Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56

Proposition 1892:56

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.

1

N:o 56.

Kongl. Maj-.ts nådiga proposition till Riksdagen, med förslag till
ändrad lydelse af 1 § i förordningen om kyrkostämma
samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862; gifven
Stockholms slott den 10 mars 1892.

Sedan Riksdagen i skrifvelse den 27 mars 1890 anhållit, att Kongl.
Maj:t täcktes vidtaga sådana åtgärder, som funnes nödiga, på det att föreskrifterna
i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den
21 mars 1862 och i stadgan angående folkundervisningen i riket den 20
januari 1882 ej måtte lägga hinder i vägen för särskilda till en kyrkoförsamling
hörande kommuner att hvar för sig utgöra ett skoldistrikt med
eget skolråd och rätt att å särskild kyrkostämma med de till kommunen
hörande röstberättigade handlägga de ärenden, som rörde kommunens
skolväsende, samt infordrade underdåniga yttranden i anledning af denna
framställning afgifvits ej mindre af öfverståthållareembetet och Kongl.
Maj:ts befallningshafvande i samtliga länen, än äfven af domkapitlen i
riket och Stockholms stads konsistorium, vill Kongl. Maj:t, med hänvisning
till hvad bilagda protokoll öfver ecklesiastikärenden för denna dag innehåller,
härmed föreslå Riksdagen att antaga bifogade förslag till förordning
angående ändrad lydelse af 1 § i förordningen om kyrkostämma samt
kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862; kommande Kongl. Maj:t, derest
detta förslag af Riksdagen antages, att i sammanhang med utfärdande af
Bih. till lliksd. Prat. 18.92. 1 Sami. 1 Afd. 31 Raft. (N:o 56.) 1

2

Kongl. Moj:ts Nåd. Proposition N:o 56.

den nu föreslagna förordningen vidtaga motsvarande, erforderlig ändring
i stadgan angående folkundervisningen i riket.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

G. F. Gilljam.

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 56.

3

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse af 1 § i förordningen om kyrkostämma
samt kyrkoråd och. skolråd den 21 mars 1862.

Härigenom förordnas, att 1 § i förordningen om kyrkostämma samt
kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862 skall hafva följande ändrade
lydelse:

1 §•

Hvarje kyrkoförsamling, så i stad som på landet, eger att, för vården
af kyrkans och folkskolans angelägenheter, i kyrkostämma med kyrkoherden
sammanträda till öfverläggning och beslut, på sätt denna förordning
stadgar.

Har Kongl. Maj:t förordnat, att kommun, som ej bildar egen kyrkoförsamling,
skall utgöra särskildt skoldistrikt, gälle om sådan kommun, i
afseende å vården af folkskolans angelägenheter, hvad i denna förordning
är om kyrkoförsamling stadgadt.

4

Kongl. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 56.

Ang. rätt för
kommuner,
som icke utgöra
egna
kyrkoför samling
ar, att bilda
särskilda
skoldistrikt.

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 10
mars 1892.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,
Statsråden: herr friherre von Otter,
friherre Palmstierna,
friherre voon Essen,
friherre Aiierhielm,

Östergren,

Groll,

WlKBLAD,

Gilljam.

23:o.

Departementschefen, statsrådet Gilljam anförde:

I skrifvelse den 27 mars 1890 har Riksdagen anhållit, att Eders KonglMaj:t
täcktes vidtaga erforderliga åtgärder, på det att föreskrifterna i förordningen
om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862
°ph i stadgan angående folkundervisningen i riket den 20 januari 1882
ej måtte lägga hinder i vägen för särskilda till en kyrkoförsamling hörande

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 56. 5

kommuner att hvar för sig utgöra ett skoldistrikt med eget skolråd och
rätt att i särskild kyrkostämma med de till kommunen hörande röstberättigade
handlägga de ärenden, som röra kommunens skolväsende.

ö Såsom skäl för den gjorda framställningen anföres i Riksdagens skrifvelse
hufvudsakligen följande:

Enligt förordningen om kominuncilstyrelse pa landet kunde en socken
icke i annat fall delas i flere kommuner, än när inom församlingen uppkommit
en köping, hvilken då kunde utbrytas och bilda egen kommun. Då
det utmärkande för en köping just vore, att förhållandena derstädes näimade
sig till förhållandena i stad, vore det tydligt, att anordningarna för
skolväsendet i en köping, likasom i en stad, måste blifva af annan beskaffenhet
än i en vanlig landtkommun. Så vidt Riksdagen hade sig bekant,
utgjorde stad och landtkommun, der de bildade en gemensam kyrkoförsamling,
alltid skilda skoldistrikt. Följaktligen kunde det icke heller
vara lämpligt, att en köping nödgades att gemensamt med den öfriga församlingen
handhafva sitt eget skolväsende såsom en del af hela församlingens^
och att närmaste uppsigten öfver detta utöfvades af ett gemensamt
skolråd. Detta måste nemligen leda derhän, att antingen den ena kommunens
ledamöter måste å den gemensamma kyrkostämman och i det
gemensamma skolrådet hålla sig overksamma vid behandlingen af den
andra kommunens angelägenheter eller ock deltaga i behandlingen af
frågor, som vore dem främmande och likgiltiga. Till ett sadant deltagande,
som i regeln knappast kunde vara till gagn, kunde dock ofta hänsyn
till den gemensamma ekonomien förmå de personer, hvilka eljest icke hade
något omedelbart intresse i ämnet.

