköta
Herman Persson till dennes död. Som ersättning härför hade de fått fritt
arrendera gården. Viss annan ersättning hade även utgått under de senaste
åren.

I ärendet har jämväl åberopats ett uttalande av den avlidnes förmyndare,
enligt vilket det vore väl känt i orten, att makarna Lord ägnat Herman Persson
en uppoffrande vård.

Länsstyrelsen i Örebro lån finner starka skäl tala för bifall till framställningen.

Kammaradvokatfiskalsåmbetet har beträffande hälften av fastigheten underställt
Kungl. Maj :ts godkännande ett som testamente bevakat vittnesförhörsprotokoll,
av vilket framgår, att Ester Persson under livstiden som sin
önskan uttalat, att makarna Lord skulle erhålla fastigheten efter hennes
broders död.

Beträffande återstående hälft av fastigheten Herman Perssons andel,
över vilken Ester Persson icke ägt förfoga genom testamente framhåller
kammaradvokatfiskalsåmbetet, att av utredningen i ärendet framgår, att
sökandena ägnat Herman Persson en uppoffrande vård. Kammaradvokatfiskalsämbetet
finner billighetsskäl mycket starkt tala för att makarna Lord
genom efterskänkande av allmänna arvsfondens rätt erhåller denna fastighetsdel.

Kungl. Maj:t har genom beslut den 26 maj 1961 godkänt Ester Perssons
muntliga förordnande, varigenom hälften av fastigheten tillfallit makarna
Lord efter Ester Persson.

Departementschefen. Med hänsyn till omständigheterna i ärendet anser jag
i likhet med de hörda myndigheterna att den återstående hälften av fastigheten
Vissberga 23 i Ivumla socken bör avstås till förmån för Evert Konrad
Lord och Anna Maria Lord. Värdet å nämnda fastighetsdel uppgår till 21 000
kronor. Det av riksdagen till Kungl. Maj:t senast lämnade bemyndigandet
att avstå kvarlåtenskap, som tillfallit allmänna arvsfonden (prop. 1959: 36;
SU 34; rskr 79) omfattar i varje särskilt fall egendom till ett värde av högst
15 000 kronor. Riksdagens medgivande till ifrågavarande avstående erfordras
sålunda.

Hemställan. Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag,
alt Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 184 år 1961

dels medgiva, att advokaten Arne Fredlund, därest han
inom tid som Kungl. Maj :t bestämmer till allmänna arvsfonden
inbetalar ett belopp av 10 000 kronor, befrias från återstående
ersättningsskyldighet till fonden;

dels ock medgiva, att allmänna arvsfonden efter hemmansägaren
Erik Herman Persson från Kumla landskommun tillfallna
hälften av fastigheten Vissberga 23 i Kumla socken
må avstås till Evert Konrad Lord och hans hustru Anna Maria
Lord.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten,
att proposition av den lydelse, bilaga vid detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Olof Sundström

Stockholm 1961. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 61104 !