Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o Q4

Proposition 1894:64

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o Q4.

1

N:o 64.

\ ’ .t • i \ • «v r '' ‘iy * \ . ''s ’ J is,'' ''•'' *> v* k* t'' •, »

Kongl. Maj ds nådiga proposition till Riksdagen, angående upplåtelse
af jord från Alnarps kungsgård underlydande gatehusen
n:is 12,13 och 14 Lomma i Lomma församling af Malmöhus
län; gifven Stockholms slott den 9 mars 1894.

Med åberopande af bilagda protokoll öfver ecklesiastikärenden vill
Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att medgifva,

att Lomma församling i Malmöhus län berättigas att mot ersättning,
som bestämmes i enlighet med nådiga förordningen angående jords
eller lägenhets afstående för allmänt behof den 14 april 1866, från
Alnarps kungsgård underlydande gatehusen n:is 12, 13 och 14 Lomma i
Lomma församling för anläggning af begrafningsplats i församlingen till
sig lösa ett å en af förste landtmätaren C. M. Carlquist år 1891 upprättad
karta med litt. b betecknadt jordområde af 83 ar, samt att det
kronan tillkommande ersättningsbelopp må få för Alnarps kungsgårds
behof användas, på sätt Kongl. Maj:t finner godt bestämma.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas, och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

G. iA Gilljam.

Pilt. till lliksd. Prat. 1894. 1 Sami. 1 Afl. 40 Höft. (No 64.)

1

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 64.

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen uti statsrådet å Stockholms slott den 9
mars 1894. • „

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhåupt,
Statsråden: friherre von Essen,
friherre Åkerhielm,

ÖSTERGREN,

Groll,

WlKBLAD,

Gilljam,
friherre Bappe,

Christerson.

3:o.

Departementschefen, statsrådet Gilljam yttrade härefter:

o

»År 1892 insändes af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i
Malmöhus län en underdånig ansökning af Lomma församling i nämnda
län om nådigt tillstånd att från de under Alnarps kungsgård lydande
gatehusen nr 12, 13 och 14 Lomma, belägna inom omförmälda församling,
få till begrafningsplats, efter behörig värdering, inköpa ett å en af
förste landtmätaren C. M. Carlquist år 1891 upprättad karta med litt. b
betecknadt område af 83 ar eller 1 tunnland 21,8 kappland. Till stöd
för berörda ansökning åberopades, att utrymmet å församlingens kyrko -

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 64.

gård redan vore i det närmaste upptaget och att ingen annan plats vore
för ändamålet så lämplig, då den del af församlingens kyrkojord, som
ensam kunde komma i fråga att användas till begrafningsplats, dels icke
kunde torrläggas till erforderligt djup, dels ock till arealen vore så liten,
att densamma enligt verkstälda beräkningar icke skulle komma att räcka
mer än tio år. Jemte ansökningen öfverlemnade Eders Kongl. Maj:ts
befallningshafvande, tillika med eget utlåtande, yttranden af vederbörande,
af hvilka arrendatorn af ifrågavarande gatehus bestred den sökta upplåtelsen,
under åberopande, bland annat, af de ekonomiska och sanitära
olägenheter, som för honom skulle deraf blifva en följd. Efter nådig
remiss afgaf kammarkollegium underdånigt utlåtande i ärendet, dervid
kollegium anförde, att, då icke blott arrendatorn af ifrågavarande gatehus
bestridt den sökta upplåtelsen, utan äfven styrelsen för Alnarps
landtbruksinstitut hyst betänkligheter vid att förorda ansökningen, för så
vidt församlingen ej ålades att utöfver den köpeskilling, som kunde för
området varda bestämd, inlösa å gatehusen befintliga åbyggnader efter
värdering, till så stort belopp, att de utan förlust för kungsgården kundo
till annan lämplig plats förflyttas, men församlingen förklarat sig icke
vilja härpå ingå, kollegium med anledning deraf, och då jemväl fullständig
utredning saknades derom, huruvida icke någon annan jord skulle
kunna för det uppgifna ändamålet användas, funne sig ej för det dåvarande
kunna tillstyrka nådigt bifall till den underdåniga ansökningen.

