Kungl. Maj.ts proposition nr 165 år 1968

Proposition 1968:165 - höst

Kungl. Maj.ts proposition nr 165 år 1968

1

Nr 165

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående bestridande av
kostnader för ett nyinrättat statsdepartement, m. in.;
given Stockholms slott den 31 oktober 1968.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredraganden hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Krister Wickman

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen behandlas frågor som sammanhänger med inrättandet av
ett nytt statsdepartement. Detta departement avses överta i huvudsak den
verksamhet som f. n. bedrivs inom finansdepartementets s. k. ekonomienheter.
I propositionen begärs att kostnaderna för det nyinrättade departementet
under tiden den 1 januari—den 30 juni 1969 skall bestridas från vederbörliga
anslag under andra och sjunde huvudtitlarna.''

1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 165

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1968

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet
på Stockholms slott den 31 oktober 1968.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lange, Kling, Johansson, Holmqvist, Aspling,

Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson, Geijer, Myrdal,

Odhnoff, Wickman, Moberg.

Statsrådet Wickman anmäler efter gemensam beredning med statsrådets
övriga ledamöter fråga om bestridande av kostnaderna för ett nyinrättat
statsdepartement, m. m., och anför.

I prop. 1968: 164 har föreslagits att antalet statsdepartement den 1 januari
1969 skall ökas från elva till tolv genom att från finansdepartementet avsöndras
ett nytt departement med huvudsaklig uppgift att svara för den verksamhet
av framför allt näringspolitisk natur som sedan den 1 mars 1967
(prop. 1967: 21 s. 6, SU 29, rskr 74) bedrivs inom finansdepartementets s. k.
ekonomienheter.

Jag vill nu något närmare utveckla de omständigheter som motiverar inrättandet
av det nya departementet och i samband därmed ta upp de praktiska
frågor rörande uppdelningen av finansdepartementet, som bör föreläggas
riksdagen.

Behovet av en aktivare näringspolitik har vuxit sig allt starkare under
senare år. Den internationella industriella konkurrensen har hårdnat. Detta
sammanhänger med bl. a. den allt snabbare tekniska utvecklingen, den pågående
marknadsintegrationen i Europa, den ökade industrialiseringen i
vissa tidigare underutvecklade länder samt de sjunkande transportkostnaderna.
Resultatet har blivit att strukturomvandlingen i det svenska näringslivet
har ökat i takt och omfattning. Även om strukturomvandlingen blivit
särskilt kännbar under den senaste tiden på grund av den konjunkturavmattning
och omläggning av den ekonomiska politiken som ägt rum på vår
viktigaste marknad, den västeuropeiska, kan flertalet av de nämnda faktorerna
väntas vara av bestående natur.

En grundläggande förutsättning för det svenska näringslivets utveckling
är ett aktivt deltagande i den internationella arbetsfördelningen. Det innebär
att t. ex. handelspolitiska skyddsåtgärder inte är något godtagbart alternativ
till anpassning och omställning till ökad effektivitet och konkurrenskraft.
Denna omställning måste emellertid ske i former som bevarar individens
trygghet i fråga om sysselsättning och inkomst.

Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1968 3

En ofrånkomlig effekt av den pågående strukturomvandlingen är nedläggningar
av företag och driftställen som inte längre är konkurrenskraftiga.
Antalet sådana nedläggningar har på grund av den antydda utvecklingen
ökat kraftigt under de senaste åren. Detta ställer stora krav inte hara på arbetsmarknads-
och lokaliseringspolitiken utan också på de delar av näringspolitiken
som syftar till att främja industriell strukturrationalisering, utveckling
och expansion. Det måste finnas arbetstillfällen att tillgå för dem
som drabbas av nedläggelse av ett företag eller ett driftställe. Här kan mer
generella åtgärder komma i fråga lika väl som sektorsvisa insatser. Också
ett vidgat statligt företagande kommer in i bilden.

Ett drag i den industriella utvecklingen som kräver särskild uppmärksamhet
ar den ökande företagskoncentrationen och integrationen mellan olika
företag och företagsgrupper. Koncentrationen innebär att ett fåtal maktgruppei
får ett allt större inflytande över de stora och för utvecklingen avgörande
besluten om strukturella förändringar inom näringslivet. Med hänsyn till
det ansvar för beslutens verkningar, som i sista hand åvilar samhället, höide
samhällsekonomiska intressena beaktas vid sådana beslut genom vidgat
samråd och samplanering.

Tendensen mot ökad privat ägarkoncentration inom näringslivet utgör
även ett fördelningsproblem. Ett av målen för näringspolitiken blir därför
att stimulera den industriella utvecklingen med medel som inte leder till
okade klyftor i fråga om inkomst- och förmögenhetsfördelningen.

