Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr 412

Proposition 1918:412

Antal sidor
4
riksdag
tvåkammaren
kammare
session
lagtima

Propositioner och skrivelser

Propositioner är förslag till nya lagar och lagändringar som regeringen lämnar till riksdagen. Regeringen lämnar också skrivelser, som har en mer redogörande karaktär och inte innehåller förslag till riksdagsbeslut.

PDF

Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr 412.

11

Nr 412.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående avlöningsförhöjning
för viss fångvårdstjänstemän; given Stockholms
slott den 7 maj 1918.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
justitiedepartementsärendeu för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed
föreslå riksdagen att

dels till avlönings förhöj ning för direktören vid t vångsarbets anstalten
i Karlskrona från och med den 1 juli 1918 till 1918 års slut med 500
kronor för år, varav 300 kronor skola anses som lön och 200 kronor
såsom tjänstgöringspenuingar, å tilläggsstat för år 1918 anvisa ett förslagsanslag,
högst 250 kronor,

dels ock till avlöningsförhöjning för direktören vid central fängelset
i Karlskrona med 500 kronor, varav 300 kronor skola anses såsom lön
och 200 kronor såsom tjänstgöringspenningar, å extra stat för år 1919
bevilja ett förslagsanslag, högst 500 kronor.

Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl. nåd och }mnest
städse välbevågen.

GUSTAF.

Eliel Löfgren.

12

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 412.

Avlöning sförhöjning
för
direktören vid
tvångsarbetsanstalten
i
Karlskrona.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 7 maj 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden: PETERSSON,

SCHOTTE,

Petrén,

Nilson,

Löfgren.

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Departementschefen, statsrådet Löfgren anförde:

I statsverkspropositionen till 1915 års riksdag föreslog Kungl.
Maj:t vid punkt 20 under andra huvudtiteln, att riksdagen måtte godkänna
sådan ändring i den för fångvårdsstaten gällande ordinarie staten,
att avlöningen till direktören vid tvångsarbetsanstalten i Karlskrona
från och med år 1910 på visst närmare angivet sätt höjdes med 500
kronor. Detta förslag motiverades, på sätt framgår av det utdrag ur
protokollet över justitiedepartementsärenden för den 14 januari 1915,
som såsom bilaga fogades till statsverkspropositionen, huvudsakligen
med en hänvisning till fångnumerärens storlek vid ifrågavarande anstalt
samt till de stora krav på förmåga att upprätthålla disciplin och ordning,
som särskilt med hänsyn därtill, att de där förvarade tvångsarbetsfångarna
hölles till arbete i gemensamhet, nödvändigtvis måste ställas
på innehavaren av direktörsbefattningen vid anstalten.

I anledning av Kungl. Maj:ts berörda framställning anförde riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t den 18 maj 1915, att vad i ärendet
förekommit till stöd för en löneförhöjning för ifrågavarande tjänsteman

13

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 412.

syntes riksdagen beaktansvärt, men att riksdagen, enär den funnit sådan
förhöjning påkallad allenast, så länge tvångsarbetsanstalten i Karlskrona
bibehölles vid sin nuvarande organisation och omfattning, ansett, att
löneförbättringen, mot vars föreslagna belopp, 500 kronor, riksdagen
icke hade något att erinra, borde anvisas å extra stat. På grund härav
hade riksdagen, enligt vad den i sin skrivelse anmälde, till avlöningsförhöjning
för direktören i fråga med 500 kronor, varav 300 kronor
skulle anses såsom lön och 200 kronor såsom tjänstgöringspenningar,
på extra stat för år 1916 anvisat ett anslag å 500 kronor.

På framställning av Kungl. Maj:t beviljade därefter 1916 års
riksdag ett liknande anslag på extra stat för år 1917.

Emellertid nedgick antalet tvångsarbetare i riket under åren 1916
och 1917 så avsevärt, att Kungl. Maj:t kunde den 4 september 1917
förordna, att tvångsarbetsanstalten i Karlskrona skulle tillsvidare ncd1
äggas. Till följd härav och då annan tjänstgöring kunde beredas anstaltens
direktör — han har alltsedan den 16 mars 1917 med visst
kortare avbrott innehaft förordnande som arbetsintendent i fångvårdsstyrelsen
— gjordes ej någon framställning till riksdagen om beviljande
av ifrågavarande avlöningsförhöjning för år 1918.