Vid föredragning af berörda ärende den 23 juli 1892 fann Eders
Kongl. Maj:t den då gjorda ansökningen icke föranleda vidare åtgärd.

Lomma församling har emellertid sett sig ur stånd att annorstädes
anskaffa lämplig begrafningsplats och fördenskull i en under nästlidna år
af eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande insänd underdånig ansökning,
jemlikt beslut å kyrkostämma den 30 oktober 1892, förnyat sin anhållan
om ifrågavarande jordområdes upplåtande för berörda ändamål; vid hvilken
ansökning fogats ofvan omförmälda karta.

Då församlingen ansett skälen till det nådiga beslutet i anledning
af dess föregående ansökning böra sökas i de anmärkningar, som, enligt
hvad ofvan af mig anförts, från olika håll af vederbörande rigtats mot
berörda ansökning, har församlingen numera sökt undanrödja dessa hinder
för ansökningens bifallande. För detta ändamål har församlingen låtit
genom provinsialläkaren i Malmö distrikt It. Christiernsson och landtbruksingeniören
O. Nilsson verkställa undersökningar angående anläggande
af ny begrafningsplats för församlingen, varande vid den förnyade an -

4

Kongl. Majds Nåd. Proposition No 64.

sökningen fogadt ett af dessa personer den 8 december 1892 utgifvet instrument,
utvisande, att den öster om gamla begrafningsplatsen och kyrkan
belägna kyrkojorden läge för lågt i förhållande till medelvattenståndet i
Lomma-ån för att kunna torrläggas till det för begrafningsplatsen erforderliga
djup eller omkring 3 meter — medelhöjden vore nemligen i allmänhet
ej mer än 3,5 meter öfver nämnda och 2,5 meter öfver högvattenståndet
i ån; att den del af denna egotrakt, som skulle kunna ifrågasättas
till begrafningsplats och som vore belägen emellan kyrkan och
Malmö—Billesholms jernväg, vore bebyggd, så att endast en allt för otillräcklig
del deraf vore för ändamålet tillgänglig; att deremot det af Lomma
församling ifrågasatta området af gatehusen n:is 12, 13 och 14 Lomma
vore i anseende till höjdläge och storlek att föredraga; att visserligen
någon del deraf vore lika lågt belägen som den förstnämnda trakten, men
att detta kunde genom den planering, som måste blifva förenad med
iordningställandet till begrafningsplats, afhjelpas, i synnerhet som största
delen af ifrågavarande område läge öfver 5 meter öfver medelvattenståndet
i Lomma-ån; att, såsom de å Carlquists karta med blyerts inskrifna
höjdsiffrorna angåfve, fallet af egoområdet litt. b vore mot söder, hvarför
derå befintligt såväl ytvatten som grundvatten måste gå i sydlig rigtning
och således icke kunde förorsaka de å den norr derom belägna egotrakten
litt. a boende någon olägenhet eller skada i sanitärt hänseende; samt att
ingen annan jord funnes, som i anseende till läge, affall och jordmån
vore af sådan beskaffenhet, att den skulle för det afsedda ändamålet kunna
användas; och hade Christiernsson och Nilsson, med anledning af hvad
sålunda blifvit utrönt, förklarat sig anse, att lämpligaste och bästa platsen
för ny kyrkogård för Lomma församling vore det ifrågasatta området af
gatehusen n:is 12, 13 och 14 Lomma.

Och har församlingen i den nya ansökningen begärt att få förvärfva
ifrågakomna jordområde antingen genom köp efter vederbörlig värdering
eller ock genom expropriation.