Eu gynnsam utveckling inom näringslivet förutsätter att inte minst de
små och medelstora företagen kan erhålla riskvilligt kapital i tillfredsställande
utsträckning och att kreditmarknaden över huvud främjar en rationell
resursfördelning. Det var hl. a. i detta syfte som Sveriges investeringsbank
tillskapades.

En annan förutsättning för industriell expansion är i dag att samhället
i större utsträckning än tidigare i samarbete med olika företag medverkar
td! sådant forsknings- och utvecklingsarbete som är ett villkor för att stora
och tekniskt avancerade projekt med framgång skall kunna drivas fram i
vårt land.

För att underlätta samordnade lösningar av de problem som här i korthet
berörts fördes våren 1967 ärenden rörande bl. a. industri, flertalet statsägda
bolag, teknisk forskning och energiförsörjning över från handels- till finansdepartementet,
där de handlagts på de s. k. ekonomienheterna.

.lag vill i det följande kortfattat redogöra för några frågor som behandlats
inom finansdepartementets ekonomienheter samt ange vissa riktlinjer
för den fortsatta verksamheten på ifrågavarande område.

En ekonomi som är så öppen för påverkan och beroende av internationella
förändringar som den svenska måste besitta en hög grad av flexibilitet och
anpassningsförmåga. Detta innebär att näringspolitiken inte kan syfta till
att låsa utvecklingen i en detaljerad och fixerad plan. Å andra sidan får en

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 165 år 1968

rad av de viktiga investeringsbeslut som fattas av såväl företag som samhälle
betydande återverkningar, vilka måste klarläggas och beaktas för att
rationella beslut skall kunna fattas.

En allmän näringspolitisk planering i vårt land måste därför syfta till att
skapa ett bättre och mer samstämt bedömningsunderlag för de avgörande
beslut som i dag fattas hos både företag och myndigheter. Genom att analysera
utvecklingstendenserna och studera konsekvenserna på andra områden
och för framtiden kan de avgörande besluten sättas in i ett nödvändigt samhällsekonomiskt
sammanhang.

Tillkomsten av det näringspolitiska rådet våren 1968 innebär ett betydelsefullt
steg mot en samordnad näringspolitisk planering. Dess huvuduppgift är
att åstadkomma en samlad överblick över centrala delar av den svenska
ekonomin och söka ta tillvara och kanalisera de kunskaper och erfarenheter
som en på skilda håll betydande utredningsverksamhet nu ger. Rådets sammansättning
med företrädare för myndigheter, näringsliv, de anställdas organisationer
och den ekonomiska vetenskapen skapar förutsättningar för att
problemen får en allsidig och initierad behandling. Rådet skall också ta initiativ
till de nya branschutredningar som blir påkallade avseende såväl enskilda
branscher som olika branschers gemensamma problem. Sådana grupper
arbetar redan för skogs-, varvs- och konfektionsindustrierna. Frågan om
en särskild utredning för verkstadsindustrin övervägs f. n. Dessutom pågår
utredningar av liknande slag inom olika branschorganisationer.

1 syfte att bl. a. förbättra samhällets planeringsförutsättningar har vidare
en särskild utredning om ökad information och vidgat samarbete mellan
företag och samhälle igångsatts.

Ett viktigt område för den näringspolitiska planeringen avser utnyttjandet
av landets naturresurser. Härunder faller bl. a. energipolitiken. Här har
staten en råd möjligheter att verka styrande inom såväl produktion som distribution.
Genom utbyggnaden av stora vattenkrafttillgångar har den svenska
industrin hittills kunnat erhålla elenergi till internationellt sett låga priser.
Den väntade starka ökningen i efterfrågan på energi måste emellertid i huvudsak
täckas genom atomkraft och petroleumprodukter. Ett förslag som
syftar till en rationalisering av eldistributionen har nyligen avlämnats och
är f. n. under beredning inom ekonomienheterna. Den fortsatta utvecklingen
på energiområdet utreds av den år 1964 tillkallade energikommittén.

Vad gäller mineralpolitiken övervägs också organisatoriska förändringar
för att effektivera den statliga mineralexploateringen. Genom bl. a. gruvlagstiftningen,
betydande statsägda gruvegendomar och en omfattande statlig
prospekteringsorganisation föreligger goda möjligheter att driva en aktiv
politik på detta område. Dessa möjligheter kan komma att ytterligare förbättras
som ett resultat av gruvrättsutredningens och geologiutredningens
arbete. I sammanhanget kan erinras om att en statlig utredning f. n. studerar
den mellansvenska gruvnäringens läge och framtidsutsikter. Övervägan -

Kungl. Maj.ts proposition nr 165 år 196S

5

den pågår också om vår framtida uranförsörjning. Detsamma gäller frågan
om tillstånd till prospektering efter olja och naturgas på den svenska kontinental
sockeln som avses lämnas till ett konsortium i vilket staten och näringslivet
skall vara företrädda. Vidare planeras en allsidig inventering av
våra havsområdens naturtillgångar.