På grund a v den senare tidens starka tillväxt i straffångarnas
antal samt därav framkallat behov av ökat utrymme å straffanstalterna
förordnade emellertid Kungl. Maj:t, på framställning av fångvårdsstyrelsen,
den 12 nästlidne april, att ifrågavarande anstalt skulle ånyo tills
vidare tagas i bruk- för fångvårdens räkning, nu såsom straffanstalt.

1 underdånig skrivelse den 24 april 1918 har nu fångvårdsstyrelsen
förklarat sig anse detta förhållande påkalla, att förut omnämnda avlöningsförhöjning
åter tillerkännes direktören vid anstalten. Till stöd
härför anför styrelsen:

Ifrågavarande anstalt vore till allra största delen inredd med så kallade
nattceller, avsedda endast för fångarnas förvaring nattetid. Anstalten kunde därför
huvudsakligen användas endast till förvaring av gemensamhetsfångar, vilkas arbete
förrättades i större gemensamma arbetssalar. Sedan erforderliga arbetslokaler till
ersättning för dem, som tagits i bruk av flottan, inretts i anstalten, torde därstädes
kunna beredas plats för omkring 200 gemensamhetsfångar. Karlskronaanstalten
skulle sålunda vid dess användning såsom straffanstalt komma att hysa ett större
antal straffångar i gemensamhet än något annat av rikets fängelser med undantag
av centralfängelset å Långholmen.

Helt naturligt vore fångarna iller svärskötta vid straffarbete i gemensamhet
än då de hölles avskilda i celler; och ställdes därför vid ett gemensam hetsfängelse
ökade krav på vederbörande fängelsedirektörs förmåga att upprätthålla ordning och
disciplin. I överensstämmelse härmed borde avlöningen för direktören vid ett gemensamhetsfängelse
hållas något högre, såsom fallet också vore vid centralfängelserna
Bikung till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. -171 käft. (Nr 411 412.) 3

Fångvårds styrelsen.

Departe mentschefen.

14 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 412.

för män ävensom det nyligen till gemensamhetsfängelse omändrade straffängelset i
Mariestad.

För ett lönetillägg för direktören vid Karlskronaanstalten torde nu finnas
fullt lika starka skäl, som de som föranlett sådant tillägg för direktören därstädes,
medan anstalten ännu använts såsom tvångsarbetsanstalt.

Då emellertid anstaltens förnyade användande såsom fångvårdsanstalt borde
anses vara provisoriskt och torde komma att fortgå allenast, så länge andra lämpligare
anstalter för mottagande av det ökade fångantalet icke anordnats, torde,
i händelse sådant lönetillägg ånyo beviljades, detta böra liksom förut anvisas å
extra stat.

Samma skäl, som föranlett beviljande av förevarande avlöningsförhöjning
till nu ifrågavarande direktör för åren 1916 och 1917 — anstaltens
storlek och fångarnas hållande i gemensamhet med därav följande
stora krav på direktörens förmåga att upprätthålla disciplin och ordning
föreligga även, att nu, sedan anstalten åter trätt i verksamhet, denna
gång såsom straffanstalt för gemensamhet sfångar, tillerkänna direktören
vid anstalten avlöningsförbättringen i fråga. Jag får därför, under erinran
därom, att Kungl. Maj:t i proposition nr 388 till innevarande års riksdagföreslagit
bland annat, att tvångsarbetsanstalt en i Karlskrona skall i den
för fångvårdsstaten gällande ordinarie staten från och med år 1919 tillsvidare
upptagas under beteckningen centralfängelset i Karlskrona, hemställa,
att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels till avlöningsförböjning för direktören vid tvångsarbetsanstalten
i Karlskrona från och med''den 1 juli 1918 till 1918 års slut med 500
kronor för år, varav 300 kronor skola anses som lön och 200 kronor
såsom tjänstgöringspenningar, å tilläggsstat för år 1918 anvisa ett förslagsanslag,
högst 250 kronor,

dels ock till avlöningsförhöjning för direktören vid centralfängelset
i Karlskrona med 500 kronor, varav 300 kronor skola anses såsom lön
och 200 kronor såsom tjänstgöringspenningar, å extra stat för år 1919
bevilja ett förslagsanslag, högst 500 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna
bifall; och skulle proposition i ämnet av den lydelse,
bilaga vid detta protokoll utvisar, till riksdagen avlåtas.

Ur protokollet:

Henry Lindberg.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1918.

Propositioner och skrivelser

Propositioner är förslag till nya lagar och lagändringar som regeringen lämnar till riksdagen. Regeringen lämnar också skrivelser, som har en mer redogörande karaktär och inte innehåller förslag till riksdagsbeslut.