Vid den underdåniga ansökningens insändande bifogade Eders Kongl.
Maj:ts befallningshafvande infordrade yttranden från arrendatorn af gatehusen
n:is 12, 13 och 14 Lomma Jöns Olsson, fögderiförvaltningen i orten,
styrelsen för Alnarps landtbruksinstitut och domkapitlet i Lund samt
afgaf jemväl för egen del underdånigt utlåtande i ärendet; och har sedermera
kammarkollegium, efter nådig remiss, sig i ärendet utlåtit, dervid
kollegium bifogat yttrande, som af detsamma från Lomma församling infordrats
med anledning af hvad styrelsen för Alnarps landtbruksinstitut

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 64. 5

anfört. Slutligen har medicinalstyrelsen, anbefald att afgifva underdånigt
utlåtande i ärendet, hört förste provinsialläkaren i länet samt, med öfverlemnande
af dennes yttrande, för egen del sig utlåtit.

Af handlingarna i ärendet inhemtas:

att arrendatorn Jöns Olsson bestridt nådigt bifall till ansökningen,
under framhållande deraf, att genom den ifrågasatta jordupplåtelsen gårdsplatsen
till den af honom arrenderade egendomen komme att ligga nästan
helt och hållet instängd mellan två kyrkogårdar, Lomma-ån och en från
egorna förut afsöndrad skolhusplan, med ett ringa utrymme kring byggnaderna
och endast en smal utfartsväg till gårdens öfriga egor, hvarigenom
stora olägenheter i så väl sanitärt som ekonomiskt afseende för
honom komme att uppstå, äfvensom att andra för ändamålet lämpliga
platser funnes att tillgå, helst det ej vore nödvändigt att kyrkogården
förlädes i kyrkans omedelbara närhet;

att styrelsen för Alnarps landtbruksinstitut, som ansett afhändandet
af ifrågavarande jordområde medföra en vida större minskning i inkomst
än räntan af det belopp, samma jordareal representerade, anhållit,
att församlingen måtte åläggas att utöfver den summa, hvartill området
kunde värderas, inlösa åbyggnaderna å gatehusen n:is 12, 13 och 14
Lomma efter värdering till så stort belopp, att åbyggnaderna kunde utan
förlust för kungsgården till annan lämplig plats å egendomen förläggas;

att fögderiförvaltningen och domkapitlet tillstyrkt, att församlingen
finge till begrafningsplats i laga ordning expropriera det ifrågasätta området,
domkapitlet under anförande, bland annat, att ny begrafningsplats
för församlingen vore af behofvet högligen påkallad samt att annan dertill
lämpligt belägen jord icke torde kunna erhållas; _ .

att Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande instämt i hvad domkapitlet
i dess yttrande andragit;

samt att Lomma församling, med anledning af styrelsens för Alnarps
landtbruksinstitut yttrande, jemlikt beslut å kyrkostämma den 17 maj
1893 anhållit, att, då endast en lagligen tillsatt expropriationsnämnd
kunde afgöra, om och i hvad mån Alnarps landtbruksinstitut genom den
ifrågasatta jordupplåtelsen tillskyndades sådan förlust, som berättigade det
af styrelsen framstälda yrkande, församlingen måtte, med frånträdande af
det i den underdåniga ansökningen framstälda alternativ om jordens köp
efter värdering, få förvärfva det ifrågasatta området genom expropriation,
i hvilket fall församlingen förklarat sig beredd att till det belopp, expropriationsnämnden
funne rättvist bestämma, lemna ersättning så väl för jorden

6

Kongl. Maj ds KM. Proposition N:o 64.

som för all den förlust, Alnarps landtbruksinstitut genom områdets frånskiljande
kunde anses komma att lida.