Två betydelsefulla reformer på området för teknisk forskning och utveckling
har under det gångna året genomförts i och med inrättandet av styrelsen
för teknisk utveckling och Svenska utvecklingsaktiebolaget. Genom dessa
båda organ har samhället fått en särskild organisation för ökad satsning på
teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete. Styrelsens uppgift är
att kartlägga den tekniska utvecklingens inriktning och genom bedömningar
av angelägenhetsgrad och utvecklingsförutsättningar ge underlag för större
planmässighet i den statliga satsningen på skilda fält. Både styrelsen och
utvecklingsbolaget skall uppmärksamma särskilt de snabbt växande behoven
av nya tekniska lösningar på sådana områden som framstår som allt
angelägnare för samhället och samhällets organ, exempelvis inom miljövården
och sjukvården.

1 sådana fall där framtagandet av ny teknik och nya produkter förutsätter
statligt ekonomiskt stöd är det rimligt att staten i ökad utsträckning deltar
också i det kommersiella utnyttjandet. Särskilt gäller detta i fråga om högt
utvecklad och resurskrävande teknik där en koncentration av insatserna är
nödvändig. Denna samverkan mellan staten och privata företag kan ta
många olika former. Ett exempel utgör det planerade halvstatliga bolaget
ASEA-ATOM, som bildas för exploatering inom ett tekniskt område, där
staten gjort betydande insatser.

Produktionsvärdet hos de statliga företagen — affärsverken och bolagen
— utgör f. n. ca 6 % av bruttonationalprodukten och dessa företag sysselsätter
nu något mer än 200 000 personer, motsvarande ca 6 % av den yrkesverksamma
befolkningen. För de anställda liksom för landets ekonomiska
utveckling är det väsentligt att de betydande resurser som finns inom de
statliga företagen utnyttjas effektivt och att möjligheter till expansion och
ökad sysselsättning tillvaratas. En aktiv statlig företagspolitik måste redan
av denna anledning utgöra en viktig del av den framtida näringspolitiken.

Expansion och förnyelse inom den statliga företagsgruppen kan underlättas
genom att de olika företagen samordnas på ett rationellt sätt. Den s. k.
företagsdelegationen prövar formerna för organiserat samarbete mellan olika
företag och inom gruppen som helhet. Delegationen kommer att lägga fram
förslag om en effektivering av formerna för sådan samverkan.

De sysselsättningssvårigheter som f. n. gör sig gällande särskilt i Norrland
bekämpas energiskt inom ramen för lokaliserings- och arbetsmarknadspolitiken.
Även genom ökat statligt företagande kan nya sysselsättningstillfällen
skapas. En verksamhet i detta syfte har nyligen satts i gång inom
eu särskild delegation för statlig industrietablering.

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 165 år 1968

Det internationella samarbetet på det ekonomiska området utvecklas nu
snabbt. Allt större uppmärksamhet ägnas därvid sådana frågor som i en vidare
bemärkelse avser den europeiska integrationen. Våra möjligheter till
fortsatt ekonomisk expansion under full sysselsättning och med en rättvisare
fördelning av produktionsresultatet beror i hög grad på i vad mån och
i vilka former vi kan uppnå ett närmare samarbete med andra länder. I
Europa, inte minst i EEC, tilldrar sig frågor rörande industriell utveckling,
forskning och teknologi nu allt större intresse. Aktiveringen av den svenska
näringspolitiken måste gå hand i hand med ett växande engagemang i det
europeiska samarbetet. Den närmare nordiska samverkan på bl. a. dessa
områden, som man nu söker lägga grunden för, är ett led i denna politik.

Det arbete som hittills bedrivits inom ekonomienheterna har bekräftat
betydelsen av ett ökat samhälleligt engagemang på näringspolitikens område.
I rådande skede av snabba förändringar är det väsentligt att den enskilda
människans trygghet väimas. Åtgärder av skiftande natur måste sättas in på
skilda fält. Nya metoder bör utarbetas och prövas, redan använda metoder
utvecklas och effektiveras.