På några ställen förekomme det, att redan före nu gällande kommunallagars
tillkomst en församling varit delad i tva kommuner, utan att någondera
af dem bildade en köping. Äfven i sådant fall ansåge Riksdagen
skäl förefinnas, som gjorde en skilsmessa önskvärd jemväl i fråga om skol Öfver

Riksdagens framställning har Eders Kongl. Maj:t infordrat utlåtanden
från öfverståthållareembetet och Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i de särskilda länen samt från domkapitlen i riket och Stockholms
stads konsistorium, hvilka alla tillstyrkt framställningen, med undantag af
Upsala domkapitel. Sistnämnda domkapitel har bland annat anfört att, om
en utbruten kommuns skolväsen kräfde en annan och särskild behandling,
detta behof borde kunna på annat sätt tillgodoses än genom en skilsmessa
från den öfriga församlingen till ett särskildt skoldistrikt med eget skolråd
och rätt att °å särskild kyrkostämma handlägga skolärenden. Under nuvarande
förhållanden kunde vissa tätare befolkade och bebyggda områden

6

Kanyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.

inom vissa kyrkoförsamlingar icke undgå att för sitt skolväsen vidtaga
vissa särskilda anordningar utan att derför undandraga sig bidrag till det
öfriga distriktets skolväsen. Ett sådant område bibehölle derigenom sitt
intresse för hela skolväsendet inom församlingen, likasom det fortfarande
både gemensamma kyrkliga intressen med församlingen i dess helhet. Att
sönderbryta denna gemensamhet skulle medföra betänkliga olägenheter,
hvaribland icke den minsta blefve omöjligheten för den öfriga församlingen
att vidmagthålla, än mindre att utveckla sitt skolväsen utan bidrag från
den afsöndrade, i fråga om skattetal betydligare församlingsdelen.

1 flera af de omförmälda utlåtandena framhålles, att rätten för en
kommun, som är med en annan kommun förenad till en kyrkoförsamling,
att utgöra eget skoldistrikt icke bör blifva ovilkorlig, utan göras beroende
på särskild pröfning af öfverordnad myndighet, som då blifver i tillfälle
att efter sig företeende omständigheter afgöra, om och på hvilka vilkor
den sökta rättigheten må kunna medgifvas.

Utan at£, underkänna betydelsen af de anmärkningar, dem domkapitlet
i Upsala framstält, finner jag dock de skäl öfvervägande, som tala för
vidtagande af den ifrågasatta förändringen. Rättigheten för kommuner,
hvilka tillsammans utgöra en kyrkoförsamling, att bilda egna skoldistrikt,
torde dock ej böra göras ovilkorlig. För att förekomma, att icke genom
dylik utbrytning en kommun må bereda sig obehöriga fördelar på annan
kommuns bekostnad, synes delningen böra göras beroende af Eders Kongl.
Maj:ts pröfning och förordnande i hvarje särskildt fall.

För genomförande af den ändrade anordning, som åsyftas, erfordras
ändring dels i kongl. förordningen angående kyrkostämma m. m., dels
ock i gällande folkskolestadga. Den förändring af förstnämnda förordning,
som är behöflig, synes mig lämpligen kunna vinnas genom ett tillägg till
1 § af densamma; och får jag i sådant hänseende hemställa, det täcktes
Eders Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen att antaga följande

Förslag

till förordning angående ändrad lydelse af 1 § i förordningen om
kyrkostämma samt kyrkoråd ock skolråd den 21 Mars 1862.

Härigenom förordnas, att 1 § i förordningen om kyrkostämma samt
kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862 skall hafva följande ändrade
lydelse:

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.

7

1 §•

Hvarje kyrkoförsamling, så i stad som på landet, eger att, för värden
af kyrkans och folkskolans angelägenheter, i kyrkostämma med kyrkoherden
sammanträda till öfverläggning och beslut, pa sätt denna förordning
stadgar.

Har Kongl. Maj:t förordnat, att kommun, som ej bildar egen kyrkoförsamling,
skall utgöra särskildt skoldistrikt, galle om sådan kommun, i
afseende å vården af folkskolans angelägenheter, hvad i denna förordning
är om kyrkoförsamling stadgadt.»

Derest Eders Kongl. Maj:t bifaller hvad jag sålunda hemstält, torde
Eders Kongl. Maj:t, i sammanhang med aflåtande af nådig proposition,
meddela Riksdagen, att, derest Eders Kongl. Maj:ts förslag af Riksdagen
antages, Eders Kongl. Maj:t kommer att i sammanhang med utfärdande af
den ”föreslagna förordningen vidtaga motsvarande, erforderlig ändring i
stadgan angående folkundervisningen i riket.

Hvad föredragande departementschefen sålunda hemstält
täcktes Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan af
statsrådets öfriga ledamöter, i nåder bifalla; och skulle
proposition till Riksdagen aflåtas af den lydelse bilagan
D till detta protokoll utvisar.

Ex protocollo

Carl Tornérliielm.