I sitt underdåniga utlåtande bar kammarkollegium dels tillkänna gifvit: att

Alnarps kungsgård med underlydande lägenheter varit landshöfdingen
i Malmöhus län på lön anslagen, men enligt nådiga brefvet
den 2 oktober 1857 upplåtits till landtbruksinstitut; samt

att under kungsgården lyda kronogatehusen n:is 12, 13 och 14
Lomma, af hvilka n:is 12 och 13 med åsatt grundskatt upptagas uti nya
jordeboken för Lomma socken, hvaremot gatehuset n:r 14 Lomma väl
förekommer i 1825 års jordebok, men jemlikt nådiga kungörelsen den
28 januari 1870 såsom ej åsatt särskild ränta, kronotionde eller rotering
uteslutits från nya jordeboken, der en annan lägenhet erhållit dess namn
och nummer;

dels ock anfört, att kollegium, då numera ej allenast behof vet af
begrafningsplats blifvit vitsordadt, utan äfven, enligt hvad handlingarna
utmärkte, annan dertill lämpligt belägen plats ej torde finnas att tillgå,
och jemlikt företedt intyg af sakkunnige användningen af ifrågavarande
område för berörda ändamål ej i sanitärt hänseende medförde olägenhet
för arrendator^ af gatehusen, vid sålunda upplysta förhållanden ej hade
något att erinra mot, att församlingen finge till begrafningsplats förvärfva
det ifrågasatta området, dock att ersättning derför till samtlige vederbörande
bestämdes i den ordning, nådiga förordningen den 14 april 1866 angående
jords eller lägenhets afstående för allmänt behof föreskrifver; och har
kammarkollegium hemstält, ej mindre att proposition i ämnet måtte
aflåtas till Eiksdagen än äfven att Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
erhölle i uppdrag att framdeles inkomma med underdånigt förslag rörande
dispositionen af expropriationsmedlen.

Det af medicinalstyrelsen öfverlemnade, ofvan omförmälda yttrande,
som af förste provinsialläkaren, efter på stället företagen besigtning,
afgifvits, innehåller hufvudsakligen, att på en omkrets från kyrkan af
två till flera kilometer ingen annan plats funnes, som till begrafningsplats
lämpade sig så pass väl som den ifrågasatta, hvilket härrörde af svårigheten
att till erforderligt djup erhålla torrlagd mark; på grund hvaraf
bemälde förste provinsialläkare förklarat, att nämnda område i anseende
till jordmån, jordlagrets djuplek öfver grundvattensnivån, sluttningsförhållandena
och arealen motsvarade de anspråk man i allmänhet och särskildt i
detta fall kunde ställa på en kyrkogård af behörig beskaffenhet. I öfver -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o Cd.

7

ensstämmelse med förste provinsialläkarens yttrande samt lika med domkapitlet
och Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande har slutligen medicinalstyrelsen
tillstyrkt nådigt bifall till ansökningen; hvarvid styrelsen likväl
uttalat, att förut omförmälda åbyggnaders läge mellan den gamla och den
nya kyrkogården måste erkännas blifva mindre lämpligt.

Efter samråd med chefen för civildepartementet anser jag mig
böra, med afseende å hvad i ärendet numera blifvit upplyst och i öfverensstämmelse
med hvad kammarkollegium hemstält, i underdånighet tillstyrka,
det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att medgifva:

att Lomma församling berättigas att mot ersättning, som bestämmes
i enlighet med nådiga förordningen angående jords eller lägenhets afstående
för allmänt behof den 14 april 1866, från Alnarps kungsgård
underlydande gatehusen n:is 12, 13 och 14 Lomma för anläggning af
begrafningsplats i församlingen till sig lösa ifrågavarande område af 83 ar;

samt att det kronan tillkommande ersättningsbelopp må få för
Alnarps kungsgårds behof användas på sätt Kongl. Maj:t finner godt
bestämma.

På tillstyrkan af statsrådets öfrige ledamöter
täcktes Hans Maj:t Konungen bifalla hvad departementschefen
sålunda hemstält; och skulle proposition
till Riksdagen aflåtas af innehåll bil. n:o 1 vid detta
protokoll utvisar.

Ex protocollo

C. von Schulzenheim.