Statsdepartementens organisation och personella resurser för att lösa de
stora arbetsuppgifter som näringspolitiken innebär måste successivt anpassas
till behoven av en aktivare insats. Den organisation som ekonomienheterna
inneburit behöver nu ytterligare förstärkas. Önskemål har i skilda
sammanhang framförts om en samordning av regeringens näringspolitiska
verksamhet inom ett särskilt departement. Tiden är nu mogen att ta ett steg
i denna riktning genom att ur finansdepartementet bryta ut enheterna för
näringspolitik och statliga företag, energi och bergsbruk samt teknisk forskning
och med dessa enheter som grund bygga upp ett sådant departement.
Som jag förut nämnt har Kungl. Maj:t på föredragning av chefen för justitiedepartementet
tidigare denna dag beslutat proposition till riksdagen om
en ökning av antalet departement.

Personalen vid de nämnda enheterna bör föras över til! det nya departementet.
Med hänsyn till vad jag anfört om behovet av en ytterligare aktivering
av näringspolitiken är det uppenbart att en del tjänster behöver nyinrättas
och personalen efter hand förstärkas. Kostnaderna för verksamheten
vid ekonomienheterna bestrids f. n. från anslagsposterna Avlöningar till
tjänstemän samt Ersättningar till expertis och tillfällig arbetskraft under
finansdepartementets avlöningsanslag ävensom för omkostnader, kommittéer
m. m. och extra utgifter. I detta sammanhang får jag erinra om att
lönen till konsultativa statsråd belastar avlöningsanslag under andra huvudtiteln.

När det gäller det nya departementets organisation är det naturligt att
utgå från erfarenheterna av den verksamhet som bedrivits på de nuvarande

Kungl. Maj. ts proposition nr 165 år 1968

7

ekonomienheterna. Därvid framträder behovet av en betydande förstärkning
av de näringspolitiska planerings-, samordnings- och utredningsresurserna.
Dessa avses bli samlade i en särskild enhet för allmänna näringspolitiska
frågor och en tjänst som planeringschef bör inrättas. En särskild
enhet avses för de under det nya departementet sorterande statliga företagen
och statlig nyetableringsverksamhet. Enheten för teknisk forskning
och industriell utveckling förutsätts bli ombildad till en enhet också för
andra frågor som rör den teknologiskt mer avancerade industrin. Enheten
för energi och bergsbruk avses handlägga bl. a. även frågor rörande järnoch
stålindustrin samt en ny enhet inrättas för frågor rörande övriga industribranscher
och servicenäringarna. Slutligen föreligger behov av ett planerings-
och budgetsekretariat samt ett rättssekretariat.

Jag förordar, att kostnaderna för det nya departementet under innevarande
budgetår får bestridas från finansdepartementets anslag till avlöningar,
omkostnader, kommittéer in. m. och extra utgifter. De två första anslagen,
som är förslagsanslag, torde därvid komma att belastas med högre belopp
än som beräknats i riksstaten. Vidare bör fram till den 1 juli 1969 departementschefens
avlöning bestridas från anslagsposten Avlöningar till statsråden
utan departement under justitiedepartementets förslagsanslag Statsrådsberedningen:
Avlöningar.

I enlighet med förslag i prop. 1965:65 angående anslag för budgetåret
1965/66 till statsdepartementen, m. m. (s. 19) bemyndigade riksdagen (SU
105, rskr 295) Kungl. Maj:t att i departementen utom utrikesdepartementet
inrätta tjänster som departementsråd i Br 4 (numera Cr2) och kansliråd i
Br 3 (numera Cr 1).

Kungl. Maj :t bör inhämta riksdagens bemyndigande att i departementet
inrätta en tjänst som statssekreterare (Cr 4), en tjänst som expeditionschef/
rättschef (Cr 3) och en tjänst som planeringschef (Cr 3). Samtidigt bör en
tjänst som statssekreterare och en tjänst som expeditionschef utgå ur finansdepartementets
organisation.

Under hänvisning till det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t föreslår
riksdagen att bemyndiga Kungl. Maj :t

a) att bestrida kostnaderna för avlöning till chef för ett

nyinrättat departement under tiden den 1 januari—den 30
juni 1969 från andra huvudtitelns förslagsanslag Statsrådsberedningen:
Avlöningar och att bestrida övriga kostnader
för samma departement från sjunde huvudtitelns förslagsanslag
Finansdepartementet: Avlöningar, Omkostnader,

Kommittéer m. m. och Extra utgifter,

b) att i departementet inrätta en tjänst som statssekreterare
i Cr 4, en tjänst som expeditionschef/rättschef i Cr 3
och en tjänst som planeringschef i Cr 3.

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 165 år 1968

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gunnel Anderson

MARCUS BOKTR. STHLM 1968 680533